Veronica Linarfve

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 29 april 2019

Det kommer att sluta bra. Veronica Linarfve är resejournalisten som förra året slog igenom som feelgood-författare med 'I huvudet på Miss Lyckad'. I uppföljaren kvarstår frågan om vad lycka egentligen är.

Bara fem procent av Sveriges författare kan skriva på heltid, så på pappret låter det i alla fall inte som det mest givna steget att ta för någon som kom in i författandet efter en tid som journalist, det där andra yrket som inte är så jätte tillförlitligt. Var författardrömmar något du gått och burit på?
– Oh ja! Att bli författare är en dröm jag i hemlighet burit på så länge jag kan minnas. Varför jag tog steget just nu? Det var flera tillfälligheter som sammanstrålade. Jag började skriva på 'I huvudet på Miss Lyckad' när jag jobbade som chefredaktör på ett resemagasin för sju år sedan men det var inte förrän 2017 som jag blev klar och fick bokkontrakt. Och det där kontraktet rasslade ju in med dunder och brak ... det är ovanligt att en debutant får tvåboksavtal men det fick jag. Därför kunde jag skriva tvåan direkt. Tajmingen var op-timal. Jag var just på väg tillbaka från min utmattning och behövde hitta en hållbar nivå på jobbet där jag kört på alldeles för hårt ... utöver ett galet arbetstempo hade jag också tagit hand om min nittiotvååriga ga-mla farfar som vägrade hemtjänst, samt mina barn och hus och allt annat. Och precis då fick jag bokavtal.

Galet! Att jag vågade släppa taget och följa min dröm och över huvud taget började skriva har också en dj-upare förklaring. Jag växte upp med en mycket sjuk mamma och lärde mig tidigt att livet inte är självklart. Därför försöker jag göra så mycket av det jag vill och kan redan nu och inte tänka ...

"Det ska jag göra sedan"

För det är inte säkert alls att det blir något sedan.

Jag kan fortfarande inte förstå att lilla jag gick från noll till tvåboksavtal. Sådant händer ju inte!

Vad är det tidigaste "fiktiva skrivandet" du kan minnas att du författat?
– Innan jag kunde skriva gjorde jag berättelser och tidningar med hjälp av bilder som jag klippte ur Göteb-orgs Posten och satte ihop till nya sammanhang. Även skrivandet kom tidigt, jag älskade att skapa en para-llell verklighet eftersom min egen var ganska jobbig. Jag växte som sagt upp med en svårt sjuk mamma. Jag kanske var runt åtta eller nio år när jag satt där i förpiken ... vi seglade nästan jämt ... och började skriva längre historier. Jag utforskade ämnen vi inte pratade om men som ständigt låg som ett hot över tillvaron, såsom död och att mista den man älskade. Mina berättelser handlade nästan alltid om en liten flicka vars mamma dog, fast jag var tidigt inne på feelgood och såg till att berättelsen fick ett bra slut.

Flickan och mamman kom till himlen och där var allt toppen!

Där fanns inga sjukdomar och alla var lyckliga.

Hur mycket "feelgood" konsumerar du själv? Är du ett fan?
– Ja! Jag läser oerhört mycket och älskar feelgood!

Vad tror du det är som tilltalar dig, liksom så många andra, med genren?
– Jag tror att många precis som jag vill koppla av och bli underhållna en stund. Syftet med feelgood är att få läsaren att må bra. Det är en mycket fin och god ambition tycker jag.

Du har ju som sagt själv varit journalist ...  du driver idag också en kommunikationsbyrå och var un-der flera år både resereporter och chefredaktör på just ett resemagasin, liksom Louise Locke i 'Miss Lyckad' böckerna är. Hur mycket av din egen tid i den världen har inspirerat böckerna?
– Väldigt mycket! Det var faktiskt så den första boken började. Jag skrev ner knäppa saker som hände på redaktionen och ju värre det var desto mer kunde jag finna förtröstan och tänka ...

"Jaja ... det här blir ju kul att skriva om i alla fall"

Jag var också småbarnsmamma och för min del innebar det en hel del dråpliga händelser.

Händelser som också kunde bli uppslag till boken.

Har du själv känt av den utbrändhet som Louise förnimmas?
– Ja, tyvärr. Jag kollapsade totalt för tre år sedan. För Louise går det aldrig så långt, jag låter henne balanse-ra men inte kollapsa. Tyvärr säger många att de känner igen sig i Louise och precis som hon vet de inte hur eller vad de ska göra åt saken. Konsekvensen blir att många, precis som jag gjorde, haltar fram i livet. Så här i efterhand kan jag tänka att det trots allt fanns en mening med att stressen gjorde mig så himla sjuk ... jag tappade minnet, håret och kontakten med min kropp ... eftersom mitt tillstånd gjorde att jag fick väld-igt bra hjälp. Det kommer förresten min tredje bok att handla om.

