The OhNos

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 15 december 2017

Anna Wagner och Sanna Rönngård i Malmö-bandet The OhNos kommer från 90-talsband som Sobsister, Serial Cynic och Dyke. Nu gör de garagepop åt punkhållet, med en stor dos av melodiös vardagsmisär.

Alla medlemmar i The OhNos kommer från lite olika bakgrund sen innan, band som Sobsister och Serial Cynic. Hur kom ni att spela tillsammans i den här nuvarande formen?

Anna: Det hela började 2013 när jag och Malin återupplivade vårt gamla punkband Tampax, samtidigt som Åsa återupplivade sitt gamla punkband Berits Bekännelser. Vi återbildade båda banden enbart för en nostalgisk one-off spelning för att fira tjugoårsjubileumet av vår första gemensamma spelning 1993. Vi hade väldigt roligt ihop, så när jag och Malin nåt år senare ville dra igång ett nytt band så tänkte vi direkt på Åsa som en passande bandmedlem. Vi körde som en trio fram till inspelningen av första EP:n.

Därefter lyckades vi värva Sanna som basist, som precis hoppat av punkbandet Wolfsblood.

Var kom namnet The OhNos från?

Anna: Vi funderade länge över bandnamn och hade svårt för att enas, men fastnade till slut för det faktum att det var väldigt mycket suckande över vår monumentala otur hela tiden, ”Oh No!” var ett uttryck som användes flitigt när vi repade.

Sagt och gjort, vi blev The OhNos...

Hur var det egentligen att vara på plats under Sveriges ständigt lika omtalande 90-tals indiescen?

Anna: Det var ju en rätt speciell tid, kan man konstatera så här i efterhand. Majorskivbolagen hade jättestor makt och letade hela tiden efter nästa stora indiesensation, de spelade ut band mot varandra och det var allmänt en rätt ful och centraliserad bransch. Samtidigt var det ju väldigt många bra gitarrbaserade band som kom fram då. Även de mest skramliga banden fick ... till skillnad från nu ... riktig uppmärksamhet i kvällstidningar och annan rikstäckande press.

Hur har branschen och scenerna förändrats annars?

Anna: Mycket har ju blivit bättre. Alla som vill komma ut med sin musik har chansen i och med den billigare inspelningstekniken och den nya digitala distributionen via alla sociala medier och streamingtjänter. Men man får också jobba väldigt hårt och oavlönat. Bolagen är färre, mindre, fattigare och förlagen serverar inte längre några generösa förhandsbetalningar för skivinspelningar.

Det är också svårare att slå igenom ... delvis just för att det helt enkelt finns fler aktiva artister nu. Så i korthet kan man väl säga att det är friare, men mer krävande att spela i band nuförtiden. Man får räkna med att göra allt själv ... PR, boka spelningar, betala studioinspelning, designa merch och så vidare. DIY för hela slanten.

Föredrar ni att hamra fram låtar i repet eller att vara ute och spela framför publik?

Sanna: Både och! Vårt främsta mål är att ha kul tillsammans, men det är givetvis ett plus när man spelar live och möjligheten att dela den energin med publiken.

Vilket har varit erat mest minnesvärda gig så här långt?

Anna: Hm, svår fråga, vår spanska avslutningsspelning på en garagerockfestival utanför Barcelona i våras var väldigt rolig, med mycket folk och härlig stämning!

Sanna: Vi spelade också på en Mad Max tema kväll i Zagreb, komplett med facepaint som nån sminkös fixade ... vilket flimrar förbi i videon till Bad Shape, vilket definitivt var en look utöver det vanliga.

Har det hänt nått riktigt märkligt runtomkring en spelning nån gång?

Anna: Det skulle i så fall vara under den där Mad Max-kvällen i Zagreb, då alla – även publiken – var utklädda till Mad Max-karaktärer. Mitt under spelningen kom plötsligt ett jättestort bikergäng med identiska läderjackor och backpatches in och ställde sig som en mur på dansgolvet, med en dvärgbiker i spetsen. Det kändes lite hotfullt först, men vi lyckades blidka dem under spelningens gång!

Det var releasefest för ert nya album i mitten av November. Vad bjöd den kvällen på?

Sanna: Vi ställde till med kalas på Grand i Malmö med fantastiska Mary-Anne´s Polar Rig som support, och blev även gästade av Marcus från Quit your Dayjob och Dead Sleep och några dansande vänner som kastade ut trosor på publiken. Det var fantastiskt att så mycket folk dök upp men givetvis lite småtrist att våra vinyler var försenade och inte hann fram i tid.

Blir det kanske fler spelningar framöver?

Sanna: Absolut! Vi kommer att spela i Köpenhamn i Januari och vi hoppas även kunna ta oss mer utomsocknes till våren då vi mest spelat i Malmö och utomlands.

Första singeln från nya skivan var 'Dirty Panties' ...

Anna: Ett av de ratade bandnamnsförslagen var just Dirty Panties, så jag ville göra en liten homage till detta. Tanken var väl egentligen bara att göra en svängig liten Cramps-dänga av melodin, därför blev texttemat också lagom primitivt och dekadent. Den är en fiktiv Askungeinspirerad text om att vara inbjuden till en bal på slottet men inte ha några rena trosor att ha på sig...

Men att sen skita i det och gå på balen i ens skitiga trosor ändå. Det är ju en fånig text, men samtidigt väldigt feministisk!

