Oscar Yosa Sjöstrand

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 7 juni 2017

Intervjun möter singeldebuterande Oscar Sjöstrand, även känd under artistnamnet Y T V. Ett samtal om nynazismen på 90-talet, musik som terapi och kommunikation, samt hur olika genrer bara isolerar.

Singeldebut alltså. Hur har tankarna gått innan släppet?
- Jag är framför allt bara glad och tacksam över att den äntligen släpps. På tiden.

Vad har vi lyssnare framför oss?
- I dess form saknar låten både brygga och stick, något av en okonventionell struktur för en poplåt kanske, men något som man kommer märka är representativt för min musik. Däremot har låten en enkel melodi inbäddad i bas och reverb. Två saker som ligger mig varmt om hjärtat. Låten är ett samarbete mellan mig och framförallt André Laos. Vi har proddat ihop och sen har han mixat. På inspelningen närvarade även Hugo Welther och Erik Berndtsson, som även spelar trummor på låten.

Begreppet genrer är för mig något ganska frustrerande. Det bygger mest murar och isolerar människor från varandra. Influenser är ju däremot något ständigt närvarande.

Jag växte upp inom frikyrkan och har därmed med mig vissa harmonier, harmonier som man till exempel kan finna i psalmer och gospel. Något jag är tacksam för och respekterar idag.

Samtidigt hoppas jag att jag är fast förankrad i min samtid och jag försöker alltid vara öppen för nytt.

Hur länge jobbade ni på den här låten?
- Ärligt talat så minns jag knappt. Men det känns som evigheter sen. Jag vet i alla fall att låtens form var klar långt innan vi gick in i studion och faktiskt spelade in den.

Uppskattar du att du gjort mycket i musikväg innan trots att detta är "på pappret" debuten?
- Ja, jag skulle påstå att jag gjort mycket. Finns hur mycket film som helst från när jag var liten ståendes framför spegeln och trevar mig fram till något som ändå får kallas hjärtligt improviserade försök till sånger. Men första gången jag fick ner en låtform på papper var när jag var tolv.

Men tror jag introduceradesför musiken redan som bebis, när mina föräldrar var i kyrkan. Jag sjöng i kyrkans barnkör, började med cello i kommunala musikskolan och startade första bandet i högstadiet.

Musiken har funnits där så långt tillbaka jag kan minnas.

Så varför dröjde det tills just nu nu?
- Vi kan kalla det branschskäl. Inga konstigheter.

Vad handlar 'Blod och Märg' om?
- Det klyschiga svaret är ju att påstå att det är upp till lyssnaren själv att bestämma.

Jag tycker vi skippar det där klyschiga svaret ...
– Låtens text utgår från en mardröm, där personen jag i verkligheten bodde och hade ett förhållande med lämnar mig, vilket hon sedan också gjorde på riktigt. Detta gav väl då upphov till någon form av åter-upplevande i sann terapeutisk anda. Det fanns plötsligt ett behov av att bearbeta tomrummet efter henne.

Känslan av skuld och förlorade drömmar?

Sedärja, ingen skriver ju subjektivt egentligen. Förstår inte ens varför det blivit en grej för artister att egentligen alltid svara så. Liksom en bok inte kan handla om "vad läsaren själv vill"?
- Ett klassiskt singer songwriter-svar är ju att låttexterna är lika viktiga som själva musiken. Och så är det åtminstone i min musik också. Jag lyssnar själv på mycket instrumental-musik ... men i mitt eget skapande vill jag ha framträdande texter. Det är faktiskt livsviktigt för mig.

Till skillnad från många andra jammar jag inte fram nått, det kan ju förvisso bero på att jag skriver ensam, utan processen börjar istället oftast redan i huvudet. Jag har kommit fram till att jag ser musik och klanger som bilder och färger. Och jag färglägger helt enkelt efter humör och behov.

