Vincente DiSanti

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 13 april 2018

Med rättigheterna till 'Fredagen den 13:e' i filmbolags-limbo har Vincente DiSanti tagit tillfället i akt att ta serien i en helt ny riktning med den '127 timmar'-inspirerade filmen 'Never Hike Alone'.

'Never Hike Alone' är 'Fredagen den 13:e' filmen som många har väntat på. När kom du först på den här tanken om att göra filmen och varför var det något som du ville göra till att börja med?
- Jag har varit en stor beundrare av skräckgenren sen jag var väldigt ung och då särskilt av 'Fredagen den 13:e' serien. Faktum är att många av bakom kulisserna-inslagen till de filmerna hade ett direkt inflytande på min egen strävan om att bli en filmskapare. Idén till 'Never Hike Alone' började när Sarah, min fru, och jag kom över några gamla stugor under en location-scout 2013, i Big Bear, Kalifornien. Det var något med den platsen som fick mig att känna som om vi precis hade snubblat in i Camp Crystal Lake.

Och idén växte på ett sätt ur det. Idén klamrade sig fast i mig i nästan ett år och det var ungefär samtidigt som jag började bygga min egen Jason Voorhees-cosplay. När dräkten var klar började vi ta bilder och spela in korta klipp för att se hur det såg ut på film.

Den processen ledde så småningom till att vi satte ihop ett team med målet att göra vår egen kortfilm.

Hur känns det nu när den blivit hyllad inte bara utav fansen utan också av filmkritiker?
- Sett till att 'Fredagen den 13:e' fansen inte är den enklaste publiken att vinna över och att fan-filmer vanligtvis inte får så mycket uppmärksamhet, har det varit ganska överväldigande att se ett sådant positivt gensvar från både fans och kritiker. Närhelst man ansträngt sig mycket, så är det en grym känsla att få se att allt det hårda arbetet äntligen lönat sig.

Att premiärvisa filmen på fredagen den 13:e, som en av öppningsfilmerna på Telluride Horror Show-festivalen i Telluride, Colorado, var en upplevelse som vi aldrig kommer att glömma. Vi hade fullt upp hela vägen fram till premiärnatten, både med att förbereda inför live-visningen och att samtidigt släppa streaming-versionen av filmen på Youtube. Bemötandet filmen fick började inte sjunka in innan nästa dag, när tittarsiffrorna, kommentarerna, och recensionerna började trilla in.

Vi kan inte vara mer glada över hur den har mottagits.

Tänkte ni någon gång "Åh, det här blir bra" och övervägde den för officiell distribution?
- Jag tror inte att det fanns något tillfälle medan vi filmade då vi absolut visste att projektet skulle bli framgångsrikt, men där fanns en känsla om att vi alla arbetade på något som kunde bli speciellt så länge som vi fortsatte vara fokuserade på att göra vårt allra bästa.

Vi övervägde aldrig att distribuera den vid sidan om streaming. Mer än något annat hoppades vi på något tillfälle och möjlighet där vi kunde sätta upp filmen på en stor duk framför riktiga 'Fredagen den 13:e' fans.

Har det blivit nån 'Deadpool' effekt där studiomänniskor hört av sig?
- Ingen som arbetar med den officiella franchisen har nått ut till oss vad gäller eventuell inblandning i en framtida 'Fredagen den 13:e' film. Inte än. Men vi har däremot haft flera fina möten med alumner till serien och har kunnat erbjuda dem roller på andra projekt tack vare den här filmens framgång.

Samtidigt som det här är en fan-film är det uppenbart att ni är filmskapare med erfarenhet?
- Både Sarah och jag har arbetat inom filmindustrin sedan 2008, där vi båda två fick vår start med reklam-filmer och slutligen landade inom animerad långfilm. Men även om vi fått chansen att arbeta på många bra animerade filmer så kom jag till en punkt där jag kände att min karriär hamnat på en annan bana än vad jag egentligen ville. Så vi grundade Womp Stomp Films som en aveny för oss att skapa egna spelfilmer vid sidan om, innan det till slut blev på heltid för mig i januari 2017.

