Nadja Evelina

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 28 maj 2017

EP-aktuella energikicken Nadja Evelina hann knappt flytta från Bollnäs till Stockholm innan hon slagit igenom med 'Finast utan Filter' häromåret. När hon nu är tillbaka rör hon sig mot något mer nedtonat.

Hur firades releasen av den här nya EP-skivan som du nu har släppt ifrån dig?
– Med releasefest och gig på Obaren i Stockholm. Jag hade omvänd fear of missing out hela veckan innan,  men det var jättemycket folk så jag blev ändå asglad. Följde upp det giget med tequila plus dans, jag fick min hoodie stulen och somnade hos en bästis vid fyra på morgonen. Vad mer kan man begära av en onsdag? 

Efter den, låt oss säga, superpeppiga debutsingeln rör du dig här mot ett mer nedtonat sound?
– Jag vill att det ska kännas. Att andra ska kunna relatera även om jag skriver utifrån mig själv. Själva låt-arna till EP-skivan var redan klara när jag och min producent började jobba på dem.

Så visionen där var att soundet skulle matcha och förstärka känslan i dem. Att låtarna blev mer nedtonade var nog helt enkelt för att det var såna låtar som blivit skrivna just då.

Var du alls förberedd på genomslaget 'Finast utan filter' fick?
– Jag var inte alls beredd på den mängd respons jag fick. Så jag var lika delar glad och chockad.

Det var jättekul och väldigt intensivt.

Vilket Instagramfilter använder du mest?
– Clarendon, plus en procent grön färgtoning. Funkar på allt!

Jag gillar nog 'Säg till' mest av de här nya låtarna som är med på EP:n ...
– Vad kul, tack! Den fick någon att faktiskt säga till en gång! Men jag vet inte vad mer som finns att tilläg-ga där ... (skrattar) Utom att jag är glad att jag skrev den. Alla låtarna handlar om att vara ung, att vara kär, att göra rätt och att göra fel. Lite som små vykort från mitt huvud. Jag gillar själv 'Har du glömt mig än?'

Den var så himla rolig att spela in. Hade min vän Simon på besök i studion för att lägga piano. Efter tre tagningar var det klart. Han spelade så fint att jag ville gråta.

Det är också den senaste jag skrev av EP-låtarna.

Vad kan sätta igång ditt låtskrivande?
– Min bästa grej är att vara nånstans där man inte kan tänka alls, som gig, dansgolv eller i en träningslokal. På vägen hem brukar det plötsligt finnas någonting, en idé, eller några textrader, som man inte hade kunn-at greppa innan. Älskar det, känslan av hur nått bara faller på plats.

Hur hittade du fram till musiken?
– Min pappa är musiker! Och så stod det ett piano i mitt vardagsrum när jag växte upp. På den vägen är de-t. Jag upplever att just i min generation var det en rätt så begränsad musikscen i Bollnäs när jag växte upp. I alla fall just på popfronten. Däremot är både kulturskolan och estetlinjen i Bollnäs viktiga för många.

Och har varit det även för mig.  

Vad betyder den för dig i dag?
– Jag vet faktiskt inte. Vet inget roligare än att skriva, lyssna på musik eller spela ihop med folk jag gillar. Jag antar att musiken är mitt sammanhang. Men vad den är och betyder för mig? Jag vet inte ...

Var det på estetlinjen i Bollnäs Marit Bergman blev något av en mentör för dig?
– Nja, efter studenten pluggade jag på Musikmakarna och behövde en praktikplats. Jag fick hänga med hen-ne runt under slutprocessen av hennes grymma skiva 'Molnfabriken' som är på svenska. Jag hamnade i ett låtskrivarprojekt där Marit var mentor och blev så imponerad och inspirerad av henne. Det var den våren som jag hittade mitt eget svenska skrivande. Det var viktigt. Fick också massa råd och pepp.

Marit är grym på tusen sätt.

Du var med i lite olika band där till en början?
– Vi var ett gäng kompisar som repade, spelade och hängde ganska intensivt. Jag var sexton och hade inte upptäckt mitt skrivande än, vilket gjorde att det var rätt avslappnat för min del. Jag fick chans att nöta replokal, stå på scen och göra sånt som hör till, men utan den värsta prestigen. Är glad för det!

Om vi ska fortsätta namndroppa lite har Jonas Lundqvist varit med på en av dina låtar?
– Det var mitt skivbolag som styrde det faktiskt, som en boyband-style fix up. Stod plötsligt utanför hans dörr med hela min hemmastudio i väskan och ett stort stativ under armen. Jonas var väldigt lätt att jobba med. Jag riggade upp i hans vardagsrum, varenda sladd glappade men han satte allt ändå. Det var fint!

Vilka skulle du namnge som dina egna förebilder?
– Jag har en massa förebilder inom svensk pop, som Jonathan Johansson, Veronica Maggio och Säkert! För att nämna några. Tänker att det säkert hörs också. Den första referensen jag gav till min producent var dock faktiskt Ana Maria Espinosas 'To Win My Love'. Det är så sjuk energi i den låten.

Hur ser det ut med spelningar i sommar?
– Att köra direktsänt i Lotta på Liseberg förra sommaren var minst sagt en upplevelse. Jag spelar nu på Po-pagandas klubb på Hotell Lydmar den 5:e juni och på Hybris sommarfest i Vinterviken den 26:e augusti.

Är det mer låtar på ingång?
– Har en massa utkast som jag jobbar på. Ska bli spännande att se vad de tar för form.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com