Du har börjat skriva på din tredje?
– Ja precis, jag har kommit ganska långt med mitt tredje manus. Det blir en fristående bok, inte i 'Miss Ly-ckad' serien alltså, som jag sticker emellan med eftersom den känns så oerhört viktig att skriva.

Det blir en humoristisk "feel all" där utmattning har en central roll. Liksom som en biodlare.

Om känslan av otillräcklighet var ett tema i första boken. Vad är då temat i uppföljaren?
– Den har två teman. Dels insikt, vad händer när man stannar upp och funderar på vad man själv tycker om och trivs med? Dels ensamhet, hur långt är en människa beredd att gå för att slippa känna skam över att vara ensam? Det har gått tre månader sedan förra boken och hon har fått lite distans till tillvaron. Hon har också blivit chef, är gift och allt det yttre är på plats. Så nu borde ju lyckan infinna sig!

Men sakta, sakta går det upp för Louise att det kanske är skillnad på att ha lyckats och att känna sig lycklig.

Hennes lillasyster Kajsa spelar större roll i denna?
– Ja, jag älskar Kajsa! Jag blev helt kär i henne under tiden jag skrev boken. Hon är väldigt olik Louise. Kaj-sa bor kvar i föräldrarnas lägenhet i Kungälv men bestämmer sig för att utbilda sig till livscoach och flytta in hos Louise när Johan ska jobba utomlands. Krocken mellan systrarna blir rolig.

Det är ju lätt att såna här genreböcker, för att det mer eller mindre just hör till genren, berättar gan-ska förutsägbara solskenshistorier. Det är inte för inte det är bra solstolsläsning. Det är trivsamt att veta vad man får. Är det något du som både författare och även ett fan av genren tänkt till kring?
– Absolut, genom att skriva en feelgood har du ett kontrakt med läsaren redan från första bokstaven ... det kommer att sluta bra. Men för att det ska bli en läsvärd historia behöver vägen till det lyckliga slutet vara fullt av hinder, precis såsom livet är. Fast på tal om lyckliga slut, jag har tänkt på att vissa, nästan nedlåta-nde, pratar om feelgoodgenrens lyckliga slut men även deckare har ju lyckliga slut? Visst dör flera personer på vägen, men mördaren åker ju alltid fast eller blir dödad? Så jag förstår inte varför man hakar upp sig på att just feelgood har lyckliga slut? När det gäller att ifrågasätta normer håller jag med, det är viktigt! Min främsta ambition med skrivandet är att underhålla, men tänk så fint om någon också börjar fundera över för vems skull de gör något. Ställer sig frågan ... vad vill jag? Varför tycker jag så här, egentligen?

Tycker jag ens så här? Eller är det någon annans förväntan eller krav jag försöker leva upp till?

Inte minst så här i Instagram-tider har ju kommersialiseringen av idén om lycka spridit sig från fe-elgoodhyllorna till hur vi alla väljer att visa upp oss själva och våra liv. Du driver ju som nämnt en kommunikationsbyrå så du är förstås medveten om det. Vi är alla något av en feelgood-pocket idag?
– Jag tänker mycket på det och påminner mig ständigt om att sociala medier bara är en, dessutom hårt filtr-erad, del av verkligheten. För mig handlar just Instagram om att få och ge inspiration. Visst försöker jag balansera mina egna inlägg, ena dagen är det en skaldjursplatå och nästa dag kan jag ta mig an en platå av smutstvätt, men det är ändå mest roliga saker jag delar.

Fast jag hoppas och tror att alla fattar att inläggen bara är en skärva av mitt liv.

Så vad är lycka för dig personligen?
– Jag läste någonstans att jakten på lycka är en av våra största trender just nu. Så vad är det vi jagar? Och vad tänker vi ska hända och vad ska bli annorlunda jämfört med nu? Jag tror att det är vettigt att påminna sig om att det inte finns någon som tjänar pengar på att du går runt och är lycklig. Hela systemet är uppby-ggt på att du inte ska tycka att du duger som du är. Så för att bli lycklig, eller förnöjsam som jag tycker är ett bättre ord, brukar jag försöka reflektera över vad som är viktigt för mig. Egentligen? Vad gör mig glad? Vad fyller på kraft och energi? På riktigt? Vad får mig att känna att livet inte är så jävligt, trots allt?

Så på frågan "Vad är lycka för mig?" får jag nog svara att lycka är en flyktig känsla, ett lätt euforiskt tillstå-nd som kan flimra till efter att jag har klarat av något jag inte trodde att jag skulle klara av.

Som att skriva två böcker och vara mamma till två fantastiska barn.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson
Fotograf: Eva Lindblad

danieljohn@intervjun.com