Tiger & Träden

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 8 februari 2019

Tiger & Träden är producenten, låtskrivaren och artisten Jonathan Lundén. Efter snart ett decennium med engelska låtar kommer han ut ur garderoben med berg-och-dalbana popmusik på svenska.

Det här är ju ett tillfälle då du oundvikligen kommer kallas för en debuterande artist, för ett debut-släpp, av mer eller mindre alla som skriver om musik i Sverige. Men liksom Per Gessle ju knappast debuterade med Mono Mind har ju även du gjort musik under en väldigt lång tid nu?
– Det stämmer, debutsläpp är en något konstruerad sanning. Om mina beräkningar stämmer är det här låt nummer 56 som jag släpper på Spotify, och så vidare. Dock känns det som ett debutsläpp just för att det här projektet skiljer sig så markant från de andra och för att det här är första gången jag släpper något som jag tror på till hundra procent. Det känns som att det här är startskottet, på riktigt.

Det var bara några månader sen som du ju släppte ett album som Tiger & The Trees, men då helt på engelska. Är det just att du har skrivit texterna på svenska den här gången som är skillnaden?
– Jag har nog skrivit på både svenska och engelska ända sen jag började skriva låtar egentligen, dock har det alltid känts enklare och mindre genant att visa och spela upp låtar på engelska, man är lite mer skyddad då. Texter på svenska är mer nakna och sårbara på något sätt. Därför har de svenska texterna länge förblivit dolda i mörka byrålådor, jag har inte vågat visa dem riktigt.

Dock tycker jag om svenska språket mycket, det finns många snygga ord och uttryck.

Tillexempel "Att slänga någon till vargen".

Veronica Maggio, Håkan Hellström och Markus Krunegård är namn du blivit jämförd med under de här två veckorna som singeln varit ute. Hur mycket av en inspiration har de faktiskt varit?
– Jag har lyssnat massor på ovannämnda från att jag fick min första CD-spelare och dansade på mitt pojk-rum tills idag då jag sitter i studion och mixar och slänger på deras musik som referens. De är genier och speciella för mig alla tre, men långt ifrån de enda jag har inspirerats av. Jag tror jag inspireras av och upp-skattar ett väldigt brett spam, det spelar inte så mycket roll vad det är för genre.

Jag tänker inte så mycket i genre och så, jag lyssnar mer på låten och melodierna.

Sen inspireras jag mycket av ljud bara, allt som låter egentligen. Jag kan höra någon tappa ett mynt på gol-vet på ICA och plötsligt har jag en melodi i huvudet, sen rivs någons papperspåse sönder på grund av över-belastning och plötsligt vet jag hur virveltrumman borde låta i någon produktion jag jobbar med. Inspira-tion är roligt. Det är magiskt hur saker som händer i ens omgivning förvandlas till idéer i ens hjärna.

Dina engelska låtar fick mig definitivt mer att tänka på Keaton Henson eller Bright Eyes, ett folk och singersongwriter-skrå långt bort från väldigt stadsfestivalvänliga namn som Maggio och Håkan?
– Jag tror att jag är en människa med många sidor vilka dessutom skiljer sig mycket från varandra och när jag började med musik blev det nog ännu mer tydligt. Jag har varit inne på så många vägar och vänt och när jag lyssnar igenom gamla grejer jag gjort är det svårt att höra något sammanhang överhuvudtaget.

Där finns allt från dubstep till punk till Backstreet Boys-pop med mera med mera.

Hur länge har du jobbat mot det här svenska projektet?
– I två år, från den dagen jag skrev 'Slänger dig till Vargarna'.

Så hur känns det att till slut vara ute ur garderoben som "pop på svenska" efter så lång tid?
– Så jävla bra. Rätt! Min tanke när jag skrev 'Slänger dig till Vargarna' var nog att jag skulle släppa den sa-mma vår och definitivt samma år. Så det har varit en utdragen process att få tåget att börja rulla.

Men satan va skönt det känns att vara på väg, jag är taggad.

Vad handlar låtens tre och en halv minuter om?
– Hade du frågat mig för två år sedan, när jag skrev texten, hade jag nog haft svårt att berätta vad den han-dlade om men med tiden har jag fått en klarare bild. Min mormor, vän och förebild gick bort någon månad innan och jag bar på mycket sorg när jag skrev den, vilket jag i efterhand kan höra i lyriken även om melo-dierna och gitarriffen ljuder ganska glatt. Jag tror jag kände mig väldigt ensam och utsatt, som att livet var fullt av fällor och att jag inte kunde lita på något eller någon. En känsla av otrygghet och att allt snart kommer att försvinna. Men där finns hopp och framtidstro också, det är viktigt.

