Riga Tiger

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 27 augusti 2017

En singel kvar till albumdebuten. Vi möter Anton Graffman Larsson för att få veta mer om Riga Tiger's kommande 'Jag håller inte med om din åsikt och är beredd att döda dig för den' skiva.

Albumtiteln blir 'Jag håller inte med om din åsikt och är beredd att döda dig för den' ... (pust)
– Ja, den är vi nöjda med! Det var något som hoppade fram i min skalle en dag bara. Jag tycker att det finns en charm i att göra små ändringar i välkända sägningar eller ordspråk.

Ett ganska enkelt sätt att säga någonting nytt. Ni kan förvänta er pop åt det lite jazziga hållet, med texter om allt från att käka Gorbys till grandios kärlek.

Finns det något datum satt än?
– Albumet är planerat att släppas den tvåhundrasextiofemte dagen på året... 22 september. Bakgrunden är mycket enkel. Dels är det då hundra dagar kvar på året, och då har man en skälig tidrymd att lyssna in sig på albumet innan det blir en ”fjolårets succé” och således slipper riskera vara ohipp 2018.

Dels är det höstdagsjämning 22 september. Då är dagen nästan lika lång som natten överallt på jordens yta. Det är ett alldeles uppenbart sätt att markera att skivan är lika nattvänlig som mitt-på-ljusa-dagen vänlig.

Kommer den även släppas utanför digitala tjänster?
– Mycket riktigt. För några år sedan lanserades ett nytt musikmedium som uppfanns i brist på fysiska lyssningsalternativ. Det är en rund disk av vinylplast som man kan snurra på. Efter att vi blev beviljade ett banklån med hög ränta beslöt vi oss för att ta risken att pröva detta alternativ. Jag menar, det är ju nymodigheter som för oss framåt i världen. Man kan faktiskt redan nu förhandsbeställa skivan ...

Albumdebuter har en tendens att bestå av material som kommit till under åren. Är det så nu också?
– Intressant spaning! Det stämmer väl till viss del för oss också. En av låtarna som släpps, dock som b-sida till vår nästa singel, var exempelvis den allra första Riga Tiger-låten. Utöver den skrevs den absoluta majoriteten av låtarna under våren 2016, och spelades in under sommaren. Några skrev vi till och med mitt i inspelningsprocessen. Vi spelade in allting i vår egen extremt svettiga och minimala studio, med teknisk och moraliskt stöd från den fantastiska producenten och allt-i-allon Bo Liungman.

Finns det någon röd tråd trots det?
– Det har inte funnits någon tanke bakom samlingen av låtar. Ingen stor plan, inget pampigt koncept som till exempel oduglingen Neil Youngs trettiosjätte misslyckande 'The Monsanto Years'. Jag har en gång mot min vilja tvingats lyssna på det albumet. Men när skivan började ta form märkte vi att spåren myste ihop sig på något vis. Låtarna går fortfarande att lyssna på var för sig, men vi är väldigt nöjda med samman-sättningen och känslan på skivan. Jag är själv en slav under shufflefunktionen.

Men jag uppmanar ändå de goda personerna ute i världen att lyssna på skivan, med stängda ögon och gott om svängrum runtomkring sig, i dess egentliga ordning.

Hur har responsen varit på singlarna som släppts tidigare under sommaren?
– Jättebra! Vi är otroligt nöjda med låtarna och det kändes som att de verkligen landade rätt hos de personer som kan tänkas tycka om den typen av musik vi spelar ...

Även lite äldre personer, typ mina farföräldrar, har uttryckt sina sympatier för låtstyckena. Sen var det mäktigt att få lite uppmärksamhet från Musikguiden i P3.

Är det någon låt på albumet som du känner lite extra för själv?
– Jag vill egentligen inte sätta griller i huvudet på folk innan de fått skaffa sig sin egen uppfattning, men jag måste ändå säga att 'Pusstervik' är min favorit. Det är en låt som har ambitionen att bli någonting stort på radio, men som inte kan hålla inne sin vilja att även vara cool bland psykedeliefolket. Man skulle kunna kalla det en misslyckad radiohit. Det finns något fint i det...

Jag gillar nog själv låten 'Påvelund' mest ...
– Kul, tack så mycket! Den beskriver en, enligt min uppfattning, generisk vardag i en förort i Sverige. Nu råkar den utspela sig i Påvelund, där jag är ifrån, och därmed också om mina upplevelser som barn.

Den uttrycker på ett bra sätt vår önskan om vad musik kan vara lätt och ledig samtidigt som den ”är allt”.

Vad handlar den senaste singeln 'Tack Vare Hen (The Great Escape)' om?
– Vi har beskrivit den som en tvärsnittsstudie i Göteborgs kärleksliv anno 2017, till diskotakt.

