Naiivi

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 6 november 2017

För drygt ett år sedan skickade Naiivi in sin demo till ett skivbolags infoadress. Nu debuterar hon med 'I'm Leaving'. En låt som vill spegla hur människor alltid lämnar bara för att återvända igen.

Hur kom den stora releasedagen för 'I'm Leaving' att firas nu under släpphelgen?
- Med fyrtioåtta bitar sushi och bastu...

Vad är det för en låt?
- Precis som titeln avslöjar handlar låten om att lämna, i det här fallet en plats för att söka efter något bättre. Dock är en flykt inte lika med förbättring. Jag hade längtat bort till något nytt, så jag flyttade. I tron om att livet blir mer meningsfullt och enkelt på en ny plats åkte jag ensam. Väl på plats insåg jag att vardagen var densamma, med människor som använde lögner som språk. Inget var enklare.

Det är mörk och djup indie. Det är en fullständigt utlämnande låt.

Det är ingen mindre än Mando Diao-Mats Björke som producerat låten?
- Det stämmer! Vi kom i kontakt via Martina Ledinsky på Razzia Records, som introducerade oss. Jag och Mats har pratat mycket om livet i stort och smått. Det har varit viktigt för att kunna skapa en idé för vilken riktning vi velat ta musiken. Jag har skrivit texterna och sen har vi tillsammans skapat soundet. Men då jag bor i en annan stad har processen även bestått av många utförliga mejl och telefonsamtal.

Tack vare Mats lyhördhet och idérikedom har det fungerat bra.

Du och Mats har inte bara samarbetat på de här singeln utan också på en kommande EP?
- Titeln är 'Dark Sunshine' och i likhet med 'I’m Leaving' handlar EP:n om obalans och hur livet är förän-derligt. Det är svårt att veta om man ska förlita sig på sig själv eller låta andras känslor spela in. Att få spela in låtarna har varit viktigt för mig, för att jag ska kunna se mig själv från olika perspektiv.

Det är som en påminnelse av det som varit. Hur man själv kan påverka händelseförlopp och hur det ibland känns som att man står utan makt ...

När släpps den?
- Tidigt nästa år.

Det är inte alla debuterande artister som är signade hos samma bolag som Thåström...
- Jag hade kollat in Razzia ett tag och gillade de som skivbolag, samt deras originella artister och band. Det blev en dröm och även ett mål att bli signad av dem. Jag satt uppe på dagar och nätter och producerade låtar som resulterade i tre som jag tyckte höll måttet.

En sen natt för drygt två år sen kände jag mig redo och skrev ett mejl till Razzia. Demolåtarna bifogades och mejlet skickades. Några dagar senare fick jag svar från Martina Ledinsky, hon ville veta mer.

Hur länge hade du hållt på med musiken?
- Jag spelade cello innan tonåren, men lämnade det eftersom det strikta inte det passade mig. Cellon byttes ut mot en gitarr. Musiken är ett redskap för att förstå mig själv och andra. Jag ser upp till dem som har ärliga intentioner med sitt musikskapande. Inspirationen kommer från det som känns äkta och rakt på sak.

Till exempel Västerbrons och Hurulas texter ... där vardag möter åsikter i kraftfulla melodier.

Hur skulle du beskriva din egen musik?
- När jag gör musik är tanken att man ska få följa med på en resa. Ljudbilden ska förmedla ett djup och bjuda in till reflektion. Den tydligaste markören är melankoli. Trots att en låt kan verka positiv innebär det inte att det melankoliska saknas. Ibland står det tydligt framför mig vad jag vill förmedla. Sedan finns det de gånger då jag bara skriver för att attackera en känsla från olika håll. Sällan är en känsla en ensidig helhet. Ofta förstorar något som andra kanske inte lägger så stor vikt vid.

Har du haft spelningar än?
- Tidigare har jag spelat på fritidsgårdar, i garage och caféer. Mestadels har jag varit gatumusikant. Det är något speciellt att spela som gatumusikant. Man vet aldrig vad som kommer ske eller vilka man kommer möta. Den mäktigaste känslan är när någon står kvar en stund och lyssnar. Just nu är inga spelningar inplanerade. Men jag längtar efter att få möta ögon att övertyga och berätta låtarnas historia för.

Vad för slags scener är det du strävar efter att få stå på?
– Det är svårt att säga specifikt vart jag skulle vilja spela. Så länge det finns ett intresse hos publiken och det skapas en gemenskap genom låtarna spelar inte platsen stor roll.

Tycker du i stort att Sverige har en tillräckligt öppensinnad musikscen?
- Det verkar finnas en öppenhet för många olika stilar och genrer, något som känns fantastiskt. Jag önskar dock mer kompromisslöshet och konstnärlig frihet på Sveriges musikscener ...

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com