Som jag förstått det är du ofta i naturen när du skriver dina låtar. Hur funkar de så här i något kyli-gare vintertider? Är det kanske kallare väder som ledde till att det blev mer upptempo pop för dig?
– (Skrattar) Det kan man tro men nej, så här års sitter jag inte i ute och skakar fram låtarna. Men snart ko-mmer våren och jag har redan kollat in några nya platser i skogen som jag ser fram emot att slå mig ner på.

Och lyssna efter vad träden har att berätta!

Varför tror du att du skriver om det du skriver om?
– Sjukt svår fråga! Jag började producera musik två-tre år efter att jag började spela gitarr och skriva låtar och så, det var nog mest nyfikenhet på hur det gick till och att jag hade varit i studio med mina låtar och blivit producerad av andra några gånger och inte riktigt var nöjd. "Jag hade gjort det där bättre, hur svårt kan det va" tänkte jag nog och köpte hem ett Start Studio-kit och riggade på mitt rum ...

Sen körde jag bara fast jag inte visste någonting, men det lät och det var sjukt kul.

Jag tror att mitt skrivande framförallt görs av mitt undermedvetna. Texterna kommer bara och ibland vet jag inte ens vad de handlar om, sen någon månad senare kan jag lyssna på låten och plötsligt förstå.

Så jag tror att jag skriver utifrån vad som händer i mitt liv men att texterna ofta kommer innan jag hunnit inse vad det faktiskt är som händer i mitt liv, de är ganska hjälpsamma på det viset.

Är det självbiografiskt?
– Ja men ibland med så mycket metaforer att det låter som det handlar om något helt annat.

Jag gillar metaforer.

Som låtskrivaren, artist och producent med många strängar på din lyra finner jag det ändå intressant hur väl du lyckas balansera allt. Det är ju inte alla som släpper ett album med tjugo spår idag, ännu färre som släpper ett nytt projekt några månader efter. Att du lyckas undvika invanda mönster fast du befinner dig i ett väldigt pågående skapande hela tiden. Hur får du det att bli så här naturligt?
– Jag tror att jag använder skapandet som en flykt och jobbar hårt och mycket för att inte behöva "deal wi-th reality". Jag behöver ha saker att fokusera på för att inte bli ikappsprungen och uppäten av mina egna tankar. I och med att jag har haft den strategin länge nu så sitter skapandeprocessen djupt rotad och jag funderar inte särskilt mycket över den. Jag gör bara. Sen älskar jag musik mer än allt annat så jag behöver sällan tvinga mig själv att lägga upp planer för nästa album eller sätta mig och skriva klart någon låt.

Det gör jag ändå hela tiden för jag tycker det är kul.

Kan det bli ett album med tjugo låtar på svenska med?
– Det kan det och det blir det, frågan är när.

Tidigare har du jobbat med namn som Niels Nielsen och Elvie Fey. Jobbar du fortfarande med andra?
– Det stämmer ... jag jobbar med andra på olika plan hela tiden, musiker, producenter, mixare med mera. Jag har gått från att vilja göra allt själv och ha full kontroll till att ha insett att andra också kan ha bra idé-er! Släppt på mitt kontrollbehov lite. Det här projektet har jag mest samarbetat med Niels angående hur det ska låta och Petter från Dazed Music angående det mer visuella och marknadsföringsdelen.

Det känns bra på många plan att inte stå ensam och att ha folk med lite mer erfarenhet runt sig.

Relationen till Niels kom ur nån slags övernatten-produktion han blev impad av?
– Ja, Niels var och föreläste på min folkhögskola över två dagar och på slutet av första dagen bad han alla att skapa något till dagen därpå. Jag blev taggad och var vaken hela natten och skrev, spelade in och producera-de låten '1000 Ton' ... som kommer att bli nästa singel. Dagen därpå var det uppspel och Niels vart så impon-erad av låten att han frågade om vi skulle samarbeta kring den.

Jag sa ja!

Blir det spelningar nu?
– Absolut, ge mig en scen och en mick så är jag game!

Trivs du på scen?
– Både och, jag har stått på scen en del nu i olika projekt och upplevt både att det känts extremt bra men också extremt dåligt. Det skiljer sig mycket från scen till scen och dag till dag. Men jag är ju gravt upp-märksamhetsberoende så något i magen känns ju varmt när alla kollar och lyssnar på bara mig!

Så till sist, några sista ord innan alla som läser slänger sig själva till tigern och lyssnar?
– Livet är nu. Och man får göra vad man vill med det. Ciao.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com