Det har varit kul att se bolaget växa under de senaste två åren och vi ser fram emot fler nya projekt.

Du sa att 'Fredagen den 13:e' i grunden inspirerade dig till att bli filmskapare. Vad tror du det är med just den här genren som tilltalar dig och har påverkat dig så pass mycket?
- Filmer är oftast inriktade på att uttrycka en specifik känsla som publiken sedan kan relatera till. För många av oss är rädsla en känsla som vi gillar att kunna erövra genom skräckgenren, att möta våra största rädslor och ändå överleva för att kunna berätta vidare historien. När jag skrev 'Never Hike Alone' närmade jag mig definitivt ganska specifika rädslor som jag själv hade om Jason när jag var barn.

Jag växte upp nära en sjö i skogen, så 'Fredag den 13:e serien' slog verkligen nära hem för mig. När jag lekte i skogen med mina vänner kunde jag inte låta bli att fantisera om att Jason kunde vara där, redo att ta mig vilken minut som helst, eller att han kunde dra ner mig under vattnet medan jag badade i sjön.
 
Vad tycker du om de senare filmerna i serien?
- Som ett stort fan har inte 'Fredag den 13:e' känts samma sedan slutet av åttiotalet. Även om jag gillat det ökade produktionsvärdet för serien så har inte det vägt upp för bristen med att jag inte fått se samma Jason som jag växte upp med. Om något var vårt mål med 'Never Hike Alone' att ta tillbaka en Jason som fansen skulle kunna känna igen från de första åtta filmerna i serien, och placera honom i något nutida på ett meningsfullt sätt. Vi hade också som mål att skala ner på bagaget som kom med "formulan" och visa att det finns andra sätt som man kan göra Jason både underhållande och läskig.
 
Vilken är din favorit Jason?
- 'Fredagen den 13:e del 6: Jason Lever' är min favoritfilm och CJ Graham är min favorit Jason. Den filmen når upp till alla punkter för mig vad gäller att göra en bra 'Fredagen den 13:e' film.

Den nya filmen känns nästan som en kombination mellan den gamla skolans skräckformel och närvaron och intensiteten av dagens Danny Boyle-filmer som '28 dagar senare' och '127 timmar'?
- Danny Boyle's '127 timmar' och Ridley Scott's 'The Martian' var stora inspirationskällor vad gäller riktningen vi tog med filmen. Att kunna blanda "found footage" scener tillsammans med traditionellt ber-ättande skänker en huvudperson som befinner sig på sitt eget solo-äventyr chansen att integrera med sin publik utan att behöva förlita sig på en berättarröst.

I den här Youtube-generationen fann vi att vlogg-stilen var något som både skulle vara trovärdigt och samtidigt väldigt relaterbart. Att redigera båda de här stilarna var inte en lika stor utmaning som några av actionscenerna var, men det gick absolut in mycket tanke i valet av kameravinklar för varje vlogg-post.

Vilken var den svåraste scenen att lyckas sätta?
- Alla scenerna som inkluderade "No Trespassing" skylten var en stor utmaning och slutade också med att vi fick gå tillbaka och filma om på grund av kontinuitetsproblem, då vi filmat under olika årstider. Kamera-arbetet i båda de scenerna var också svårt att utföra och det var inte heller lätt att filma i det gångspåret.

Det var ett ständigt lopp mot solen för att få till det där "gyllene timmen" utseendet till de scenerna och varje gång misslyckades vi med att få till alla sekvenser ... vilket innebar ännu en lång och plågsam vandring igen nästa dag för att fortsätta där vi slutade.