Var hittar du inspirationen?
- Kan vara i form av minnen, filmer, foton, tack gud för Instagram! Men har också märkt att många av mina låtar i grund och botten, på ett eller annat sätt, är rena hyllningar till människor i min närhet.

Vilket borde betyda att nära och kära inspirerar mig mest?

Skriver du ofta?
- Vissa dagar går det inte. Men jag har alltid som utgångspunkt att försöka skriva nått varje dag. Om så bara en fras eller mening eller att spela in ett röstmemo av en sångmelodi eller pianoslinga. Jag vill att det faktiskt ska vara okej att skriva och vara pretentiös och högtravande i en värld så cynisk som vår.

Jag vill skriva om allt och ingenting.

Varför släpper du egentligen din musik under namnet "Y T V"?
- "Y T V" står för "Yosa Tills Vidare". Jag planerade först att enbart kalla mig Yosa, som är en förkortning av mitt andranamn, men en Spotify-sökning senare visade så klart att det redan var upptaget.

"Då får det ändå bli Yosa, tills vidare" ... tänkte jag.

Men när jag upptäckte att "Y", "T" och "V" som versaler var tacksamma att skapa en symbol och logga på så kändes det plötsligt självklart. Jag upplever att namnet på ett visuellt plan har en tydlig effekt.

Sånt uppskattar jag.

Tänker du ofta på musik som koncept?
- I dess sämsta form är musiken ren kommersialism. Men i dess bästa form tänker jag på att den är terapi, hopp och kommunikation oss människor emellan.

Du föddes förövrigt i Bangkok men kom sen att växa upp i Småland? Hur var det ombytet?
- Det är ju en fråga som rymmer en hel intervju i sig! Jag flyttade hemifrån, och bort, när jag var sexton. Men tiden fram till dess har absolut präglat mig som människa. I Stockaryd, som min hemort heter, var nynazismen påtaglig under nittiotalet och i senaste valet röstade trettio procent på Sverigedemokraterna. Under uppväxten försökte jag givetvis spela så vit som möjligt. Lurade nästan mig själv att jag faktiskt var vit ändå upp till högstadiet. Du vet ... den fula lilla ankungen som visade sig vara en svan.

Men jag var mer den fula lilla ankungen som visade sig vara en ännu fulare gris. Det finns en scen i den tecknade 'Tarzan' filmen där han sitter vid en damm och kollar på sin spegelbild för att i nästa sekund slå sönder den och börja kleta in sig med dy och lera, bara för att mer likna en apa.

Det är typ jag, tio år gammal.

Låter minst sagt hemskt, framförallt i perspektivet av ett barn ...
– Det finns absolut en sorg i att ett barn har behövt uppleva ett sådant utanförskap. Därför reagerar jag också alltid med fysiskt illamående vid situationer där det förekommer rasifiering och exotifiering. Men man överlever och Stockaryd är också den plats där alla de mest ödmjuka och generösa människor som jag känner kommer ifrån. Och man är omgiven av gröna skogar och glänsande sjöar.

Vad väntar nu efter det här första låtsläppet med Y T V?
- I min horisont reser det sig låtar likt en hel flotta. Singel nummer två kommer förhoppningsvis redan i augusti! Min röst är ju vad den är, liksom mitt textspråk. Jag har som sagt en förkärlek för reverb och bas så har svårt att se mina låtar utan dem som viktiga beståndsdelar. Jag tror jag kommer låta likadant fram-över också. Däremot kommer ju instrumentering och arrangemang variera från låt till låt.

Du har inte stått på scenen än?
- Inga spelningar hittills. Men det kommer! Y T V ser fram emot de live-minnen som komma skall!

Hur snart tror du att detta blir av? Så att vi inte missar menar jag?
- Det blir gig i sommar! Hur många eller vilka kan och vågar jag i nuvarande stund inte svara på. Är man intresserad kan man förslagsvis hålla sig uppdaterad via min Facebook eller Instagram.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com