Viktor Ejwertz

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 oktober 2016

Intervjun möter ingenjören som nu satsar helhjärtat på musiken. Vi pratar om att våga visa vem man egentligen är, nobelpriset och nya singeln "Som ett träd".

Hur har du firat din singeldebut med 'Som ett träd' under veckan?
– Har glömt att fira i och med allt jag haft att göra denna veckan. Men jag gör nog det nu! Dricker mjöd för första gången, lyssnar på bra musik, umgås med min tjej och blir intervjuad angående ett eget låtsläpp för första gången någonsin. Känns ganska svårslaget faktiskt!

Det är en bra låt!
– Tack! Responsen har varit underbar. Musikbloggen Sound of Hisingen skrev och tipsade om låten, vänn-er och familj har delat och jag har fått härliga kommentarer från folk som har lyssnat. Det har varit snurr-igt, spännande, kul, läskigt, snurrigt, spännande, läskigt och kul! Men nu känns det som att ha fått ett kvitto på att de första stegen in i drömmen är tagna.

Det känns helt sjukt skönt att äntligen få dela med mig av något jag jobbat för så länge!

Även om du själv kommer från en musikerfamilj så är det egentligen inte innan nu som du börjat?
– Detta känns som att det kan bli en hel bok om, så ska försöka fatta mig kortare. En av låtarna på den kommande plattan förklarar känslorna kring detta ganska koncist men det får vänta till släpp. Kommer fortfarande ihåg melodin och min avund på min lillebror när han var kanske tre och jag fyra. Vi var på en ö utanför Orust och han hittade på sin första låt med textraden 'Det regnar inte'.  Musik är kärlek för mig. Tillsammans med mina nära och kära är den allt, typ. Musik har varit lek för mig ända sedan jag var liten och har skänkt mig så mycket glädje.  Men någon gång i tonåren fick jag för mig att det var viktigt vad man hade för plats i den sociala strukt-uren och jag började försöka lära mig hur jag skulle bete mig för att den yttre världen skulle belöna mig så mycket som möjligt.

Då gällde det, tänkte jag, att skaffa ett jobb med hög lön ...

Så att jag kan köpa en häftig bil och ha ett schysst, stort, ställe att bo på. Ingenjörsbanan pratades det mycket om i gymnasiet som en säker väg med bra lön, så jag körde på det. För teknik har jag ju alltid tyckt var kul. TV-spel, datorer, telefoner och så vidare. Det hade alltid intresserat mig. Och rymden! Pappa har haft fast anställning som musiker i hela mitt liv men jag kunde trots det inte känna att det fanns trygghet i det. Jag hamnade på en designingenjörsutbildning i Karlstad. Det lät som en av de mer kreativa inriktnin-garna inom området. Ångesten över att inte vara säker på om jag var på rätt bana steg med tiden. 

Jag spelade fortfarande mycket gitarr på kvällarna och det blev mer och mer. I slutet på 2014 fick jag jobb i Göteborg som förpackningsingenjör på Swedish Match. Önskan att få dela med mig av all kärlek jag har till musiken hade då redan vuxit större än någonsin. Jag hade hört och tänkt att jag kanske kunde få utlopp för musiken på kvällar och helger ... men märkte snabbt det inte räckte.

När min projektanställning närmade sig sitt slut och det började bli dags att söka nytt jobb bestämde jag mig till slut för att strunta i att söka jobb och istället leva på sparade pengar och arbeta för att kunna släp-pa en platta på svenska med musik från hjärtat.

Koncist och bra! Hur var det att till slut ta det steget efter alla år?
– Det var väldigt läskigt att bestämma sig men samtidigt en väldig lättnad att äntligen ta tag i musik-drömmen. Sedan början på 2016, då anställningen tog slut, har jag skrivit musik och jobbat för att göra plattan till verklighet. Det är fortfarande väldigt läskigt men jag har nog aldrig tagit ett bättre beslut i hela mitt liv. Jag tänker att det har skett rätt automatiskt.

Att jag hittat mig själv som artist genom att lyssna på musik. Jag har alltid identifierat mig med och levt mig in i låttexter och melodier jag lyssnat på. Jag skrev tidigare mycket på engelska. Det föll sig väldigt naturligt för mig. Sedan fick jag för mig att skriva på svenska och märkte att det kändes konstigare, men att texten samtidigt hamnade ett steg närmare hjärtat.

Är det viktigt att det känns? Att det kommer från hjärtat just?
– Text är viktig för mig och jag gillar texter som man får fundera över och som ger en insikter. Jag gillar metaforer för de gör att insikterna blir lättare att få och de är lättare att relatera till än om någon skriver om specifika händelser som de varit med om. Sen gillar jag ljud som väcker känslor i mig och ger stöd eller kontrast åt känslorna som texten förmedlar. Jag gillar låtar som man fortfarande kan upptäcka saker i, musikaliskt och textmässigt, långt efter första gången man hörde dem!

