Roland Emmerich

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 november 2019

En av våra största regissörer av "grabbiga och patriotiska" actionfilmer är både tysk och gay. Vi pratar med regissören Roland Emmerich om 'Midway'. Krigsfilmen som utspelar sig i efterspelet av Pearl Harbor.

'Midway' är en film om Stillahavskriget år 1942. De förödande striderna som ägde rum mellan USA och Japan för att vinna Midway Island. En historia du har velat berätta under de senaste tjugo åren?
– Jag har åtminstone haft kvar filmen i tankarna i tjugo år ... jag skulle göra den men det var inte möjligt under många år. För tjugo år sen kom jag nära tillsammans med Columbia Tristar, men de blev precis då uppköpta av Sony, som är ett japanskt företag, och de sa att de inte ville riskera att ge oss några pengar och kanske riskera att de skulle förlora striden med 'Midway' i box-office också! (skrattar) Columbia ville fort-farande göra den men vi behövde verkligen allt stöd vi kunde få av Sony för att kunna göra den då det sku-lle ha varit en produktion med en budget på över 150 miljoner dollar då. Jag gjorde 'The Patriot' med Mel Gibson och Heath Ledger istället, som var ett sätt för för mig att ändå få göra "min krigsfilm". Och efter det släppte Jerry Bruckenheimer 'Pearl Harbor' och då var det verkligen ingen som ville höra om min film ...

Men det är bra att den inte blev av, det hade varit en helt annan film om vi hade gjort den då.

Och du gör Pearl Harbor-attacken i den här filmen med?
– Vi hade inte kunnat göra den här filmen utan att ta med det. För handlingen var vi tvungna att visa det halvår som ledde upp till striden vid Midway och utan Pearl Harbor, som är den stora öppningen för allt som hände därefter, hade det verkligen varit svårt att få folk att förstå. Folk känner till Pearl Harbor.

Hur har den tagits emot i Japan nu undrar man ju även?
– De var försiktiga till en början, den japanska marknaden var den sista som skaffade sig rättigheter för fi-lmen, men det förändrades efter att vi kunde presentera vad vi spelat in tillsammans med vår japanska be-sättning där vi visar den japanska sidan. Vilket var något de blev riktigt glada över, att vi också visade det ur deras perspektiv. Det finns ingen bra eller dålig sida i den här filmen, för i själva verket är ingen i ett kr-ig god eller ond, på alla sidor kämpar man för sitt land, man har olika pespektiv, men ingen vinner eller för-lorar, människor dör, och det var viktigt för mig att visa det och att det är politiker som startar krigen.

Jag antar att indie är fel ordval, men nu när du gjort filmen är det ju i alla fall utanför studiosystem-et. Du sålde den runt om i världen för att finansiera den. Tror du att en Hollywoodstudio, nu tjugo år senare, skulle ha velat finansiera den idag om du hade öppnat upp för det? Och inte minst i dag när allt handlar om superhjältar och "woke" remakes, som ju fortfarande bara är mera nyinspelningar?
– Till och med när jag gjorde 'Stargate' och 'Independence Day' var jag tvungen att kämpa för att få stora studior att vilja prata med mig men jämfört med idag var det ändå relativt lätt (skrattar) I USA är det åtm-instone idag väldigt svårt att få någonting överhuvudtaget finansierat om man inte ska regissera en super-hjältefilm ... om man vill göra något originellt och annorlunda kommer det vara väldigt svårt oavsett vem man är och vad man har gjort tidigare. Innan brukade regissörer göra alla slags genrer, det är därför jag äl-skar Steven Spielberg så mycket, men nu gör färre och färre regissörer det och det handlar väldigt mycket om superhjältar och 'Star Wars'. De tjänar mycket pengar på det, men de kostar också mycket pengar att göra, vilket är den egentliga anledningen till att det inte blir så mycket kvar för oss som vill göra annat.

Amerikanska bolag i dag vill också göra filmer som är säkra kort på hemmaplan, men nästan alla pengar id-ag kommer från marknaden utanför USA. Jag älskar att det finns kvar gamla filmskapare som James Came-ron, Martin Scorcese och Steven Spielberg fortfarande som inte bryr sig om att lyssna på vad andra säger.

