Sofia Monroy

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 26 november 2019

Sofia Monroy stängde in sig i studion med människor, inte minst kvinnor, som gav henne styrka och motivation. Det banade vägen till den strålande, karismatiska, och medvetna artist hon är idag.

Nya singeln 'Passion' är här och är skriven av dig, Abbey Arrhult, Joel Isaksson och Oskar Nyman, lite av ett dreamteam, och det är några som du har omgett dig med även på dina andra nyare låtar?
– Jag kom i kontakt med Joel och Oskar för drygt ett år sedan via Isabella Malinao ... min manager ... som kände Oskar sedan tidigare. Vi hade en första session då vi skrev 'Cautious' vilket sedan blev min debutsi-ngel. Redan där kände vi att vi klickade och jag tror att vi alla kände att vi kunde skapa något stort ...

Och fett tillsammans. Det kändes helt enkelt rätt!

Så vad handlar just den här låten om?
– Låten handlar enkelt om sex och passion. Jag tycker det är tröttsamt att kvinnliga artister oftast förvän-tas linda in sina texter om sex till någonting romantiserat och fint, men när det kommer till kvinnliga arti-ster som produkt så förväntas man att spela på sin sexualitet. För då är det till för att betraktas.

Och inte identifieras med och lyssnas på.

Oskar Nyman, som även är ena halvan av producentduon Hymner, är också låtens producent utöver att då ha varit med som låtskrivare. Hur såg snacket mellan er ut och vad gav han som producent?
– Oskar skulle jag säga är min mentor och högra hand när det kommer till just musikdelen. Hans vision av låtarna vi skapar är i princip alltid samma som min, vilket jag ser som en otroligt viktig del i vårt samarbe-te. Dessutom är han extremt skicklig som producent, och redan när vi går hem efter en första session för en ny låt skickar han ett första utkast som är grymt. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Viktigt för att behålla motivationen för att fortsätta på en låt och smida medan järnet är varmt!

Det var releasefest med Rey Mayari i slutet av oktober. Hur var den kvällen?
– Releasefesten på Hilma var grym! Det är alltid lite extra nervöst när man spelar en kommande singel för första gången, och att ha min talangfulla bästa vän Rey Mayari med mig på scen ...

Det brukar göra allting mycket roligare och mer maxat!

Du sjöng även på WayOutWest i somras?
– Alltså WayOutWest var magiskt, och att jag fick chansen att dessutom uppträda kändes helt overkligt. Det känns fortfarande rätt overkligt om jag ska vara ärlig. Det är ett mål jag har haft så länge jag kan min-nas, och jag hoppas verkligen inte att det dröjer särskilt länge innan jag får göra om det!

Kommer du uppträda något mer nu om man vill se dig under hösten eller vintern?
– I nuläget har jag ingen spelning inplanerad detta år, men förhoppningsvis dyker det upp något innan året är slut! Däremot ser jag otroligt mycket fram emot nästa år, då kommer jag uppträda väldigt mycket.

Om allt går som jag har planerat!

Tycker du om att stå på scen?
– Att stå på scen och faktiskt uppträda är det bästa av allt skulle jag säga. Att skriva låtar i all ära, men att få komma ut och dela med mig av mina verk är alltid extra häftigt. Jag älskar det!

Det här har varit ett intressant år att följa dig, inte minst om man har följt med dig en längre tid. Jag vet inte om du vill hålla med om ordvalet, men nån slags "pånyttfödelse" känns det som, eller kanske snarare att du nu hamnat rätt och har hittat fram till något som verkligen känns strålande, eget och medvetet. Just nu känns det som att du har gått från klarhet till klarhet. Kan du känna igen dig i det här resonemanget med att du i år kanske fått en ny riktning. Hur såg vägen till att få det ut ... om så?
– Året som har varit har varit det bästa hittills rent musikmässigt. Jag skulle verkligen säga att jag har hi-ttat rätt. Jag har äntligen börjat släppa musik och fått komma ut och giga ordentligt, och detta på ett sätt som jag verkligen tror på och som känns helt rätt. Vägen hit har varit otroligt häftig, men också svår. De senaste åren har jag verkligen stängt in mig i studion och omringat mig med människor som gett mig styr-ka och motivation. Det har tagit sin tid vilket stundtals har varit påfrestande och jobbigt, men som verkli-gen har varit rätt. Jag har även experimenterat mycket i olika genrer samt jobbat med många olika produ-center och låtskrivare. Men idag känns det som att alla steg har varit nödvändiga.

