Nina Boldt

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 17 juni 2016

Intervjun slog sig ned med synth-drottningen och den internationella modé-modellen Nina Boldt. Vi pratar om att turnera med Erasure, nya EP:n och uppväxtåren i Berlin.

Du har just släppt nya EP:n 'Beyond Memory'. Hur skulle du beskriva det samlade temat för skivan?
– Temat för EP:n handlar om minnen, men också om att ställa sig fri från dem. Texterna är mycket personliga och jag sjöng från hjärtat om mina drömmar, förankrade i upplevelser och det förflutna.

Vad handlar titel-låten om?
– Den handlar om misslyckade relationer och de återkommande drömmar du har efter ett smärtsam uppbrott. Du känner dig utsatt och förtvivlad. Den är inspirerad av personliga erfarenheter. En mer upplyftande powerballad är 'Purple Sun' som handlar om att vara bekymmersfri och att leva i nuet.

Den handlar om kärleken till livet!

Det finns en version av Beyond Memory som blivit remixad av Liam Keegan och Nilesh Parmar?
– Nilesh är en dj på Ministry of Sound där jag brukade arbeta och han har varit mycket stödjande ända sedan han upptäckte min musik. Jag letade efter någon som kunde göra en dansant remix av Beyond Memory, något som du skulle kunna höra på en utekväll i London eller Berlin.

Liam och Nilesh gjorde ett bra jobb! Jag älskar deras remix.

Hur ser din kreativa process ut?
– Jag börjar alltid med konceptet och texten först. Jag brukar få inspiration från drömmar, minnen, positiva och negativa erfarenheter i livet. Budskapet för mig är mycket viktigt och jag hoppas alltid folk kommer att relatera till det. Jag är självklart en stor fan av åttiotalet och det är visar sig också i min musik.
Jag älskar också skönheten i att samarbeta med andra konstnärer, det gör hela låtskrivande processen roligare och mer färgstark ...

'Purple Sun' är till exempel ett samarbete med Oscillian, en svenskt producent som jag verkligen beundrar. Vi hittade varandra via Soundcloud för nästan ett år sedan och har arbetat tillsammans sedan dess.

Spelar du något instrument själv?
– Jag spelar min Roland Gaia-synth på scen och jag köpte nyligen ett munspel, kan knappt inte vänta på att få använda den på scenen.

Din musik har jämförts med artister som Robyn och Lana Del Rey. Håller du med om det?
– Jag var väldigt ödmjuk när jag jämfördes med dem. De är extremt begåvade konstnärer, båda mycket annorlunda. Jag är stort fan av svenska popmusik och Robyn är ett sådan kraftpaket. Om jag skulle besk-riva min egen musik, skulle jag kalla det synthpop eller dreampop med melankoliska inslag.

Jag är ett stort fan av synthar. De är ett måste i alla mina låtar.

Visst fann du musiken vid en mycket tidig ålder?
– Jag har alltid älskat musik. Mina föräldrar hade radion på i timmar på en daglig basis och jag antar att lyssna på musik var något slags eskapism ...

Vilka var din stora influenser musikaliskt när du växe upp?
– Depeche Mode, Kate Bush, Queen, Kraftwerk och Blondie. Deras låtar och scennärvaro var fascinerande.

Du har väl gjort en cover på en Blondie låt?
– Jag har alltid varit ett stort Blondie fan och 'Heart of Glass' är en av mina favoritlåtar. Jag minns att jag lyssnade på Heart of Glass på radio och sjungde med varje gång. Jag kände direkt en samhörighet till låten, så vi beslutade att prova på vår egen version tillsammans med min trummis Lau.

Det var en ganska snabb och organisk process. Gensvaret har varit fantastiskt och jag har haft massor av Blondie fans som skickat mig positiva kommentarer. Vilket ju är bra.

Vid vilken tidpunkt visste du att detta är vad som gäller för dig,  att detta är det du vill göra i livet?
– Det hände när jag var ungefär sex år gammal, vid dagis. Jag framförde framför en publik för första gången och jag minns det fortfarande som om det var igår. Jag var super nervös, men så fort jag gick upp på scenen och började sjunga så kände jag genast att det är här jag är tänkt att vara.