Men indie är inte fel för att beskriva 'Midway' ... och även min nästa film ... för jag har varit helt självstän-dig. Jag fick ihop finansieringen själv. Jag är perfektionist så det är en bra utgångspunkt för mig för nu be-höver jag inte lyssna på någon annan (skrattar) Skämt åsido är det förstås fortfarande en industri och jag måste ta affärsbeslut både som producent och regissör ... men jag föredrar att göra testvisningar då, för att få reaktioner av vanliga människor ger någonting som en studio inte gör, som inte alltid tänker "bra film".

Om jag hade gjort filmen med en stor studio skulle de antagligen insistera på att göra USA till "de goda".

Skulle du kunna tänka dig att göra en av de här franchisefilmerna?
– Att regissera någon annans franchise är inte min grej. Jag anlände till Hollywood som en regissör som vi-lle göra egna storfilmer och det är så jag fortfarande ser på mig själv än idag. Jag tar fram mina egna histor-ier och det är därför jag tycker om att göra de filmerna. Naturligtvis är alla de här olika filmerna även de st-ora filmer och jag har alltid älskat filmer som tar med en på ett äventyr ... men det måste vara mitt egna.

Det är något som jag aldrig kommer att göra just därför.

Har du fått tacka nej till mycket sånt?
– Jag sa nej till den första 'Transformers' filmen ... jag förstod den inte ... men Michael Bay gjorde det bra. I dag vet alla om att jag bara gör filmer jag själv har producerat så jag får inte många erbjudanden längre.

Så, efter alla de här åren, du hade slutat jobba med 'Midway', du regisserade, skrev och producerade en hel del annat, och på ett sätt blivit känd för att regissera katastroffilmer ... vad ledde dig tillbaka?
– Den lämnade mig aldrig, men roligt nog var det för att jag satt fast i andra projekt, detta var för kanske fem år sedan, och jag anlitade en ung manusförfattare för att hjälpa mig med olika saker, Wes Tooke, som vid den tiden redan hade bevisat sig genom att skriva tv-serier men fortfarande var ny inom filmmediet och jag frågar alltid unga manusförfattare jag träffar vad för filmer de verkligen skulle vilja göra, "Vad är det där manuset som du är född att skriva", och han sa direkt att han skulle vilja göra 'Midway' med mig.

Så det var ändå fem år innan vi skulle få se den?
– Ja, vi utvecklade den i kanske tre eller till och med fyra år till. Det fanns egentligen inget manus först.

Men inspelningen tog bara två månader!

Har Greta Thunberg-klimatet förändrat scenen för katastroffilmer?
– Det tror jag inte, det finns ändå kulturskillnader mellan att ta det på allvar och att även vilja bli underhå-llen i mörka stunder ... men vid fjortonorsålder har ju lilla Greta Thunberg med en skolstrejk lyckats ska-ka  om världen på ett sätt som jag aldrig gjorde med mina filmer och då hade jag alltid riktiga forskare bak-om teorierna i filmerna ... jag hoppas att politikerna skämms för att de inte lyssnar ... det är deras jobb att lyssna men ändå låter de ett barn föra denna talan samtidigt som FN, USA och Kina inte gör någonting.

Om man som jag är lite pessimistisk tror jag däremot inte att vi kan göra så mycket mer längre. Klimatför-ändringarna kommer också snabbare än alla trodde, även de jag pratade med för femton år sedan.

