The Magnettes

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 14 september 2016

Intervjun möter den punkiga pop-gruppen The Magnettes för ett samtal om att växa upp i Pajala, att krascha filmpremiär och nya singeln 'Hollywood'.

Så, berätta om nya singeln 'Hollywood'!
– Väldigt drivig, snabb och stressig. Ganska ful egentligen. Men grym. Vi tar ofta ljud som ingen annan gillar. Konstiga orglar, dåliga trummaskiner och trasiga chorusgitarrer. Oönskade ljud får ett kärleksfullt hem hos oss. Lyssnar man på texten så märker man ju rätt tydligt att vi inte spenderat värst mycket tid i Hollywood. Den handlar mer om att gå på myten om Hollywood som en dekadent, självupptagen parodi på sig själv där alla är kändisar och knarkar och ligger med varandra och att utifrån ändå tycka att det verkar helt grymt. Att vilja vara viktig och bli bekräftad utifrån. Fånig som man är ...

Ni våldgästade en filmpremiär som inspiration?
– Ja, eller vi hade ingen plan på att krascha egentligen. Vi höll på med en fotografering uppe på ett parker-ingshus när vi skulle ta hissen ner och ser vi att en bit bort är det en rödmatta, mycket folk och fotografer. Vi blev nyfikna, gick dit, knallade förbi vakter, förbi en inhägnad där folk stod med papper och penna för att få autografer, förbi röda mattan och så in genom dörrar där alla filmmänniskor och skådespelare stod och drack champagne. Och vi med. Vi passade kanske in med allt glitter vi hade på oss.

När vår fotograf tog fram kameran för att filma oss blev vi påkomna och utslängda.

Man drar snabbt uppmärksamheten till sig i L.A. oavsett vad man filmar ...
– Vi åkte runt i hela L.A. och Hollywood och blev tillsagda av vakter vart vi än filmade vår musikvideo. Den är regisserad av Michael Frost och inspelades helt förra hösten när vi var i Los Angeles.  Den är lite annorlunda från de andra musikvideorna och kommer släppas inom någon vecka.

Vilken filmpremiär vill ni krascha härnäst?
– Nästa 'Star Wars' film kanske. Hänga med Leia ...

Om vi ska backa från Los Angeles och ta oss tillbaka till Pajala. Hur var uppväxten?
– Vi känner oss lyckligt lottade att vi har fått växa upp där och fått med oss kulturen och minoriteten.  I Pajala så fanns det inga bowlinghallar eller köpcentrum så vi spenderade våra tonår utomhus. När en gjorde någon slags häxblandning av det som fanns i ens föräldrars spritskåp så gick vi upp på nåt tak eller satt under bron och drack det. Vi kunde ta cykeln till varandra mitt i natten i midnattssolen.

Vår värld var ganska liten men det var också det fina i att bo där. 

När började ni tre spela musik tillsammans?
– Sanna och Rebecka har varit kompisar sen de var små och började spela tillsammans när de var elva år. Vi var punkband och popband i olika konstellationer och blev till slut The Magnettes. Efter en period som sexmannaband, utan Tomas, som vikarierade eller var ljudtekniker ibland ... började vi skriva låtar och producera med honom, och det blev bara logiskt att han blev bandmedlem. Sen dess kör vi tre tillsammans.

Från punk till pop?
– Pop och punk är ganska lika. Poppen var som en naturlig utveckling av det vi gjorde.  Det ska vara tydligt, rakt på sak och jävligt effektivt. Vi gick dock från att vara arga punx till ledsna poppare.

Fanns det andra artister i Pajala i vars fotspår ni kunde gå?
– Musikscenen bestod mest av gubbar med dragspel. Men det fanns ett popband som hette Pajala Truck Co som blev våra förebilder. De hade skivkontrakt och spelades på P3 och var från Pajala! De visade att en inte behöver flytta till Stockholm för att jobba med musik. Och det är något som vi vill föra vidare till den yngre generationen i Pajala. De ska kunna bo kvar och göra exakt vad fan de vill.

Vad har ni annars haft för förebilder?
– New Wave, Riot Grrrl och superbred pop. Vi älskar typ Talking Heads, Le Tigre och Katy Perry.

Vilka skulle ni vilja samarbeta med om ni fick välja vem som helst?

– Kathleen Hanna eller Max Martin.