Och banat vägen till den artist jag är idag.

Är det några särskilda artister och låtskrivare som influerat din musik och ditt sätt att skriva på?
– Oj, det finns så många artister och låtskrivare som inspirerat mig under hela min resa. Jag har alltid haft en svaghet för soul, både gammal och modern. Mycket inspiration har kommit från artisterna YEBBA och Nao, men även äldre musiklegender som Stevie Wonder, Prince och D'Angelo.

Jag har även funnit mycket inspiration i mexikansk musik, bland annat mariachi.

Det kanske inte är något som hittills hörs jättetydligt i mina låtar, men det finns där!

Var kommer den här klassiska soulådran vi hör av i musiken ifrån?
– Vilken svår fråga att svara på, helt ärligt så vet jag faktiskt inte. Förmodligen så kommer den från att en stor inspiration för mig har varit just soul. Det har varit väldigt viktigt för mig att mina låtar ska ha ett sorts djup, vilket jag tycker att man ofta hittar i just den genren.

Samt att det är så fruktansvärt svängigt och häftigt med soul!

Det finns en tyngd i just soulmusiken som kräver sin sångerska ... och du briljerar ju där ... men det visste vi förvisso sedan innan också ... att du kan sjunga alltså. Så när började du faktiskt sjunga?
– Jag började sjunga i samband med att jag började spela gitarr, vilket jag började med som tioåring. Det kom väldigt naturligt! Därefter tog jag varje chans som gavs att uppträda, på alla skolavslutningar jag kan minnas har jag alltid ställt mig och uppträtt, och även deltagit i alla lokala uppträdanden som funnits!

Vad brukade du skriva om precis i början?
– Min första låt jag skrev hette 'En för alla, alla för en' som jag skickade in till Lilla Melodifestivalen som tioåring. Jag kom tyvärr inte med, men intresset för musik stannade inte av för det. Men i början skrev jag väl om det som var relevant då, känslor, kärlek och sorg, vilket komiskt nog fortfarande är lika relevant ...

Än idag.

Är det viktigt att vara så självutlämnande?
– Mina känslor och upplevelser är fortfarande det jag hämtar inspiration från än idag när jag skriver låtar. En viktig del för mig är att låtarna känns äkta och på riktigt, vilket mina egna känslor alltid gör såklart. In-gen är mer än människa, och därför är det så otroligt viktigt för mig att vara sårbar och självutlämnande i mina texter. Jag tycker att det är otroligt viktigt att prata om saker man känner och går igenom.

För ofta känner man sig alltid helt ensam om det vilket man i stort sett aldrig är. Pratar man däremot om det kommer man inse att man inte alls är ensam om det man går igenom. Jag hoppas att min öppenhet kan leda till att fler öppnar upp sig, för att hålla allt inom sig kommer aldrig sluta bra.

På 'Cautious' som släpptes i våras skrev du ju om självtvivel, att aldrig riktigt känna att man räcker till, och att det inte heller känns okej att prata om det alltid. Att imagen måste hållas uppe. Är det nåt du har känt av mycket ... tror du det någonsin är en övergående känsla eller att den lever kvar?
– Jag har en tendens att känna mig otillräcklig men samtidigt alldeles för mycket, vilket jag belyser i texten till låten. 'Cautious' är för mig därför en väldigt personlig låt, där jag öppnar upp och pratar om just självt-vivel. Jag tror att alla kan känna självtvivel i olika utsträckningar, men det viktiga är att konfrontera den känslan och förstå vart den kommer ifrån. Det kan man inte göra om man inte anammar den först. Sen tr-or jag inte att självtvivel är något man kan bli av med, utan det är något som kommer och går. Jag tror att det är något som är nödvändigt för en också, för att kunna rannsaka sig själv och utvecklas som människa.