Utvecklades filmen mycket allteftersom ni spelade in eller var allting helt bestämt?
- 'Never Hike Alone' var alltid tänkt att vara centrerad kring "en ensam vandrare vs. Jason", men den ur-sprungliga premissen var bara tänkt som en fem till tio minuter lång kortfilm. Men ju mer vi utvecklade den och kollade efter mer platser, desto mer växte också filmen i både räckvidd och speltid. Vid tidpunkten då vi släppte den första trailern i maj 2016 hade filmen växt till att vara tjugotvå minuter lång.

Strax därefter, i juni 2016, upptäckte vi den övergivna campingen som gjorde den här slutgiltiga och fem-tiofyra minuter långa versionen möjlig. Att hitta det övergivna lägret förändrade allt. Det gav oss möj-lighet att arbeta oavbrutet på en vacker inspelningsplats under en längre tid, till skillnad från tidigare platser där vi hade begränsade tidsfönster att filma under ... och inte hade några inomhusmiljöer.

Handlingen började växa fram baserat på campingen, där vi kunde fokusera på hur vi kunde använda oss av vårt nyfunna hem för att kunna berätta en ännu mer engagerande historia och försätta publiken där.

Hur viktigt var det att ha just Andrew Leighty i huvudrollen med tanke på att så mycket av vandra-ren är baserat på hans prestation och inte minst hans personlighet?
- Andrew och jag träffades medan vi arbetade tillsammans på en animerad film som hette 'Rock Dog' under 2012. Vi hittade snabbt varann när vi upptäckte att vi hade en gemensam kärlek för skräckgenren. När jag nämnde för honom att jag arbetade med en idé om att göra en fan-film på 'Fredagen den 13:e' tvekade han inte en sekund över att komma ombord, han letade också efter roller utanför den kommersiella genren.
 
Vi spelade in en tidig version av idén senare den sommaren, men det blev inte så bra som vi hade hoppats på, så det slutade med att vi tog det tillbaka till ritbordet i över ett år innan jag frågade honom om han skulle vilja ta huvudrollen igen, och vi är väldigt tacksamma över att han accepterade utan att ens tveka.
 
Att få arbeta med Andrew var en fin upplevelse, eftersom vi båda hade så mycket förtroende för varandras färdigheter och det var lätt för oss att prata om meningen med varje scen. Han gjorde ett bra jobb med att ta vad som stod i manuset till en högre nivå och göra karaktären till sin egen. Ingen chans att filmen skulle ha blivit så framgångsrik utan hans förmåga att själv bära filmen och få med sig publiken på sin sida.

Du steg själv ner i Jasons skor. Varför ville du skildra honom snarare än att ta in en stunt-kille?
- Då våran ursprungliga avsikt var att göra en mycket kortare film framstod det inte som nån stor grej att själv ta itu med rollen, inte minst sett till att vi skulle använda den cosplay-dräkt jag själv designat och testat i över ett års tid. Och som ett fan som tillbringat många år med att studera Jason både inifrån och ut hade jag en ganska gedigen uppfattning om vad jag ville göra med karaktären.

Men det krävde fortfarande mycket träning att sätta vissa rörelser på film så som jag föreställde mig att dem såg ut i mitt egna huvud. Allteftersom filmens storlek växte kom vi dock att anställa en riktig stunt-skådespelare vid namn Bryan Forrest också, för att ta över masken i de scener som krävde desto svårare tekniskt kamera- eller stuntarbete. Bryan gjorde ett bra jobb med att bära facklan vidare varje gång som jag gav den vidare och det var en lättnad för mig som regissör att veta att Jason var i goda händer så att jag kunde fokusera på andra aspekter av produktionen.

De gånger jag regisserade medan jag var i dräkten satte vi upp trådlösa bildskärmar utanför bild så att jag kunde se var jag var, att jag hade rätt hållning, och annat, medan vi filmade. Nackdelen med det var att det krävde mer tid för mig att sen gå igenom varje tagning och se vad som funkade, och inte bara för Jason.