Det var då jag insåg att jag ville hålla sjunga för resten av mitt liv.

Hur hittade du ditt speciella sound? Tycker det drar tankarna till sci-fi nästan ...
– När jag först började försökte jag först göra kommersiell pop- och dansmusik under många år, innan jag insåg vilken typ av musik jag ville göra. Så fort jag började göra synthpoplåtar, för ungefär tre år sedan, så visste jag att det var rätt. Det är vad jag växte upp med med och lyssnade på då. Det är mycket nära mitt hjärta. Det får mig att känna alla typer av känslor och nostalgi.

Allt som inspirerar mig till att fortsätta skriva ...

Är det bara känslor och nostalgi som driver dig som artist?
– Kärlek, sorg, wanderlust, nyfikenhet, bilder, fotografi, film ...

Du kommer ursprungligen från Tyskland och den kreativa huvudstaden Berlin. Hur, om alls, tror du att staden format dig som konstnär och din musik?
– När jag var barn på 80-talet, minns jag att jag lyssna på en hel del tyska synthpop och new wave band som Kraftwerk, Alphaville, Kamouflage och så vidare. De spelades upp och ner på radion och jag antar att de hade ett inflytande som verkligen blivit inristad i min musik.

Hur är möjligheterna i London nu i jämförelse med när du bodde i Berlin?
– De flesta av mina favoritband kommer alla från Storbritannien, som Depeche Mode, New Order, Erasure, med flera. Så jag har alltid vetat att jag ville utforska den brittiska musikscenen mer. London är en mycket inflytelserik stad för musiker. Möjligheterna är oändliga.

Men musiklivet i Berlin är också alltför häftigt. Där erbjuder de mest fantastiska nya banden, dj:s och festerna! Internationella artister som David Bowie, U2 och många andra har spelat in album i Tyskland eftersom det är en mycket liberal och bohemisk miljö att arbeta i.

Jag skulle älska att spela in ett album i Berlin en dag ...

Du kommer till Sverige och Live at Heart festivalen i september?
– Vi kommer att turnera mycket och jag kommer också att fokusera på att avsluta mitt debutalbum till början av nästa år, men kommer förmodligen att släppa en och annan singel först. Men jag kan inte vänta på att få komma tillbaka till Sverige!

Vi kommer att framföra en del nytt material på festivalen, förväntar er massor av synthar.

Vilka länder kommer du att besöka utöver oss?
– Jag kommer att turnera i Irland, Brasilien, Tyskland, Italien och möjligen Storbritannien och Slovenien.

Föredrar du mindre mer intima spelningar eller desto större uppträdanden?
– Jag föredrar att spela större spelningar.  Det innebär att jag kan använda mig av grafik och ha stora ljusshower. Även om jag gillar att spela intima spelningar också, de större showerna är inte lika nervösa och ljudet är vanligtvis pang på ...

Vilken är din mest minnesvärda spelning hittills?
– Det måste vara när vi spelade i Orlando på House of Blues tillsammans med Erasure. Huset var fullpackat och det var en sådan otrolig energi runt hela rummet. Den amerikanska publiken är mycket entusiastisk och välkomnande. De är inte rädda för att visa sina känslor och jag älskar det.

Hur var det att spela med Erasure?
– Jag har så fina minnen av att turnera med Erasure. Det var en riktig dröm då jag växte upp lyssnandes på deras musik. Jag har lärt mig en hel del bara av att titta på Andy och Vince framföra varje kväll och hur de driver publiken vild. Har särskilt lyssnat på Andys sångövningar när han värmt upp.

Det var mycket inspirerande att höra honom sjunga acapella.

När du inte står på scen är du också modémodell. Finns det fler passioner i yrkesväg?
– (Skrattar) Jag är också en ivrig fotograf. Jag tror att jag är ganska bra på det. Jag älskar hur man kan frysa ett minne med bara ett klick. Fotografering är verkligen terapeutiskt för mig.

Är det så du helst spenderar dina lediga dagar?
– Ja, och att skriva låtar, spela in, äta middag med vänner ... eller svara på intervjufrågor! (skrattar)

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com