Traveling John

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 25 mars 2018

Sommartiden är här, trots snöyran utanför dörren. Vi hedrar dagen till ära tillsammans med John Dunsö, tidigare medlem i Billie the Vision and the Dancers, som jagat ifatt sina drömmar i ett soligt Kalifornien.

Det har inte bara varit en bildlig utan också en bokstavlig resa för dig med det här albumet?
– Jag lämnade Sverige 2012 för att testa på att resa själv helt utan planer eller någon direkt resebudget. Kom ur en stor livskris just då och enda fokus låg på att se något annat än vad jag var van vid och utveckla mitt låtskrivande. Bara gitarren och inspelningsutrustning i väskan. Jag hade med mig dator, ljudkort, en mick och gitarr plus en midi-bräda. Platserna jag spelade in på varierade från ett hostel-rum i Peru, till en veranda i New Orleans, till en lägenhet på Gotland, till Tambourine Studios i Malmö. 

Resan varade i cirka två år men albumet täcker dom första tre månaderna ungefär. Den mest intensiva perioden.  Den tiden kändes som dom första stapplande stegen i korridorerna på högstadiet.

Allt var nytt och sinnena på helspänn på något sätt. 

Kan vi vänta oss fler skivor då den här just bara skildrar de första tre månaderna?
– (Skrattar) Kan ju inte avslöja allt nu direkt.

Hur tydligt är det att du befinner dig på den Amerikanska västkusten?
– Det är väldigt tydliga historier på albumet. Den röda tråden går att ta på. Många skulle nog beskriva det jag gör som "story-telling" och där får jag väl hålla med (skrattar). Albumet är som en resedagbok, den börjar innan jag lämnar Sverige och slutar tre månader senare när jag kommit hem.

Var allting helt färdigt när du kom hem till Sverige igen?
– Mycket skrevs och en del spelades in utomlands. Stora delar har dock gjorts här. Jag är inte ensam på skivan utan cirka tio andra personer har lagt ner sin kärlek i inspelningarna, dels är det föredetta band-kamrater i Billie the Vision and the Dancers.

Vissa låtar är ju avskalade med bara mig och gitarr men andra är ju fullt band och driv.

Skivan har ett satt releasedatum men det är inte innan den 28:e september. Vad är kvar att göra?
– Det som är kvar nu är mixning på några låtar. Anledning till att jag släpper ut det låt för låt är att det har tagit fem år att få det här klart, då vill jag suga lite på karamellen.

Hör även gamla låtar, som 'Rerun' från 2014, till låtlistan?
– Ja, så klart!

Vad handlar den senaste singeln 'Someday' om?
– 'Someday' är en energidryck för självförtroendet, ett långfinger till alla nej-sägare och tråkmånsar som vill trycka ner en när en drömmer sig iväg och föreställer sig hur livet eller världen skulle kunna se ut annorlunda. Idén kom redan på planet till USA, första dagen på resan.

När jag kände mig odödlig och livrädd samtidigt.

Är det någon av låtarna som kommit att betyda lite mer för dig personligen?
– Ja, kanske, men den har inte släppts ännu ...

Kan du säga något om de låtar som inte har kommit ut än? Hur låter det ...
– Svårt att säga men dom har en något försiktigare approach än 'Someday'. Kanske går att höra lite Bob Dylan i texterna, Paul Simon i plock-gitarrerna och Håkan Hellström i dom rivigare låtarna. 

Har det varit annorlunda att vara själv i jämförelse med Billie the Vision and the Dancers?
– I Billie the Vision var jag ju gitarrist. Jag skrev lite av musiken till några av låtarna men inga texter. Att skriva allt nu och dessutom vara den som framför det är något helt annat. Det finns en fin tjusning i båda rollerna tycker jag men just nu är det det här jag föredrar! Jag går in och ut ur skrivarperioder. Just nu är jag helt ur det sättet att tänka och funderar mest på hur jag ska mixa låtarna så bra som möjligt.

Att komma ur sina vanliga miljö gör mig nog som mest inspirerad dock.

Vad fick dig att hoppa av det bandet?
– Jag har alltid drömt om att skriva egna låtar och framföra dom. Sedan jag var tretton år och började spela gitarr. Det var dags att testa det nu kände jag. Det var sex fantastiska år som jag alltid kommer bära med mig som några av de häftigaste och finaste jag varit med om. Även om det jag gör nu är ett soloprojekt kommer jag att ha ett band med mig när jag kör live.

Vi kommer att vara sju stycken på scen och flera av medlemmarna i det bandet kommer från Billie the Vision, så jag får med mig en liten del därifrån i alla fall.

Tänker du sätta igång med live-spelningar redan nu eller blir det först när skivan kommer?
– Tanken är att gå all-in på livegrejen ju närmare albumsläppet vi kommer. Nu är det mycket fokus på att få klart hela skivan och börja repa och så vidare. Nu tänker jag fira i dagarna sju, som vid karnevalen i Rio!

Gick ut starkt med en fetaost- och brockollipaj på café för att fira 'Someday'.

Vilken har varit din mest minnesvärda spelning hittills?
– Det var med Billie the Vision på Nalen, år 2008, tror jag. Det var fullt hus och publiken kunde varenda stavelse i texterna, det var något magiskt med den kvällen.

Hann du spela något i USA nån av gångerna då du var där?
– Ja, på min sista resa dit, 2014, gjorde jag trettio spelningar på östkusten. Tog varenda litet strö-gig på de skabbigaste kvarterskrogarna och testade låtarna inför publik.

Det var spännande ...

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com