Midnight Boy

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 13 december 2017

Det har snart gått tre år sedan vi hörde av Johan Daun Krafman, aka Midnight Boy. Efter att ha stått i strålkastarljuset i Melodifestivalen 2015, tog det slut. Nu är han tillbaka.

Det är närmare tre år sedan ditt förra singelsläpp och då du medverkade i Mellon. En lång paus?
– Det handlade mest om att jag var väldigt trött på musik precis där efter. Då hade jag aldrig gjort något annat heller egentligen, utan bodde mer eller mindre i min studio. Så när jag inte kände för det längre blev det väldigt konstigt och jag mådde inte särskilt bra. Jag låg på nätterna och försökte fundera ut vad jag kunde göra istället. En klassisk identitetskris såhär i efterhand.

Nu läser jag till psykolog på SU och tycker det är väldigt intressant, även om det nog låter lite klyschigt nu.

Hur ser du tillbaka på hela Mello-upplevelsen idag? Det är ju något av en cirkus...
– Mm onekligen ett himla rabalder men det var kul och jag lärde mig mycket om hur det funkar i de sammanhangen och så. Det är en helt annan värld för en liten artist, från att försöka samla ihop vänner till gratisspelningar på nån sunkig klubb till hårdbevakning från media och grymt proffsiga förutsättningar. Det gick inte riktigt att ta in då och nu minns jag mest att jag var sjukt koncentrerad hela veckan och att det var väldigt skönt att däcka hemma på soffan när det var över.

Samtidigt hade jag varit ganska naiv och tänkt att jag nog skulle kunna försörja mig på min egen musik efter där och därför slutat ta andra jobb flera månader innan. Men istället satt jag och sökte jobb hos arbetsförmedlingen tre dagar efter min medverkan. Det är inget jag längtar tillbaka till.

Vad har du för tankar om mediauppmärksamheten efter att ha varit i den bubblan?
– Bra fråga, jag tror att jag själv alltid varit dålig på att förutse det där. Jag fick mycket frågor kring min video till "When you’re strange", om bar överkropp och en del kring min sexualitet.

Jag kan förstå att det kommer upp men för mig ser jag hellre att musiken och det jag gör kreativt kring den får tala för sig självt. Jag vill inte stå vid sidan om och försöka förklara eller förtydliga sånt utan är ganska säker på att dem som fattar ... fattar.

Man kan anta att du var signerad då med tanke på att du fick chans att medverka i det skivbolags-PR jippot. Men den här nya låten släpper du däremot själv. Vad ser för slags för- och nackdelar med det?
– Ja, det är såklart både och. Fördelarna är absolut att kunna bestämma allt själv och inte behöva förhålla sig till vad andra tycker under egentligen alla slags processer. Inga avbrott i flowet liksom, det ger en större frihet. Samtidigt är det uppenbart att jag aldrig kan hinna med allt som ett bolag kan hjälpa med.

Det är ju väldigt skönt att ha någon som finns där för en med allt, som pushar och som dessutom kan skapa förutsättningar för större spridning och sånt. 

Låten är inte helt ny utan är egentligen också från 2015? Vad gjorde nu till rätt tid att släppa den?
– Det stämmer, jag skulle egentligen släppt den hösten 2015 men hade noll energi till det. Det var ungefär då jag drog mig tillbaka helt också. Det där med rätt tid är intressant, nu finns absolut en stor lust men ibland önskar jag att jag bara kunde släppa låtar oftare, lite mer hipp som happ.

Jag har ganska många låtar som bara ligger som jag nog borde släppt tidigare, för vissa av dem har jag vuxit ifrån nu och lär antagligen aldrig släppa. Egentligen skulle jag vilja ha det mer som en öppen dagbok, en mlogg kanske, jag ska försöka bli bättre på det.

Hur brukar låtskrivandet se ut för dig?
– Det har varit väldigt olika men när det blir bra så händer det oftast väldigt fort. Det är inte alltid så att jag vet vad jag vill skriva om på förhand utan det är mer ackord eller nåt beat som har en känsla som utvecklas när man börjar testa melodier och så vidare. Då försöker jag hålla texten inom det och då kan det ju bli vad som helst egentligen så vad jag vill förmedla skiljer sig åt från låt till låt.

Ibland vet jag vad jag vill skriva om på förhand och då kan det gå väldigt fort, jag tänkte släppa en sån låt om inte allt för länge faktiskt. Men "Bombay Haze" handlar om verklighetsflykt, ett tema som alltid varit ganska aktuellt i mitt liv. Jag tycker att låten känns lite som ett tåg som tuffar på, ut ur världen.

