Rebekah Graf

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 3 juni 2019

Shout at the Devil. Rebekah Graf spelar Heather Locklear i filmatiseringen av Mötley Crüe-biografin 'The Dirt'. En film som även väckte till liv hennes egen uppskattning för åttiotalets glamrocksvärld.

Med sin premiär på Pacific Cinema Dome i Hollywood och release på Netflix över hela världen är 'The Dirt' ute nu. Filmen som i sig baserats på boken av Mötley Crüe, som de skrev med Neil Strauss. Nu efter manus av Rich Wilkes och Amanda Adelson. När hörde du först talas om att det skulle bli film?
– Jag hörde fört talas om 'The Dirt' när jag fick manuset skickat till mig med en tid för att gå och provspela för en roll i den. Jag provspelade ursprungligen både för rollen som Sharise Neil och Heather Locklear, men jag visste alltid att jag skulle passa bättre i rollen som Heather. Vid första läsningen av manuset tänkte jag att det var absolut helgalet. Jag skrattade och grät och undrade hur de nånsin skulle komma undan med det.

Hur de skulle komma undan med några av de scener som de hade skrivit.

Förvånandsvärt gjorde de det!

Vad var din relation till bandet och glamrock innan du fick rollen?
– Jag får erkänna att jag inte var den största glamrocksälskaren när jag växte upp i en småstad i Texas, men jag har definitivt en stor uppskattning för Mötley Crüe nu när jag spenderat så mycket tid med musiken.

Några favoritlåtar?
– Mina favoritlåtar som de gjort måste nog antingen vara 'Home Sweet Home' eller 'Girls Girls Girls'. De har drastiskt olika vibbar till sig, men 'Home Sweet Home' är så underbart känslomässig och episk, medan 'Girls Girls Girls' möjligtvis kan vara den mest talande festlåten som kommit ur åttiotalets Sunset Strip.

Vi får se många ikoniska människor, de som omringat bandet, i filmen. Som Tony Cavalier som spel-ar Ozzy Osbourne och Christian Gehring spelar David Lee Roth. Men du spelar Heather Locklear, skådespelerska och ex-fru till Tommy Lee. Tvekade du nånsin över att spela en nu levande person?
– Jag tvekade aldrig över att spela en riktig person. Jag kände ... och känner fortfarande ... mig otroligt hed-rad att ha blivit vald att skildra Heather under den här tidpunkten i hennes liv och möjligheten att kunna berätta en del av hennes historia. Jag fick tyvärr aldrig chansen att sitta ner med henne, men jag tittade på alla intervjuer och alla serier hon var med i under den tiden för att försöka få en känsla för hennes person.

Men Sharise Neil var underbar som nådde ut till både Leven Rambin och mig.

Hon berättade historier om vad de, Sharise och Heather, fick gå igenom.

Heather Locklear personifierade, tycker jag, en viss slags karisma. Med en unik blandning mellan sö-thet och vild elegans. På nåt sätt var hon både den söta granntjejen och tjejen som står längst fram på rockkoncerten. Något ni kanske delar på utsidan. Men hur mycket har ni egentligen gemensamt?
– Heather och jag har ganska mycket gemensamt. Vi är båda skådespelerskor som kommer från samman-hållna familjer, och från de historier som Sharise delade med mig verkar hon ha haft en personlighet, vid den tiden, som är ganska lik min egen. Lika mycket som jag älskar att vara hemma och läsa en bok, och vara den kvintessiva granntjejen, om jag ges möjligheten att gå backstage på en rockkoncert eller åka iväg på vilken slags äventyr som helst, så är jag inte den typen som skulle dra mig undan från det.

Hur var det att spela mot Machine Gun Kelly i rollen som Tommy Lee?
– Colson är inte bara en vänlig person och en otroligt generös skådespelare, han är också otroligt begåvad. Verkligen. Han är även entusiastisk över sin konst, vilket även märks genom hans prestation i filmen.

Han är den äkta varan och jag kunde inte ha bett om att få en bättre Tommy.

Antagligen har du nu träffat bandet?
– Jag hade tur nog att få träffa bandet på premiären, och Vince redan innan på en av hans spelningar.

De är underbara. De är snälla, och roliga och välkomnade oss alla med öppna armar. 

Vad tyckte bandet om din skildring av henne?
– Tommy älskade min skildring av Heather, vilket uppenbarligen betydde väldigt mycket för mig.

Hur var det att bli regisserad av Jeff Tremaine?
– Jeff är underbar. Han respekterar verkligen sina skådespelare och han lyssnar även verkligen på dem.

Jag är tacksam över att ha fått arbeta med honom.

Jeff kommer förstås rakt ut ur 'Jackass' och den generationen av MTV. Där mycket handlar om vad som sker i ögonblicket, och att ha mycket attityd. Visade det sig på nåt sätt även i regin av filmen?
– Jeff var oerhört upprymd och passionerad över att göra 'The Dirt' och jag tror att det märks av i filmen. Han tog med sig en riktigt positiv energi till inspelningen and gjorde att allt ärligt bara blev till en stor fest att vara del av. Jag kommer ihåg när vi filmade scenen där Heather berättar för Tommy att hon vill att de ska ta ut skilsmässa, och Tommy slår handen genom en glasvägg. Det var en högljudd dag, med det krossade glaset och hela explosionen. Men energin verkade bara bli större och bättre som vi fortsatte in i natten.

Den här filmen var skitkul att spela in.

Det var verkligen aldrig ett tråkigt ögonblick, och jag tillskriver mycket av det till Jeff.

Vad för möjligheter fanns det att börja skådespela i Texas?
– Inte många. Jag gick på teaterhögskola vid University of Texas, och jag visste alltid att jag ville agera.

Men jag visste också att jag till slut skulle hamna i Los Angeles.

Vad tror du det var som attraherade dig till teater i första hand?
– Som barn var jag otroligt fantasifull och empatisk. Jag hade en hjärna som aldrig slutade snurra och må-nga känslor som behövde släppas ut på något sätt. Skådespelande bara fungerade där för mig. Jag älskar äv-en att berätta historier, oavsett om det är mina egna eller någon annans.

Att spela på låtsas-leken för resten av livet verkade bara för bra för att vara sant.

Det här är inte det sista vi kommer se av dig i år. 'Grace and Grit' är en annan biografisk dramafilm, som också den bygger på en bok. Ken Wilburs bok om hur hans fru blev sjuk och senare gick bort?
– 'Grace and Grit' är en film som jag är otroligt stolt över att vara en del av. Ken Wilbur skrev en så vacker, underbar och otroligt viktig historia om sin fru, och Mena Suvari och Stuart Townsend gör ett helt fanta-stiskt jobb i sina porträtt av dem. Jag hade sådan tur att få arbeta sida vid sida med de två.

Är den vad som väntar härnäst för dig?
 – Jag ska för närvarande till den Dominikanska republiken och avsluta en annan film som även den är bas-erad på en sann historia, en film som kommer ut i slutet av juli. Det är något som har varit långt ifrån någ-onting annat jag någonsin har arbetat med. Så håll ett öga öppet efter den. Det kommer mera!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson
Fotograf: Ryan Dodson

danieljohn@intervjun.com