Miranda Sajdak

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 11 maj 2016

Intervjun möter amerikanska filmskaparen Miranda Sajdak i ett samtal om actionfilm, situationen för kvinnor i Hollywood och hur det var att vinna The Next MacGyver.

Vad fick dig att vilja göra "En actionthriller med feministisk vinkel" i och med 'No Trace'?
- Jag har alltid velat göra en actionfilm och det är något som jag har skjutit på det i evigheter. Jag arbetade tillsammans med en annan producent, på en storfilm, och det var hon som föreslog att jag skulle ta tag i det och äntligen göra det. Så en del av inspirationen bakom var bara att få filmen att faktiskt bli av. Bestämde mig för att sluta vänta, och sluta upp med att producera kortfilmer för andra, även om jag fortfarande gör det, och till slut producera något som jag själv också vill stå bakom och regissera.

Projektet började skrivas i slutet av förra året, på vintern, och vi filmar nu till hösten. Våra största förb-eredelser just nu är att hitta våra olika inspelningsplatser. Det är den svåraste delen. Det finns fem platser tror jag som vi gör vårt bästa för att hitta sådana miljöer som fungerar för det vi behöver.

Vad är det filmen handlar om?
- Filmen följer en polis som arbetar under täckmantel hos en kriminell liga, de rånar en bank och snart finner hon sig på flykt från sina egna tidigare poliskollegor. Man kommer att få se en kvinna i huvudrollen och jag vill inte säga för mycket men handlingen cirkulerar definitivt kring henne och hennes val kommer överraska. Det finns också en manlig protagonist närvarande med sin egen intressanta historia.

Vilka skådespelare är med?
– I ensemblen ingår James Kyson från 'Heroes', Pia Shah från 'Greys Anatomy' och Eric Sparks som också är med i den nya 'Jason Bourne' filmen. Hittills har processen bokstavligen varit fenomenal. Jag har nått ut direkt eller kontaktats av alla som är en del av filmen. Och alla mina förstahandsval har sagt ja!

Ligger ditt intresse främst i action eller kan du ta dig an lite allt möjligt?
- Jag är främst intresserad av action, thrillers och drama-filmer. Jag är minst intresserad av skräck och ko-medi. Actionfilmer lockar mig pågrund av den typ av "Större än livet"-element som verkligen vaknar till liv på vita duken. Det är spännande att se action på bio! Jag sysslar även med kampsport själv, så action-filmer är något jag relaterar till, då jag tycker om att titta på och dekonstruera slagsmålscener en hel del.

Bland mina favoriter finns 'The Raid', 'District B13' och 'Ong-Bak', pågrund av hur de alla revolutionerat olika stilar av kampsport på vita duken. Jag väntar fortfarande på att någon ska göra en storfilm med 'krav maga' eller 'capoeira'. Älskar också Die Hard, för dess manus och skådespeleriet, det är en av de bästa. En riktig klassiker. Och så avgudar jag 'The Long Kiss Goodnight' ... som jag tycker är en av de mest undersk-attade actionfilmerna. Manuset och agerandet i den övervinner mig varje gång, och jag älskar sista scenen.

Vilken var den första actionfilmen du någonsin såg?
- Den första actionfilmen jag såg? Jag försöker tänka tillbaka på vad det skulle kunna ha varit. Jag älskar ju actionfilmer, men vet inte om jag har ett så distinkt minne av den första. Det är en bra fråga!

Det var antagligen något från åttio- eller nittiotalet. Men ärligt talat, om jag tänker tillbaka på filmerna från den tiden så kan det helt legitimt ha varit 'Jumpin Jack Flash' (skrattar). Det kan också ha varit nån historisk film som 'The Three Musketeers' eller så. Är inte helt säker men jag kör på nån av de två.

Så när blev du först intresserad av att jobba i filmbranschen?
- Jag blev intresserad av att vara filmskapare under nittiotalet ... när jag såg filmen 'Tjejligan'. Jag lämnade biografen och visste direkt att jag ville regissera film och det målet har inte ändrats sedan dess. Mitt första riktiga jobb var sen en film under gymnasiet som hette 'Nick Detroit'. Det var en sorts spion och zombie-hybrid regisserad av en otrolig filmskapare som jag fortfarande har äran att få känna och ha kontakt med.

