Thomas Di Leva

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 5 september 2018

Let's make Kosmos great again. Det är svårt att tänka sig hur en av landets mest folkkära artister länge fick sten kastad på sig innan han slog igenom. En offentlig röst han idag använder sig av inför valet.
'Jag behöver ingen ledare' har förstås släppts i den mest intensiva av valtid. Är tanken att tillföra mer eftertanke inför valet med en vallåt eller att skänka en uns av lugn till dessa uppjagade tider?
– Att vi som individer behöver följa vårt eget unika hjärta före alla former av politiska agendor, idéer och politiska ledare. Speciellt i turbulenta tider som dessa av väldigt tvärsäkra "svar" från alla håll om vad som är "problemet" och "lösningen" för mänskligheten i stort. Just nu kan nog diktatur och totalitärt förtryck uppstå både från höger, vänster och i mitten. Som tur är är människans själ odödlig och okuvlig i längden.

Låten kom som ett svar till min yngsta son Telo, sju år, när han under midsommarhelgen frågade mig om valet 2018, politiska partier, partiledare och så vidare. För mig handlar låten om att han och alla andra unga ska få växa upp i full frihet och leva ett liv i fri vilja och kärlek.

Jag kan inte påstå att jag sitter på hela kunskapen om din låtskatt, som är betydligt äldre än vad jag är. Men det finns mycket som tyder på ditt politiska engagemang både i och utanför musiken?
– För mig är det fria ordet självklart. Jag vill inte lägga band på det jag vill säga. Däremot försöker jag säga det på ett sätt så att folk får välja hur de vill ta in mitt budskap.

Min musik är politisk såtillvida att den kämpar för att befria själen. Men den är ej partipolitisk.

Jag hoppas på frid och lycka till alla varelser överallt.

Även när du tolkade David Bowie tidigare i år gjorde du det på politiskt vis. Vad var det som du såg i hans musik som kunde spegla sig i vår samtid och i förändringarna för samhället idag?
– David Bowies artisteri och kreativitet såg alltid den lilla människans ojämna kamp mot maktens ofta osynliga "maskin" och hänsynslösa mekanismer som alltid bara maler på tills vi alla är nermalda till ett grått obetydligt pulver. Den typen av betraktelser finns i många av hans texter.

Och även i många av hans stora hits. 

Är det i övrigt något du vill göra mer av? Att spela i krogshowsmiljön ...
– Just nu planerar vi fortsättning av David Bowie-showen ute i landet i vinter.

Ser väldigt mycket fram emot det.

Jag tror själv många börjat tänka mer kring klimat-politik nu i och med den varma sommaren som "drabbade" Sverige i år. Hur ser du, som långväga förespråkare av livet i kosmos, på miljöfrågor?
– Jag tycker miljöfrågorna är bland de viktigaste eftersom vi lämnar efter oss jorden till våra barn. Men jag tycker inte att det är särskilt meningsfullt att försöka påverka jordens miljö om vi inte får ner den globala kött-konsumtionen först. Att politiker inte tar upp det ...

Det beror kanske på att då skulle inte så många rösta på dem. Alla borde få se filmen 'Cowspiracy' i skolan.

Vad är egentligen den kosmiska energin?
– Det är den eviga gudomliga kraften som finns inneboende i och genomsyrar allt och alla.

Har meditationen betytt mycket för dig som artist?
– Meditationen betyder allt. Allt utgår från den.

Har du nåt mantra när du ska öppna upp kanalerna och låta låtinspirationen komma in?
– Jag bara slappnar av, fokuserar på andningen och låter det komma till mig. Men mitt låtskrivande är alltid på numera. Jag behöver bara gå in i studion så kommer det en låt.

Du börjar närma dig fyrtio år som artist. Vad tror du kärnan av de åren har varit?
– Tålamod.

År 1999 var jag elva år och minns väl spektaklet kring millenium och hur du var en del av det med, i alla fall med nostalgiska ögon, det stora firandet på Globen. Var det när du var som störst?
– 1999 var ett stort och viktigt år för mig eftersom det skördade frukten av en lång och mödosam kreativ kamp för mina idéer och mitt artisteri. Jag hade redan då turnerat land och rike runt outtröttligt i över femton år och haft många framgångar såväl som motgångar. På något mirakulöst sätt så knöts alla dessa kreativa blommor och pilar ihop för hela svenska folket 1999 och skapade någonting mycket större av allt det som jag gjort hittills. Det var en underbar tid och en väldigt varm sommar.

En sommar fylld av kreativitet, äventyr och inspiration för millenier.

Vilken var den största motgången du hade?
– I början när de slängde stenar på mig så fort jag gick upp på en scen.

Så det var en lång resa innan du till slut stod där i Globen?
– Ja, längre än för de flesta svenska artister.

Är just Globen en kväll du också blickar tillbaka mot ibland när du strosar över minnenas allé?
– Jag minns, såklart, med stor värme den Milleniekonserten 1999 i Globen. Men framförallt minns jag helhetskänslan av min artistiska bana. Det är den som är min kompass.

Dina allra första steg som artist började med det olyckligt namngivna bandet The Pillisnorks?
– Det var enormt kul! Vi kunde knappt spela när vi började, men vi lärde oss snabbt. På den tiden fanns inget internet så vi hade ett band istället för att sysselsätta oss under alla gråa vardagar. Det var i fjorton-års åldern och Leonardo da Vinci, Charlie Chaplin och David Bowie var mina stora idoler.

Hamnar inte även den nya låten ganska mycket i nittiotalssoundet du också hade då? 
– Just nu hör jag mycket nittiotal i musiken som görs och hörs i media så det blev bara naturligt ...

Det blev naturligt att arrangera låten så.

Och så den här musikvideon till låten som är något "out there". Det är en CGI-dinosaur som går på led, ett dansande barn, regnbågar och du dansar själv ovanpå en helikopter-filmad skogsutsikt ...
– Jag har gjort videon tillsammans med min fru Sofie. Dinosauren symboliserar vårt demokraktiska samhällssystem 1.0, som är i behov av förnyelse och evolution för att kunna bli demokrati 2.0. Barnet symboliserar vårt hjärta som behöver få utvecklas fritt. Och jag representerar den "vanliga människan" som mer och mer trängs in i ett hörn av systemets allt större detaljstyrning ...

Men som också ser att detta system mer och mer börjar likna en kolloss på lerfötter.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com