Tariq Pijning

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 4 februari 2020

Tariq Pijning, Sam Feldts saxofonist, satte sin prägel på 'Stargazing' och innan han visste ordet av det blev det en officiell release som släpptes av Kygo själv. Nu närmar sig hans version över två miljoner streams.

Det har varit ett galet år för dig. Du släppte bra musik och uppträdde på stora scener. Men vad har kanske varit årets höjdpunkter för dig både personligen och i musiken om du skulle blicka tillbaka?
– Tack för komplimangen, 2019 var verkligen ett enormt år! Jag tog så många steg både på en personlig och professionell nivå, jag vet faktiskt inte var jag ska börja. För det första, för mig personligen, uppnådde jag en hel del saker jag har jobbat för länge. Om jag måste nämna en eller två höjdpunkter skulle jag säga min kandidatexamen i Media och Entertainment Management. Det har varit en börda att avsluta det mellan turnéerna men jag är glad att jag lyckades göra det. Jag känner att det tog upp en stor del av tankarna och nu kan jag äntligen fokusera på musik på heltid. Jag flyttade även till slut till Amsterdam, något jag har tä-nkt på i många år. På en professionell nivå skulle jag bara säga att det är för många höjdpunkter. Det har varit ett galet år med många förändringar, många förändringar inom Sam Feldt-bandet också. Vi utökade vår live uppsättning med att jag förutom min sax spelar piano, och Q, trumpetspelaren, spelar även drum-pads nu. Kul kuriosa ... den allra första showen vi någonsin gjorde i den nya liveuppsättningen var på Ultr-a. Prata om prestationsångest. Jag skulle säga att det ändå var en höjdpunkt eftersom jag gillar att bli musi-kaliskt utmanad och genom att lägga till det till vad vi redan gjorde känner jag att det gav min musikaliska kreativitet ett stort uppsving. Förutom det måste jag även nämna vår spelning på huvudscenen under To-morrowland i juli. Även om vi inte kunde gå hela vägen, på grund av regnet, hade vi väntat på att spela där sen vi började med Sam Feldts liveband. Till slut, naturligtvis, min release med Kygo. Jag kunde inte tro det själv när jag hörde att det faktiskt skulle hända. När jag är hemma mellan turnéerna tillbringar jag my-cket tid med att jobba i studion, spela in saxdelar, producera låtar för Danny och Tariq ... ett annat housep-rojekt av mig med holländska DJ:n Danny da Costa ... och med att skapa lite mer personliga grejer.

Mellan alla EDM- och housegrejerna jag gör gillar jag att få en paus från "4 on the floor" beats och de relati-vt enkla ackordarrangemang som följer med det, så jag gör mer soul, funk och åttiotalsliknande låtar efter-som det helt enkelt är ett kreativt och musikaliskt utlopp för mig, om du förstår hur jag tänker. Faktiskt blir det precis som en hobby, och det är därför det är ännu mer galet att 'Stargazing' tolkningen blev släppt.

Gillar du de stora arenorna med stora artister mer eller de mindre och kanske intimare showerna?
– Detta är en fråga som jag faktiskt får höra ofta, och det är väldigt svårt att välja en. Jag tror inte man kan jämföra de enorma arena- och festivalshowerna med små och intima fester, då varje show och varje miljö har sin egen charm. För exempel är de stora festivalshowerna helt enkelt överväldigande eftersom när du är på scenen och ger ditt bästa framför en massiv folkmassa och du får tillbaka din energi från hela publik-en får det upp dig till en nivå som jag inte ens skulle kunna beskriva. I andra änden gillar jag mindre upptr-ädanden med eftersom du har en mer personlig kontakt med publiken. Du kan verkligen se människor i ögonen och se vad din musik gör med de människorna på en känslomässig nivå.

Och det är en av de stora sakerna som musik handlar om ... känslor.

För att dra en slutsats av detta kan jag faktiskt inte välja en favorit.

Jag gillar båda!