Det viktiga är bara att inte låta det ta över.

Du är ju signad av ett management idag som bara representerar kvinnor och queerpersoner i bransc-hen. Efter några såna här intervjuer är det kul att höra att det kommit till, för många kvinnliga art-ister ... inte minst unga kvinnliga artister ... pratar ofta om hur sällan de jobbar med annat än män. Män som ibland tar mer plats än befogat. Vi hade ju exempelvis några ganska nyligen där manliga lå-tskrivare petat kvinnor från royalties för att de bara, gissar jag, inte varit del av den "manliga jargo-ngen" utanför själva jobbet som gjorts. Vad har du för tankar och känslor kring musikbranschen idag och då inte minst ur ditt perspektiv som en ung kvinnlig artist? Vad tror du det ger dig att vara med just Femme Management och då kanske inte minst sett till den här osäkerheten och självtvivlet?
– Eftersom att musikbranschen är mansdominerad har Femme Management varit en extremt stor hjälp i min egna utveckling som artist. Att känna att man har den tilliten och engagemanget bakom sig som jag känner, trots att man är en "minoritet" som ung tjej, har varit väldigt avgörande. Det finns alltid en risk att bli överkörd när man befinner sig i en sådan utlämnande sits som man faktiskt gör som ung och kvinnlig artist i branschen, men den rädslan finns knappt tack vara Femme. De får mig att växa något enormt, och inte bara i mitt artisteri, utan även som privatperson. Sen tycker jag att det är så jävla ballt att få jobba med så starka individer som faktiskt vågar och orkar ta en sådan viktig roll i branschen och våga stå upp för något så viktigt. Det är något som kanske ofta glöms bort, men det går inte att uppmärksamma detta för mycket. Jag tror verkligen att det är extremt viktigt att våga ifrågasätta just det faktumet att branschen är så pass mansdominerad som den är. Varför är den det? Nej, Femme Management är grymt.

Och sen att dem tror på mig? Det är fantastiskt!

Du har ju i ditt låtskrivande även tagit upp hur det är att både vara ifrån Sverige och Mexiko. Två, får vi väl säga, ganska så olika kulturer. Men också med mycket fint, inte minst inom musiken, som man väl kan ta ur också tänker jag. Vill du dit och sjunga och skriva med? Det kanske du redan har?
– Jag har sedan länge tillbaka velat utforska mina rötter i Mexiko, vilket man kan höra att jag redan har börjat göra i 'Passion' som delvis faktiskt är på spanska. Planen är att åka dit inom kort och skriva musik, och en dröm hade ju vara att kanske till och med få uppträda där borta i samma veva.

Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge!

'Passion' är din tredje singel bara i år. Ofta betyder det att man har någonting stort på gång, är du bara väldigt kreativ just nu eller är tanken att singlarna ska leda till en EP eller kanske ett album?
– Jag skulle definitivt säga att jag har saker på gång! Redan i år har jag hunnit släppa tre singlar ... vilket jag verkligen inte hade förväntat mig för ett år sedan ... som det ser ut nu vill jag bara fortsätta släppa fler singlar, självklart finns det en tanke att det så småningom kanske blir en EP eller ett album ...

Men det får vi se i framtiden!

Några sista ord innan alla lyssnar på 'Passion'?
– Egentligen inget mer än bara tack! Tack för att jag får göra musik och tack för att folk faktiskt vill lyssna på den och det jag har att säga! Det kommer mer!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com