Oscar von Seth

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 december 2017

Feelgood-författaren Oscar von Seth debuterade i våras med den nu ljudsboksaktuella 'Snö som föll i fjol'. En bok där vi får möta Amir, Linus och Stella vars vägar korsas på ett julfirande i Thailand.

Nu snöade det ju förvisso så klart en hel del i maj då boken släpptes för första gången, men det var likväl ett vårsläpp. Hur stor är just själva julaspekten av 'Snö som föll i fjol' skulle du ändå säga?
– Julaspekten är väldigt påtaglig i boken. En central del av handlingen utspelar sig under juldagarna, när de tre huvudpersonerna är på en plats i Thailand som heter Railay Beach. Där upplever de en väldigt genuin julafton tillsammans med en grupp människor som de aldrig har träffat förut. Men framför allt börjar huvudpersonerna vid det skedet i berättelsen få starka känslor för varandra.

Vilket julstämningen förstärker, kan man säga ...

Vad är den övergripande handlingen?
– Den handlar om tre personer i trettioårsåldern som lär känna varandra genom en vistelse på ett yogaretreat i Thailand. De dras till varandra, intellektuellt och känslomässigt, och längtar efter att förändra sina liv. Berättelsen lyfter teman som vänskap och åtrå, och hur man genom yoga och gemenskap kan våga ge sig hän åt något nytt.

Det är en varm historia för alla som någon gång velat bryta sig loss eller släppa taget.

Av dina miljöbeskrivningar att döma och då inte minst med det här yogaretreatet i Koh Phangan är det en väldigt autentisk skildring. Anar man en inspirationsresa?
– Ja, absolut! Boken är baserad på sådant jag själv varit med om. Jag började skriva Snö som föll i fjol efter att jag tillbringat tid på ett yogaretreat på Koh Phangan i början av 2013. Att befinna mig där var ett slags uppvaknande för mig som fick mig att vilja skriva någonting upplevelsebaserat ...

Något om olika former av resande, något som kanske kan inspirera andra att prova något nytt, släppa hämningar eller våga testa gränser och möta nya människor.

Kommer karaktärerna också ur verkligheten?
– Vissa av dem, som Stella till exempel, har jag burit med mig under lång tid men inte hittat rätt berättelse för. Stella är baserad på många av de starka kvinnor jag fått förmånen att lära känna i mitt liv, och Linus är en version av mig. Därför var han den svåraste av dem att skriva. Amir är den romanfigur som utvecklats mest under skrivprocessen. Han hade en helt annan karaktär när jag började skriva.

Så vilka är då våra huvudpersoner Linus, Amir och Stella? Vad är det som för dom samman...
– Linus är en trettiofemårig sökare som kört fast i tillvaron. Han lär känna Stella som, på sitt sätt, också kört fast. De förstår varandra. För Linus är Stella en slags räddare. Hon hjälper honom bland annat med yogan och meditationen på yogaretreatet. Amir är till en början en ganska vanlig snubbe, men han förändras en hel del genom berättelsen.

När han lär känna Linus och Stella börjar hans perspektiv på livet att vidgas. De är i trettioårsåldern alla tre, med allt vad det innebär vad gäller förväntningar, och den vänskap de formar erbjuder möjligheter snarare än begränsningar.

Du blev ju Vilhelm Moberg-belönad för din HBTQ-granskning av 'Utvandrarna'. Var det en aspekt och erfarenhet du kunde ta med dig i karaktärsskildringarna i boken också?
– Ja, men min magisteruppsats i litteraturvetenskap, som är en queer läsning av Vilhelm Mobergs utvandrarserie, skrev jag väldigt långt efter att första utkastet till ”Snö som föll i fjol” var klart. Den queerteoretiska utgångspunkt som min uppsats hade är absolut en aspekt av allt mitt skrivande, även det skönlitterära, och djupt grundat i min identitet.

Jag tycker om att berätta historier om kärlek som inbegriper fler sorters begär och relationer än vad vi vanligtvis får läsa om.

Hur kom sig just yoga som en pelare för berättelsen att cirkulera kring?
– Yoga betyder förening och romanen handlar om tre människor som möts och formar en gemenskap. Jag tyckte att yogans filosofi och värderingar, såsom icke-våld, ärlighet och öppenhet, var en fin bakgrund till den berättelse jag ville berätta om Linus, Stella och Amir, och det de upplever tillsammans. Dessutom höll jag på med ashtangayoga under tiden då jag samlade inspiration till att skriva Snö som föll i fjol.

Det påverkade mig. Nuförtiden gör jag inte särskilt mycket yoga längre men jag mediterar varje morgon.