Om vi ska se tillbaka på tiden innan du gjorde musik, hur började allt detta när det begav sig?
– Jag måste definitivt tacka mina föräldrar för att de satte mig på en musikskola i en mycket ung ålder. Jag växte upp i en väldigt musikalisk familj, så just det var däremot inte så överraskande. Jag tror att jag var fyra eller fem år när jag började ta lektioner i allmän musikundervisning, där jag lärde mig alla grundlägg-ande saker, som att läsa noter och förstå rytmer. Jag klarade det när jag var runt sex år, det var då jag blev tvungen att välja vilket instrument jag ville spela. Minns att jag gick till ett öppet hus vid musikskolan i Winschoten med min pappa. Jag tänkte alltid på att antingen spela trummor eller fiol, så jag gick först till "trumrummet" för en testlektion och demonstration. Jag tyckte det var ganska coolt när de var färdiga men jag var fortfarande nyfiken på fiolen, så jag gick ut ur trumrummet och började gå mot fiolrummet, tills ha-lvvägs där jag såg en dörr undangömd i hörnet med en saxofon på den. Jag kunde ingenting om saxofoner så det verkade bara vara ett konstigt instrument för mig, men jag ville veta hur det här konstiga instrument-et lät så jag stannade och gick till saxofonrummet. Från det ögonblicket som jag gick in i rummet, såg inst-rumentet för första gången och hörde ljudet som kom från det, visste jag att det var vad jag ville göra.

Jag gick inte ens på fiolundervisningen efteråt. Det var där allting började.

Minns du några tidiga men viktiga influenser?
– Jag tror att det var när jag fyllde åtta eller nio som mina föräldrar gav mig en MP3-spelare på min födels-edag. Min pappa la också in en samling Candy Dulfer-låtar till mig på den, det var där jag blev introducerad till hennes musik och jag absolut älskade den. Det gör jag faktiskt fortfarande. Jag älskar hennes sound och jag tror att mycket inspiration för min stil kommer ifrån henne. Av misstag fick han med 'Rabbits in the Pea Patch' av Maceo Parker i samlingen också. Jag började öva på alla låtarna i min MP3-spelare, inklusive den sista. I så ung ålder visste jag inte så mycket om stilar eller skillnader och likheter mellan saxofonspel-are, men när jag blev äldre lärde jag mig känna igen dem. Det är därifrån mitt intresse för stil och ett pers-onligt sound växte. Mycket i min ... tidiga ... stil kommer från Candy och Maceo. Visst, självklart lyssnade jag på många saxofonspelare vid den tiden, men den mesta inspirationen kom från dessa två.

När jag var runt tretton började jag träna på mina improvisationsförmågor en hel del och jag blev introdu-cerad till fler fantastiska saxofonspelare. Jag började lyssna mycket på Michael Brecker och blev så tagen av hans färdigheter och tillvägagångssätt. Älskar absolut hans sound, men ännu mer, så älskar jag hans me-tod och sätt att tänka. Jag minns att jag såg nån intervju eller video där han förklarade att han alltid lyssn-ar på andra instrumentalister istället för saxofonspelare, för på andra instrument finns det andra sätt i hur man väljer noter, rytmer och fraserar, till exempel, och han applicerade dessa sätten på sitt egna instrume-nt, vilket gör att hans solon, stil och sound sticker ut från alla de andra.

Jag fångades så av det sättet att tänka så jag började göra samma med.

Vad för utrustning hade du där i början?
– Det här är en rolig historia, eller det tycker jag att det är i alla fall. Jag var sex år när jag hade min första saxofonlektion och jag ville verkligen spela altsaxofonen ... den jag har just nu. När jag provade den märk-te  vi snabbt att jag helt enkelt bara var för liten och att mina händer var för små för att hålla en altsax, så de första två åren började jag med att spela på en soprano sax. Jag lånade den ifrån en fanfar-orkester.

En fanfar-orkester jag började spela i, men efter två år bytte vi den till en altsaxofon.

Så du växte upp i en musikalisk familj?
– Det gjorde jag! Musiken finns i familjen. Min mamma och pappa har alltid sjungit och spelat i en gospel-kör, det gör de fortfarande faktiskt. Min mamma sjunger och kan även spela gitarr och min pappa leder kö-rens band och spelar piano med. Han kan också spela gitarr och bas och då och då sjunger han med.

Alla mina mor- och farföräldrar brukade spela instrument och sjunga också,

Så det var ingen överraskning att jag blev introducerad till musik i en väldigt ung ålder.

