Windy Isle

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 oktober 2018

Skärgårdssonen Niclas Edhenholm, tidigare frontperson i Factory Brains, för i soloprojektet Windy Isle vidare sitt organiska ljudlandskap av akustiska gitarrer, analoga synthar och luftiga trummor.

Windy Isle-albumet blev din solodebut men du har tidigare även frontat bandet Factory Brains?
– Det finns fortfarande ett band som heter Factory Brains och det finns ett färdigskrivet tredje album. Pe-rsonligen har jag inte så mycket med dessa två att göra just nu men det kanske ändras någon gång.

I framtiden ...

"I got stranded here, following a dream". Fanns det en långväga dröm om att gå solo istället?
– Well, någon gång i tonåren så formulerade jag en dröm tillsammans med mina vänner om att satsa på vårt band och att lyckas med det. Att senare våga ifrågasätta denna gemensamma dröm och strävan tog väldigt lång tid och var en väldigt smärtsam process i sig.

Ungefär som att överväga att avsluta ens första långa kärleksförhållande.

Windy Isle började ta form någon gång efter att jag flyttat ut till mitt lilla hus på Vindö i Stockholms skär-gård. Det var mitt första egna hem och det var även där jag började skriva musik enbart för min egen skull.

Det du kanske fortfarande delar med Factory Brains är väl den organiska känslan? Även om det finns något lite luftigare över det här. Vilket kanske också kommer ur skärgårdsmiljön du spelat in i ...
– Öarna och skärgården är den miljö jag växte upp i och även valde att flytta tillbaka till i vuxen ålder. Jag tror att detta påverkade mig väldigt mycket när jag väl valde att skriva musik som skulle reflektera enbart mig själv och inte ett helt band. Skärgården blev någon slags manifestation för mitt "jag" utanför bandet.

Det gemensamma temat som löper genom samtliga låtar är den specifika tiden av mitt liv då jag bodde på Vindö, tillsammans med en viss person och allt vad det innebar. Det mesta finns där ... flykten från stan ut till ön, kärlekshyllningar till platsen och personen, och även uppbrottet från de båda.

Musikaliskt anar kanske en del inspiration från The Beatles, när de var som allra mest John Lennon-styrda. Och måhända även till viss del Elvis Presley? Under hans lite mer melankoliska sjuttiotal ...
– Ja, men den fantastiska drös "singer-songwriter" album som kom ut i början av sjuttiotalet har ju onekli-gen påverkat både vilka ljud jag gillar men även vilken struktur jag tycker att låtar borde ha. Sen har jag även inspirerats av de band och artister som omarbetade sjuttiotalets singer-songwriter arv.

I senare modern tid såsom Wilco, Ryan Adams och Feist.

En av låtarna, med mycket pianoplingande, heter rakt av 'Sad Music'. Är det så du ser på det?
– När jag skriver musik så brukar det oftast vara så att jag försöker tematisera någonting som jag funderat över eller har upplevt nyligen. Om det är något som har ett stråk av vemod i sig så förstärks det givetvis i musiken. Jag skulle inte säga att 'Sad Music' är albumets centrala tema men i just det pianostycket samt 'The Truth is a Fistfight' som följer så är kanske vemodet mest påtagligt.

Singlarna 'Windy Isle', 'Stay' och 'What's the Reason' valdes förmodligen för att jag tycker de representer-ar tre olika stämningar som återkommer på albumet. Den arkipelagiska rocken, sovrums-indiefolk ...

Och den mer klassiska pianoballaden.

Jag tycker verkligen du lyckats få det till att kännas som en sammanhängande resa. Du använder dig också av olika instrumentala låtar lite på samma tonsättande sätt som en film använder sig av det?
– Instrumental musik är, när den kontrasterar andra spår med text, kanske det mest fantastiska man kan smycka ut ett album med. I detta fall kändes det oerhört fint att följa upp den text som jag är mest nöjd med i 'What's the Reason' med ett instrumentalt spår som fick understryka det som sagts innan.

Vilken är din personliga favorit av låtarna?
– Titelspåret ... 'Windy Isle' ... har jag alltid betraktat som albumets "center piece" och det är nog den låten som jag helst lyssnar på när jag väl lyssnar på det jag själv gjort. Det var även den låten som, när jag fick höra första mixen, slutligen motiverade mig att färdigställa albumet.

Den är fin.

Jag får nog säga 'What's the Reason' själv. När skrev du den?
– Den skrev jag till en person som jag var oerhört förälskad i och bodde tillsammans med på Vindö. Man kan säga att det är en sån låt som en viss person bor i ...

Det är lite mer energi i 'Bones' än i de andra. Är det vad man tänker?
– (Skrattar) Kärlek igen!

Kommer du vara ute och spela något med dessa här låtarna från Windy Isle-skivan?
Förhoppningsvis blir det en handfull spelningar, mest akustiska, nu under hösten. Men det stora fokuset ligger på att avsluta inspelningen av det andra albumet samt skriva klart det tredje. Lyssna på albumet och lär dig det nu för 'Windy II' släpps redan den 1 Mars 2019 och då blir det nya tag!

Jag har även en förhoppning om att få till lite festivalspelningar under sommaren 2019.

Vilka spelar du med live?
– Just nu så är det Jorba och Elias Jungqvist från Side Effects samt Anton Fernandez som även producerar Windy Isle och Jimmie Nilsson som spelar gitarr i Pershagen och flera andra band.

Vilken har varit din allra mest minnesvärda spelning så här långt?
– Debutspelningen med Windy Isle på Musslan då vi firade det första singelsläppet. Jag har sällan sett så många personer som jag tycker om samlade på samma plats och det var en oerhörd känsla.

Känslan att äntligen få påbörja ett nytt musikaliskt kapitel inför dem ...

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com