Rebecca Laakso

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 7  februari 2018

Redan som tioåring kastades Rebecca Laakso in i musikbranschen då hon som en av sångerskorna i gruppen Honeypies vann Lilla Melodifestivalen. Femton år senare gör hon nu sin comeback.

Du var alltså bara tio år när ni vann Lilla Melodifestivalen ...
– Ja, det var en upplevelse. För mig var det det roligaste jag gjort. Jag vann Sveriges största barn och ung-domstävling och fick åka ut och spela i flera år med ungdomar som älskade att göra samma sak. Det gav mig en enorm erfarenhet som jag har nytta av idag. När publiken jublar, bandet är i form och ljudet är bra så är det alltid fint och minnesvärt och jag har många såna minnen från det jag var barn till nu!

Vem är du på scen idag så här femton år senare?
–  Jag är faktiskt ganska blyg på scen än så länge men jag skulle säga att jag har koll och är professionell.

Stora Melodifestivalen är ju igång just nu. Är det något du kan tänka dig nu när du är tillbaks?
– Det är inget som jag har tänkt på eller drömt om att vara med i, faktiskt, men man vet aldrig i framtiden.

Tittar du?
– Det är ju ett underhållningsprogram, så det är klart man gillar att kolla på det när det dragit igång!

Du måste haft en musikalisk barndom sett till den tidiga debuten. Det var även Småstjärnorna?
– Ja, absolut. Jag är uppvuxen med det. Min pappa och mamma spelade båda i rockband under min uppväxt.
Pappa gör det än idag. Men vi var ju ett team med flera olika personer så jag var ju aldrig själv i det. Jag uppfattade aldrig att någonting var jobbigt, och eftersom vi var barn så fick vi alltid ha kul.

Vad har du sysslat med sen dess?
– Jag har landat kan man säga. Tagit igen skolan och levt ett normalt liv. Jag har alltid skrivit musik så jag har samlat på mig material under årens gång och för ett år sedan ungefär så bestämde jag mig för att jag ville släppa min musik och har jobbat i samarbete med Daniel Lantz sedan dess ...

Daniel är kanske mest av allt väldigt jazzig. Har ni ändå kunnat komplettera varann?
– Absolut, det tycker jag! Vi är ju två olika personer med olika musiksmak, men musik är ju alltid musik,
och vi har samma mål så det går alltid att lösa om vi tycker olika. För det mesta kompletterar vi varandra
väldigt bra! Det är också väldigt bra och coolt att vi blandar. Det är det som gör det unikt.

Är han lika inblandad på ditt kommande album som på första singeln som kommer nu?
– Ja, vi samarbetar exakt lika mycket med hela mitt musikprojekt och det mesta är klart kan jag väl säga. Det är lite små ändringar och lite sång-pålägg som behövs, men inte mer än så. Vi har arbetat med skivan ungefär i ett år! I nuläget kan jag säga att albumet kommer ha många dunder-hits och det kommer även vara med gästartister som Henry Bowers och Papa Dee.

Blir det fler singlar längs vägen fram till albumsläppet?
– Yes! Absolut!

Först ut är 'Touching My Soul' som släpps om ett par dar. Vad är det för en låt?
– 'Touching My Soul' är en låt som lyssnarna får tolka själva. Låtar är ju individuella för personer, alla har sina egna historier och insikter. Jag hoppas att den rör vid era själar precis som den gör för mig. Jag hoppas ni gör den här låten till er egna och att ni finner styrka genom den! För mig har den en djupare mening om att bli pånyttfödd och få en nystart i livet in i den okända världen, att världen inte alltid behöver vara en trist och enformig plats utan att den är oändlig och kan ta en precis vart man vill om man bara tror på det. Låttexten kom ur mitt huvud. Som ur ett flow kan man säga!

Det jag vill förmedla med min musik är mina egna erfarenheter, tankar och känslor kring allt i livet.

Kommer resten av albumet också vara i samma stuk?
– Både ja och nej. Det är ju min musikstil men jag är ju bredare i min musikstil också. Plattans innehåll
kommer ju vara främst pop, RnB och soul ... men också reggae, lite jazz och hiphop. Det kommer vara tufft,
kärleksfullt, lekfullt, sorgligt, vackert, glatt och så kommer man vilja dansa.

Det låter som ett väldigt brett album. Har du många olika förebilder?
– Det finns många bra artister som jag har som förebilder, både från äldre dagar och nutida. Men Christina Aguilera som vocalist har varit min förebild sen jag var tolv år. Jag lade märke till att hon hade någonting i sin röst som ingen annan hade när jag för första gången hörde henne. Det har alltid funnits fullt tekniskt kunniga sångerskor som Celiné Dion eller Beyoncé, men det som var intressant i Christina's röst var någo-nting annat. Man hörde att det inte bara kom från teknik utan att det låg en historia bakom, det går inte riktigt att sätta ord på och det behövs heller inte, man kan bara lyssna och känna.

Det har jag alltid velat få fram i min egna röst och musik, inte bara helt perfekt, då blir det tråkigt, utan det som berör och rör vid ens hjärta ...

Vilken låt på din egen skiva rör ditt hjärta mest?
– 'Stay' är en låt jag skrivit om ett fruktansvärd heartbreak jag var med om för ungefär tre år sedan. Hela låten kommer direkt ifrån hjärtat och är fullt baserad på en verklig händelse.

Den ligger mig närmst om hjärtat därför att det handlar om en person som jag älskade otroligt mycket men som svek mig och gjorde mig väldigt illa.

Singeln släpps på fredag och albumet kommer i höst. Kommer vi se dig på scen innan dess?
– Absolut! På min hemsida kan man gå in och se alla bokade gigs!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com