Robin Stjernberg

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 12 november 2018

Efter framgångarna i Idol, Mello och Eurovision blickar Robin Stjernberg istället inåt. EP-skivan 'Under Water' är ett öppet popsoul-brev till sig själv om att det viktigaste alltid kommer vara musiken.

Med handen på hjärtat är ju alla de här låtarna starka nog för att kunna ha släppts som enskilda sing-lar. Så det känns ju inte som du försökt dra ut på det alls med de här fyra låtarna på EP-skivan ...
 – Tack, och jag håller med! Anledningen var nog mest att både jag och mitt team kände för att ganska om-gående få ut fler låtar på samma gång då jag inte släppt mer än en singel åt gången sedan 'Pieces' kom!

Kan jag lite förhastat tolka det vidare som att det finns mer?
– Ja, det finns mer låtar! Men de kommer jag börja släppa i vår ...  

Varför kom inte 'Love' med också?  
– Helt enkelt för att den inte skrevs under den här perioden och bröt därför mot "konceptet" jämfört med de nya låtarna, även om jag älskar den precis lika mycket! De här låtarna hålls samman genom att de är öp-pna brev som jag skrivit till mig själv, där jag berättar om de olika stadier som jag har gått igenom och oc-kså om mycket jag har kommit över med hjälp av musiken.

Också rent musikaliskt hålls de ihop för att jag fullt ut håller i trådarna både i skrivandet och också nu i produktionerna! Det gör att även om låtarna är ganska olika, så har de ett enhetligt sound ...

Där jag själv är den gemensamma nämnaren. 

'Under Water' kändes som ett passande "paraplynamn" då hela EP-skivan handlar om min inre resa med målet att älska och acceptera mig själv som jag är, att jag ska komma upp till ytan. 

Det känns som att du har kommit till din rätt nu. Du känns mer egen och äkta nu än vad jag har uppf-attat dig som tidigare. Det skiner igenom i låtarna. Är den känslan något du alls kan känna igen dig i?
– Jag förstår den helt klart! Det har ju fått ta sin tid liksom. Idol och Melodifestivalen har varit fantastiskt för min karriär, men för att hitta mig själv både på och av scenen och inte minst musikaliskt så har jag va-rit tvungen att lägga alla timmarna och mer eller mindre fått låsa in mig själv för att utvecklas.

Att utvecklas i en riktning jag själv valt. Och det är ju hur grymt som helst att du tycker att det hörs!

Visste du alls vem du var när du stod framför Eurovisions 170-miljoner publik?
– Ja wow ... jag hade fyllt tjugotvå år och naturligtvis hade jag inte jättemycket koll på vem jag var. Men det är en så stor fråga, vet jag det ens fortfarande? Vet man det nånsin? Det enda jag visste var att jag äls-kade varje minut av att stå på scen och sjunga mina låtar. Och det gör jag ju fortfarande.

För mig har det viktigaste varit musiken och där har jag alltid försökt hålla mitt fokus.

Vad kände du då när du stod där på scenen?
– Att stå på själva scenen och sjunga var faktiskt inte så nervöst, när det väl var i Eurovision. Jag hade ju fått "öva" genom Mello och hade ett fantastiskt stöd från hemmapubliken i Skåne. Så det var bara kul! 

Det blir många skvallriga kvällspressen-artiklar i sådana sammanhang ...
– Den uppmärksamheten man kan få då är bara en del av det, och man får vänja sig och välja själv om man själv vill kommentera eller inte, så det är ganska skönt.

Sedan dess har du skrivit mycket för andra artister, däribland förra årets vinnarlåt 'I Can't Go On' som också tog Robin Bengtsson till Eurovision. Vad har det gett dig att skriva till andra artister?
– Bra fråga! Jag vet faktiskt inte själv ännu. Men hela processen med att konstant sitta och skriva gör en ju inte sämre precis. Jag är nog i studion sex dagar i veckan, det är olika. Ibland har jag snittat femton-sexton timmar per dag. Vilket är ganska mycket. Men jag försöker att hålla det på en lagom nivå för att inte trötta ut hjärnan. Men det blir på något sätt lite som vilket jobb som helst.

