Sarah Butler

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 1 november 2017

Vi tar väl och fortsätter Hallowenveckan. Och vilket bättre sätt att göra det än med scream queen-skådespelerskan Sarah Butler om hennes roll som Jennifer Hills i 'I Spit On Your Grave' serien?

Hur blev du egentligen den här scream queen-osande skådespelerskan vi känner till idag?
- Precis som alla andra unga skådespelare hade jag en provspelning, den första av många, så på den vägen.

'I Spit on Your Grave' filmen var ju inte direkt mainstream-skräck heller ...
– Jag hade inte ens läst hela manuset innan jag redan tänkte, "Vad är det här för en film?!" Den var hemsk och rollen var något jag först inte alls kunde tänka mig göra. För den var rätt vågad. Och det var faktiskt nära att jag inte ens gick för att provspela för den! Men uppenbarligen ändrade jag mig senare.

Men det måste ha funnits nån mindre kontroversiell provspelning att gå till?
– Åh, jo! (skrattar) Jag ville bara säga, "Men titta på den här scenen?! Titta på den! Vad är det ni har skri-vit? Jag kan inte göra det här!" (skrattar) Men jag gjorde provspelningen och brydde mig knappt om jag sk-ulle få rollen eller inte. Vilket jag tror var vad som gjorde det möjligt för mig att kanske släppa loss mer.

Men om du tyckte att den var alldeles för vågad inledningsvis. Vad fick dig ändå att gå dit?
- Det fanns nog flera faktorer. En av dom var att jag insåg vilken tur jag hade som ens fick komma på en pr-ovspelning. Men sedan var det även mina vänner, som också är skådespelare, och min manager också, som verkligen tyckte att det var något jag skulle göra ... och min manager är väldigt överbeskyddande så jag li-tade verkligen på den åsikten ... det finns mycket respekt emellan oss! När han tyckte att jag skulle göra det så visste jag att de såg någonting som jag inte gjorde och jag visste att det var något som var värt att göra.

Den första filmen var en remake av en film från 1978. Hade du ett den filmen innan?
– Inte alls! Jag visste inte ens att den fanns! Det där var också en film som man måste ha varit en riktig sk-rkäckentusiast för att ens veta om att den existerar tror jag. Så hur skulle jag kunna veta om det? Det var först nån gång under provspelningsprocessen som någon kom fram och berättade för mig att det faktiskt var en nyinspelning av en äldre film. Jag var inte säker på om jag ville se den först (skrattar)

Men för min karaktär kändes det kanske ändå viktigt ...

Så jag såg den, jag gick och hyrde den, och Camille Keaton som spelade huvudrollen i originalfilmen var fantastisk i den rollen. I slutändan inspirerade Camille Keaton mig väldigt mycket.

Hur kunde du förbereda dig på att faktiskt göra filmer som de här?
– När vi gjorde den första filmen försäkrade de sig om att jag både var villig och redo. Jag var tvungen att verkligen bevisa för dom att jag var bekväm med att ta den här rollen. En rolig grej är att jag faktiskt var tvungen, för att bevisa mig själv, att klä av mig framför filmens producent ... och när jag hade gjort det så fick jag rollen ... nu vet jag vad du tänker men det var en kvinna, Lisa Hanson, så det är mest en lite kul och obekväm historia som jag och hon kommer att dela med varandra för alltid !(skrattar)

Men jag menar, om man tar bort allt våld och all nakenhet ur filmen, även om jag inte märkte något annat när jag först läste manuset heller, så inser man snart att det verkligen finns en intressant karaktär där, en karaktär som visade sig vara väldigt rolig att spela. Jag har haft väldigt roligt med att få spela henne.

Nu var du inte med i den andra filmen, var det ditt beslut att inte komma tillbaka för tvåan?
– De frågade mig aldrig ... när jag fick reda på att de skulle göra en uppföljare tänkte nog, "Men vad fan? Ska jag inte vara med i den? Varför då?!" (skrattar) Jag kände mig ganska förolämpad där ett tag! Men jag för-stod samtidigt att de kanske vill gå i en annan riktning med en annan slags intrig och en ny karaktär.

Så hur hamnade du istället i trean? Blev uppföljaren inte så framgångsrik som de hoppats på?
– Jag vet inte, ingen har egentligen förklarat för mig varför de bestämde sig för att gå tillbaka till min kar-aktär för den tredje filmen ... och jag brydde mig aldrig om att fråga ... men jag kan bara ta det som en kom-plimang. Eller hur? Jag är tacksam att jag fick chansen igen och jag var väldigt glad över att få vara tillbaka i den tredje film igen och att kunna utveckla Jennifer Hills som karaktär och hennes historia ännu mer.

