Samuel Karlsson

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 10 december 2019

Samuel Karlsson hann skriva sju böcker ingen läste innan han till slut nådde ut genom bruset och blev succéförfattare med 'Morden på Mörkö' sviten om kommissarien, och ölbryggaren, Jessica Jackson.

"En uppföljare som inte behöver göra någon besviken" ... den andra boken om kommissarie Jessica Ja-ckson, 'I mördarens skugga', har släppts. Vad är det för mord och intriger hon träffar på denna gång?
– Boken börjar med att två dykare blir mördade och Jessica Jackson dras in i utredningen. Det visar sig att flera av innevånarna på ön kan vara inblandade i morden. Men allt är inte som man har trott.

Föregångaren blev ju en stor succé. Men det hann också bli sju böcker innan den ... som kanske inte lyfte på samma sätt. Hur kändes det, inte minst efter fem tidigare krimromaner, att plötsligt nå ut genom det så kallade bruset. Jag kan tänka mig att man lite vänjer sig vid att inte få nåt genomslag?
– Jag har alltid känt att mina deckare har haft potentialen att slå för en större publik. Det handlar mycket om timing och lite tur för att överrösta bruset. Givetvis har det varit frustrerande men samtidigt har jag känt att det bara har varit en tidsfråga innan det blev ett genombrott. Det ges ut så otroligt mycket bra de-ckare och man måste vara lite ödmjuk. Alla får inte den uppmärksamhet de förtjänar.

Många läsare går på säkra kort.

Kände du dig klar med Louise Hård efter fem böcker om henne eller vadan nystarten med Jessica?
– Nej, jag har fler uppslag för Louise Hård och det kommer bli minst en del till. Det handlar bara om att få tid att skriva. När jag skrev 'Morden på Mörkö' ville jag ha en annan miljö och en annan ton än i de tidigare deckarna. 'Louise Hård' böckerna är ganska brutala och hon är något av Smålands Modesty Blaise.

Hon klarar allt.

Jessica Jackson är mer mänsklig och historierna har mer karaktären av moderna Agatha Christie-böcker.

Nu ligger Mörkö-serien först på tur.

Sju publicerade böcker är ändå något. Många författare har kvar betydligt fler manus hemma i byrå-lådan. Så hur många refuseringar har egentligen en författare som ändå fått sju böcker utgivna?
– Jag uppskattar att jag blivit refuserad ungefär femtio gånger. Även 'Morden på Mörkö' blev refuserad av fyra förlag men Lind & Co var snabba att anta den. Och resten är historia.

Om man ska plocka upp en av de där böckerna som inte nådde ut innan, vilken ska man välja då?
– Jag tycker 'Den som dödar' som är den första i serien om Louise Hård har något väldigt bra.

Även 'Hjärtats skimmer' som inte är en deckare ligger mig varmt om hjärtat.

Innan du gick och blev krimförfattare skrev du ju även flera böcker om kulturhistoria och hantverk. Du har även varit chefredaktör för Vi Båtägare och Jaktmarker & Fiskevatten. Det verkar finnas nån slags Ernst Kirchsteiger-figur i dig ... men som på nåt vänster då började skriva om regniga polisfall. Du har förstås jobbat som journalist på Aftonbladet och så, men varför blev det just krim till slut?
– (Skrattar) Jag är ganska långt från Ernst men gillar att vara i naturen och uppskattar genuina hantverk. Innan jag skrev deckare jobbade jag med andra skönlitterära manus men refuseringarna samlades på hög.
Då bestämde jag mig för att testa att skriva deckare. Jag hade en väldigt bra idé som jag ville testa.

Vad tror du det är med just skandinaviska deckare som så många i hela världen lockas till?
– Om man tittar utanför våra gränser så tror jag att vi anses som lite exotiska här uppe i norr med våra sk-ogar och sjöar. Och sedan tror jag vi har en lång tradition av att väldigt bra deckarförfattare ...

Från Sjöwall-Wahlö till Henning Mankell och Stieg Larsson.

Hur mycket av det du sett och hört som journalist kunde du själv dra ur?
– Jag har någon grundinställning att jag vill förändra världen till en bättre plats. Det kan låta lite pretenti-öst men det är där min ambition att jobba som journalist har sitt ursprung. Fördelen att jobba som journa-list är att man får tillfälle att läsa domar och sitta med på domstolsförhandlingar. Det ger en liten inblick i polisens arbete. I mina böcker kan jag också bygga mina karaktärer på intressanta människor ...

