Natalie Migdal

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 22 september 2017

Med rötterna i den klassiska konstmusiken har Natalie Migdal tidigare arbetat tillsammans med artister som Rickie Lee Jones och Ane Brun. Nu släpper hon tre egna singlar under hösten 2017.

Det kommer fler singlar längs med hela hösten men först ut är I've Run Out of Words'?
– Det finns en otrolig styrka i låten, en stark beslutsamhet i att bryta sig loss från en person som behandlar en dåligt och att man förtjänar att må bra och gå vidare i sitt liv. Den handlar om att bryta kontakten med någon man älskar och frustrationen över att personen fortfarande lever kvar i ens tankar.

Vilka är de andra två låtarna?
– De kommande singlarna heter 'All The Way Home' och 'Open Your Eyes' ...

Det finns en röd tråd som håller alla de här singlarna samman?
– Den röda tråden i de här tre singelsläppen är att de berättar historien om ett uppbrott. Men inte själva uppbrottet i sig utan det som händer emotionellt efter att uppbrottet har skett. Låtarna berättar om olika känslofaser man går igenom i processen att gå vidare och bearbeta det man har varit med om.

Är det ett självupplevt uppbrott?
– Min musik kretsar kring mina egna erfarenheter och erfarenheter som mina nära och kära bär på och är med om. Jag gick själv igenom de faser som singlarna handlar under den perioden och skrivandet blev en viktig del i min process. Det var viktigt för mig att sätta ord på det jag hade upplevt och skapandet blev ett sätt att vara närvarande i känslorna.

När var detta?
– Jag har skrivit mycket musik de senaste åren och den musik som jag nu släpper som mina tre debut-singlar började jag skriva på så tidigt som hösten 2015.

Varför släpper du dem som singlar och inte en EP-skiva?
– Eftersom singlarna handlar om processen att gå vidare så ville jag inte släppa en samlings-EP där man kan ta sig igenom resan på tio minuter. Jag ville försöka återskapa hur det faktiskt känns att vara i den här processen i det verkliga livet. Det är otroligt smärtsamt, vägen är brokig och det tar tid att läka. När man är i det så vet man inte när nästa fas börjar eller hur den kommer kännas och det har jag tagit fasta på i det här släppet. Jag vill ge lyssnaren en möjlighet att gå igenom varje enskild fas ...

I ett tempo som speglar verkligheten mer.

Hur nära inpå varann kommer du släppa låtarna?
– Singlarna släpps med en månads mellanrum, samma datum varje månad med start den 22 september. Däremellan släpps även varsin musikvideo med start den 6 oktober, 6 november och slutligen 6 december.

Du släpper musiken via ditt eget skivbolag Racoon Recordings?
– Det kändes väldigt naturligt att starta eget skivbolag, eftersom jag skrivit musiken själv och byggt upp mitt team på egen hand. Jag gillar att ha friheten att bestämma vilka jag vill ha med. Dessutom har jag en massa spännande planer och samarbeten i tankarna och ett eget skivbolag är ju en utmärkt plattform att släppa musiken på! Ingenting officiellt ännu, men det kommer garanterat bli en hel del spännande släpp på skivbolaget under 2018. Jag vill jättegärna samarbeta mer med film och dans. 

I filmväg har du redan bland annat varit med och gjort musiken till 'Gentlemen'?
– Vi, Migdal Strings, fick den stora äran att vara med och spela stråk på soundtracket till bio-succén 'Gent-lemen' och jag minns när vi fick se smygpremiären på Victoria innan filmen släpptes officiellt. Hur mäktigt det var att höra den musik vi spelat in ett halvår tidigare nere i en källarstudio, i sitt nya sammanhang på bioduken. Nästa film blir den kommande filmen om Ted Gärdestad, med Adam Pålsson i huvudrollen. Vi spelade in stråk på soundtracket under våren och jag är väldigt nyfiken på att se filmen i sin helhet!