Fanns det något särskilt Jason-utseende du ville återskapa?
- Jasons utseende på skärmen var något vi la ner mycket tid på, för att igen få honom att kännas som den ursprungliga karaktären vi alla lärde känna och älska under åttiotalet, men nu i en ny form. Min idé var att hans dräkt och hans andra mask gick om intet efter den åttonde filmen, i de giftiga och översvämmade avloppen under Manhattan. När han sen återvände till campingen veckor senare, eller till och med månader, var han tvungen att sätta ihop en ny garderob av saker som lämnats kvar där.

Klädvalet vi bestämde oss för kom från att försöka forma om den moderna "jacka" looken han haft till något som skulle kännas mer organiskt och enkelt, lite i samma stil som när han hade på sig den klassiska Sears-arbetsskjortan och byxorna i de tidigare filmerna. I de senare filmerna tyckte jag personligen att Jasons dräkt blivit för mycket av en distraktion med en slags "större är bättre" mentalitet som tog bort fokuset från masken, som borde varit det centrala fokuset.

Inspirationen för hans nya stil kom från en intern backstory vi skrev om hans återkomst till lägret. Han fann då en avliden arméveteran som tidigare ockuperat Camp Crystal Lake under Jasons frånvaro.
 
Var det mycket arbete med själva masken också?
- Vad gällde inspirationen för våran 'Ghost Hock' som vi kallar den baserades den på sextiotalets målvakts-masker som då hade kunnat lämnas kvar under de två misslyckade försöken till att öppna campingen på nytt under den tiden. Med andra ord, att den också var något som Jason organiskt kunde ha hittat medan han letade igenom all utrustning i jak på något som kände dölja hans manglade ansikte.

Efter att ha fått avslag från flera olika masktillverkare om att designa en special-anpassad hockeymask för filmen fick jag äntligen till slut ett ja från Brett Morris och hans fina kollegor på Composite FX, en studio som är baserade i Baton Rouge i Louisiana. Vi arbetade utifrån en tidig koncept-mask jag tagit fram i Photoshop och diskuterade fram och tillbaka via e-post tills allt kändes rätt.

Ni har inga dekalmärken på masken i denna ...
– Innan själva färgläggningsprocessen var jag tveksam till att lägga till dekalmärken, men efter att ha sett den första versionen med den "åldrade" färgen och texturen visste jag att vi hade hittat stilen vi letat efter. Eftersom märkena på de ursprungliga maskerna var allt annat än borta tänkte vi att den här masken och dess tomma utseende skulle skänka viss mening eftersom den kan tänkas kännas extremt gammal och sliten, inte helt olikt campingen och Jason själv.

Det uttryckslösa utseendet var också ett utmärkt sätt för oss att särskilja oss från resten av filmernas licenserade design. Eftersom den falska Jason-imitatören Roy hade på sig en mask med blå dekaler i den femte filmen är våran Jason utan några märken ett sätt för att säga att vi opererar utanför själva serien.

Kontinuiteten i filmerna kan ifrågasättas, då det är en serie som alltid har ändrat på saker mellan filmer. Så det känns inte nödvändigtvis som ett problem att ni fått ändra en del av rättighetsskäl ...
- Jag har lagt mycket tid genom åren på att prata med andra 'Fredagen den 13:e' fans om Jasons backstory och det kan helt klart vara ett lite känsligt ämne. Istället för att försöka få fram någonting samman-hängande av en mängd motstridiga händelser valde vi istället att förenkla hans legend så mycket som vi kunde utan att samtidigt klampa på vissa viktiga delar som fansen gillar med serien.

Våran största förändring nu var att återintroducera Camp Crystal Lake som en förbjuden mark, som stått helt orört sedan de fasansfulla händelserna i den första filmen. Genom att göra så kunde campingen rep-resentera en plats som lokalbefolkningen fortfarande var så rädda för att ingen skulle vilja återvända dit, till och med den till den grad att de ursprungliga brottsscenerna fortfarande står kvar.