Hur skulle du beskriva den soundmässigt?
– Så svår fråga, jag har hört den för många gånger i olika produktionsstadier. Det får väl bli "tåget" då, den har en och samma synth i grunden som spelar samma ackord genom hela låten, men växer lite allteftersom. Resten får de som lyssnar avgöra.

Ett genomgående inslag i din musik är annars 80-tals influenserna. Vad är det med åttiotalet?
– Jag har nog alltid haft en stark fäbless för det åttiotalska även om jag inte direkt känner samma absoluta driv att hålla mig inom den genren musikaliskt längre. Men det har nog mycket att göra med svänget och de storslagna, ibland lite sorgliga ambienta ljuden. Och de till synes fria uttrycken.

Sen är jag ju född i slutet på åttiotalet så det finns nog en hel del omedveten nostalgi inbakat också.

Olle Blomström producerade?
– Olle är både duktig och en väldigt härlig person så det är alltid kul att jobba med honom. Han har en mer musikalisk överblick och är en sån som bara får låtar att funka utan att man exakt vet hur han gör. Vi hamnar ganska djupt i processen båda två och testar mycket olika idéer. I Bombay Haze slutade det med att vi spelade om alla synthar på min Juno-60 sista dagen innan- mixinlämning.

Hur hade drömvideon till låten sett ut?
– Just en drömvideo vore lite coolt i så fall. Fast då skulle man velat ha en schyst Hollywoodbudget så att man kunde gå loss ordentligt ...

Jag älskar musikvideos och tycker verkligen att det är synd att det känns som att det lite är påväg bort.

Har du alltid velat vara artist eller har det funnits andra ambitioner och drömmar längs vägen?
– Jag ville nog mer bli skådespelare när jag var yngre, men jag bytte ganska tidigt från teater till musik och efter det har nog musiken varit det enda fram till för några år sen då. Även om jag pluggar psykolog nu så tror jag att jag måste använda det inom något kreativt.

Jag tycker väldigt mycket om att skriva också och får delvis utlopp för det under utbildningen, jag skulle vilja skriva mer i framtiden.

Hur kom musiken först på tal?
– Jag har alltid hållit på mycket med musik, som liten spelade jag också mycket teater och sjöng samtidigt. Jag började spela elorgel tidigt och höll på i fem år men var egentligen inte ett dugg intresserad, fattar egentligen inte varför jag fortsatte ...

Men när jag bytte till trummor så började jag förstå vad det handlade om. Så det kan ha varit då kanske.

Var kom ditt artistnamn Midnight Boy ifrån?
– Från en låt jag skrev precis när jag flyttat till Stockholm, typ 2009. Jag har ingen aning var jag fick det ifrån, men det anspelar ju på en slags manlig prostituerad och jag tyckte det var coolt och ganska ärligt i hur det kan kännas att vara ung och brottas med anpassning i en vuxenvärld.

Så vi kommer inte behöva vänta ytterligare tre år till nästa släpp. Är du tillbaka 'for good' nu?
– For good vet man aldrig, men jag tänker släppa några låtar nu. Jag blir pappa i början på mars och kommer antagligen att göra ett lite mer spontant släpp om det då, det är en väldigt enkel låt, akustisk, så den blir annorlunda i förhållande till mitt övriga alster.

Sen kommer ett släpp till under våren och förhoppningsvis ett lite senare under sommaren eller början på hösten 2018. Det är det jag kan säga nu.

Komer den nyskrivna musiken skilja sig åt mycket från dina tidigare alster?
– Nyskriven musik kommer nog skilja sig en del. Men det där tycker man å andra sidan nästan alltid själv, så vi får se. 

Kan man också se fram emot att se dig på scen igen?
– Det hoppas jag verkligen, jag har trånat efter publiken och scenen, antagligen mest av allt. Håll koll på mina sociala för att se vad som dyker upp. Att möta min publik är det absolut finaste för mig som artist.

Finns där någon särskild spelning du kan titta tillbaka på och finna särskilt minnesvärd idag?
– Jag hade några helt fantastiska spelningar i Los Angeles, 2014. Det var mycket folk och väldigt bra ös och i övrigt en helt magisk resa. Det måste ha varit det. Jag tror att nästa spelning jag gör kommer att bli väldigt speciell också, det var så länge sen nu.

Så för att runda av ... i vilket scenario passar det bäst för oss att lyssna på nya singeln?
– Ensam med lurar på väg någonstans i snön i skymningstid skulle jag säga. Gärna med lite måsten i till-varon, typ en dag mitt i veckan. Ödsligheten under vintern kan vara väldigt vacker.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com