Boken blev din debut som romanförfattare. Vad gjorde du innan?
– Jag har bland annat jobbat som sufflör, regiassistent, modern dansare, fotomodell och radioreklamspeaker. Jag har alltid haft ett behov att vara kreativ. Det var min karriär som modern dansare som väckte intresset att berätta historier. Jag har gått flera skrivarkurser och parallellt med det har jag tagit en magisterexamen i litteraturvetenskap, och bott i Berlin.

I dag är jag doktorand i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola.

Hur länge fanns boken med dig innan den släpptes?
– Jag arbetade med den under en fyraårsperiod, till och från. Det var en lång resa som på sätt och vis speglade den resa som Linus, Stella och Amir gör tillsammans.

Så 'best case scenario' ... Vad vill du lämna läsaren med för känslor efter att denna läst färdigt?
– En känsla av att man genom möten med nya människor kan uppleva djup värme och kärlek, trots att världen stundtals verkar vara kall, dömande och hård. Vid ett tillfälle i boken, när Linus är dyster och har tappat hoppet, säger Stella: ”Everything you focus on will grow". Det är ett motto som jag själv har nytta av i livet, och som jag hoppas att bokens läsare tar med sig från berättelsen.

Jag finner det intressant att det kanske framförallt är dialogen som ger en inblick i vad som sker...
– För mig är den här sortens dialogdrivna roman ett sätt att göra läsaren delaktig i det som sker. Jag vill att det ska kännas som om man själv är där, på plats i Thailand, tillsammans med Linus, Stella och Amir, och som om man får tre nya kompisar när man läser. Att romanen innehåller mycket dialog kan nog också ha att göra med att jag tidigare pluggat filmmanusskrivande och dramatik. Och jag märkte ganska tidigt i arbetet med romanen att mina huvudpersoner hade väldigt säregna röster.

Det ville jag bejaka.

Det känns om inte annat väldigt filmkompatibelt, som du säger. Hur vore din drömfilmatisering?
– Oj ... det har jag inte vågat tänka på. Eller jo, det har jag visst tänkt på. Det vore ju en dröm att se min berättelse som film. Min förhoppning, om det skulle ske, är att det blir en filmatisering som lyfter det centrala i berättelsen på ett intimt och ärligt sätt, framför allt nyanserna i det som sker mellan de tre huvudpersonerna, och hur de påverkar varandra.

Om någon vill göra film av Snö som föll i fjol så är ju romanen, som sagt, redan väldigt dialogdriven. Så jag kan skriva manuset. Inga problem. Jag är redo att börja när som helst. Hör bara av er! (skrattar)

Tills det blir av har i alla fall boken också släppts som ljudbok?
– Ja, den släpptes som ljudbok i början av november. Jag tror absolut att det kan vara superhärligt att ligga på stranden och lyssna på den, med solen i ansiktet och en flaska kokosvatten i handen. Jag ska faktiskt prova själv nästa gång jag reser iväg.

Är du själv en person som helst spenderar julen hemma eller längtar till soligare breddgrader?
– Både och faktiskt. När jag var liten hade vi alltid fantastiska jular i min släkt. Åtminstone minns jag det så, men jag var ju liten då. Julen är nog generellt sätt bättre när man är barn. I dag kan jag faktiskt längta lika mycket efter en sådan där riktig 'Fanny och Alexander-jul' med massa firande, mat, snö och allt det där, som jag kan längta efter att få åka bort under julen och tillbringa dagarna i solen.

Det är skönt att resa iväg i december, tycker jag, om man har möjlighet att göra det, för att få distans till det kommersiella, julklapps-hetsen, förväntningarna och stressen som också kan vara förknippad med julen. Men visst finns det ett romantiskt skimmer över julen som jag nog aldrig kommer kunna komma ifrån, hur långt bort jag än reser ...

Tror du det kan bli tal om en direkt uppföljare till boken?
– Kanske det ... det beror på vad det finns för efterfrågan på en uppföljare hos bokens läsare. Jag har mer att berätta om Linus, Stella och Amir, och en potentiell fortsättning på deras berättelse. Men jag har också andra projekt som jag skulle vilja sätta igång med.

Nu närmast vankas i alla fall julen. Hur firas den hemma hos von Seth-hushållet i år?
– Oklart än så länge. Jag har inte haft tid att tänka på det ännu för jag har haft fullt upp med nytt jobb och massa andra projekt. Men något mysigt tillsammans med mina närmsta blir det garanterat.

Vad hittar du helst av allt under julgranen?
– En t-shirt som det står ”Don’t Hate Meditate” på, ett nytt zombiespel som heter 'Days Gone' till mitt PS4, ett erbjudande om att göra film av Snö som föll i fjol, men framför allt en fördomsfri värld.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com