Det har alltid kommit mycket talang ur Nederländerna. Både i musik och i annan kultur. Och du har redan samarbetat med flera stora artister. Hur blev det att du började spela saxofon för Sam Feldt?
– De är en lång historia om tur och att känna rätt människor. Numera, när internet och sociala medier är så viktiga, blir talang mindre och mindre viktigt. Så klart måste du ha någon form av talang för att vara intr-essant för en publik, men även om du är extremt begåvad, men du inte känner de rätta människorna, så ko-mmer du inte gå framåt, samtidigt om du inte har någon riktig talang men känner rätt människor, har en bra historia och vet hur man säljer den, så kan du nå extrema höjder. Det finns så galet mycket talang i vär-lden som inte har en så kallad gatekeeper till en större scen eller publik, medan de borde ha det. Jag hade tu-ren att jag lärde känna Ben Rodenburg, en fantastisk saxspelare från Amsterdam som spelar för Bakermat, men som framförallt är en väldigt bra människa. Jag är skyldig honom så mycket, då han på ett sätt var ga-tekeeper för en stor del av karriären som jag har nu. När jag var yngre lärde jag känna Ben på sociala medi-er, bara för att vi båda spelade saxofon och ville följa varann. Efter pratade eller möttes vi inte på något sä-tt på några år, innan vi stötte på varandra igen och Ben tog med mig i en grupp ihop med andra saxspelare i Nederländerna, eftersom han hade två bokningar på en dag och inte kunde göra båda, så kom jag in i en kr-ets av saxspelare som gjorde DJ-spelningar. Spola fram, en dag fick Ben frågan om att spela en show med Sam Feldt, men han var redan bokad med en Bakermat-spelning, det var då Ben kontaktade mig och fråga-de mig om jag kunde göra Sam Feldt-showen. Så klart blev jag överväldigad och sa ja redan innan jag kollat om jag var tillgänglig eller inte ... som tur är var jag det. Tillsammans med Q på trumpet gjorde jag showen med Sam på Zig Zag Club i Paris, och det visade sig vara så roligt att vi bestämde oss för att göra det oftare.

Resten är historia.

Är det nån mer i popvärlden du skulle vilja jobba med?
– För EDM- och houseaktiga låtar skulle jag gärna jobba tillsammans med GoldFish någon dag. Jag tror inte att det kommer hända, för Dave spelar redan saxen, men vi har spelat låtar tillsammans med dem på scenen några gånger nu och deras energi, musikaliska inställning och bara hur roligt de har på scenen är fantastis-kt. Kan inte föreställa mig hur kul det skulle vara att vara i en studio med dem. Dessutom, om jag måste nä-mna ett stort namn, skulle jag säga Calvin Harris. Jag absolut älskar hans analoga vibe och hans förmåga att skriva fängslande låtar med bara några få instrument. För mig personligen finns det annars för många artister jag skulle älska att jobba tillsammans med någon dag. Om jag måste nämna några ...

Anderson Paak, Chromeo, Tom Misch, Jordan Ra-kei, Haywyre eller Anomalie ...

Och naturligtvis skulle en duett med Candy Dulfer vara coolt.

På tal om fängslande är din 'Stargazing' ute nu. Du har ett så fängslande och fantastiskt sound. Var kom idén om att tolka låten ifrån och vad fick dig att närma dig den i just den här åttiotalskostymen?
– Tack du! Som jag nämnde tidigare lägger jag mycket tid i studion där jag arbetar med musik för både ho-use och EDM projekt och för mig själv. När jag producerar för mig själv försöker jag bara ha roligt och göra något som gör mig lycklig. Oftast gör jag det bara för mig själv, men jag sa till mig själv att jag borde dela fler videor av mig där jag skapar grejer i studion på sociala medier, och kanske kommer jag göra en samling av projekt jag jobbar med och släppa något av det senare i år! När jag börjar med en låt, letar jag alltid efter något som fängslar. Det är väldigt mycket lättare att ha en "melodislinga" och lägga ackord under den än att ha en ackordföljd och skriva något medryckande ovanpå, det är ofta det en låt står eller faller med. När jag stötte på ett 'Stargazing' acapella med Justin Jessos fantastiska röst, la jag in den i ett nytt projekt och la av misstag alldeles för mycket efterklang på den, vilket skapade den typiska balladvibben från åttiotalet.