Även om du, som sagt, blivit ganska känd för att göra dessa stora actionfilmer tycker jag det är geno-mgående att de egentligen bygger på karaktärer vars ark utvecklas medan allt omkring dem faller sö-nder. Är det en balansgång med hur "stort" du kan gå och samtidigt stanna bland jordnära personer?
– Först av allt försöker jag alltid berätta en historia, och människor är alltid sensmoralen i alla historier om du tänker på det, och med den här filmen visste jag hela tiden att vi inte bara kunde ha med striderna ... och både jag och Wes, han kommer från en militärfamilj och jag hade släktingar som stred under andravärlds-kriget, ville hedra människorna som ger sig ut i krig ... ofta är det inte något de vill men de gör det för att de strider för vad som är rätt även om de riskerar sina liv och självklart känner rädsla ... många på den Ameri-kanska sidan var inte alls förberedda på det, många dog bara för att de aldrig hann lära sig flyga och krasch-ade, det är en mänsklighet vi sällan har fått se på film. Och därför har vi fyra berättelser i denna här filmen med ledarna, människorna som faktiskt stred, den andra sidan och så flottan. Det viktigaste med alla mina filmer har jag känt varit de små människorna och förhoppningsvis har man sett mina filmer och kunnat tro på dom. Men det ligger alltid mycket arbete bakom det, som ibland gör en galen, jag skulle aldrig kunna bes-kriva det, jag ser bara filmen i mitt huvud och inser vad som är för mycket och vad som är för lite.

Förhoppningsvis har jag gjort ett bra jobb med att balansera det i 'Midway'.

Något som förstås har blivit ditt signum är att jobba med mycket specialeffekter. I den här filmen är till och med hela havet datoranimerat. Hur är det för skådespelarna att spela i sådana förhållanden?
– Jag har jobbat med VFX sedan jag gjorde min första film och jag tror att jag lärt mig en del längs vägen. Men varje film och varje scen kommer med nya utmaningar, och jag är lär mig fortfarande, men vad jag tr-or är att ... om du tittar på 'Star Wars' filmerna som kom efter originaltrilogin så får man lite känslan att skådespelarna vet hur de ska agera framför en skärm ... det blir lite mekanisk ... tricket för ätt lyckas är  is-tället att låta skådespelarna göra sitt jobb först och sedan gör jag mitt jobb efteråt och låter specialeffekter-na och animationerna reagera på skådespelet istället. Jag gör så klart många preliminära animationer, som är väldigt enkla, teckningar, målningar, som jag visar för skådespelare och som alltid kan hjälpa till lite.

Men jag hade över 1500 effektbilder i den här filmen och det är skådespelare med i de flesta av de bilderna.  Då är de bättre att börja där och se till att skådespelarna gör bra ifrån sig först. Vi tillverkade även skepp-kanonerna på riktigt så att de skulle kunna använda dom och även påverkas av kraften de har.

Efterproduktionen är min egentid (skrattar)

Vad var det svåraste att få till på rätt sätt?
– Specialeffekter är alltid problematiska. Men särskilt dykningarna under vattenytan var svåra att lyckas med. För skådespelarna var det nog att förstå planen. Vi hade en riktig jaktpilot på plats under hela inspel-ningen som försökte hjälpa dem förstå hur det känns och fungerar. Men eftersom vi spelade in allt väldigt intensivt fanns det inte mycket tid till att tänka efter, det fanns alltid ett nytt problem framför oss.

Satt de i riktiga plan när ni spelade in?
– Nej, bara i simulatorer, för att skaka upp dem lite (skrattar) 

När filmer släpps idag finns det en kanske mer politisk tyngd. Det skulle nog vara svårt i dag att sätta den Amerikanska presidenten i ett plan för och vinna striden, till exempel, som du gjorde i 'Indepen-dence Day' och kanske skulle ha hänt i 'Midway' med om du gjorde den för tjugo år sedan. Vad för sl-ags politisk inverkan, eller budskap, tror eller hoppas du att filmen kan ha nu under ett år som 2019?
– (Skrattar) Jag försöker ofta ha med någon form av social kommentar ... av vilka vissa har gått över huvu-det ... som '2012' som egentligen handlade mycket om den en procent av jordens befolkning som tagit sig rätten över dess resurser ... men jag tror att 'Midway' har ett mycket mer tydligt och enkelt budskap som jag vill att människor ska tänka på för det är även ett viktigt budskap. Det är även en annan anledning till varför jag är glad att vi gjorde filmen nu när politiken blivit så ful, inte bara i USA utan över hela världen, med rasism, nazister, högerpolitik och extremism. Om det inte vore för att de slog tillbaka mot det då, som vi ser i filmen, skulle världen ha sett väldigt annorlunda ut idag än vad den gör. De upplevde samma vindar men bestämde sig för att kämpa för demokrati och frihet för alla då de ansåg att det var rätt sak att göra.

