The White Raven

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 7 september 2016

Sebastian Wijk är sångaren i det albumaktuella bandet The White Raven. Vi möts för ett samtal om det kommande albumet, av att ha full konstnärlig frihet och deras bärande hemstadsblues.

Det är nu knappa två veckor kvar till album-releasen av 'Through Your Hands' ...
– Det känns nervigt! Känslorna är på utsidan och så har det varit ett tag. Det är övervägande positivt, men man mår ju lite dåligt också. Albumet är klart nu och snart ska alla få höra det.

Det är lite som att vara naken inför någon första gången ...

Jag har förhandslyssnat på albumet redan och kan väl således säga att ni ser rätt bra ut nakna. Vad tycker du om bemötandet som varit från andra på materialet ni släppt ut från albumet? 
– Responsen har varit väldigt bra på 'Rose' och 'Wake Wait' ... även på videon. Det är ingen som ännu har sagt rakt ut att de tycker det är dåligt. De finns ju så klart, men ingen har sagt det ännu! Det är skönt.

Skivan har alltså varit klar ett tag?
– Det började med att vi spelade in låten 'Headlights' i typ mars 2014. Det var starten för det här albumet. Men det intensiva arbetet började i oktober förra året när vi verkligen började färdigställa allt.

Vi spelade in åtta nya låtar i vår egen studio mellan december och januari.

Er egna studio som håller till en källare?
– Ja! Förutom 'Headlights' har vi spelat in alla låtarna i vår egen källare, verkligen lyxigt! Vi har haft full konstnärlig kontroll och har spelat in allt helt själva.

Är det viktigt?
– Det har varit mest positivt ... men så klart är det inte alltid bäst att ha full kontroll och mycket tid på sig. Vi har nog spelat in ett par versioner för många av vissa slingor och så där. Men det känns, inte minst nu i efterhand, verkligen mäktigt att ha gjort allt det där själva.

Det är vårt egna hantverk. Så kom och köp! Det är en storslagen, ledsam och hoppfull resa genom livet på bara trettiosex minuter. Nu på explicit vinyl!

Varför på vinyl?
– Det har alltid varit meningen att släppa på vinyl! Alltså, vi ville till och med släppa 'Headlights' som sin-gel på vinyl. Det är inget val. Det är menat så här. Digitalt är verkligen perfekt för spridning och så att man är nåbar för hela världen, men vinyl är för den hängivna lyssnaren. Man måste plocka ut skivan ur sitt fod-ral och sätta på den. Det är något speciellt med det. Den kommer att säljas på Bengans och vi kommer alltid att ha med oss den live och dessutom ska vi sälja den via vår egen webbshop.

Det känns ändås om att ni måste ha utvecklats som band sen ni släppte 'Headlights' 2014?
– Framförallt har vi ett större sound nu. Förr var vi mer återhållsamma när det gäller instrumenten vi spelade in. Men nu gör vi mer det som känns bra för låten när vi skriver. Vi försöker att hålla oss utanför boxen snarare än innanför den. Som band är vi idag ganska framåtsträvande och ambitiösa. Vi siktar hela tiden på att bli bättre, lära oss mer och att utvecklas. Vi tar oss själva på väldigt stort allvar.

När kom bandet till?
– Vi har känt varandra länge och har spelat ihop i olika konstellationer förr. Det började när jag ville ha med musiker till mitt soloprojekt och efterhand som vi spelade mer tillsammans insåg både vi och vårt skivbolag att vi var på väg att ta musiken till en annan dimension. Vi blev signade på Bolero Recordings och Warner Chappell Scandinavia och sen började vår resa på riktigt.

Vilka är era största idoler?
– The National och Volcano Choir.

Fiender då? 
– Ljudtekniker ... det som händer efter att inspelningsprocessen är över är nog motigast. Det är så frukta-nsvärt mycket känslor inblandade att man nästan går sönder när det ska petas i av andra.

Men eftersom att resultatet är målet så är det till hundra procent värt det.

Bandkultur i Sverige brukar ju generellt blomma ur staden eller orten de kommer ifrån. Band bildas i skolsalar eller i kommunala projekt. Så var ju inte fallet här, men spelar staden fortfarande roll?
– Vi utgår ju härifrån och Helsingborg har en ganska dyster dimma över sig som jag tror jag påverkar oss väldigt mycket. Det är grått, kallt och blåsigt och jag tror att det träder igenom i musiken ganska mycket.
Vi alla alla älskar Helsingborg, men precis som ett självförakt är självklart är också avsmaken för sin egen hemstad det ibland. Med det sagt så finns här många bra akter och duktiga konstnärer ...

Även om livsscenen är något liten.

Det är väl på The Tivoli som det händer ...
– The Tivoli har varit en stomme för live-scenen i Helsingborg. Vi har alla spelat där i olika konstellation-er. Men mer än så så har The Tivoli varit baren vi har gått till och druckit oss berusade, lyssnat på Bob Hund, slagits med rivaler, och somnat på uteserveringen.

Tycker ni om att spela live?
– Det är extremt kul att spela live. Att möta folk som lyssnar och blir berörda av något vi skapar på scen ger väldigt mycket. Men att spela in är också kul, det är en process som inte är jämförbar med något annat. Ty-piskt att det är roligast att spela in och att spela live. På scen är vi väldigt öppna och sårbara.

Vi bjuder in till våra känslor och det blir både intimt och stort samtidigt.

Vilken har varit eran mest minnesvärda spelning så här långt?
– Vi spelade i Flen en gång för sju personer och personalen utgjorde tre av dem. Det var ångestladdat men vi gjorde en riktigt bra spelning. Efteråt öppnade Tom, ägaren och bokaren, en flaska champagne och bjöd på stora portioner oxfilé. Det var speciellt och definitivt minnesvärt. På hotellet satt vi och rökte och skrämde varandra med björnhistorier samtidigt som vi blickade ut i den becksvarta skogen.

Har du någon drömspelning?
– Red Rocks hade varit mäktigt ... eller att vara headline på typ Glastonbury.

Nu närmast blir det releasespelning för albumet?
– Ja, den 23:e september har vi releasekonsert på The Tivoli med fyra extra bandmedlemmar som sjunger kör, spelar gitarr och klaviatur. Det kommer bli mäktigt. I höst och vinter siktar vi även på att göra en längre turné över hela Sverige men också utomlands i Tyskland, England och USA.

Ingen vila efter albumsläppet?
– No rest for the wicked! Vi har redan planerat liveinspelning i studion veckan efter släppet och sen får vi se. Ingen behöver semester när man jobbar med det vi gör. Musiken betyder ju allt. Det är vår identitet som grupp och som individer, vi gör musik. Den stundande höstångesten är så klart oundviklig.

Men vi får sätta på en bra skiva, öppna en lagom dyr flaska vin och njuta av smärtan.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com