Även om vi visste att det här skulle gå emot en del av händelserna i de senare filmerna kände vi att det här var en förändring som skulle välkomnas av fansen.

Den omfamnas ju nu av fansen som en officiell uppföljare. Tänker ni också på den som "canon"?
– När den här miljön var bestämd var vårt mål att kunna föra in våran "odöda" Jason och placera honom i samma berättelse. Eftersom den ursprungliga manusförfattaren Victor Miller vid flera tillfällen har sagt att Jason faktiskt drunknade 1957 gick vi helt in på teorin om att Jason återuppstod som en följd av hans mors död och för att kunna bli en förkroppsligad form av "döden".

Med det sagt är jag väldigt medveten om att den här teorin också förnekar andras idéer om att Jason faktiskt överlevde drunkningen som pojke och att han sen bodde ensam i skogen under flera årtionden. Men även om man kan sätta ihop ett starkt fall för den vinkeln så har jag aldrig riktigt gillat den eftersom den Jason jag växte upp med aldrig skulle klarat sig så länge utan sin mamma.

Den teorin är inte heller lika intressant, eller filmiskt kraftfull, som att handla om någon som återvänder från graven för att kunna hämnas en näraståendes död.

Att släppa en film som är så här välgjord och samtidigt ha en så liten budget och inte heller ha någon avsikt att tjäna pengar, vart måste man börja ta genvägar och dra ner på omkostnader?
- Vi lyckades få mycket ekonomiskt stöd från 'Fredagen den 13:e fans där vi fick in ungefär 40 000 dollar genom dels privata investeringar men också crowdfunding. Men med det sagt tog det likväl mycket arbete för att bryta ner budgeten för varje scen och se till att vi spenderade de här tillgångarna klokt. Utgifterna för en film kan snabbt komma ur kontroll om man inte tänker till före, så det var något vi var tvungna att göra genom hela processen. Efter att ha täckt omkostnaderna för vår baslogistik under varje inspelnings-helg valde vi att fokusera alla våra utgifter på saker som skulle kunna lyfta specifika sekvenser i filmen.

Må det ha rört sig om redigering, stunts eller specialeffekter ...

På helgerna som inte involverade att filma under natten, eller komplicerade effekter, kunde vi ofta även filma de bilder vi behövde med ett mindre team om fem eller färre personer, som frivilligt la den tiden helt gratis, även Andrew. Under ledig tid kunde vi samla ihop träd och andra grejer som fanns runtomkring lägret och byggde saker som Camp Crystal Lake-skylten och våningssängarna till Jacks brottsplats.

Detta gjorde det möjligt för oss att ta itu med filmen utan att spendera för mycket.

När det gäller det här med att inte tjäna pengar så donerar ni samtliga intäkter från filmen till United Way's Thomas Fire Fund samt Penny Pines Reforestation Program?
- Vi hade extrem tur med att hitta en plats som gjorde det möjligt för oss att spela in helt utan tillstånd, vilket inte skulle ha varit möjligt utan de lokalt boende och de tjänstemän som lät oss ta över campingen så länge som vi inte orsakade några problem. Det området av skogen har en tendens att drabbas av bränder och eftersom vi ändå inte skulle få behålla någon vinst från våra insamlingar så ...

Vi tänkte att donera de kvarvarande pengarna till projekt som skyddar skogarna och de närliggande samhällena skulle vara ett bra sätt att betala tillbaka för den vänlighet de visat oss.

De här miljöerna i filmen ser helt fantastiska ut. Spelade ni in allting runt Big Bear?
- Filmen spelades mestadels in i San Bernardino National Fores, nära Big Bear, samt i Coconino National Forest nära Flagstaff i Arizona, då för "drömsekvensen" som är med mot slutet av filmen. Vi filmade också 'No Trespassing' sekvenserna på ett spår inte alls långt bort från där vi själva bor i Topanga Canyon-bergsomårdet runtomkring Santa Monica.