Jag hoppas filmen kan vara en bra påminnelse om det.

Jag tror att många har glömt att andravärldskriget var ett strid mot samma fascism man röstar på idag.

Will Smith var ju inte en stor skådespelare när du tog med honom i 'Independence Day'. Jake Gyllen-haal var fortfarande i indiefilmer när ni gjorde 'The Day after Tomorrow'. Man skulle även kunna argumentera för att John Cusack, Dennis Quaid, Matthew Broderick och så vidare, medan de är bra och karismatiska, inte nödvändigtvis är ... Tom Cruise. Hur kommer det sig att du hela tiden har rol-lsatt i den riktningen istället för att, och du måste ju haft chansen, rollsätta lite större filmstjärnor?
– Det är en känsla ... jag skriver aldrig med skådespelare i åtanke ... men jag brukar rollsätta väldigt strate-giskt när jag väl gör det. Med stora stjärnor vet man precis vem som kommer att vinna och vilka som kom-mer att förlora. Jag är väldigt karaktärsorienterad och rollsätter hur jag tror att det kommer fungera bra.

Och för denna film tänkte jag först på Luke Evans, han var den första som jag gav en roll till i denna.

Provspelar du fortfarande skådisar?
– Vi pratar på Skype ... (skrattar) 

Det fanns förstås en tid då du befann dig i en väldigt annorlunda situation. Där du varken kunde få finansiering helt själv eller börja prata med skådespelare om att vara med i dina filmer på det sättet. Hur var det att ta dina första steg i Tysklands filmbransch och att sen börja få chanser i Hollywood?
– Jag kom från en ganska välbärgad familj, men jag hade inget stöd hemifrån att börja göra film, de tyckte att det var "hjärndött". Men det var något jag ville göra och resten är historia (skrattar) Jag började på film-skola, men först inte för att bli regissör, utan för jag gillade att bygga kulisser och dockor som man använ-de då. Jag hälsade på en vän i Frankrike där man inte dubbade Amerikanska filmer och där föll jag för att kunna berätta och jag spelade in min första långfilm på universitet, om liftare, kort på och med tiden fick jag faktiskt mina föräldrar att i alla fall förstå varför jag ville jobba med film. Men min pappa tyckte inte om att andra människor skulle tjäna pengar på de filmer jag gjorde ... så det var ändå han som började upp-muntra mig att börja producera själv. Jag gjorde fyra filmer där, den första utspelade sig på en rymdstati-on ... (skrattar) Jag var aldrig intresserad av att göra "Tysk film" för jag såg bara på amerikanska filmer som '2001', 'SOS Poseidon', 'Hajen' och 'Apornas Planet' när jag växte upp och drogs alltid till alla stora idéer.

Tysk film var alltid väldigt konformistisk, det var klart för mig från första början att inte göra sånt.

Så hur hamnade du till slut till Hollywood?
– Jag var väldigt inspirerad av Steven Spielberg i mina första filmer, 'Närkontakt av tredje graden' var eg-entligen en mall för både 'Nedräkningen' och 'Joey' som visuellt fångade deras uppmärksamhet där. Det blev inget omedelbart, jag gjorde ett par mindre välmottagna filmer men det ledde också till att jag började ko-mma i kontakt med flera producenter och få erbjudanden på den vägen, vilket var hur jag fick 'Universal Soldier' som då redan var på väg att spelas in men var utan regissör, manuset och rollsättningen var klar.

Det var faktiskt den första filmen som jag spelade in på plats i USA.

Efter den blev alla erbjudanden mycket större. Jag hoppade av Joel Silvers team, och han var väldigt stor då, för att göra 'Stargate'själv istället. Men då hade det varit några sci-fi filmer innan dess som inte gått så bra så ingen ville ju få den gjord, men den blev början på att jag stod på mig och det har jag gjort sen dess.

