Sarah Butler

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 1 november 2017

Vi fortsätter Halloweenveckan! Och vilket bättre sätt att göra det än med Scream Queen-skådespelerskan Sarah Butler om sin roll som Jennifer Hills i "I Spit On Your Grave"-serien?

Hur blev du den 'Scream Queen' osande skådespelerska du är idag?
- Precis som alla andra unga skådespelare hade jag en provspelning, den första av många, till och med.

'I Spit on Your Grave' är inte direkt mainstream-skräck heller ...
– Jag hade inte ens läst hela manuset först och tänkte ändå redan: "Vad är det här för en film?". Den var hemsk ... den var något jag först inte alls ville göra. Den var rätt vågad. Och det var faktiskt nära att jag inte ens gick till den första provspelningen! Men uppenbarligen ändrade jag mig sen.

Men det måste ha funnits någon mindre kontroversiell provspelning att gå till?
- Åh ja (skrattar). Jag tänkte typ: "Men titta på den här scenen!? Titta på den! Jag kan inte göra det här!" Men jag gick till provspelningen och brydde mig knappt om jag skulle få rollen eller inte. Vilket jag tror gjorde det möjligt för mig att släppa loss mer och leverera bättre.

Så du tyckte den var alldeles för vågad inledningsvis. Vad fick dig ändå att vilja ha rollen?
- Det fanns flera faktorer. En av dom var att jag insåg vilken tur jag hade som ens fick gå på provspelning. Men sedan var det också mina vänner, som också är skådespelare, och min manager, som verkligen tyckte att det var något jag skulle göra ...

Och jag litar verkligen på min överbeskyddande manager (skrattar). Det finns mycket respekt där! När han tyckte att jag skulle göra det, så visste jag att det var något som var värt att göra.

Den första filmen var en remake av en film från 1978. Hade du ett den filmen innan?
- Inte alls! Jag visste inte ens att den fanns! Det där var också en film som man måste ha varit en riktig skräck entuasiast för att ens veta om att den existerar, tror jag, så hur skulle jag kunna veta? Det var nån gång under provspelningsprocessen som någon berättade för mig att det faktiskt var en nyinspelning av en äldre film. Jag var inte säker på att jag ville se den först, men för min karaktär kändes det ändå viktigt ...

Så jag såg den, jag gick och hyrde den. Camille Keaton som spelade huvudrollen i originalet är fantastisk i den filmen. Hon inspirerade mig i slutändan mycket.

Hur förbereder du dig för filmer som de här?
- De försäkrade sig om att jag var både villig och redo. Jag var tvungen att verkligen bevisa att jag var bekväm med att ta rollen. En rolig grej är att jag faktiskt var tvungen att klä av mig framför Lisa Hanson, filmens producent, vilket är en kul men lite obekväm historia som vi kommer dela för alltid (skrattar).

När jag hade gjort det så fick jag rollen. Och jag menar, om du tar bort allt våld och all nakenhet, även om du kanske inte märker något annat när du först läser manuset, så inser man sedan verkligen att det finns en intressant karaktär där som man kan ha roligt med.

Ju närmare vi faktiskt kom inspelningen desto mer begeistrad blev jag över att få spela henne.

Du var inte med i den andra filmen. Var det ditt beslut att inte återvända till uppföljaren?
- De tillfrågade mig aldrig. När jag fick reda på att de skulle göra en uppföljare var jag lite: "Vad fan? Ska jag inte vara med i den?" . Jag blev ganska förolämpad där ett tag (skrattar) ... men förstod samtidigt också att de ville gå i en annan riktning med nya karaktärer och en annan slags intrig.

Så hur kom rollen tillbaka till dig. Var inte den nya formeln lika framgångsrik som de hoppats?
- Ja ... ingen har egentligen förklarat för mig varför de bestämde sig för att ta tillbaka min karaktär i och med den tredje filmen. Men jag kan bara ta det som en komplimang, eller hur? Jag är tacksam att jag fick tillfället igen. Jag blev väldigt glad över att vara tillbaka i den tredje filmen och kunna utveckla karaktären Jennifer Hills och hennes historia vidare.