Är alla med och skriver låtarna?
– Rebecka och Tomas samlar idéer som iPhone memos och ibland skjuter Sanna till ett koncept eller en fras. Sen samlas Rebecka och Tomas, eller alla tre, och skriver färdigt flera låtar på några timmar. Är det bråttom kan vi sitta och mejla texter och memos till varandra.

När fick ni eran första spelning som nuvarande konstellation?
– Första giget som Tomas gjorde med oss var i Finland. Då vickade han på bas. Han var faktiskt den som introducerade smink till resten av killarna i bandet. Tomas ba' började kladda med ögonskuggor och det tyckte alla var coolt så alla ville ha det också. Himla fint! 

Som ganska avskärmade för ni er ändå på internationellt vis, och sjunger om Hollywood ...
– Vi tycker att popscenen i Sverige är ganska snäv. Om en tänker på 'mainstream' pop-sverige, det är Mello och P3. Och det mesta en ser är band och artister från södra Sverige, mest från Stockholm. Det vi vill se mer av är band och artister från norr. Blir så jävulskt less på Stockholmspoppen ibland. 

Kan inte någon bara berätta en ny historia. En historia som utspelar sig någon annanstans.


Eran historia berättades tidigt i Hans-Erik Therus dokumentärfilm 'Pajala State of Mind'?

– Han hade googlat på tornedalska ungdomar och vi dykte upp. Han hörde av sig och ville göra en doku-mentärfilm om oss och vi gick helt klart med på det. Han kom upp mitt i vintern och filmade oss i tjugofem minusgrader. När vi började filma hade varken vi eller Hans-Erik någon aning om att vi några månader senare skulle stå på en scen i New York. Allt var väldigt osäkert och öppet just då, och det känns fint att det blev som det blev och att allt kom med i filmen.

Det var ett väldigt avgörande skede för oss som band ...


Hur har det varit att giga i USA som är en så pass mycket mer omfattande arena än Sverige?
– I början kändes den amerikanska publiken lite mer loose och spontan. Vi fick mer respons och det kändes överlag som att folk ”fattade” oss mer där än i Sverige. Vi är ju inte så influerade av svenska band utan mer av amerikanska band och amerikanska filmer. På något sätt så funkade mellansnacket också bättre.

Men nu har vi börjat få grymt gensvar i Sverige också.

Coola kids som kommer till spelningarna i likadant glitter. Annars märker man inte så stor skillnad på själva spelningarna. Det är oftast lite fräschare och rymligare backstage i Sverige.

Vad är det konstigaste ni varit med om under en turné? 
– När vi spelade i Toronto så bodde vi på tjugotredje våningen, i en skyskrapa. Vi höll på att göra oss i ord-ning inför giget när brandalarmet gick. Det tjöt i hela byggnaden och vi insåg att vi måste ta trapporna från den våningen. Sanna och Rebecka sprang med skorna halvt på medan Tomas tog det chill och tänkte: "Jag tänker fan ta min dator och mina solbrillor” ... när vi kommer ner så får vi sitta i lobbyn ett tag. Sen säger de att det bara var en liten brand på sjätte våningen. 

Men det var sjukt läskigt och vi hade träningsvärk efter alla trappor.

Vilken är eran mest minnesvärda spelning hittills?
– Mest minnesvärda spelningen är nog när vi spelade förband åt Danny Saucedo.  Det började så himla dåligt. Det gick en säkring när vi skulle soundchecka och det drog ut så mycket på tiden så vi var tvungna att soundchecka inför femtonhundra kids som skrek "Börja!". Vi blev klara med soundcheck typ exakt när vi skulle börjat spela så vi var tvungna att springa till vår loge som inte var en loge egentligen utan typ en tom danslokal som alla kunde se in i, och slänga på oss glitter fort som satan och sen springa upp på scen. 

Men det var ändå en grymt rolig spelning och kidsen var nöjda och glada.

Har ni några gigs framöver som man absolut inte får missa?
– Vi jobbar just nu på två längre turnéer som ni får veta mer om inom kort! Vi håller just nu också på att göra klart vår debutplatta. Albumet blir lite tyngre och inte lika hetsigt i soundet. Det kommer vara rätt konceptuellt och vi får visa fler sidor av oss själva. Det känns läskigt att släppa så mycket av oss på en och samma gång men också jävulskt kul! Vi är supertaggade. Pop för freaks. Vi firade släppet av den här singeln med att repa inför turnén och spela in demos. Vi sparar bubblet till plattan kommer!

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com