Man blir snabbare på att hitta lösningar i skapandet, så där antar jag att jag svarade på det! (skrattar)

Du gjorde också 'Sista Ordet' med Niello. Vill du göra mer på svenska?
– Absolut, men det kommer nog dröja ett tag! Min ambition är just nu att ta mig utanför Sveriges gränser med min musik, och det lättaste verktyget då är att sjunga på engelska. 

På tal om honom så kan du också rappa?
– Jag älskar att rappa! Det är inte allt för många som har fått höra det dock, men i min dator finns det nog ett tiotal låtar där jag går loss på hemmasnickrade beats ... (skrattar) 

Det är förstås en annan grej när du gör musik till andra, men även i din egna musik sitter du ofta med andra låtskrivare? Hur ser du till att det verkligen är du som "kommer upp till ytan" i slutändan?
– Det gäller att hitta folk som man litar på och som är lika öppna som en själv är i skapandet. Det är magiskt att också kunna få direkt respons på att man inte är ensam i sina känslor och tankar, för då får man även svar och ett kvitto på att det du skriver är relaterbart. Låtarna är självupplevda till hundra procent när det skrivs till mig själv. Det är viktigt för mig. Framförallt ska jag känna det jag skriver.

Har märkt att låtarna oftast blir bättre då.

Om jag skriver med andra brukar vi starta dagen med att sitta och prata om allt eller inget, viktiga  som oviktiga saker. Och sen ploppar något bara fram ur konversationen. Men det kan också starta, faktiskt of-tast nu när jag tänker efter, med att jag leker runt med ackord på pianot.

Jag brukar oftast låta melodierna sätta tonen för vad låten handlar om. "Känns de här ackorden ledsna eller glada?" "Är det en melankolisk historia eller en lycklig?" och så vidare. Det är vardagen, mina egna känslor, men också människor som inspirerar mig. Som människorna jag skrev musiken med till exempel.  

Vilka skrev du de här fyra låtarna med?
– Benjamin Roustaing, Johan Lindbrandt, Martin Eriksson, Jon Eyden, Lewis Gardiner och Jack Hawitt!

'I Don't' handlar om hur negativa tankar påverkar och står i vägen för oss? När kände du själv så?
– Precis! Idag har jag en sån dag till exempel. Allt är lite grått utanför studion och mitt flow är inte riktigt som det brukar vara. Men jag tar mig igenom det för jag har lärt mig vad jag behöver göra för att må bra!
Jag tror nästan det är en konstant känsla eller i fall en som knackar en på axeln lite då och då.

Det gäller bara att vara förberedd och axla tillbaka så att man inte låter tankarna dra ner en.

Det är inte minst fyra souliga låtar. Hur relaterar du till soulen?
 – Älskar den sortens musik, så klart. Soulen ligger helt klart i historierna och då blev det naturligt att sou-ndet gifte sig med texterna och framför allt kändes det naturligt med min röst. 

Kommer man kunna se dig live nåt nu?
– Jag har precis inlett en rep-period. Jag sitter och försöker lära mig en loopmaskin för att "spicea" till mitt liveset. Spännande, men svårt. Jag kommer köra lite gig i höst och vinter och även göra ett showcase i Atl-antisstudion den 21:e november. Så det ser jag fram emot!

Just nu har jag som mål att få börja komma ut och giga mer till våren och sommaren framförallt, så sätt mig på vilken scen som helst så kommer jag inte gå av.

För nu har jag spenderat tillräckligt med tid nere i studion.

Det är dags att komma ut och spela.

Vilken skulle du säga har varit din mest minnesvärda spelning så här långt?
– Mest minnesvärda? Hmm! Eurovision är helt klart där uppe. Men jag måste nog säga turnen som jag fick åka ut på efteråt den sommaren, den är oförglömlig. Än så länge är den det roligaste jag gjort live, att tur-nera runt med mina bästa vänner och träffa en massa härliga människor som gillar min musik!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com