Hoppade du på möjligheten direkt eller tvekade du alls till att komma tillbaka?
- Jag tittade på den första filmen igen, några gånger faktiskt, för att försöka få känslan av hur det var att vara där och gå igenom allt under inspelningen ... eftersom hela den erfarenheten, för mig, kändes väldigt autentisk. När jag blev attackerad i filmen, kändes det verkligt. Till och med killarna på inspelningen tog ett steg tillbaka ibland. Så det var inte ett lätt beslut, men jag tänkte på hur jag kunde närma mig karaktären igen. Hur hon hade kunnat leva vidare.

Vid den här tidpunkten hade de redan bestämt var de skulle filma, så jag gick dit och promenerade omkring i det området för att få känslan för det. Det var en stor del av det, att bara låta fantasin få arbeta.

Kände du att manusförfattarna tog karaktären i samma riktning som du föreställde dig?
- Du vet ... jag hade en del klagomål, med avseende till vissa saker, men de lyssnade på mig. Vi hade några möten där vi satte oss ner tillsammans och tittade på manuset och gjorde lite anteckningar om en del. De hade sitt att säga men de försökte också förstå min syn på karaktären.

Men jag gjorde inte jättemycket väsen av mig. När allt kommer omkring är jag är en skådespelerska och inte en manusförfattare. Jag hyser stor respekt för de som skriver manus. Jag gör bäst i att lita på dem.

Första filmen var mycket naket och den tredje var det mycket våld. Hur känner du för det efteråt?
- Åh, det försegår bara en massa emotionell dränering (skrattar). De här filmerna tenderar att ta kraft av dig både fysiskt och mentalt. Även om det inte har tagit så lång tid att filma, så blir man lite knasig. Jag blev helt utmattad i slutet av det, båda gångerna ...

Det är inte alls min avsikt att låta som en ofräsch kvällstidningskliché nu, men du måste vara glad över att vara i form när du gör filmer som 'I Spit On Your Grave'?
- (Skrattar) Jag tror väldigt mycket på att man måste vara redo för varje möjlighet. Så att vara i form ... att inse att vissa krävande roller kan komma längs vägen ... är ett ansvar som jag tar som skådespelare och för min egen karriär. Jag måste vara i form hela tiden.

Jag gissar att skräckfilmer inte alltid har budgeten att anställa personliga tränare ...
- Nej, jag har jobbat med tränare och profesionella stuntkvinnor på andra projekt. Men inte på dessa. Men jag går till yoga flera gånger i veckan och jag vandrar mycket för att hålla mig i det skick som behövs.

Till tredje filmen fick du som nämnt ha kläder på dig. Var det något du bad om?
- Det är en av de saker man kan lägga till ett kontrakt, visst. Vad för slags nakenhet som krävs av dig i rollen. Då får man förhandla sig fram och tillbaka och till sist har man ett avtal som anger hur de kan filma och vad de kan visa.

"Jag vill ha en closed set den dagen vi spelar in den här och den här scenen"?
- (Skrattar) Ja! En closed set krävs nästan alltid. Endast de viktigaste får lov att vara på plats när vissa av de här scenerna spelas in. Det var egentligen bara jag, kostymflickan som ständigt höll i en kappa, regissören, och fotografen. Det är väldigt professionellt.

Är du helt bekväm med det?
- Personligen finner jag inte att nakenscener, eller naket i allmänhet, är så stötande, inte som vissa andra saker som kan finnas med i film. Som våld, till exempel.

