Thomas Murvall

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 25 januari 2017

Intervjun möter Thomas Murvall i ett samtal om att bli upptäckt som gatumusikant, att försöka närma sig ett "modernt singer-songwriter-sound" och sannolikt allt om den nya, och första, singeln.

Hur går egentligen dina tankar och känslor så här inför det allra första singelsläppet?
– Jag är förstås otroligt taggad och längtar så sjukt mycket tills alla ska få höra låten. Med 'Start a Fire' har jag verkligen lämnat min gamla comfort-zone och vågat testa något helt nytt, så därför tror jag att många kommer bli väldigt överraskade när de hör den.

Förhoppningsvis blir det en positiv överraskning.

Tänker du fira releasen?
– I och med att jag pluggar i Wien fram till den 3:e februari så är faktiskt tanken att jag ska ha två release-fester! (skrattar). En i Wien och en till dagen efter att jag har kommit hem till Sverige. Detaljerna är inte riktigt spikade än men det är möjligt att jag gör en liten intim livespelning.

Efter sex månader i Wien vill jag verkligen bara ge alla gamla vänner varsin björnkram och snacka trash.

Så det blir nån slags releasespelningar då? 
– Vi får se, det vore kul! Vi håller på att jobba på det just nu. Mer kan jag nog inte säga just nu.

Det är din första helt egna låt, förvisso, men du har samtidigt medverkat på andra låtar också?
– 'Imagine'? 'Imagine' spelades in som en "theme song" till mobilappen Zpotdrop. Oscar Rundqvist, som har startat den appen, är en vän till artisten Kian, som hörde av sig till mig och frågade om jag ville skriva text och lägga sång på låten. Men det var ett lite annorlunda projekt för mig för jag är ju van vid att skriva låt-texter där jag låter mig inspireras av egna upplevelser eller sånt som jag ser hända runtomkring mig.

Med 'Imagine' var uppdraget istället att skriva en text som skulle vara djup och tankeväckande kring det faktum att vi ses fysiskt mer sällan, på grund av teknologin och att på något sätt få in att det kopplar till Zpotdrops idé. Det var ett rätt svårt ämne att skriva text om, men teamet bakom Zpotdrop älskade resul-tatet och jag och Kian inledde därefter ett annat samarbete som slutligen ledde till 'Start a Fire'.

Så det var alltså den låten som också ledde vidare till det här? Du och producenten David Ahlström har således fortfarande ett samarbete med Kian när det nu gäller dina egna låtar? 
– Jag tror verkligen nyckeln till låten ligger i just samarbetet oss tre emellan. Både Kian och David är otr-oligt begåvade och de kan verkligen sina områden. Att de båda har jobbat med så pass stora namn, som till exempel Avicii, säger också en hel del om deras talang och kunskap. Något som verkligen känts extra bra är att de båda är otroligt professionella. Jag har tidigare försökt jobba med en del andra producenter och art-ister som visat sig vara raka motsatsen. För ett par år sedan fick jag till exempel möjligheten att jobba med en någorlunda stor artist. Han tog kontakt med mig efter att ha sett mig live ...

Men han ställde sedan in våra möten ett antal gånger med kort notis. Till slut sa jag ifrån och sa åt honom att: "Om vi ska jobba tillsammans så måste du skärpa dig". Då sa han typ: "Okej, men möt mig om fyrtio minuter på den här adressen så jobbar vi hela natten".

Han kom inte?
– Det var en kall decembernatt och jag väntade vid ett kebabhak på honom i nästan två timmar extra. Jag hade verkligen sett fram emot att samarbeta med honom, men insåg då att det aldrig skulle funka. Därför är jag otroligt tacksam för hur professionella Kian och David har varit under vårt samarbete.

Det gör allt så mycket enklare.

Så hur såg det ut när den här låten liksom vecklades ut? Du och Kian börjar på din egen musik?
– Resan började i stort sett samma sekund som 'Imagine' var färdig. Eftersom jag bodde i Linköping då så var jag bara i Stockholm över en långhelg för att spela in 'Imagine' ... men så fort den var klar så började vi med 'Start a Fire' och bara två dygn senare hade vi en första demo klar.

Därefter gjordes den om en del men hamnade sedan på hyllan ett tag då jag flyttade till Wien. I slutet av hösten började vi jobba på den igen och under julen skickades den slutligen till David för mastring och slutmix. David toklevererade då och tog låten till ytterligare en högre nivå.

En spännande resa helt enkelt!

Vad handlar låten om?
– Den handlar om ett förhållande som håller på att gå isär och om att våga ge det ett nytt försök och tända gnistan igen ... att start a fire. Alltför ofta känns det som att kärlek kastas bort istället för att ges tid att läka när saker och ting blir svårt. Med den här låten vill vi inspirera lyssnaren till att ge sin partner en till chans och att återigen tända den där gnistan som man kanske trodde hade gått förlorad!