Kommer det nån musikvideo?
– Vi har redan gjort en musikvideo faktiskt, men när vi blev coola nog att få skivkontrakt föll den mellan stolarna. Det var en kärlekshistoria byggd på illusioner, som utspelade sig i en lyxvåning i Marbella. Det fanns koreografer, dansnummer och allting. Inspelat med en dassig telefon. Vi är faktiskt ganska nöjda med den. Kanske släpper vi den framöver! Annars fick jag en idé till en musikvideo nyligen som jag önskar ska bli verklighet. Idéen grundar sig i att jag lär mig dansen som Billy Elliot dansar framför sin hårda kol-gruvefarsa när han ska visa att det är vackert och meningsfullt med tap-dance. Det är kul med remakes av gamla filmer och musikvideos. En artist från Östersund som heter Bedroom Eyes gjorde en liknande grej med Twin Peaks, vilket var otroligt bra. Man ska våga låta sig inspireras!

Sno inte min idé nu, tack ...

Innan Riga Tiger startades hade du också bandet Notre Barq. Hur ser framtiden ut för den gruppen?
– Notre Barq gick på grund för något år sen, men i och med att Riga Tiger inte är av skrov och mast finns det ingen större oro för liknande haveri. Däremot är vi sämst på att repa, så vem vet, snart kanske vi går på samma grund. Man lär sig sällan. ...

Det finns dock en liten liten liten förhoppning om att Notre Barq ska psyka loss lite framöver.

Hur kom Riga Tiger till?
– Jag skulle istället vilja omformulera frågan till:"Hur kom Riga Tiger inte till?" ... Sanningen är ju att det aldrig finns några roliga historier bakom band 2017, för att skapa en spektakulär bandhistoria måste man antingen ljuga eller vara tre sensationellt fulsöta bröder med efternamnet Hanson. Genom att besvara frågan om hur vi inte kom till slipper vi både framstå som grå och vara lögnare. Ok, here we go!

Sanningen är att vi inte kom till genom att vi blev placerade som kompmusiker åt Leila K 1999, vi kom inte till genom att tjugo år in i livet inse att vi är tvillingar. Vi kom inte till genom vår gemensamma entusiasm för frimärkessamlingar... för er sanningssökare och framtida grävande journalister där ute, googla vidare!

Ni har tidigare beskrivit eran musik som 'realismpop'?
– Det handlar om att förmedla en något så när realistisk bild av vardagen. Det är tröttsamt att höra om samma saker på radio hela tiden, om hur ledsen någon är för att de aldrig får sin kille, när man vet att de är supersnygga och framgångsrika med en miljard följare på Instagram. Jag säger inte att good looks and success leder till lycka i kärlek eller någonting annat, men sitter de aldrig hemma och tittar på Scrubs? Tänker de aldrig på hur fint hår en tant på bussen har? Det är sådana saker som jag gärna hör om i musik.

Det ska sägas att det finns mycket bra musik som redan förmedlar den här typen av saker. Mästarna inom det är väl Björns Vänner och Annika Norlin. Lyssna på dem och våga bli förändrade!

Just realismpop tyckte vi bara var ett bra ord för att beskriva den typen av musik.

Hur är det med kommande spelningar?
– Vi kommer spela runtom i Sverige nu i höst, efter skivsläppet. Vi kommer till Stockholm, Malmö, Lund och Karlstad än så länge. Det blir kul!

Vilken har varit det mest minnesvärda giget hittills?
– Vi hade vår allra första spelning på en litet ställe på Andra Långgatan i Göteborg som heter Holy Moly. Det är verkligen jättelitet. Vi fick knappt plats på scen. Men det kom mycket folk, alla våra närmsta vän-ner, och utanför var det februarikallt. Det var väldigt vackert att se imman på fönstren och se alla fina människor småle åt ens musik. Det var minnesvärt.

Vad vill ni ge på scen?
– Vi har ingen genomtänkt scenaura eller personligheter, vi försöker vara så avslappnade som möjligt. Första gången vi såg vår skivbolagskollega Monte Nour live tyckte vi alla att det bästa på hela spelningen var när han spelade ett ackord helt fel och vågade stå för det. Det blev en underbart intim känsla i lokalen och vi skrattade alla tillsammans, inte åt någon, utan bara av hjärtlighet och mys. Den känslan vill vi förmedla. Alla får jättegärna vara delaktiga och blir det allsång och svängpårumpan är vi mer än nöjda!

Sista singeln innan albumet släpps ju på en måndag. Innebär det större firande när albumet kommer?
– Det stämmer! Vi kommer spränga hela jävla Järntorget den 22 september genom att rocka loss på Pustervik. Vi kommer ha releasefest i matsalen och missar man det lär man ångra sig.

Det luktar legendstatus på den kvällen. Hoppas vi ses där!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com