Så du tvekade aldrig till att komma tillbaka igen?
– Jag såg om den första filmen igen, några gånger faktiskt, bara för att försöka minnas känslan av hur det var att vara där och gå igenom allt det som pågick under inspelningen ... (skrattar) För mig kändes hela den inspelningen väldigt autentisk, när jag blev anfallen i filmen kändes det nästan verkligt, till och med killa-rna tog ett steg tillbaka under inspelningen ibland på grund av scenernas natur. Så det var inte ett lätt bes-lut för mig att ta att komma tillbaka, men jag tänkte på karaktären och hur hon hade kunnat leva vidare.

Det roliga är att när jag tillfrågades var de redan i produktion och de hade bestämt var de skulle filma, så jag promenerade runt i det området för att få känslan av vad det skulle bli. Jag lät bara fantasin få arbeta.

Kände du att de tagit karaktären i samma riktning som du fantiserade om?
– Jag hade en del klagomål, i avseende till vissa saker, men de lyssnade på mig ... vi hade flera möten där vi satte oss ner tillsammans och tittade på manuset och de fick göra anteckningar om en hel del (skrattar) De hade sitt att säga men de försökte också förstå min syn på karaktären vilket betydde en hel del för mig.

Men ärligt talat gjorde jag inte jättemycket väsen av mig. När allt kommer omkring är jag en skådespelers-ka och inte en manusförfattare. Jag hyser stor respekt för de som skriver manus och jag litar på dem.

I första filmen var det mycket naket och i den tredje backade man lite från det och gav istället desto mer våld. Det är ju en evig debatt, men varför tror du naket anses vara mer kontroversiellt än våld?
– Åh, jag vet inte. Det är sjukt egentligen. Men i den första filmen tror jag det kan ha varit kombinationen av de två som fick bägaren att rinna över. De här filmerna tenderar att ta mycket kraft ur dig, och oavsett om det är fysiskt eller mentalt, så är det nog samma slags emotionella dränering som pågår (skrattar)

Även om en sån här film inte tar mycket tid att filma, så blir man alltid lite knasig efteråt.

Jag var i alla fall lika utmattad i slutet av inspelningen, båda gångerna ...

Nu är det inte alls min avsikt att låta som en ofräsch "livsstilsmagasin" journalist men jag tänker att man måste vara glad över att vara i väldigt bra form när man gör filmer som 'I Spit On Your Grave'?
- (Skrattar) Jag tror väldigt mycket på idén om att man alltid ska vara redo för alla möjligheter som kan tänkas komma till en, att alltid kunna komma in och spela rollen, så att vara i form för mig ... att inse att vissa krävande roller kan tänkas komma längs vägen ... för mig är det ett ansvar jag tar som skådespelare.

Det kanske låter konstigt men för min egen karriär känner jag att jag måste vara i form hela tiden.

Och jag gissar att skräckfilmer inte alltid har budget nog att anställa personliga tränare ...
– Nej, nu har jag jobbat med både personliga tränare och profesionella stuntkvinnor på andra projekt än 'I Spit On Your Grave' ... men jag går själv till yoga och vandrar flera gånger i veckan för att hålla mig i form.

Var det här med mer kläder i den tredje filmen en del av de saker du hade att säga till om?
– Det kan det ha varit, det kan ha varit någonting i stil med vad man kan lägga till i sitt kontrakt, ja. Vi ku-nde prata om vad för slags nakenhet som krävdes av mig i rollen, det kunde vi förhandla fram och tillbaka, och till sist har man en överensstämmande bild om vad man behöver filma och visa för filmens skull. 

"Jag vill ha en closed set dagen vi spelar in den här scenen" ...
– Ja! (skrattar) En closed set krävs nästan alltid! Endast de allra viktigaste som behövs får lov att vara på plats när vissa av sådana scener ska spelas in. Det är väldigt professionellt! Det är egentligen bara skådesp-elarna, regissören, filmfotografen och kostymören på plats ... som ständigt håller i en kappa! (skrattar)

Är du helt bekväm med allt sånt?
– Personligen känner jag inte att nakenscener ... eller ens nakenhet i största allmänhet ... är särskilt stöta-nde, inte som vissa andra saker som kan vara del av många filmer, som du nämnde våld exempelvis.