Jag tror att styrkan i låten ligger i att vi har gjort en "singer-songwriter" låt och sedan gjort om den till pop. Vi skrev ursprungligen texten och melodin som en singer-songwriter låt, men kände sedan att vi ville styra den i en annan riktning. Så vi gjorde då om produktionen, med ett nytt och mer modernt sound.

Är "singer-songwriter" stuket hur du överlag ser på att skriva musik? 
– Generellt när jag skriver texter brukar jag först nynna fram en melodi som jag spelar in och därefter ersätter med text. Sedan brukar jag dock radera allt och börja om ett antal gånger! (skrattar). Ed Sheeran, som jag ser upp väldigt mycket till, beskrev låtskrivarprocessen som att man sätter på en kran med vatten. I början är vattnet iskallt och hemskt, men efter ett tag så blir det varmt och behagligt och man blir nöjd.

Jag tror det ligger mycket sanning i det. Man måste ha tålamod, för till slut blir det bra!

Det beror annars mycket på låten och genren. Skriver jag till exempel en kärlekslåt är det viktigt för mig att texten är något som jag tror att många kan relatera till. Men om jag skriver en poplåt så ligger fokus mer på att skapa en bra hook som lyssnaren då vill sjunga med i.

En singer-songwriter gröper ju ofta textstoff där den står ...
– När jag skriver texter kommer oftast inspirationen från mitt egna liv eller sånt som jag ser hända runt-omkring mig. Men ibland skriver jag texter om teman som andra artister har skrivit om, men med en annan infallsvinkel. Det brukar ge ett spännande resultat. Förutom Ed Sheeran drar jag en del inspiration från Tove Lo just nu. Hon är sjukt cool och har ett sound som jag verkligen gillar.

Vad är musik för dig?
– För mig är det nog ett sätt att fly lite. När jag spelar en låt, oavsett om jag är hemma själv eller på scen så känns det som att jag är i annan värld. Jag går in i någon slags meditation där allt mitt fokus ligger på musiken. I det ögonblicket finns det inget annat.

All tentastress, eller vad det nu kan vara, blir som bortblåst.

Vilket är ditt tidigaste minne av att kanske ha ett "djupare" musikintresse?
– Mitt intresse för att skapa och framföra musik kom väldigt, väldigt, sent. Jag tror att det var på en liten reunion-middag med några gamla gymnasiekompisar under 2010. En nära vän hade med sig gitarren och spelade 'I Will Follow You Into the Dark' med Death Cab for Cutie och jag föll in i sång. Det var nog en av de första gångerna jag sjöng inför folk och det kändes helt enkelt bara rätt ... jag ville inte sluta.

Därefter laddade vi upp lite covers på Youtube tillsammans, men det var mest för skojs skull.

Själv kunde jag knappt lira gitarr då så han fick spela medan jag sjöng.

Och snart därefter stod och satt du på gator och torg som gatumusikant?
– (Skrattar) Ja, vart börjar man egentligen? För mig blev det som gatumusikant. Jag befann mig i Welli-ngton i Nya Zeeland och hade tre månader kvar tills mitt flyg skulle ta mig hem till Sverige och insåg att ekonomin förmodligen inte riktigt skulle hålla hela vägen. Så jag sökte jobb men fick bara massa nej. Det var ingen som ville anställa backpackers eftersom vi bara vill stanna en kort period i varje stad. Så jag köpte istället en begagnad gitarr och började öva. Första dagen jag spelade på gatan fick jag typ femtio kronor och en muffin! (skrattar). Men jag fortsatte öva och ett par dagar senare gick det betydligt bättre.

Det var nog början på två av de bästa månaderna i mitt liv.

Du blev också erbjuden dina allra första spelningar av åhörare?
– Ja! Den första som erbjöd mig en spelning var faktiskt en herre som undrade om jag ville spela på hans vietnamesiska restaurang i utbyte mot mat och dryck för mig och ett par vänner. Det var lite märkligt men det gick vägen och jag började få allt fler och fler gig efter det. I början var det mest att spela i utbyte för att få mat eller öppen bar. Jag såg det som ett bra sätt för mig att få erfarenhet och brydde mig inte så mycket om ersättningen, men så småningom började jag få betalt.

På den vägen fortsatte det. Jag spelade mig igenom städerna i Nya Zeeland och sjöng Ed Sheeran covers.

Jag levde ett enkelt liv men älskade varje sekund av det.

Hur blev du sen upptäckt av branschen? För nu när vi gör det här har du ju vind i seglen?
– Det var nog ärligt talat genom att spela på gatan och genom livespelningarna som ledde till det. Efter resan i Nya Zeeland var jag liksom tvungen att börja om från scratch i Sverige. Så jag ställde mig på Göt-gatan en sommardag i juli och spelade. Efter ett tag fick jag feeling och bestämde mig för att bara ställa mig på Medborgarplatsen och dra av ett par låtar mitt på torget ... (skrattar)

Öppna torg är generellt sämst för att gatumusikanta då det är så öppen yta och man typ inte hörs alls. Men jag ville synas och det gav faktiskt resultat i form av mina första gig i Sverige, det ledde till att jag spelade på en uteservering på Medborgarplatsen fem kvällar i veckan!