Enda anledningen till att vi hittade till den övergivna campingen var för att lokalt boende berättade om stället för oss när vi höll på att spela in den första trailern. Om det inte varit för dem hade vi inte haft nån aning om att den ens fanns där, eftersom den inte längre finns med på några aktuella kartor.

När vi hittat dit tack vare deras hjälp så blev det hela våran bas under nästan ett helt år framåt.

Hur övertalade ni Thom Matthews att komma tillbaka för en cameo?
- Det var våran exekutiva producent Barry Jay som bär ansvaret för att det skulle ske. Barry och Thom hade gemensamma bekanta som fixade ihop dem som en födelsedagsöverraskning till Barry, eftersom han är ett stort fan av 'Fredagen den 13:e' serien. Under det mötet nämnde Barry att han producerade vad som då var vår kortfilm och visade Thom den första trailern vi gjort.

Thom trodde att vi var något på spåren och de kom överens om att ta ett möte med mig när Barry frågade om han skulle vara intresserad av att göra en cameo. Thom, Barry och jag träffades för lunch ungefär två veckor därefter där vi diskuterade hur Thom skulle kunna vara med och spela en roll i filmen.

Fanns det någon idé om att ge honom en större roll i filmen?
– Vid den här tidpunkten var vi redan halvvägs genom filmen, så det var lite sent att börja om. Så jag erbjöd Thom rollen som ambulansföraren, en roll som ursprungligen skulle spelas av vår stuntkoordinator Jessica Bennett. Innan Thom kom ombord var ambulansscenen mycket kortare, så vi arbetade tillsammans för att skriva om scenen och för att göra den lite mer intressant och vi la till och med till lite dödsfall.

Vi höll också tyst om Thoms roll i filmen så att fans skulle få sig en oväntad överraskning på slutet. Att arbeta med Thom var en dröm som gick i uppfyllelse och han är väldigt rolig att ha omkring sig. Vi tänker fortsätta arbeta tillsammans på framtida projekt också.
 
Med 'Never Hike Alone' ute på Youtube nu och med en väldigt populär och väldigt begränsad hem-video release som pågår just i detta nu. Vart vill du gå härnäst?
- Vi vet att det är något av ett långskott, men vi är väldigt intresserade av att göra 'Never Hike Alone 2'. Manuset har redan skrivits och vi letar nu efter en producerande partner eller en studio som vill ge upp-märksamhet åt vår pitch. Men tills rättigheterna för serien har avgjorts finns det inte så mycket annat vi kan göra än att vänta på resultatet och göra vårt bästa för att då se till att vi kan presentera våran idé.

Under tiden har Womp Stomp Films varit aktiva med att stödja flera lovande regissörer på deras olika kortfilms-projekt samt att utveckla några fler av våra egna idéer.

Finns det nån mer skräckserie du skulle viljat närma dig?
- Jag skulle verkligen älska att få pitcha en idé för 'Critters' serien som jag haft sparkandes i huvudet ett tag nu, men bortsett från det är jag ganska öppen för olika filmer och serier som letar efter en regissör som kan ge liv till pågående utvecklingsprojekt. Vad gäller att göra en franchise är vårt nuvarande fokus helt och hållet inriktat på att göra en annan välgjord film, sen låter vi tärningarna landa allt eftersom.

Hur kommer du själv spendera denna fredagen den 13:e idag?
- Personligen kommer jag att delta på Monsteraplooza-mässan i Pasadena, Kalifornien, med Ghost Jason-dräkten på. 'Never Hike Alone' har också blivit inkluderad i flera 'Fredagen den 13:e' maraton-visningar som visas i bland annat Auburn, New York, Philadelphia, Pennsylvania och Mexico City.

Informationen för var och en av dessa går att se på våran Facebook-sida.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com