Planering måste vara viktigt när man filmar de mer kontroversiella scenerna?
- Allting finns på papper och på ett mycket detaljrikt sätt. Det kan också vara ganska komplicerat när man arbetar med en så fysisk prestation. Man behöver veta vad man gör. Jag tycker att Steven Munroe, vår regissör, gjorde ett väldigt bra jobb. Han satte en så oerhört hög nivå, bara genom att vara en normal, jordnära, kille, som verkligen brydde sig om och var orolig för skådespelarna.

Han såg till att vi var redo.

Var det några missöden under filmandets gång?
- Jag får den här frågan ofta ... och det något som hände en gång ... men han menade inte att göra det (skrattar). Men det var en skådespelare som skulle slå till en trappa med ett baseballträ, men som istället råkade studsa till konstigt och slog till mig istället. Aj!

Detta var i den första filmen?
- Ja, jag var redan så inne i scenen att jag knappt märkte av det. Det kan nog till och med ha hjälpt mig faktiskt. Men du vet, det blir alltid lite missöden längs vägen. Jag visste att jag gav mig in på.

Jag är inte säker på att vi kan prata om ämnen som dessa utan att också gå in på den aktuella Harvey Weinstein-skandalen och Me Too-kampanjen på sociala medier. Vad tänker du kring allt det?
- Jag har blivit ombedd, och antingen skamset eller frustrerat, gått med på filmskapares krav om att fylla min tröja med fejktuttar flera gånger under min ganska korta karriär. I ungefär hälften av allt jag gjort i branschen, till och med. Varje gång det har hänt har det sårat mig eller gjort mig arg.

Det har uppriktigt sagt förolämpat mig och jag har svårt att tro att något som bröststorlek skulle påverka värdet på en film till den grad att det är värt att också förolämpa sin huvudroll genom att kräva något sånt. Jag tycker att vi alla ska säga nej tillsammans. Inte mer!

Är det möjligt att se det här som en feministisk skräckserie?
- Jag är inte säker. Det finns definitivt feministiska element om man tittar objektivt. Hon har liksom vunnit slaget, på ett sätt, men samtidigt inte alls. Hon är ett offer men också en krigare. Personligen ser jag inte filmerna så, men jag kommer inte argumentera emot heller.

Varför tror du att de blivit så populära?
- Jag tror faktiskt att det har att göra med hur de inte passar in i en specifik genre. De passerar några linjer. De handlar delvis om skräck, det finns de här tortyrelementen som är så populära nu. Men det är också ett drama, om än ett störande sådant, och samtidigt en rolig actionfilm. Jag har sett publik som klappar när hon får sin hämnd. Jag har till och med sett stående ovationer.

Skulle du kunna tänka dig att göra en fjärde film om du får chansen?
- Absolut, om det är vad fansen vill ha? Jag menar, det finns tydliga bevis på att det finns människor som tycker om att titta på den här sortens filmer. Så om de kommer med ett till manus så är jag definitivt där. Det här är en serie som behandlat mig väl, och jag älskar att vara en del av den. Även om det kan kännas utom kontroll när man är i det och filmar så har jag en bra känsla för dem nu efteråt.

I slutändan har vi gjort något lika vackert som vågat. Där finns en magi där. Vi gjorde något riktigt coolt.

Finns det någon fråga du alltid får från just skräckfans?
- För det mesta ber de mig bara att inte skada dem ...

'I Spit on Your Grave' är förstås inte din enda roll. Jag gillade 'Before the Sun Explodes' mycket ...
- Oj, tack. Vad kul. Jag känner mig väldigt tacksam!

Är det något speciellt som du vill göra nu härnäst?
- Egentligen mer av samma. Men jag har inte gjort så mycket action. Det skulle vara väldigt spännande. Det är något jag skulle vilja göra mer av. Att få göra stora stridsscener med vajrar eller på tåg, och ha roligt! Jag skulle älska att få göra det.

Mer skräck då?
- Säkert! Jag föredrar ju de filmer som är lite allvarligare, som '28 dagar senare' till exempel. Hoppas jag chansen att göra något sånt i framtiden också.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com