Så naturligtvis tog jag till pianot och började spela in ackorden.

Jag tror att jag redan vid den andra tagningen använde det åttiotalsikoniska "glaspiano" soundet, så den ta-gningen som är med i Spotify-versionen måste bara vara den andra eller tredje tagningen. När jag hade en version på en minut la jag upp den på Instagram och jag frågade mina följare om jag borde göra klart den och lägga till en saxofon på den. Inom en dag nådde videon Justin Jesso, vars reaktion var att jag borde det.

Så jag gjorde det.

Är du helt nöjd med slutresultatet?
– Det är jag! Mycket för att det började som en rolig grej, så det är något jag är etthundraprocent bakom. Jag tänker att det alltid finns saker som kan ändras eller göras annorlunda, men jag behöver bara en deadli-ne eller något som driver mig till att avsluta ett projekt och att helst bara vara nöjd med det.

Jag tror att det här är varje musikers kamp (skrattar)

När du först började göra dig ett namn avvek dina influenser från det mesta annat som kom ut då, men mellan var och när du började till där du är nu, så känns Kygo verkligen som ett perfekt möte för dig i hur ni båda två kanske har tillåtit åttiotalet, dess styrkor och brister, påverka soundet ni har?
– Jag har alltid varit förtjust i mer analog- och hybridmusik. Numera är poplåtar så perfekt kvantiserade och så komprimerade på ett sätt för att göra dem så högljudda som möjligt, särskilt i dansmusiken. Det gäl-ler inte alla låtar men generellt känner jag att det här lite suger livet ur musiken. Jag gillar "bristerna" i an-alog musik med inspelade riktiga instrument, den lite "efter" timingen från trummisen i lofi neo-soul låtar och de funkiga basspåren som ger en "stank face". Varje brist ger en viss vibe till en låt och jag jobbar hellre med dem än att bara sätta varje ton perfekt i ett digitalt projekt där allt går i samma hastighet. Det förbät-trar inte bara din kreativitet, utan ger också karaktär och en identitet till dina skapelser. Min 'Stargazing' tolkning är ett perfekt exempel på ett homage till låtar från åttiotalet som använde sig av live-instrument för att få en stark och ikonisk vibe över musikindustrin. Särskilt glaspiano-soundet. Genom hela åttiotalet fanns det några synthesizers och trummaskiner som definierade årtiondet musikaliskt, även Yamaha D7X.

Som, till exempel, användes i nästan varje Whitney Houston-ballad.

Vad eller vem är du för närvarande inne på, musikmässigt?
– Jag har ingen specifik musiksmak, jag gillar många låtar från många genrer, det beror verkligen på mitt humör och vilken situation jag är i . När jag spelar saxofon, till exempel, gillar jag verkligen att spela jazz för att utöva mina färdigheter, men jag gillar också att spela ballader, soul och funk.

När jag lyssnar på musik lyssnar jag också på många olika låtar i olika genrer. Jag gillar att sätta på piano-jazzmusik när jag lagar mat och äter middag, till exempel, eller när jag har pappersjobb. Jag lägger också mycket tid på att köra till shower. I bilen gillar jag att lyssna på neo-soul och funk.

Jag måste säga att jag har lyssnat mycket på Mac Ayres, Tom Misch och Anderson Paak nyligen.

När ny musik ändras så snabbt, hur särskiljer man sig åt?
– Jag tycker definitivt att det är viktigt att hitta sitt eget sound för att sticka ut i den alltför övermättade musikindustrin idag. Med det sagt säger jag inte att man bör tvinga fram ett sound baserat på vad som fin-ns på marknaden och vad som är populärt nuförtiden. Musikbranschen har aldrig varit så här het och mus-ikstilar och popmusik ändras så snabbt att det nästan är för svårt att hålla jämna steg med den. Så klart är det bra att ta hänsyn till vad som redan finns där ute, men du ska aldrig bara följa hype och nöja dig med det. Gör inte musik för att behaga människor, utan gör den för att behaga dig själv.

Det är viktigare att göra det som man själv älskar att göra?
– Gör vad du gillar och vad som gör dig lycklig.