Man måste lita på sina magkänsla ibland. De spelningarna ledde sedan till att agenturen Perfect Play, som bland annat också tog fram Sabina Ddumba, kom dit och erbjöd mig ett managementkontrakt.

Det måste blivit en hel del spelningar om man tänker på möjligheterna utanför faktiska scener?
– Gud, jag har ingen aning! Jag spelade som mest 2012-2014, innan jag började plugga. Därefter har det trappats ner en hel del då jag bott i Linköping och helt enkelt inte har haft lika mycket tid längre. Men jag skulle tippa på att jag har gjort runt fyrahundra stycken i alla fall. Majoritet är restaurang och bargig. Men jag har även gjort spelningar på olika universitets-event, företagsevent och ett antal bröllopsspelningar. Under 2013 spelade jag bland annat för Spotify och på ett bröllop som visades i SVT's 'Bröllop med kakan'.

Det låter nästan som att du föredrar att vara ute mer än att vara i studion?
– Alltså både ja och nej! Jag älskar så klart att spela live, men att hänga i studion är också väldigt kul. Hela processen av att skapa något eget älskar jag. Men med min korta bakgrund inom musiken så är jag nog lite begränsad när det gäller att producera fortfarande. Jag skulle absolut kunna spela in själv men resultatet hade inte varit i närheten med det jag skapar med till exempel Kian Sang och David Ahlström.

Produktionsmässigt ... 

Blir det fler spelningar nu när första singeln är ute och du ju har ett management?
– Jag kommer befinna mig i Stockholm under hela februari, så förhoppningsvis får jag möjligheten att köra lite live under den perioden. Det här är ju dock min första egna låt så att bli bokad för gig och liknande inn-an folk har fått höra den är lite svårt. Fram tills nu har majoritet av mina spelningar blivit bokade genom "word of mouth" typ. Folk har hört mig spela live och först därefter bokat mig till deras egna event.

Någon drömspelning?
– (Skrattar) Nu kommer nog vännerna tycka att jag är lite förutsägbar, men min största dröm är att få lira en låt live tillsammans med Ed Sheeran. Det är väl lite långt borta nu kanske, men man måste ju få dröm-ma! Ett rimligare svar är nog att jag vill uppträda på en "Kravall", vilket är en stor universitetsfest på Linköpings Universitet, innan jag avslutar min utbildning.

Jag har Linköping att tacka för mycket och det hade varit så kul att få lira 'Start a Fire' och 'Imagine' för alla de som gett mig så mycket glädje under de senaste åren. Jag tror faktiskt min bästa spelning hittils var på ett välgörenhetsevent i Linköping för Stay Strong Nepal på Kårhuset Kårallen.

Berätta!
– Jag hade vart sjuk och var nästan tvungen att ställa in då jag höll på att tappa rösten helt, men spelade trots det. Det var sjukt nervöst. Men när jag väl öppnade spelningen med en cover på 'Skinny Love' med Bon Iver så blev det helt knäpptyst i lokalen. När jag sedan avslutade med 'I See Fire' av Ed Sheeran så hade jag ingen röst kvar. Jag försökte verkligen att få fram refrängen men det kom inte ut ett ljud ... publiken sjöng refrängen istället! Det var väldigt vackert.

Efter konserten kom en främling fram till mig när jag stod i baren och frågade om hon kunde ta en bild. Jag trodde hon ville ta en bild med mig och jag blev förstås jätteglad! Jag kände mig som en riktig rockstar typ. Men det visade sig dock att hon ville att jag skulle ta en bild på hennes och hennes vän och inte på mig alls! (skrattar). Hon hade precis kommit dit så hon hade missat spelningen och visste inte att jag hade spelat.

Det var lite komiskt. Men sånt måste man skratta åt!

Vilken var den första konserten du själv såg?
– Hmm, det var nog Red hot Chili Peppers i Globen 2011. Jag fick biljetterna i julklapp av syrran! Vi brukar rimma på julklapparna så hon skrev bara låttexten, "Standing in line to see the show tonight and there's a light on, heavy glow, by the way i tried to say, we'll be there!"

Jag började typ gråta av glädje. Det var en fantastisk spelning.

En låt du inte kan vara utan just nu?
– 'All Time Low' med Jon Bellion. Den går på repeat.

Så med din första låt vid dörren, vad är dina förhoppningar och planer för resten av 2017?
– Det får vi se. När jag kommer hem till Sverige den 3:e februari så blir det förhoppningsvis mycket tid för musiken. Jag ser fram emot att hänga med Kian igen, men biter gärna tag i nya spännande samarbeten vid sidan om det. Att komma hem och ta på mig mina rutiga pyjamasbyxor, efter en lång dag i studion eller plugget, är min guilty pleasure. 

När dom åker på så är jag fri från allt! (skrattar)

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com