Mother Gaia

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 6 juni 2017

Intervjun möter det svenska rockbandet Mother Gaias sångerska Linnéa Eriksson i ett samtal om spontana jams, att var helt och hållet självständiga och fredagens release av EP:n 'We Are Animals'.

Hur peppar ni inför albumsläppet nu den nionde?
- Fett tråkigt svar, men vi försöker ta det lugnt. Det har varit ett ganska hetsigt år för oss alla. Även på ett individuellt plan. Så nu försöker vi bara andas ut och ladda inför releasefesten ...

Som för övrigt kommer att bli årets fest!

Hur länge har ni arbetat på den här skivan?
- Alldeles för länge! (skrattar). Nej, men det är inte direkt bara glitter och glamour att fixa allt själva. Om vi räknar bort tiden då låtarna skrivits har själva inspelningen och allt tagit lite drygt ett år. Eftersom vi har jobbat med en väldigt begränsad budget har vi stött på en del, framförallt tekniska, problem under tidens gång. Tror att vi alla är ganska lättade att det äntligen blev en färdig produkt av det hela till slut.

Men nu är allt helt klart?
- Albumet är helt klart och skivorna pressas i denna stund! 

Blev det fest efteråt när allt var sagt och gjort?
- Det firades med folköl, schwarzwaldstårta och Husets releasefest på Pustervik.

Hur kommer skivan släppas?
- Skivan släpps digitalt på massor av olika streamingtjänster och onlinebutiker, som till exempel Spotify, Tidal, iTunes, och Amazon. Förutom detta så pressas den också på faktiska CD-skivor i sann nittio-talsanda! Vill man ha den i fysiskt format kan den inhandlas via vår hemsida eller direkt av oss.

Frslagsvis på releasefesten den 9 juni.

Min personliga favorit får nog sägas vara låten 'Tarantula' ..
- Vad kul! Det känns lite klyschigt att beskriva exakt vad ens texter handlar om, så låt oss bara säga att den är sprungen ur ett ganska provokativt förhållande. Resten lämnar vi åt lyssnaren att tolka.

Bland låtarna får man väl säga att 'Give It Up' särskiljer sig mest i sitt lugnare tempo?
- Give it up är en riktigt gammal goding som hängt med oss i över fem år nu, ursprungligen från ett av Oskar och Linnéas tidigare projekt. Det är en sån där låt som plötsligt bara kom. Nu i efterhand känns det som att den var färdigskriven på ungefär femton minuter. Självklart har den dock fortsatt utvecklas med oss under åren också. Det känns kul att den nu fått ett nytt liv med Mother Gaia!

Hur ser låtskrivarprocessen ut för er i bandet?
- Det börjar nästan alltid med att någon har en idé som vi jobbar vidare på tillsammans. Vi brukar hålla det ganska öppet så att alla får chans att sätta sin prägel på låten. Det är kul, för det låter i slutändan aldrig som den som kom med idén hade tänkt från början. Mycket kommer också från spontana jam när vi egentligen bara tänkt rensa skallen lite ...

Vad förmedlar ni i era texter?
- Ja du ... om man ska koka ner det blir det ofta ganska många suckar åt mänskligheten och alla orättvisor, hur vi behandlar varandra. Sedan är ångest och olycklig kärlek ganska vanligt förekommande också. Vet inte riktigt varför det blir så. Egentligen är vi ganska glada och roliga och tycker att livet är kul! Men det är konstigt hur det är så mycket lättare att skriva om deppiga saker än glada saker. Om det är några låtar som betyder lite extra, så skulle det skulle nog vara Give it up och Tarantula, för att de båda har så mycket historia och känslor kopplade till själva låttexterna.

Hela den här EP:n är ju som ett ångestladdat kaos kastat i ansiktet på all skit som finns i världen. Fast på ett bra sätt. Ett härligt och taggande sätt. Typ så.

Det är väl ganska lätt att säga att ni har en del åttiotalsinfluenser. Eller?
- (Skrattar) Säger du det? Det kanske vi har... alla i bandet drar nog influenser från lite olika håll, som rock, pop, funk, country, folk, klassisk hårdrock och allt däremellan. Sen har vi många artister och band gemensamt såklart, men tror stor del av vårt sound kommer just från att alla har lite olika influenser.

Detta märks nog tydligast på Andreas och Oskars gitarrer som var för sig låter som att de är födda i olika årtionden, men känns självklara tillsammans. Lite som sprit och batterier, två helt olika saker som tillsammans bildar världens bästa punkbandsnamn.