Med tiden kommer du hitta en publik som älskar den musiken som du älskar att göra. Vilket resulterar i en mycket djupare relation med en mycket mer lojal fanbase. På lång sikt är det värt så mycket mer.

Vad älskar du själv mest med att ha det här som ditt jobb?
– Det jag älskar mest med mitt jobb är att kunna utmana och uttrycka min kreativitet och dela min passion för musik med så många människor som möjligt. Spelar ingen roll om showerna är stora eller små.

Att jag får dela det här med andra är den viktigaste delen.

Få turnéra med Sam och se mycket av världen är ett plus!

En kanske utmanade del av det här jobbet är att det alltid finns något att göra, och det finns alltid en anledning att jobba i studion. Hur balanserar du att göra din egen grej, skriva, spela in, turnéra med andra, ständigt prestera på något sätt. Vad gör du för skojs skull, när du bara vill komma iväg lite?
– Jag tror att för mig är det inte så svårt att få balans. Först bara för att jag gör det jag älskar att göra mest. Men främst för att jag inte turnérar med Sam sju dagar i veckan. Ofta när vi är på turné gör vi en åkning på max två veckor innan vi åker hem igen. Tillbaks i Nederländerna har jag mina shower på helgerna, men  generellt har jag inga spelningar från söndag till torsdag. Det är då jag tillbringar mycket tid med min flic-kvän, med min familj, vänner och är i studion. Till och med att jobba i studion känns som avkoppling.

Utöver det gillar jag att få saker ur huvudet med att spela tv-spel.

Jag spelar ofta antingen 'FIFA' eller 'Call of Duty' online med min tvillingbror. Jag flyttade från Groning-en till Amsterdam så vi ser inte varandra så mycket som vi brukade, men det här är lite vår tradition och lösning på det! Jag brukade också gymma i Groningen och jag planerar att börja med det snart igen.

Din 'Stargazing' nådde en halv miljon på endast två dagar, den nådde en miljon strax före det nya år-et och nu närmar den sig två miljoner. Och det är bara på Spotify. Kunde du förutspå det gehöret?
– Ja, hur galet är det! Jag förväntade mig inte någonting alls om jag ska vara ärlig. När jag var klar med min 'Stargazing' tolkning skickade jag den till en av Kygos teammedlemmar ... som sen gick med oss ut på midd-ag i Miami medan vi var på turné med Sam ... och jag sa till honom att jag gjort den här versionen och att de kanske skulle gilla den. Det visade sig att de faktiskt gillade den en hel del och det var då Kygo kontaktade mig och styrde upp allting för mig. Jag kan fortfarande inte föreställa mig att så många människor har lys-snat på det här. Den här grejen av mig som bara började som ett roligt projekt!

Blir du mer kritisk mot tidigare projekt allt som du har blivit bättre?
– Jag har alltid varit en perfektionist, men som jag nämnde tidigare har jag lärt mig att du vid en viss tidp-unkt ska vara nöjd med resultatet som det är. Du kan alltid fortsätta jobba på ett projekt, även när det red-an är tillräckligt bra. I viss mening är varje låt ett "stillbildsfotografi" ur ett visst ögonblick.

jag har lärt mig att omfamna det.

Vad mer skulle du vilja åstadkomma som artist och musiker?
– Jag har skapat många egna "roliga projekt" och produktioner som jag verkligen gillar. Det är låtar som är ännu bättre för en livebandsuppsättning än dansmusik. Missförstå mig inte, jag älskar absolut att turnéra med DJ:er och visa upp mina saxfärdigheter för världen, men med tanke på att jag bara spelar nån annans låtar tror jag att det skulle vara ännu mer tillfredsställande och givande att ha en liveband-show en dag.

En liveband-show med mina egna produktioner en dag.

Så vad har du i görningen nu som du vill att folk ska veta om?
– 2020 kommer helt handla om att jag ska vara kreativ och dela mer av det på sociala medier. Jag kommer att dela mer bakom kulisserna i studion och kasta ut fler låtar väldigt snart, med början i ett samarbete av saxofonisten Justin Ward från San Francisco. Jag förbereder även några dansreleaser ihop med Sam Feldt och min Danny och Tariq akt. Och håll dina ögon på mina sociala för möjliga egna original och releaser i år!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson
Fotograf: J.W Wolfkamp

danieljohn@intervjun.com