Samuel Järpvik

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 11 december 2017

Om andra började sin resa på en landsväg så hängde Samuel Järpvik nog mer på en grusväg vid sidan av. Medan andra mimade till Aqua, låg han istället hemma och lyssnade på Captain Beefheart.

Skivan är sen häromveckan här. Firade du släppet på något särskilt vis?
– Jag landade i Sverige där på morgonen efter att spenderat tre veckor i Asien. Jag stack på kvällen och festade loss med Division of Laura Lee, Terra och Mauer som spelade på Pustervik. Division hade tjugoårs kalas denna kväll så det blev väldigt festligt.

Responsen tycker jag har varit över förväntan. Musikguiden i P3 har uppmärksammat den och lagt med den i deras bäst just nu playlist. Hymn hade också med den på sin fredagslista Bäst just nu. Skitkul såklart!

Man har ju hört talas om det här EP-släppet både från och till det senaste året?
– Det har du helt rätt i. Första datumet sattes den 28 april om jag inte minns helt fel. Dessvärre har allting dragit ut på tiden. Pengar och otur har satt käppar i hjulet varje gång det har satts ett nytt datum. Nu är det äntligen klart! EP:n spelades in redan 2015, men det ska mixas och jag har letat bolag.

Därav har det blivit förseningar ...

Så hur känns det nu när EP:n är ute?
– Det känns väldigt bra. Nu kan man liksom gå vidare.

Många känner nog igen dig från Pablo Matisse och Affordable Hybrid. Hur har detta skiljt sig?
– Det är ju stor skillnad såklart. I band jammar jag ofta fram stora delar av musiken. Man har heller inte lika stor makt att påverka slutresultatet. Det är på gott och ont. Man känner sig mer naken.

Varför ville du först ge dig i kast med ett soloprojekt?
– Jag satt hemma och gjorde demos på de låtarna jag vanligtvis slängde för att de var för poppiga helt enkelt. En blev jag lite smånöjd med och skickade vidare till en kompis och han tyckte det var grymt.

Så fortsatte det tills jag hade typ fem låtar, då började jag bli sugen på att spela in dem på riktigt.

Hur blev 'Text-tv' titelspåret?
– Skivbolaget tyckte att det var en självklar singel. Jag såg framför mig ett skivomslag som såg ut som Text-tv rutan och ordet Text-tv gör en lite intresserad tror jag. Låten handlar om att hamnat i en situation som kanske inte riktigt känns hundra.

Man kanske bor kvar i staden man kommer i från och förhållandet skaver.

Det har också blivit en musikvideo?
– Eric Andéasson hörde av sig till mig och hade en idé om att filma en video på Askims Bastuförening. Han tyckte min musik skulle passa för att göra en vacker skildring. Jag tyckte detta verkade spännande så jag och Eric åkte dit och drack kaffe. De var otroligt trevliga och vi körde igång en vecka senare.

Vi försökte bara göra en avspegling av Sverige, gillestuga och föreningsliv.

Det låter både av pop och punk. Vad har du egentligen för influenser?
– Jag har spelat punk och rock hela livet så det vore nog oundvikligt att jobba bort det, vilket jag absolut inte vill. Jag har alltid lyssnat väldigt brett på musik, allt möjligt. När jag var åtta år gick jag på min första konsert som var en Kjell Höglund konsert. Jag köpte en singel och stod och tog en autograf efteråt. Långt senare på högstadiet gick jag på en Division of Laura Lee konsert och det förändrade mycket.

Jag gick och köpte en bas efter det och raggade ihop ett band på skolan. Drive like Jehu, John Holm och Radiohead de skulle jag säga är viktiga influenser ...

Var det Kjell Höglund konserten som väckte musikintresset?
– Det har nog alltid funnits. Sprang och köpte CD-skivor när jag var sju år. Älskade The Doors på den tiden, och Captain Beefheart ...

Fanns där någon musikscen i Vänersborg att "gå in i" då?
– Jag kom ut i musiklivet precis när garagerocken slog igenom. The Strokes och Turbonegro var stora som fan. I Vänersborg var Division, Red Station och Leaders Off banden man såg upp till och man åkte till replokalen och försökte göra samma sak.

Vad inspirerar dig till att skriva låtar?
– Det är nått som mer pressas fram. Nått som måste göras. Jag sätter mig oftast vid datorn och öppnar ett musikprojekt och spelar in. Spelar in tills jag hittat nått som är bra. Det kommer mycket skit och ibland känner jag mig nöjd. Texterna skriver jag alltid efter att det redan finns en låt.

På nya EP:n gillar jag nog 'Håll mig hårt i handen' mest. Hur uppstod den? 
– Jag satt hemma vid köksbordet i Guldheden, där jag bodde då, och längtade efter att träffa någon. Jag satt där och klinkade på min gitarr och började spela in en demo ganska direkt. När vi sedan var i studion och spelade in den släppte Alkberg samtidigt sin 'Personer' skiva. Jag och producenten Joel Eriksson tyckte vi skulle försöka efterlikna låten 'Tjugonde' lite i uppbyggnaden.

Jag vet inte om det kan höras men kanske ...

Vilken gillar du mest av låtarna?
– Då skulle jag säga 'Text-tv' faktiskt. Jag känner mig väldigt nöjd med musiken i låten. Tror inte jag skulle kunna få ihop det för några år sedan. Kul att man kan utvecklas.

Vem är du på scen?
– Det beror nog helt på i vilket sammanhang. Jag spelar i ett punkband som heter Pablo Matisse, där är det rätt galet. Men solo är det ganska städat. Jag gillar inte att snacka mellan låtarna.

Hur ser det ut med spelningar och andra planer för dig under nästa år?
– Jag ska spela på Oceanen i Göteborg den 23 februari och i Trollhättan den 6 april. Annars finns det inte så mycket bokat just nu. Nu ska jag jobba vidare med Pablo Matisse's nya EP som kommer tidigt nästa år. Sen blir det att jobba vidare med Järpvik albumet som också kommer nästa år.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com