Miles Robbins &
Patrick Schwarzenegger

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 20 mars 2020

Miles, ja, son till Tim, och Patrick, ja, son till Arnold, spelar den splittrade duon Luke och Daniel, varav bara en finns på riktigt. I 'Daniel Isn't Real' får vi se en låtsaskompis eskeralera bortom kontroll.

Att ha en berömd förälder kan vara komplicerat, särskilt om man själv tänker följa i deras fotspår?

Miles: Jag undvek den här branschen så länge jag kunde på grund av hur jag absolut inte vill bli ständigt associerad och jämförd med vilka mina föräldrar är. Men både Patrick och jag upptäckte att vi verkligen älskar att spela in och få göra någonting speciellt, och det hjälper att ingen av oss gör det för rampljuset.

Jag vet att i alla fall min intressebrist av berömmelse är vad som gör att jag kan göra bra ifrån mig.

Patrick: Jag var alltid intresserad men ville också att människor skulle få se mitt skådespel i ett annat ljus än det och förstå att jag inte bara har försökt följa i min pappas fotspår. Han har erbjudit mig många roller i sina filmer men jag är inte intresserad av att tacka ja till hans actionfilmer utan vill förtjäna min plats.

Jag tänkte från början att jag hellre börjar smått och gör coola indiefilmer eller gör teaterpjäser.

Miles: Jag vann ett pris för bästa skådespelare på Sitges Festival förra året, roligt, men i själva verket blev det den bästa ögonöppnaren och en av de mer ödmjukande saker som kunde hända mig i det tillfället för när jag fick den hade de skrivit fel namn, de har skrivit "Daniel Robbins" på den istället för Miles. Det hade nog kunnat gå mig åt huvudet, men eftersom de skrivit fel namn tänkte jag, "Du har en lång väg kvar att gå än!"

(Skrattar)

Så vi kommer inte få se en Arnold och son-film den närmsta tiden?

Patrick: Vi har pratat om det, men jag vill bara inte ha en liten roll i en av hans filmer, inte som ett slags välgörenhetsfall, om du förstår hur jag menar? Jag är väldigt petig med vilka roller jag vill göra och hur jag ska lyckas. Men min pappa vet om allt det här om hur jag känner för han känner mig så väl.

Men om det finns nått coolt projekt med roller som fungerar för oss båda, så visst ...

Då skulle vi göra det så klart!

I den här filmen är det en college-nykomling, Luke, som lider av ett familjetrauma, och återupplivar sin gamla låtsaskompis från sin barndom, Daniel, för att hjälpa honom hantera stressen. Utan att veta att Daniel är rätt farlig. Stannade ni så mycket ni kunde tillsammans, för att vara i samklang?

Miles: Vi gjorde absolut mycket improvisation genom att bara hänga med varandra och ha en ganska busig jargong under dagarna. Men det var inte som de där historierna man hör om ibland när skådepelare har sp-enderat all tid tillsammans och kanske till och med delat och gått på toalett i varandras trailer! (skrattar)

Patrick: Inspelningen kunde vara rätt tuff egentligen, speciellt för Miles då han hade den betydligt tyngre karaktären att spela. Jag hade det roligare, jag skulle säga att jag under hela inspelningen var på det helt motsatta humöret än honom ... och var den som sprang runt och gapade och sjöng mellan tagningarna. Ibl-and när han hade problem att komma till ett visst ställe i en scen kom han över till mig och blev irriterad.

Miles: Det var nog roligare för honom att vara tortyrare än att bli torterad och jag gick igenom några peri-oder som var riktigt svåra och ibland till och med faktiskt riktigt smärtsamma. Patrick var väldigt stödja-nde då och hjälpsam med att få mig igenom det och hitta rätt sinnesstämning i scenerna (skrattar)

Patrick: Han började skrika rakt ut i frustration ... och alla de scenerna blev jättebra!

Miles, hur var det att ha på sig alla proteser?

Miles: Det var vad jag var glad över! Att få ha min "bläckfiskmask" på. Filmmagi är hela anledningen till att vi gör det här så varför inte gå hela vägen genom att sätta på sig massa proteser och göra så mycket av det som möjligt? Kostymer och att låta skenet bedra är en del av det roliga med att göra filmer.

När jag hade de på mig sjöng jag Fever Ray-låtar hela dagarna och var så galen jag kunde.

Det är den enda möjligheten jag fortfarande har haft att få vara ett bläckfiskmonster.

Vad väntar för er nu efter de här två rollerna?

Patrick: Tack och lov har jag precis hunnit avsluta många inspelningar. Jag avslutade precis en annan film som heter 'Echo Boomers' med Michael Shannon och Alex Pettyfer, och 'Warning' där jag också spelar med Alex men även Thomas Jane och Annabelle Wallis, och vi hann även bli helt klara med inspelningarna av 'Moxie' som är Amy Poehlers andra Netflix-film efter 'Wine Country' som kom ut förra året.

Miles: Det är ganska lugnt nu, det är några skådespelarprojekt som står stilla, men jag och mitt band, Pop Pop Family, släpper vårt andra album den här våren. Det är ett band jag och min utvalda familj av vänner och andra artister har hållit på med i åtta år nu och vi gör sånger för vuxna barn med humorn i behåll.

Såna som kanske kan lägga ett tag på att fundera på varför människor har byxor på sig.

Det är mycket på is nu, klättrar ni på väggarna?

Miles: Jag har uppmanat mig själv och vill uppmana alla att göra någonting annat att sitta på internet un-der dessa mörka dagar för att det gör att man känner sig fri igen. Infrakstur smulas sönder, men vilket bät-tre tillfälle än nu att återvända till naturen, där vi kom ifrån, och titta undan från alla skärmar lite ... gå ut!

Patrick: Jag hörde nån säga att vi är i en simulering? (skrattar)

Miles: Bara ta hand om varandra tills vi vet.

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com