Men planering måste vara A och O när man filmar just så här kontroversiella scener?
– Allting, och då menar jag allting, finns skrivet på papper och det på ett väldigt detaljerat sätt. Men det kan bli ganska komplicerat när man gör en så här fysisk prestation, man kan inte alltid utgå från det som skrivits, men man behöver veta vad man ska göra, och vad andra ska göra. Jag tycker att de regissörer jag arbetat med på de här filmerna gjorde ett väldigt bra jobb, de satte en oerhört hög nivå, egentligen bara ge-nom att vara normala och jordnära killar som verkligen brydde sig om oss. De såg till att vi alltid var redo.

Inga tråkiga missöden under inspelningarna?
– Jag har ofta fått den här frågan ... och det var faktiskt något som hände en gång ... men han menade inte att göra det! (skrattar) Men i den första filmen var det en skådespelare som skulle slå till en trappa med sitt baseballträ, du vet under den scenen? Men istället studsade det till konstigt och träffade mig istället. Aj!

Det är scenen när de först tar sig in i huset?
– Ja ... och jag kände mig så tvungen att vara så inne i den scenen att jag knappt märkte att det hände ... ba-ra för att det var den kan det nog till och med ha hjälpt mig lite faktiskt. Men missöden sker alltid ...

Och jag visste vad jag gav mig in på!

Jag är inte säker på att vi just nu kan prata om ämnen som dessa utan att också gå in på den aktuella Harvey Weinstein-skandalen och Me Too på sociala medier. Saker man utsätts för men som man kanske inte nödvändigtvis borde få vara med om. Hur ser du på allt det som håller på att hända nu?
– Jag har väldigt ofta blivit ombedd att göra saker, och antingen skamsen eller frustrerad, gått med på olika filmskapares krav. Varje gång det har hänt har det både sårat mig och gjort mig arg. Det har uppriktigt sagt förolämpat mig och jag är glad att vi alla nu kan stå upp och säga nej tillsammans! Inte mer!

Går det att se det här som en feministisk skräckserie?
– Jag blir osäker om det, det finns definitivt feministiska element om man ser på det rent objektivt. För hon har liksom vunnit slaget i slutet, på ett sätt, men samtidigt inte alls för hon är ett offer. Men hon är ett off-er som också är en krigare som inte tar någon skit. Personligen ser jag inte filmerna så ...

Men jag kan inte argumentera emot den ståndpunkten heller.

Varför tror du att filmerna blivit så här populära?
– Jag tror faktiskt lite att det kan ha att göra med att de inte nödvändigtvis bara passar in i en enda genre. De har lite av varje. De handlar delvis om skräck, och där finns också tortyrelementen som blivit så populä-ra nu,  men det är också draman, och har samtidigt underhållande action. Jag har sett när publiken klappar händerna när hon får sin hämnd. Jag har till och med stått stående ovationer. Det är roliga filmer!

Skulle du kunna tänka dig att göra en fjärde film om du får chansen?
– Absolut, om det är vad fansen vill ha? Jag menar, det finns tydliga bevis nu på att det finns många männi-skor som tycker om att se den här sortens filmer. Så om de kommer med ett till manus så är jag definitivt där om de vill ha mig. Det här är en serie som har behandlat mig väl, och jag älskar att vara en del av den, även om det kan kännas utom kontroll när man är i det och filmar har jag en bra känsla för dem nu efteråt.

Jag tror vi gjort något lika vackert som vågat, det finns nån magi i det, och det känns riktigt coolt.

Finns det någon fråga du alltid får från just skräckfans?
- För det mesta ber de mig bara att inte skada dem ... (skrattar)

'I Spit on Your Grave' är förstås inte din enda roll. Jag gillade 'Before the Sun Explodes' mycket ...
– Oj, tack. Vad kul! Jag känner mig väldigt tacksam! 

Är det något speciellt som du vill göra nu härnäst?
– Egentligen mer av samma (skrattar) Men jag har inte gjort så mycket actionn. Jag har gjort lite men det skulle vara väldigt spännande att göra mer. Det är något jag skulle vilja göra mer av. Att få göra stora acti-onscener med vajrar eller ovanpå ett tåg, och bara ha väldigt roligt! Jag skulle älska att få göra det.

Mer skräck då?
– Säkert! Jag föredrar ju de filmer som är lite allvarligare, som '28 dagar senare' till exempel. 

Jag hoppas jag får chansen att göra något sånt i framtiden också.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com