Kan du tänka dig göra film i Tyskland igen?
– Det händer att jag får förslag därifrån. Och ja, ibland tänker jag att jag skulle vilja göra en till film där och jag vet att det finns många väldigt duktiga skådespelare produktionsbolag där i dag. Det vore även kul att se hur jag skulle förändras med det, även om jag jobbar med många samma där fortfarande. När jag spelade in där på sjuttiotalet hade jag inga pengar så jag brukade spela in i gamla fabriker som gått i konkurrs ...

Jag vet inte om du tycker det är relevant i dag. Men jag tycker ändå det är lite intressant att du ofta nämns som en typisk "Hollywood actionfilm" regissör, där det finns en nu ganska omtalad maskulink-ultur kring regissörer och producenter som Jerry Bruckenheimer och Michael Bay. Du kom till Ho-llywood som en tysk homosexuell man. Hur hemma har du känt dig i det där skrået av grabbkultur?
– Det vore naivt av mig att påstå att det bara är män, många av studiocheferna idag och även då har alltid varit kvinnor. Det har varit så hos Universal och hos Sony och hos de flesta stora studior. Fox också. Och jag tror det har underlättat för mig för jag har känt att det varit lättare att prata med dem än med, säg exe-mpelvis vissa manliga producenter. Med män finns det en annan hållning och nån slags identitetskamp.

I alla fall är jag ingen kvinnlig regissör, då hade det varit svårt på riktigt att bli tagen på allvar där.

'Stargate' och 'Maya Lord' kommer väl upp för dig ibland. Men 'Moonfall' är din nästa film?
– Ja, du är alltid begränsad av den tid du har ... och ibland leker man bara runt med idéer men producenter envisas med att nämna ens namn när de försöker få andra inblandade ... men 'Moonfall' blir min nästa film som jag hoppas kunna släppa 2021. Det är kanske en mer filosofisk än politisk film, som frågar mycket om människans ursprung och månens betydelse för oss, samtidigt som den är på väg att falla mot jorden (skra-ttar) Jag vet ... men jag tror att den kommer att bli väldigt bra ... jag funderar även på en "Wall Street" film som skulle bli något annorlunda för mig. Det finns en teori kring att det väntar en till stor finansiell kris år 2025 för alla som håller på med investeringar som egentligen bara bygger på hoppet ...  jag skulle vilja göra en film om det. Med min vanliga tur har andra hunnit göra många filmer om Wall Street nu ... men denna skulle vara annorlunda. Men då måste jag komma igång med den snart då det bara är sex år kvar.

'Stargate' har kanske varit med mig lite för länge nu, men jag har en fantastisk idé för den, men det är my-cket krångel kring rättigheterna där många olika bolag måste komma överens om att vilja göra filmen.

'Maya Lord' är en film jag skulle vilja spela in i Mexiko vilket är vad som har komplicerat det lite. Deras re-gering nu ger inga skattelättnader för Amerikanska filmskapare längre och jag har inte råd att filma där in-nan de tar och ändrar det. Att bygga upp en mayansk stad kostar pengar, men om vi får vill jag göra den.

Den här branchen är aldrig hundra procent säker, men ja, 'Moonfall' tror jag vi börjar med nästa vår.

Lever 'Independence Day 3' fortfarande?
– Nej, det gör den inte ... om så är det upp till Disney nu ... jag hatade uppföljare redan innan jag gjorde två-an och nu hatar jag de ännu mer på grund av den. Den hade kunnat bli bra, med Will Smith, vi hade bra id-éer men inte de bästa omständigheterna. Jag är lite glad att den inte blev framgångsrik för då var vi bundna att göra en tredje film. Om jag skulle få välja igen skulle jag inte göra den filmen idag ... jag ångrar den mest.

Eller ja ... den och att jag inte tog ett möte en vecka tidigare än jag gjorde och ha en chans på 'Gladiator'.

Inte 'Gladiator II' som de ska göra nu då?
– Aldrig i mitt liv (skrattar)

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com