Vad tänker du om att Bob Dylan får nobelpriset i litteratur?
– Kul att priset delas ut för text skriven till musik! Det finns så himla mycket visdom och fina rader i musik som inte får så mycket uppmärksamhet som de förtjänar.

Vilka är dina musikaliska influenser?
– Allt möjligt! Death Cab for Cutie, Ben Howard, John Mayer, Oskar Linnros, Håkan Hellström, Grieves och Timbuktu, för att nämna några få. Även lyssnat mycket på elektronisk musik och tidigare mycket rock och metal i olika former. Jazz, soul och blues har tagit mer plats på senare tid.

En låt jag inte kan vara utan just nu är 'City Love' med John Mayer. Den rullar rätt mycket för tillfället!

Min låt är kanske mest gitarrdriven indiepop med gitarrspel som influerats av Ben Howard.  När vi satt i studi-on och jobbade med produktionen beskrev min producent Pelle den någon gång som ”Bjussig”. Det finns många små detaljer i musiken att lyssna efter. Det tycker jag är en bra beskrivning!

Vad handlar den om?
– Den handlar om svårigheterna att våga visa vem man är, något som växer fram genom livet hos många av oss.. När man är liten är man helt ocensurerad och verkligen sig själv, men med tiden drillas man mer eller mindre in i att anpassa sig till normer och jantelag och jag känner att jag har lämnat kvar delar av den lilla pojken jag var på vägen.  Jag är som ett träd som blommar ut i skymningen när jag sitter själv på kvällarna med gitarren eller umgås med människor jag känner mig trygg med ... men ibland när rampljuset faller på mig kommer hjärnspökena fram, på scen eller i andra sociala sammanhang. Och de säger att jag inte förtjä-nar fokus och jag tappar bort delar av mig själv och vågar inte visa vem jag är eller riktigt stå för det jag framför eller säger. Jag släpper löven som om det bränns att fånga upp ljus ...

Nu är jag mer medveten om detta än någonsin och jobbar med det hela tiden.

Det låter väldigt självbiografiskt med tanke på vad du sa om din lilla omväg till musiken?
– Kul, jag brukar hamna i att skriva ur egna upplevelser och känslor för det är vad jag tycker känns ärlig-ast och ärligheten i musiken är viktig för mig! En text som inte känns skriven ur riktiga känslor kan för-störa en hel musikupplevelse för mig. Sen kan känslorna ibland förmedlas med väldigt luddiga formuler-ingar men det känns liksom när det kommer från en ärlig plats.

Ditt kommande album produceras av Pelle Lindmark. Hur kom ni i kontakt med varann?
– Han är tillsammans med min syster, Mimi Terris. Hennes platta 'Flytta hemifrån' bör kollas in om man missat! Jag höll på att skriva och producera musik själv och letade samtidigt efter producenter att jobba med. Syrran föreslog då att jag skulle prata med Pelle!

Pelle är också är aktuell som WIND WIND med en singel på Spotify. Kolla in.

Kändes det rätt med honom från början?
– Jag spelade några låtar för honom och han såg direkt potentialen i dem. Han gillar låtarna jag har skrivit och det känns väldigt viktigt för ett riktigt bra samarbete. Vi har väldigt liknande musikaliska referenser.  Glöden som har uppstått i studion när vi har jobbat har varit helt grym! Vi har arbetat dagar från två på eftermiddagen till tolv på natten. När öronen blivit trötta har vi spelat pingis i studion. Han har gått in helhjärtat för musiken och kommit med en massa grymma idéer och har samtidigt alltid respekterat att min åsikt väger tyngst i slutändan, så jag har alltid kunnat känna att jag har kontroll över att låten inte blir något annat än vad jag önskar.  Han har även spelat många av instrumenten.

Vi har jobbat som ett tvåmannaban! En  grym producent helt enkelt! I 'Som ett träd' kommer exempelvis allsångsslingan i introt och mellanspelet från Pelle.  Även syrran har hälsat på i studion och kommit med input och har till exempel hittat på och sjunger stämman i slutet av den här låten.

Ger 'Som ett träd' en bra bild av hur albumet kommer låta?
– Bjussigheten som jag nämnde är något som återkommer genom hela plattan. Sen är det olika feeling i olika låtar. Det finns någon för att åka bil med, någon för att promenera i skogen med, någon för att ligga i sängen med hörlurar och sväva in i, vissa för att vara pepp med och vissa för att finnas till när man är nere.

Blir det nån musikvideo?
– Troligen inte för den här låten. Men temat i en sån skulle nog vara ett pendlande mellan glädje och sorg.

Är spelningar något du har i avsikt under hösten?
– Jag pluggar musik just nu så kommer troligtvis spela egna låtar under hösten på olika 'lowkey' ställen i samband med studierna. Sedan blir det fler gig när plattan är släppt!

Hur snart bör vi förvänta oss nästa singel från albumet?
– Kan inte lova något, men planen är att få ut en eller två låtar till innan årsskiftet!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com