Sadie Stanley

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 18 mars 2019

Efter sin första audition i Los Angeles landade Sadie Stanley rollen som Kim Possible. Den tecknade girl power-ikonen är tillbaka i sin första spelfilm och för budskapet vidare till en ny generation.

Var du ett fan av den animerade serien innan du fick den här rollen som Kim Possible?
– Jag är lite för ung för att ha kunnat följa den när den först kom ut, men jag kommer ihåg hur jag brukade se repriserna om och om igen när jag växte upp. Alla vet nog vem Kim Possible är, känns det som. Åtminst-one visste jag exakt vad serien var när jag fick höra om den här filmen, och jag hade absolut redan hört att de skulle göra en live-actionfilm innan jag själv fick komma och provspela för den. Så, inte nog med att det var min första audition, jag fick också provspela för den här filmen som jag redan hade läst så mycket om.

När jag till slut hade fått rollen ringde de mig, jag var på stranden och tänkte att de redan hade gått vidare med någon annan, och skickade sen en länk med alla avsnitten så att jag kunde titta på dem i rätt ordning.

Och så såg jag sen varje enskilt avsnitt i den ordningen ... (skrattar)

Detta var din allra första "Hollywood" audition?
– Jag flög till Los Angeles för min första pilotsäsong, min allra första gång där, under våren förra året. Med tanken på att jag skulle provspela för så mycket som möjligt under tre veckor. Det allra första jag fick var för 'Kim Possible' och det var efter tre dagar. Jag trodde ärligt att inget skulle komma ur det, jag såg andra skådespelare som jag själv följer på Instagram provspela för rollen, men det gjorde det också möjligt för mig att komma in och känna mig väldigt lugn med hela situationen, att det blir bra även om jag inte får rollen.

Det skulle vara en fin upplevelse för mig ändå. Och jag antar att det tankesättet fungerade ...

För på ett sätt var jag lite "whatever".

Blev du förvånad över att få rollen?
– Även efter kände jag att det var lite för stort för mig. Men det tog ändå en tid att få rollen och då jag blev mer bekväm med den tanken. Jag tror jag provspelade sju eller åtta gånger efter den första gången, under olika sessioner med castingmänniskor, regissörerna, manusförfattare och till slut med producenterna.

Och i den nästsista provspelningen var jag fortfarande i rummet med fem andra tjejer.

Men när man kommer till den tjugoförsta våningen i Disney Tower vet man att något ska hända.

Tycker du om att provspela?
– Jag brukade ha riktig "scenskräck" och det kan vara upp till tjugo personer vid en provspelning, det är många människor i ett och samma rum. Men ju mer jag spelat och bara övat har mina nerver försvunnit. Nu låter jag mig inte känna den känslan längre, den kommer bara att göra mig osäker, jag kanaliserar ist-ället all nervositet till glädje istället. Vad som än händer kommer ske, allt jag kan göra är att göra mitt bästa. Provläsningar kan vara riktigt roliga, det är nog det bästa jag vet med att provspela.

Att man äntligen får spela mot någon efter att ha stirrat på manuset själv i tre veckor.

Det kan vara skönt att träffa en annan levande människa då.

Så hur kom det sig att du började skådespela?
– Jag har spelat teater hela mitt liv, ända sen dagis, jag var med i alla skolpjäser och började efter det i det lokala teatersällskapet där vi gjorde allt ifrån musikaler till pjäser. Jag har bara alltid älskat att agera, allt-ing med det. Och när jag var tolv eller tretton började jag bli mer intresserad av film, jag började se all mö-jlig film och jag och mina vänner började filma våra egna sketcher hela tiden.

Jag började prata  med mina föräldrar om det och de var väldigt stödjande.

Även vid tolv eller trettonårsålder?
– Mamma sa "Åh, jag har också alltid velat bli skådespelerska!" ... jag antar att de tyckte det var lite gulligt till en början. Men jag fortsatte prata om det, och så småningom insåg de att jag inte skulla släppa det.

"Jag vill verkligen göra det här, jag vill göra det för resten av mitt liv, jag bara vet det"

Så småningom började jag ta skådespelarkurser i South Carolina, där jag kommer ifrån.

Och så fick jag min första agent, som hittade 'Kim Possible' åt mig.

Är det några skådespelare som du ser upp till?
– Det finns så många, Brie Larson, Meryl Streep, Jennifer Lawrence ... mångsidigheten de har inspirerar.