Den spelades in på gammeldags film. Jag var producent och arbetade tillsammans med kameraavdelningen, så väl som att vara 'pa' och stand-in på projektet. I grund och botten lärde jag mig alltså massor och fick prova på de flesta olika avdelningar. Det var fantastiskt.

Vad var det som lockade med filmformatet?
- Jag älskar att berätta fängslande historier och jag älskar att berätta så att det är inkluderande. Jag tror inte att de här två utesluter varandra, utan att de finns ömsesidigt. Jag gillar särskilt mörka berättelser som sätter kvinnor i maktpositioner. Så jag tenderar att dras till den typen av manus och berättande.

Vilka personer har inspirerat dig längs vägen?
- Längs vägen har jag blivit inspirerad av så många människor. Men jag ser särskilt till regissörer just nu, Som Penny Marshall, Debra Granik och Lexi Alexander är mina viktigaste bransch-inspirationer.

Jag hörde nånstans att det blivit över hundra kortfilmer hittills. Är det sant?
- Jag har arbetat med över hundra kortfilmer i någon kapacitet, ja. Jag har däremot inte regisserat så många ännu. Men jag har varit inblandad i mer än hundra då jag har arbetat i varje slags avdelning som finns. Och jag älskar dom alla av olika skäl. Vilket förmodligen också är anledningen till att jag tycker om att regissera och producera så mycket ... man får delta i varje område.

Vilka är de största projekten du varit involverad i?
- De största som jag arbetat på är förmodligen 'The Bourne Ultimatum' och 'Cloverfield'. Jag var 'pa' på båda dem projekten när de filmades i New York.

Du har ditt egna produktionsbolag?
- Jag startade faktiskt företaget för att ... det här är roligt ... då ingen någonsin tror på mig när jag berättar det här. Men jag grundade bokstavligt talat företaget av skatteskäl, eftersom jag är en frilansande arbetare och det hjälper mig att ordna med mina inkomster under året mer enhetligt. Det är lättare att göra det gen-om ett företag, så i grund och botten är det därför som jag har företaget.

Men nu har det blivit nån slags: "Du har ett produktionsbolag!" och vid den här laget brukar jag säga: "Ja, det har jag, men inte i klassisk mening". Jag använder främst namnet på mina egna projekt, men för när-varande inte när det gäller att producera andras saker.

Vilka utmaningar finns det som man kanske inte tänker på innan man är i det?
- Det enklaste är förmodligen alla element bakom kulisserna. Att hitta sitt crew, sin ensemble, att vara på inspelningen eller även efterredigeringen. Allt sådant är roligt och lätt för mig. Den största utmaningen för mig är finansiering och marknadsföring. Det är de områden som jag fortfarande lär mig mest om.

Har du märkt av några fördomar mot dig som kvinnlig filmskapare specifikt?
- Jag har upplevt alla fördomar som kvinnlig filmskapare. I USA är statistiken ganska fruktansvärd för kvinnor bakom kameran ... bortsett från några fåtal avdelningar. Det har egentligen inte blivit bättre med åren. Jag önskar att jag hade mer att säga om det här, men av att döma vad som kommer ut ur orginisati-oner som MDSC och The Geena Davis Institute, så väl som med regelbunda rapporter från DGA, så skulle jag säga att det ser ganska illa ut just nu.

Är det särskilt mycket inom just action?
– Eftersom detta är min första actionfilm ska jag inte fälla någon utan säger bara att jag ännu inte har upp-levt något sådant som är specifikt relaterat till att göra just actionfilmer.

Några av de allra bästa actionfilmerna har kvinnliga huvudpersoner, som 'Alien' och 'Terminator' ...
- Ja, men jag har inte sett särskilt många nya actionfilmer med bra kvinnliga karaktärer bortsett från 'Red' och filmer med Melissa McCarthy. Det är nästan som om de måste vara komedier för att de ska få marknad-sföras. Jag gillar ju inte komedi så är inte den bästa åskådaren för de filmerna.

