Natalie Rose Findlay

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 31 mars 2017

Intervjun möter den London-baserade artisten Natalie Rose Findlay för ett samtal om hennes nya album, att göra satirisk musik, favoritdikter och hur det är, i generella drag, att vara så pass cool som hon är.

Hur länge har du jobbat på den här nya skivan?
- En jävla massa år! (skrattar). Huvuddelen av den spelades in i januari 2016 och sen hade jag en del äldre singlar som jag la in också ... nu när den är ute är det en enorm känsla av att ha åstadkommit något efter år av att ha fått höra nej och fått avslag från skivbolag och sorgen av att känna sig som ett misslyckande. Den är till slut ute på ett grymt skivbolag där jag har ett stort team personer som arbetar för göra den populär. 

För stunden känns det bra och jag mår jag bra.

Firade du releasen?
- Jag var faktiskt och arbetade ... jag jobbar även i en pub, så bandet kom och mötte mig efter jobbet och så blev vi fulla. Sedan har vi fortsatt blivit fulla under alla de kvällar som följt.

Även nu i det här hotellrummet i Paris dealar jag med baksmällan.

Är du nöjd med hur albumet har tagits emot så här långt?
- Ja, jag är väldigt nöjd. Vi spelade in en tv-show i Frankrike som jag var med i den här veckan och albumet har faktiskt hamnat på topplistorna vilket är en trevlig överraskning. Alla recensioner har varit positiva.

Så jag hoppas de goda nyheterna fortsätter kommer på den fronten!

Har man haft koll på dig förvånar nog skivans något mångfaldiga sound inte en. Men då det trots allt är din första skiva tänker jag att många kanske inte hört dig innan. Så hur skulle du sätta ord på allt?
– Eftersom jag har utforskat många olika genrer och sound så tror jag att det enda som håller samman låta-rna är min röst. Men det är ju också ett instrument. De olika teman som finns på skivan är också rätt lika varandra, jag försöker bara förstå mig på världen och förstå mig själv. Det är en övergångsskiva för mig.

Albumet delar namn med låten 'Forgotten Pleasures'. Vad kan du berätta om den låten?
- Den låten var något av ett "eureka moment" som jag skrev tillsammans med Jules efter att vi turnerat i Tyskland. Och det är en låt som blickar tillbaka på tidigare relationer och mitt gamla kanske oklädsamma beteende. Jag är en så annorlunda person nu än vem jag var under tonåren och under tidiga tjugoårsåldern.

Det är något av en kärlekssång till mitt gamla jag och mitt gamla sätt, även om jag är på en bättre plats nu, utan tvekan, så är det fint att komma ihåg dessa bortglömda tider, nöjen, och romantisera de åren.

Vad gjorde det till rätt namn för albumet?
- Det kändes bara rätt, helt enkelt.

'Just Food' är en annan fantastisk låt. Förmodligen min favorit. Även om det måste sägas att varje låt är något av en ovanlig home-run. Den är nästan som en Greatest Hits. Oavsett, vad handlar den om?
- Den är en satir på mat och skönhetsindustrin. Kommer du ihåg reklamen för Protein World?

Nja ...
– Kolla upp den om du inte gör det! Vi stal estetiska element från den till videoinspelningen. Den kampanj-en gjorde mig så arg och det slutade med att den förbjöds i London, så det var en hel del människor som hat-ade den. Det finns så mycket press på människor idag att se ut på rätt sätt, att äta rätt och bla bla bla! Sen på andra sidan myntet av allting ... att skräpmat år så billig att köpa och förstör planeten ... det finns ingen balans längre. Vi måste hitta jämvikten och respektera oss själva och planeten.

Men jag kan inte se hur nåt kommer förändras särskilt snart, vilket är sorgligt.

Men det är bara mina två cent.

Har du nån egen favorit bland alla låtarna?
- 'Sunday morning in the afternoon' ... antagligen. I slutändan behöll vi den demosång jag spelade in klock-an tre på morgonen hemma i soffan, när jag var hög, jag kunde inte sjunga in den bättre efteråt. Låten gav mig avslut på en relation som aldrig kom till stånd. Det är den låt som mest klingar av mognad på hela skiv-an och hör mer till den stil av låtskrivande som jag vill gå vidare med till nästa album som jag gör.