Finns det någon favorit bland alla låtarna?

Sanna: Svårt att säga. Vi gillar alla catchiga låtar, så målet var att göra en skiva där alla spår skulle kunna fungera som enskilda singlar.

Är alla inblandade i låtskrivandet?

Sanna: Anna, Åsa och Malin skriver alla grundideér och texterna till låtar, sen arrangerar vi dem tillsammans i replokalen. Vi diskuterar även teman och brainstormar låtideér tillsammans. Mest inspiration hämtar vi väl i vardagsmisären och hur man tar igenom sig den.

Allt ifrån att torka ludd i torktumlaren eller känna sig less på sitt jobb, till att råka bli levande begravd och känna hur maskarna börjar äta på en. Vi gillar kontrasten att ha relativt morbida texter framförda till glad och hoppfull musik.

Vilka är era musikaliska influenser?

Anna: Den frågan är ju rätt svår, eftersom alla av oss har väldigt spretiga influenser. Men om jag skulle lista några särskilda stilar som kan ha påverkat just OhNos-soundet skulle vi kunna nämna gammal sextiotalsgarage, powerpop och punkrock från 70-talet och 90-talets indierock och lo-fi. Ganska blandat med andra ord.

Sanna: Vi lyssnar alla på väldigt mycket olika sorters musik som vi hämtar inspiration ifrån, så det är svårt att nämna specifika artister. Men band som Pixies, Cheap Trick, Misfits, PJ Harvey, Stooges, Bruce Springsteen är väl gemensamma nämnare. Vi gillar att hålla det enkelt utan att komplicera till saker för mycket.

Musikvideon till låten 'For Free' är något av en travel-log?

Sanna: Låten är väl vår “feel good hit of the summer” och är en aning mer lättsam än övrigt material. Därför tänkte vi att något ljust, färgglatt och sommaraktigt skulle fungera, och det passade ju bra eftersom vi hade en turné i Spanien inbokad när vi höll på att spåna fram olika ideér. Som med våra övriga videos är det Anna som klippt ihop dem.

Anna: Vi filmade lite med våra mobilkameror under resans gång, ibland fick vi be nån stackars solande spanjor att filma oss när vi gjorde nån fåning Madness-dans. Vi gillar DIY-videos.

Hur var det annars att spela in på Studio Möllan?

Anna: Vi spelade in alla grunderna live, så det gick rätt snabbt. Tre dagar. Sen lade vi pålägg i ett par tre dagar till. Det var roligt att få spela in i en riktig studio och bara fokusera på arbetet med skivan ett tag.

Sanna: Vi hade då arbetat med materialet till skivan sedan mitten av 2016.

Vad var det mest givande under arbetet med den?

Sanna: Detta var den första inspelningen vi gjorde som kvartett, så det har varit roligt att utvecklas tillsammans och producera låtar vi gillar och är nöjda med. Hela processen att se koncept och ideér materialisera sig till en färdig produkt har varit extremt givande.

Vi är även väldigt nöjda med vårt val av att arbeta med Bartosz Nalezinski, på artwork, som gjort en visuell representation av skivan som känns unik och passar vårt sound.

Och det jobbigaste då?

Anna: Eftersom vi lade alla låtgrunderna live så spelade nerverna lite spratt ibland. Man ville ju inte vara den som spelade fel så att alla fick börja om från början. Det finns en del slarvfel på skivan men Joakim vägrade ibland låta oss ta om tagningarna eftersom han absolut tyckte det bidrog till den råa garagiga känslan, ett argument vi kan köpa i efterhand!

Sanna: Svåraste biten är faktiskt att promota skivan och göra sig hörd när man är ett DIY band. Det kräver oerhört mycket tid och är inte alltid helt lätt att kombinera med annan fulltidssysselsättning.

Det var Joakim Lindberg som producerade?

Sanna: Det har varit en oerhört positiv upplevelse att spela in med Joakim. Förutom att han är grymt kompetent och lyckades fånga den typen av sound vi gillar, är han även väldigt lätt att arbeta med.

Anna:  Han gav oss en del input och kom med en del idéer som vi själva inte tänkt på, utan att för den sakens skull ta över. Han spelar även orgel på spåren ”Dirty Panties” och ”That's Right".

Julveckan här på Intervjun drar inte igång förrens nästa vecka men ni har ju faktiskt också släppt en slags jullåt som nu blivit remixad. Hur kom 'Chlamydia for Christmas' att bli tolkad av Rivet?

Sanna: Jag har alltid uppskattat genreöverskridande musik och tycker personligen det är kul att mixa olika stilar och sound. Under inspelningen av skivan började vi leka med tanken att göra en elektronisk remix på något av spåren. Eftersom jag känt Rivet i många år och tycker han skapar grym musik ... både i sitt nuvarande projekt och det han tidigare gjort under namnet Grovskopa ... kändes det självklart att fråga om han var intresserad av att samarbeta med oss...

Vi kommer även att släppa en video till detta spår inom kort.

Albumet 'Sounds from the Basement' har i alla fall också släppts på vinyl. Vart tar man sig för att få med sig ett ex hem?

Sanna: Lättast att lägga vantarna på ett exemplar är att beställa via Rundgång tictail-shop på nätet eller vår egen bandcamp. Alternativt besöka Rundgångs butik i Malmö eller någon av våra spelningar.

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com