Det finns också en dokumentärfilm om dig såg jag ... 'Natalies dröm'?
– Det var en dokumentär som spelades in 2001. Där man fick följa mig i min vardag. Den handlade om min dåvarande dröm att bli konsertviolinist och skildrade hur mitt liv såg ut på musikskolan och balansen mel-lan att få vara barn och musiker i så tidig ålder. Jag är uppvuxen i en musikersläkt och började spela fiol som liten. Min första fiol var gjord av kartong minns jag! Jag måste ha varit fem år gammal och jag var väldigt stolt när jag stod med den där lilla kartongen i handen.

Några år senare började jag skriva musik vid vårt gamla dammiga piano i vardagsrummet och kärleken för det egna skapandet har funnits med mig sen dess.

Jag letade efter den inför den här intervjun men lyckades inte hitta den. Vet du var man kan se den?
– Åh, jag vet faktiskt inte. Jag har en gammal VHS-kassett hemma hos min mamma, men utöver det så har jag ingen aning hur man kan gå till väga ...

Utöver filmprojekt har det också blivit många fina samarbeten med andra musiker?
– Det var otroligt fint att vara med och spela på 'Tomas Andersson Wij med Peter Lemarc' med mitt stråk-kollektiv på Vasateatern, 2016. Vi hade lagt stråk på hans senaste platta 'Den tunna tråden' under somm-aren och sen fick vi förfrågan om att även vara med och förgylla hans sista live-framträdande.  Det var en magiskt kväll både på scen och backstage och jag minns att jag hade en varm känsla under hela kvällen.

Du släppte också ett album med bandet Mirei förra året. Är det annorlunda att nu stå på egna ben?
– Det har funnits en större frihet i de här singlarna. När vi spelade in Mirei-albumet hade vi en helg på oss att spela in allting, medan inspelningarna av de här singlarna pågick under en längre tidsperiod. Det fanns tid att utforska i lugn och ro den här gången och produktionerna har liksom växt fram under våra inspeln-ingssessions. Det är så kul att vara del av ett större kreativt sammanhang där man är del av ett större mas-kineri och det är underbart att vara i min egen lilla kreativa bubbla där jag får ta alla beslut och förverkliga min konstnärliga vision till punkt och pricka.

Jag älskar när jag får göra dem båda parallellt.

Gillar du att också att stå på scen?
– Det är någonting alldeles speciellt att stå på scen för mig. Min musik är så väldigt personlig och att sjunga om självupplevda erfarenheter inför publik är både utmanande och så väldigt helande på samma gång. Det är ett sätt att vara närvarande i mina känslor och ett sätt att hitta ro med mitt förflutna när jag möter verkligheten så som den ser ut idag. 

Vilket har varit ditt mest minnesvärda live-framträdande hittills?
– Det var nu i våras när jag spelade min musik på Hotel Hellsten. Det var fullkomligt knäpptyst i rummet och en näst intill magnetisk stämning. Det var mitt andra liveframträdande i eget namn någonsin och jag minns hur nervös jag var precis innan vi gick ut på scen och jag minns hur jag vaknade upp ur nervosite-ten när vi hörde applåderna när vi skulle gå på scen.

Det fanns så mycket kärlek i rummet och så många varma ögon. Den kvällen går till historien som en av de mest minnesvärda liveframträdandena jag har varit med om. 

Har du varit iväg något utomlands och spelat?
– Jag var faktiskt i Wien i slutet maj och början av juni i år och spelade tre solo-konserter med min musik. Det var häftigt. Jag är annars van vid att ha ett par musiker med mig på scen ...

Men den här gången kompade jag mig själv vid pianot. 

Det blir vad lite releasefirande för singeln på Olympiateatern. Vad har vi att vänta av den?
– Man kan förvänta sig en intim och mysig kväll på en liten teater i stan. Der blir en smygpremiär av musikvideon till första singeln och en konsert med singlarna, plus en massa annat nytt material! 

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com