Kan du alls relatera till den girl power-ikon Kim Possible är för många som växt upp med serien?
– Jag tycker hon är en personifiering av girl power. Allt hon är handlar om att vara stark, hantera saker, och vara sin egen person. Hon är bara den här helt fantastiska tjejen. Så ja, hon är inspirerande för mig och jag ser varför hon är det för så många människor. Jag kan se hur hon haft en stor roll i mångas barndom. Att nu ge henne till en ny generation av unga tjejer, jag tror inte det finns en bättre tid för det än nu.

I en sån här tid av girl power hoppas jag hon kan inspirera igen.

Jag vill se unga tjejer relatera till Kim och se en stark, kraftfull tjej som räddar världen.

Liknar du henne på något sätt?
– Jag tror mer så i filmen än i serien, vi får se henne kämpa lite mer nu, där hon i serien av naturliga skäl var mer av en tecknad figur. Hon är fortfarande stark, men vi ser henne lite mer som en människa i de sit-uationer där hon är med sina vänner eller i skolan. Jag känner att jag kan relatera till henne mycket efter-som vi båda är tonårsflickor, även om jag förstås inte räddar världen varje vecka.

Sedan är hon ganska stöddig och höjer på ögonbrynen ofta. Jag kan bara höja ögonbrynet med ett öga ...

Men jag kan nog vara lite stöddig med! (skrattar)

Hur är ni som mest olika?
- (Skrattar) Jag är en naturlig brunett, så jag var tvungen att färga mitt hår för filmen. De fick också bleka mina ögonbryn, eftersom de såg onaturliga ut ihop med det ljus-orangea håret ... det var inte kul.

När filmade ni?
– Vi filmade sista scenen i början av augusti förra året, efter cirka tre månader uppe i Vancover, Kanada.

Det är ganska många actionscener. Fick du göra många av stuntsen själv?
– Kim är en riktig actionhjälte som besegrar onda skurkar, så jag var tvungen att göra något jag aldrig hade gjort tidigare, och det var verkligen helt galet. Men jag kände mig redo för det, även om det definitivt var den mest utmanande delen av jobbet. Det var mycket kampsport, och ibland fick vi lära oss hela slagsmåls-sekvenser dagen innan vi skulle filma. Jag fick lära mig taekwondo och vi filmade med selar uppe i luften.

Det var som danskoreografi nästan och tog många försök, det var jättekul men också svårt. Jag fick mycket träning på förhand, allt var väldigt nytt, roligt och spännande, och på ett sätt stärkande för mig. Det var som att jag blev Kim Possible, jag hade aldrig gjort sånt förut, men nu kände jag mig redo för allt.

Allt tack vare koordinatorn, som aldrig underskattade mig.

På grund av det underskattade jag aldrig mig själv heller.

Men det var så klart med förnuft, jag gick in med inställningen om att göra så mycket som möjligt. Men jag hade två fantastiska stuntkvinnor som fick mig att se bra ut, så att jag inte skulle skada mig själv.

Alyson Hannigan och Patton Oswalt är med. Så är även Christy Romano, Kim's röstskådis?
– Jag älskar Patton Oswalt i den här filmen! Han gjorde så mycket egen improvisation i rollen att jag tror att det mesta av hans dialog faktiskt är hans egen (skrattar) Ingen annan kunde ha spelat det så. Och ja, Christy är med! Hennes karaktär, eftersom Kim trots allt är ett barn som inte har körkort, får köra runt mig lite med sin bil. Att filma med henne var så kul och det betydde mycket för mig att ha henne där.

Det betydde mycket att hon litade på mig. Det skulle ha varit lätt för henne att komma in och berätta vem Kim Possible är, men hon gav mig bara allt sitt stöd, och gav mig friheten att göra henne till min egen.

Så med 'Kim Possible' ute. Fick du gå på några andra provspelningar för sånt vi kanske får se?
– Jag har provspelat för en massa andra saker, jag försöker arbeta mig upp till ännu större och ännu mer betydande roller. Saker börjar hända, det är galet hur ett ögonblick kan förändra så mycket, det blir en snöbollseffekt och jag menar, det finns inga ord som kan beskriva all glädje och spänning jag känner idag.

Alla mina drömmar slår in och jag vet inte hur jag ska bearbeta det ... (skrattar)

Filmen slutar med en cliffhanger. Blir det kanske en uppföljare?
– Just nu är jag bara uppspelt att alla fans ser den här filmen, men jag skulle definitivt vilja spela Kim Poss-ible igen. Det bästa jag vet med den här filmen var hur nära vi alla kom varandra, allt bara klickade mellan oss, så jag skulle verkligen vilja att vi får fortsätta. Jag hoppas det. Den slutade ju med en cliffhanger!

Men jag vet inte ens, jag hoppas, men jag vet ingenting om en nästa film.

Regissörerna Zach och Adam är såna fanboys så jag kan se potentialen i att låta dem göra en till.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com