Nadja Evelina

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 28 maj 2017

Intervjun nådde ut till EP-aktuella energikicken Nadja Evelina för att få veta mer om de senaste låtarna, relaterbar musik som känns och favoritfiltret på Instagram.

Hur firades releasen av den här nya EP-skivan som du nu har släppt?
– Med releasefest och gig på Obaren i Stockholm. Hade omvänd "fomo" hela veckan innan men det var jätt-emycket folk så jag blev ändå asglad. Följde upp det giget med tequila plus dans, fick min hoodie stulen och somnade hos en bästis vid fyra på morgonen.

Vad mer kan man begära av en onsdag? 

Efter den super-peppiga debutsingeln har du rört dig mot ett mer nedtonat sound?
– Jag vill att det ska kännas. Att andra ska kunna relatera även om jag skriver utifrån mig själv. Själva låt-arna till EP-skivan var redan klara när jag och min producent började jobba på dem. Så visionen där var att soundet skulle matcha och förstärka känslan i dem.

Att låtarna blev mer nedtonade var nog helt enkelt för att det var såna låtar som blivit skrivna just då.

Var du alls förberedd på det genomslag som 'Finast utan filter' fick?
– Jag var inte alls beredd på den mängd respons jag fick. Så jag var lika delar glad och chockad. Det var jättekul och väldigt intensivt.

Vilket Instagram-filter använder du mest?
– Clarendon plus en procent grön färgtoning. Funkar på allt!

Jag gillar nog 'Säg till' mest av de nya låtarna som är med på EP:n ...
– Vad kul, tack! Den fick någon att faktiskt säga till en gång! Men jag vet inte vad mer som finns att tilläg-ga där ... (skrattar). Utom att jag är glad att jag skrev den. Alla låtarna handlar om att vara ung, att vara kär, att göra rätt och att göra fel. Lite som små vykort från mitt huvud.

Jag gillar själv 'Har du glömt mig än?'. Den var så himla rolig att spela in. Hade min vän Simon på besök i studion för att lägga piano. Efter tre tagningar var det klart. Han spelade så fint att jag ville gråta.

Det är också den senaste jag skrev av EP-låtarna.

Vad kan sätta igång ditt låtskrivande?
– Min bästa grej är att vara nånstans där man inte kan tänka alls, som gig, dansgolv eller i en träningslokal. På vägen hem brukar det plötsligt finnas någonting, en idé, eller några textrader, som man inte hade kunn-at greppa innan. Älskar det, känslan av hur nått bara faller på plats.

Hur kom du att hamna i allt det här artisteriet?
– Min pappa är musiker! Och så stod det ett piano i mitt vardagsrum när jag växte upp. På den vägen är det. Jag upplever att just i min generation var det en rätt så begränsad musikscen i Bollnäs när jag växte upp. I alla fall just på popfronten.

Däremot är både kulturskolan och estetlinjen i Bollnäs viktiga för många, och har varit även för mig.  

Var det där Marit Bergman kom att bli något av en mentor för dig?
– Efter studenten pluggade jag på Musikmakarna och behövde en praktikplats. Fick hänga med henne runt under slutprocessen av hennes grymma skiva 'Molnfabriken' som är på svenska. Jag hamnade i ett låtskr-ivarprojekt där Marit var mentor och blev så imponerad och inspirerad av henne. Det var den våren som jag hittade mitt eget svenska skrivande. Det var viktigt. Fick också massa råd och pepp.

Marit är grym på tusen sätt.

För att fortsätta med att droppa namn var Jonas Lundqvist med på en av dina första låtar?
– Det var mitt skivbolag som styrde det faktiskt, som en boyband-style fix-up. Stod plötsligt utanför hans dörr med hela min hemmastudio i väskan och ett stort stativ under armen. Jonas var väldigt lätt att jobba med. Jag riggade upp i hans vardagsrum, varenda sladd glappade men han satte allt ändå. Det var fint!

Vilka skulle nu namnge som dina förebilder?
– Jag har en massa förebilder inom svensk pop, som Jonathan Johansson, Veronica Maggio och Säkert! För att nämna några. Tänker att det säkert hörs också. Den första referensen jag gav till min producent var dock faktiskt Ana Maria Espinosa's 'To Win My Love'. Det är så sjuk energi i den låten.

Du spelade i en del olika band till en början också?
– Vi var ett gäng kompisar som repade, spelade och hängde ganska intensivt. Jag var sexton och hade inte upptäckt mitt skrivande än, vilket gjorde att det var rätt avslappnat för min del. Jag fick chans att nöta replokal, stå på scen och göra sånt som hör till, men utan den värsta prestigen. Är glad för det!

Vad är musiken för dig idag?
– Jag vet faktiskt inte. Vet inget roligare än att skriva, lyssna på musik eller spela ihop med folk jag gillar. Jag antar att musiken är mitt sammanhang. Men vad den är och betyder för mig? Jag vet inte.

Att ha roligt räcker förstås gott och väl. Hur ser det ut med spelningar i sommar?
– Att köra direktsänt i Lotta på Liseberg förra sommaren var minst sagt en upplevelse. Jag spelar nu på Popagandas klubb på Hotell Lydmar den 5:e juni och på Hybris Sommarfest i Vinterviken den 26:e augusti.

Vad väntar annars efter den här EP-releasen. Är det mer låtar på ingång?
– Har en massa utkast som jag jobbar på. Ska bli spännande att se vad de tar för form.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com