Hur kom bandet till?
- Linnéa och Oskar har spelat ihop i olika projekt sedan de träffades i gymnasiet. I början av 2015 fick Linnéa med sig Andreas som hon träffade på universitetet och Oskar råkade av en händelse springa in i Kristian, som han hade spelat med förr i tiden men inte träffat på några år. Sedan har medlemmar kommit och gått, men det var så det hela började. Precis innan skivsläppet har vi nu också fått ett tillskott på orgel. Marcus alltså, en sådan guldklimp!

Många band tar sig friheter med att kalla sig själva för indie. Men ni står faktiskt för allt?
- Det är skönt att vi själva har full kontroll över allt vi gör, men det betyder också att vi måste göra allting själva (skrattar). Det är kul och vi älskar det vi gör, men det kan vara rätt slitsamt och tidskrävande, vilket har resulterat i att produktionen av den här skivan har tagit längre tid än planerat.

Men det känns otroligt bra att vi har lyckats skapa den här produkten helt från scratch, och allt jobb har gjort oss mer stolta över vad vi har lyckats åstadkomma på något vis.

Finns det nått ni särskilt saknar?
- Som sagt, det skulle vara rätt skönt att ha ett bolag i ryggen som kunde hjälpa en med några av de praktiska och administrativa grejerna, så vi kunde fokusera mer på den kreativa delen. Men nu vet vi ju hur allt funkar, så nästa gång kommer det att gå smidigt som en katt!

Albumets titelspår 'We Are Animals' fick sig också en musikvideo?
- Videon regisserades av vår eminenta Kristian som även har regisserat dokumentärer och kortfilmer tidigare, så även denna har vi producerat och släppt på egen hand. Tanken med videon är väl att väcka en viss avsky. Efter att den släpptes ringde Linnéas mamma upp och sa att den var superbra, men att hon aldrig ville se den igen. Så det verkar ju ha funkat lite i alla fall (skrattar). Det var också väldigt kul att spela in videon. Vi fick kleta in oss i färg som inte gick bort på en vecka. Också värt att nämna är att Tuva Jagell som är med i videon blev Guldbaggenominerad för sin roll i 'Pojkarna'.

Grattis igen till henne!

Har ni börjat boka in några gigs för sommaren?
- Ja, vi har några gigs bokade inför sommaren. Till exempel så ska vi ut i skogen och spela på Dungenyran i slutet av juli, vilket ska bli skitkul! Annars är vi taggade på att få komma ut och få dela skivan med världen nu när den släpps. Just nu är det Tarantula som är favoritlåten att spela live. Vi har inte hunnit spela den live mer än en gång för att den är ganska så färsk. Men så är det väl alltid, den senaste låten känns alltid som den bästa låten. En annan favorit är en ännu inte döpt låt som går under arbetsnamnet 'Lycklig' ...

Kom och se oss spela i sommar så kommer ni förstå varför (skrattar)

Föredrar ni nattklubbsgigs eller stora festivalscener?
- Tufft val! Att spela i mörkret på en mindre klubb ger en härlig känsla då en kommer närmare publiken på ett annat sätt. Sedan är det ju också härligt att ha en stor scen att få springa runt på! Vi har alltid kul när vi står på scen och vi vill att det ska synas. Det sprider en härlig känsla i rummet som vi tror smittar av sig mycket på publiken, som i sin tur ger energi tillbaka till oss.

Just det utbytet känns jätteviktigt!

Vilken har varit eran mest minnesvärda spelning hittills?
- När vi var i London senast och spelade på Redrock Festival satte sig hela publiken på golvet tillsammans med oss när vi spelade 'Give it up'. Det kändes väldigt intimt att få möta publiken på ett sådant sätt. Som att vi alla upplevde stunden tillsammans ...

Har det varit några fler gig utomlands än det?
- Efter att Linnéa bott i London ett par år för att plugga musik känns det lite som ett andra hem för oss, så där har vi varit ett par gånger. Vi har dock inte varit ute i resten av Europa och härjat tidigare, men ser fram emot att göra nu efter att skivan släpps.

Vad tycker ni om livescenerna hemma i Göteborg?
- Vi tycker att Göteborg har en stark livescen. Dock känns det som att det ofta är ett ganska stort hopp från att vara ett relativt nytt band som på något sätt får begränsa sig till ungdomsgårdar, till band som är lite mer etablerade som får spela på de lite större scenerna i stan.

Det hade varit kul att se fler mellanstora scener för band som är på gång, för det är ju svårt för band att växa och bygga upp sitt rykte om de inte får synas. Samtidigt känner vi att det just nu skapas väldigt mycket bra musik i stan, så den konkurrens som finns är trots allt berättigad.

Några sista ord?
- Några sista ord? ... "Listen to it with a candle burning and you will see your entire future" ...

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com