Människor jag mött i jobbet.

Är det där skeppet i boken ett faktiskt historiskt vrak?
– Nej, det är ett påhittat vrak men inspirerat av en verklig historia.

Är det några som påverkat ditt sätt att skriva?
– Jag läser väldigt mycket, främst sydstatsförfattare som William Faulkner, Carson McCullers och Flann-ery O'Connor. De skriver inte deckare men de skildrar udda karaktärer i samhällets utkant på ett sätt som jag tycker är intressant. De har också ett sätt att behandla språket som är väldigt levande och spännande.

Två deckarförfattare som inspirerat mig är Peter May och Fred Vargas.

Hur var att skriva en "uppföljare" .... var det annorlunda att skriva än den första?
– Uppföljaren till 'Morden på Mörkö' var i princip klar när den första delen i serien släpptes. Och tur var väl det. Det är betydligt svårare nu när jag skriver del tre efter succén med första boken.

Mina egna och andras förväntningar är mycket högre nu.

De utspelar sig på en fiktiv ö, Mörkö, i skärgärden. Men människorna där, mentaliteten och dynami-ken, känns väldigt verklighetsförankrad. Det är det stillsamma livet. Och en kontrast emellan de fa-stboende och sommargästerna. Är det en ö med flera influenser eller har du en riktig plats i åtanke?
– Karaktärerna är nog hämtade från Småland där jag är uppväxt. Även om jag skruvat till dem rejält. Det är ingen specifik ö som varit förebild för mitt Mörkö. Men jag har varit mycket i skärgården i Stockholm och spenderat ett antal somrar på Orust. Jag plockar ihop olika delar för att skapa en trovärdig miljö.

Det är många vändningar, och vi ska inte säga för mycket för det är ju en bok värd att läsa själv, men Jessica visar ju några kanske mindre klädsamma drag i sin relation till Mikael, som ändå är intressa-nta, i alla fall sett till hennes roll som polis. Det borde väl inte vara en så stor grej som hon i längden gör det till. Varför tror du hon, som karaktär, ändå känner sig manad att hålla sin relation hemlig?
– Det är mer för att skapa ett etiskt dilemma för karaktären ... jag tycker personligen det är intressanta att läsa om människor som har lite skit under naglarna. Jag blir uttråkad om karaktärerna är för endimension-ella och om de goda bara är helgon och de onda bara är odjur så blir det lätt lite tråkigt.

Överlag finns det ju många återkommande klichéer i den här genren ... och Jessica är förvisso ingen alkoholiserad gammal snutgubbe med pensionen i synhåll, men ska sägas att hon ändå har ett eget öl-bryggeri. Anar man kanske ett eget hemmabryggeri där hemma, om inte annat viljan att ha ett?
– Jag ville ha en kvinna som drömde om att göra något annat vid sidan av arbetet om polis. Men jag ville in-te att hon skulle starta ett kafé eller liknade som annars är vanligt när det gäller kvinnliga karaktärer. Ett ölbryggeri kändes intressant ... och visst har jag gått en del kurser och testat att brygga lite själv.

Men det är svårare än man tror.

Så vilka andra fiktiva poliser skulle Jessica Jackson bjuda hem på lite drycker?
– Louise Hård och Sven-Olof Åkerman från min andra serie. Tror de skulle ha det ganska kul ihop ...

Det kommer vad jag förstår bli fler böcker i serien? Det är ju ganska redan ganska mycket brott för en liten svensk ö, men det ska i alla fall bli minst två delar till? Var är du i skrivandet av dessa nu?
– Just nu jobbar jag med del tre i serien och har skrivit två tredjedelar. Det är många som dör men i det fik-tiva grevskapet Midsomer har de mördat folk i över tjugo år så det finns utrymme för några mord till på ön.

Jag har klart för mig i stora drag hur de kommande två delarna kommer utformas.

Man kan anta att Jessica kommer behöva avbryta sin tjänstledighet två gånger till?
– Oklart, hon funderar just nu på hur framtiden ska bli med bryggeriet.

Men vädret klarnar i alla fall inte upp på Mörkö riktigt än?
– Vädret är en viktig del i mina böcker och det kommer blåsa, snöa och vara extremt varmt ...

Även i fortsättningen.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com