På tal om mognad, vem var du när du växte upp?
- Jag var blyg och pinsam, något som sen förvandlades till upprorisk och frispråkig, och sen blev jag den jag är idag. Jag känner att jag fortfarande växer upp om jag ska vara helt ärlig och då är jag ändå sjuka tjugof-em år redan. Det kräver arbete att mogna. Bara att vara bekväm i sin egen kropp och nöjd med ens omgivn-ing. Det är jobb! Men jag är mycket mer avslappnad nu än jag var när jag var yngre.

Jag har lärt mig att inte svettas över småsakerna lika mycket.

När började du göra musik?
- Jag tror musik var som en flykt för mig när jag var tonåring. Jag kunde lyssna på skivor och försöka efte-rlikna deras låtskrivande och det gjorde att jag kände att jag tillhörde något större än vad min egen tillvaro utgjordes av på den tiden. Jag började spela gitarr och sjunga och hittade mig själv och min egen röst bara genom att försöka och göra mina egna misstag. Jag hittade nyligen några av mina första låtdemosar.

De är faktiskt hysteriskt roliga.

Som jag förstår det blev du väldigt inspirerad av poesi i ditt låtskrivande?
- Poesi är bara så rent. Det är bara ord, det finns inget att gömma sig bakom ... ingen musik, inga bilder, det kommer direkt från poetens själ. Poeter är speciella människor, det kräver mod att vara en.

Jag beundrar verkligen beatpoeter särskilt mycket.

Poeter som Allen Ginsberg och William S. Burroughs. En hel del av krigspoeterna gillar jag också. Jag tyck-er att Kate Tempest är ett geni och även John Cooper Clarke. Jag har varit och sett han många gånger.

Och jag älskar honom! Just nu läser jag en hel del Rupi Kaur också.

Någon favoritdikt?
- 'Song' av Allen Ginsberg eller vadsomhelst av John Cooper Clarke.

Du kommer ju ursprungligen från Manchester, som har en stor och låt oss säga omfamnande, inklud-erande, musikscen. Var det London-leverne eller karriärmöjligheter som gjorde att du ville flytta?
- Det var mer för karriärmöjligheterna som jag flyttade till London, men jag har nog haft mer framgång ute i Europa, så jag borde kanske överväga att flytta hit till Frankrike eller Tyskland istället.

Jag vet inte?!

Vad gillar du att göra när du är hemma i Manchester igen?
- Att träffa alla mina vänner och min familj. Och min katt.

Vem är du på scen?
- Jag antar att jag försöker vara mig själv ... i en mer självsäker variant. Jag vill ge publiken en show.

Och få dem att dansa och ha det bra!

Är du artisten som alltid ser fram emot att stå på scen eller den som nästan är livrädd av det?
- Lite av båda två, beroende på dagen i fråga och vilken form av show det är. Att headlina är mer upphetsa-nde än att supporta ett annat band. Ibland får jag väldigt tung ångest innan framträdanden men jag jobbar på att hantera min stress bättre. Andningsövningar istället för whisky! Vem hade kunnat tro det? 

Hur ser det ut med kommande spelningar för dig nu?
- Vi blev just tvungna att ställa in vår planerade USA-turné eftersom våra visum inte ville komma i tid. Det suger ju en del, men vi är istället på väg till Tyskland för en egen turné på två veckors och så har vi en del festivaler och en show i Paris snart, så det löser sig! Kommer väl åka till Amerika senare istället.

Förhoppningsvis! Med en ännu större och ännu bättre turné!

Vad har varit den mest minnesvärda spelningen hittills?
– Troligtvis Glastonbury eller Garorock Festival. Bara för de stora publikhaven och all gratis sprit! (skrat-tar). Och sen var det kanske ganska konstigt när jag blev kroppsvisiterad vid den Schweiziska gränsen. 

Det är inget jag kommer glömma bort särskilt snart ...

Hur är det med Sverige?
– Jag vill verkligen komma till Sverige igen snart. Jag har varit i Göteborg tidigare och gillade det väldigt mycket. Jag skulle älska att spela på Way Out West-festivalen där. Behöver hitta en agent där!

Med ditt nya och första album ute. Vad har du planerat härnäst nu under tidiga 2017?
– Massor av turnerande och festivaler. Och att jag sedan ska börja skriva på mitt nästa album! 

Vad säger du om jag säger Madonna?
– Att jag inte vill prata om det idag.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com