Däremot har jag verkligen gillat en del med manliga huvudpersoner, 'San Andreas' var kul, 'The Raid' var fantastisk och 'District B13' är en av mina favoriter.  Men ingen av dessa har egentligen några välavrun-dade kvinnliga karaktärer, de är mest där som motivation för männen.

Jag tror att vi har en lång väg att gå än med att skapa bra kvinnliga karaktärer i actionfilmer.

Hur skulle du rollsätta en 'The Expendabelles' film?
- Geena Davis, Melissa McCarthy, Sandra Bullock, Lucy Lawless, Angelina Jolie och Gina Carano är för-modligen mina favoriter. Jag skulle förmodligen också välja Michelle Rodriguez, Ronda Rousey, Zoe Sal-dana, Michelle Yeoh, Q'orianka Kilcher, Ziyi Zhang, Vivica Fox, Gina Torres och Odette Annable. Det finns mer som jag glömmer, men det skulle vara startlistan!

Jag har också en hel del män på min lista, men jag väljer att inte nämna dem då de redan får så mycket uty-mme i pressen, men du kan ju kolla in filmerna jag nämnde så är de med där. Eller ja, jag kan väl likaväl nämna några! Jet Li, Bruce Willis, Vin Diesel, Donnie Yen och Jackie Chan har alla en plats i mitt hjärta.

Finns det någon film du skulle vilja filma om ur det här feministiska perspektivet?
- Jag skulle vilja regissera 'Gravity' från original-manuset av Rodrigo Garcia och ta bort alla hänvisningar till moderskap, George Clooney's fejkräddning och allt det halvnakna omkringflytandet ... och behålla alla komedielementen som försvann. Jag skulle göra den mindre maskulin och istället göra den stärkande för kvinnor så som det första manuset av Garcia var.

På tal om manus ... har du några särskilda knep för att komma över eventuell skrivkramp?
- Gå på en promenad eller ta en dusch! Gör något som tar dig bort från stressen och kom tillbaka med nya idéer. Prata också med någon som kan komma på vad problemet är. Kanske brainstorma lite och skriv ut olika idéer som kommer slumpmässigt. Man kan kanske arbeta med ett annat projekt för att ge sig själv lite utrymme. Läs mycket andra manus och böcker. Fast egentligen, och detta är det svåraste, att bara skriva. Det är faktiskt helt okej om det blir lite halvdåligt. Det är det som revideringar är till för!

Bara skriv ... det är det bästa råd jag kan ge. Ingen hindrar dig från att köpa program som 'Final Drift' och 'Movie Magic' eller att ladda ned 'Celtx' och börja skriva idag!

Finns det något man bör ha tänkt på innan man ens tar sig an manusförfattar-stressen?
- För att få din film gjord måste du först av allt lära dig branschen. Lär dig så mycket du kan. Gå till så må-nga evenemang som möjligt och om du kan få ett jobb ... ta det. Att träffa människor och nätverka kan ta dig lika långt som din talang.  Efter det är det bara att göra det bästa du kan för att bli så bra du kan bli.

Om du ska göra en kortfilm, gör den, få ut den. Om du ska göra en långfilm, där är jag mindre bra på att ge svar. Finansiering är ett berg man får bestiga då. Men oavsett måste man göra sitt bästa för att få ut sitt namn, träffa människor och arbeta med likasinnade.  Men gör det bästa du kan för att få ut ditt namn, träffa människor och arbeta med likasinnade medarbetare.

Du fick själv en plattform genom att vinna The Next MacGyver förra året ...
- Det gjorde jag ... jag vann The Next MacGyver. En tävling där man tar fram en pitch för en TV-serie, just denna gång som skulle handla om kvinnliga ingenjörer. Mitt projekt handlade om en kvinna som arbetar som ingenjör under andra världskriget, på den amerikanska sidan.

Lite som om 'Rosie the Riveter' hade haft sin egna serie.

Ser den ut att plockas upp?
– Den är fortfarande med dem för närvarande. Den fick ju också handledning av Scott Free och en grupp av väldigt framgångsrika producenter medan jag skrev på pilotavsnittet ...

Vad hade du kunnat göra med ett gem och lite silvertejp om du var MacGyver?
- Jag skulle kunna göra ett klibbig gem.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com