Rob Martin

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 5 juni 2019

Efter tiden i Maysin stod det mellan att ge upp och att ge musiken ett sista försök. Rob Martin tog lyckligtvis det senare beslutet. Inför hans album runt årsskiftet släpper han ungefär en låt i månaden.

Din senaste singel kom ur tankar om de människor som inte tror att de själva har kontroll över sina liv. Att människor känner att de måste leva sitt liv på ett visst sätt. Även fast de själva inte vill?
– 'No Control' är till större del baserad på egna reflektioner jag burit på sedan tidig ungdom. Som barn län-gtade man efter den dagen man skulle bli vuxen. Men när jag väl tog ett kliv in i vuxenvärlden möttes jag av allt för mycket allvar. Hela mallen för det klassiska "hamsterhjulet" var något jag direkt starkt ifrågasa-tte. För mig har musiken alltid varit en självklarhet, vilket jag är otroligt tacksam över.

För jag vet att det är många som kan leta i hela sitt liv efter "sin grej".

Men jag tror också det många som inte verkställer sina drömmar och frågar sig aldrig varför. Ibland känns det som att många tror det bara finns en väg att gå och att man inte själv har kontroll över sitt liv.

Med tre låtar i år känns det som du nu lever din dröm. Hur mycket tid hamnar i studion?
– I stort sett all min vakna tid. Studion använder jag även som ett kontor. Just nu är det dock inte många timmar som går åt att skriva eller producera. Mestadels går tiden åt att jobba med allt runt omkring.

Du säger att musiken alltid känts självklar. Men har det bara varit glädje med musiken?
– Min vilja och ambition kring musiken har väl alltid funnits där. Sen har vägen till ett färdigt album varit långt ifrån rak. Efter många misslyckanden på resans gång har självförtroendet fått rejält med stryk men samtidigt har man fått mer skinn på näsan. Vissa dagar sitter man och planerar om man skall komma upp ur scengolvet eller hissas ner från taket till sin egna arenaturné.

Och vissa dagar sitter man och seriöst funderar på att lägga ner alltihop ...

Och dra täcket över huvudet för gott.

Jag hörde dig först i samband med 'Vagabonds'. Men det var med 'Rainbows & Unicorns' som jag tän-kte att jag måste ha med dig som gäst. Medan jag fortfarande kan. Hur har den tagits emot?
– Sjukt kul att höra! Responsen jag har fått har varit galet bra. Det var ganska surrealistiskt när Spotify valde och ta med den på en av sina countrylistor. Där låg lilla jag i listan.

Bland amerikanska country-giganter.

Vad handlar den om?
– 'Rainbows & Unicorns' handlar om att man ibland måste gå emot sin vilja för sitt eller någon annans bästa, även om det känns som fel beslut just då.

Det är intressant att de tre låtarna musikaliskt är ganska olika varann. Vill du visa på en bredd?
– Det kan verka utstuderat. Men sanningen är att jag aldrig fastnat för någon enstaka genre. Jag går enbart på feeling när jag skriver och det som blir, det blir. Det jag har gjort mest innan är väl närmast pop och roc-k. Zac Brown Band, Bruno Mars, Chris Daughtry, Jason Mraz, Eminem är några jag tycker gjort bra grejer.

Vad gav det dig att, efter tiden i Maysin, bara sätta dig ner och skriva själv?
– För mig fanns det två alternativ. Antingen att ge upp eller ge musiken ett "sista försök".

Alla tre låtarna har proddats med Dino Medanhodzic. Vad har han gett dig?
– Det är så sjukt! Ibland får jag nypa mig i armen när jag inser att jag fått äran att jobba med honom. Dino Medanhodzic är en av de bästa producenterna Sverige har. Dino har något magiskt som bara han kan få till i sina produktioner. Jag kom till Dino med färdigskrivet material inspelat som demos. Hos Dino så la vi om alla instrument på allt som redan var skrivet. Det dröjer inte många minuter i studion innan man hör att det är herr Medanhodzic som sitter bakom spakarna. Han har haft stor betydelse för mitt sound och lyft alla mina låtar från ytterst mediokert demo-kaos till välpolerad slutprodukt. Dino är även en sinnesjukt duktig gitarrist och likaså basist så det kändes naturligt att låta proffset i rummet sköta allt baspålägg och en del spontana gitarrpålägg som kom till i stundens hetta. Även om jag hade en klar vision om hur jag ville att soundet skulle vara, så är det hundra procent Dino som gjort att det låter som det gör!

Ett album ska ju komma. Är han lika inblandad där?
– Det stämmer! Dino står för prodd, mix, och master på samtliga låtar. Jag hade även privilegiet att få med mig två av mina gamla gymnasielärare, Patrik Eriksson på trumpet och Mattias Lejdal på sax ... på 'Rainbo-ws & Unicorns' plus två låtar till. På en av låtarna gästar min livetrummis och polare Daniel Kavan på tru-mmor, samt min polare Victor Fredriksson som lägger sologitarren på 'No Control'.

Du började spela trummor när du var tre. Var det din ingång till musiken?
– Absolut, i kombination med att få uppleva Gyllene Tider en sensommarkväll i Halmstad 1996, det stäm-mer. Farsan drömde om ett trumset, för att försvara köpet skyllde han på att det var till mig och syrran.

The rest is history.

Senare skulle du skådespela rollen som trummis i en Ulf Larsson-musikal?
– Han såg mig på lokal-tv där jag lirade slagverk med ett gymnasieprojekt i samma veva ...

I samma veva som manuset till musikalen skrevs, där en av rollerna var trummis.

Ulf gick ju bort inte långt därefter, bara två dagar efter sitt sista framträdande. Hur ser du tillbaka på att ha fått dela teatern med honom och vad betydde han på din väg till att komma dit du är idag?
– Han öppnade en dörr som jag aldrig hade sneglat åt tidigare. Jag hade ingen aning att jag hade varken int-resset eller fallenhet för skådespeleri. Han tog mig under sina vingar och gav mig erfarenheter som ingen skådespelarutbildning kan erbjuda. Det var riktigt stort. Det är jag enormt tacksam för.

Hur snart kan vi vänta oss det här albumet?
– Albumet kommer någonstans runt årsskiftet.

Då blir det några fler singlar innan dess?
– Det blir sju singlar till! Ungefär en per månad.

Är det nån låt du särskilt ser fram emot att folk ska få ta del av?
– Det är svårt och säga. Det är klart att man känner olika för olika låtar. Men varken mer eller mindre för någon specifik låt. Dom är alla så olika, ingen är den andra lik.

Finns där nåt tema som håller allt samman?
– Egentligen inte. Den gemensamma nämnaren är väl att all text faktiskt har en djupare mening om man skrapar på ytan. Men inget specifikt som håller allt samman.

Vad kan inspirera dig när du skriver låttexter?
– Det varierar väldigt mycket. Ibland en känsla, ibland melodier, något som bara fastnar. Oftast kommer det som en flod av inspiration. Till en början är det oftast bara kaos. Då gäller det att jag kan låsa in mig.

Att försvinna bort ett tag från omvärlden och reda ut kaoset.

Trivs du på scen?
– Absolut. Det är nästan bara på scen man verkligen kan släppa allt och bara vara.

Kommer du stå på scen nåt i sommar?
– Ja , men enbart frilans bakom trummorna åt andra artister. Just nu fokuserar jag på att först få ut låtar-na. Så snart hela plattan är släppt så är tanken att komma ut och lira så snabbt som möjligt.

Stort tack till alla som har stöttat mig så här långt och tar sig tid att lyssna på min musik.

Det betyder mer än vad många tror.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com