Me the Tiger

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 12 maj 2016

Bland daladräkter och dalmål hittar vi det svenska electrobandet Me the Tiger. Vi pratar med Gabriella Åström och Tobias Andersson om re-releasen av deras debutalbum, remixer och åsiktshymlande svenskar.

Albumet 'Me the Tiger' är en re-release av erat debutalbum. Vadan denna nylansering?

Gabriella: Det var vårat skivbolag som föreslog att vi skulle släppa debutalbumet igen ...

Och vi tyckte det var en bra idé helt enkelt.

Tobias: Skivbolaget, tyska Repo Records, har fått många förfrågningar kring om vi har ny musik på gång. Eftersom vi precis har påbörjat inspelningen av nya skivan så kommer det dröja ett tag innan den ser dag-ens ljus, så i väntan på det släpps vår debut på nytt. Då albumet endast släpptes digitalt i Skandinavien kändes det både rätt och kul att låtarna fick en ny chans över hela världen.

Har skivan förändrats på något vis?

Gabriella: Den sista låten 'Borlänge' var inte med på första släppet, så den är ny på plattan. I övrigt har vi låtit debutskivan fått vara som den är. Det är väldigt svårt att gå in och ändra något som vi redan har bestämt att vi är färdiga med. Det brukar inte bli bättre i alla fall.

Hur såg den ursprungliga releasen ut om den bara var för Skandinavien?

Tobias: Vi gjorde allt själva på den tiden, så spridningen blev ju väldigt begränsad då vi varken har de rätta marknadsföringskanalerna eller ekonomin för att bekosta någon ordentlig PR-drive. Egentligen var ju skivan en slags markering som starten av bandet. Vi hade bara spelat live ett fåtal gånger innan skivan släpptes, men i och med släppet blev det ju betydligt lättare att komma ut. Man kan väl närmast benämna ursprungslanseringen som ett digitalt visitkort där vi visade upp vad vi pysslade med.

Det har ju ändå gått några år sen skivan släpptes. Hur var det att återvända till materialet igen?

Gabriella: Eftersom vi har fortsatt att spela många av dessa låtar live, just för att vi gillar dem, så känns det ganska naturligt och nära på något vis.

Dock är vi sugna på att presentera nytt material och har redan börjat spela in.

Hur har bemötandet sett ut nu när den släppts utomlands?

Gabriella: Hittills har vi fått bra respons. Jättekul!

Det här känns ju också som ett utmärkt tillfälle att fråga hur åren sen debuten varit för er?

Gabriella: Vi har varit ute och spelat en hel del live och vi har fortsatt att spela in nytt material. Det kän-ns kanske som ett tråkigt svar, men vi jobbar på. Vi är inte den typen av personer som hänger fast vid det gamla och fastnar utan vi vill alltid framåt och utvecklas som band och som människor.

Tobias: Ser man tillbaka på vad som skett sedan albumet släpptes för tre år sedan så inser man att det fak-tiskt har hänt en massa saker i positiv bemärkelse. När vi släppte albumet kändes allt väldigt färskt och ganska ostadigt. Idag är bandet ett väloljat maskineri både på och utanför scen. Vi har slitit väldigt mycket och lagt ner oändligt med tid på bandet. Detta har ju även resulterat att vi gjort stora framsteg.

I sommar väntar spelningar på några av de största elektroniska festivalerna i Europa. Det hade garanterat inte varit möjligt om vi inte haft bandet så högt prioriterat de senaste åren.

Här i Sverige kom erat andra album 'Vitriolic' ut i fjol. Kändes det annorlunda med skiva två?

Tobias: Väldigt stor skillnad! När vi gjorde debuten var allt extremt färskt. Hela den inspelningen var mer som en förutsättningslös lek. Vi testade väldigt många idéer och sakta men säkert utkristalliserades det som skulle bli Me the Tiger. Egentligen är debuten en samling låtar och inte en skiva. Arbetet med 'Vitr-iolic' var både enklare och svårare. Nu hade vi en klar bild över hur bandet låter, men samtidigt var pressen lite större på att faktiskt få ihop något bra. Jag var inte rädd för att göra andra besvikna, utan pressen låg på mig själv. Att jag skulle bli nöjd. Med facit i hand är jag dock väldigt nöjd med vad vi presterat.

Gabriella ... hur har din resa i musiken sett ut?

Gabriella: Jag började intressera mig för musik väldigt tidigt. Jag spelade mitt första instrument redan som sexåring och sedan dess har musik haft stor betydelse i mitt liv. Mitt första "riktiga" band var ett salsa och världsmusikband, jag började i det när jag var fjorton år, då som congas-spelare, percussionist och kör-sångerska. Sedan gick jag musikgymnasium och efter gymnasiet flyttade jag till Falun och började spela ännu mer musik än innan, allt ifrån reggae till popband ...

Men det är i electrogenren som jag hittat mig själv och känner mig hemma i.

När blev det här bandet till?

Gabriella: Vi föddes 2012 hemma i min och Jonas studio, som då var ett hörn i vårt sovrum. Tobias hörde av sig och frågade om jag ville testa sjunga på några låtar som han gjort. "Ja, visst" sa jag ... "Vad ska en annars göra en fredag kväll?". Vi spelade in några låtar och konstaterade att detta blev ju ganska bra.

Och kul var det också. Sedan dess har det rullat på.

Jonas är inte här för intervjun. Men vem är den här tredje bandmedlemmen?

Gabriella: Jonas Martinsson på trummor.

Finns det någon särskild tanke bakom valet av bandnamnet Me the Tiger?

Tobias: Det bottnar i den gamla kampanjen "en svensk tiger" som uppstod under andra världskriget. Kam-panjens syfte var att mana allmänheten till tystnad om allt som kunde skada det neutrala Sverige, som vid tiden för kampanjen var omgivet av krigförande och ockuperade länder i andra världskrigets Europa. Upp-maningen om att svensken skulle hålla käft tog skruv och vi är nog idag ett av de mest ängsliga länderna i världen. Vi har blivit extremt duktiga på att hymla med vi tycker och tänker, såvida vi inte sitter bakom en datorskärm, där vi istället tar igen allt med råge. Då släpper vi lös alla helveten på jorden.

Det är uppfriskande för så väl den enskilda människan, men framförallt för det demokratiska samhället, om vi har ett bra diskussionsklimat. I nuläget känns det dock bara som att invandringsfrågan och möjl-igtvis vargens vara eller icke vara sätter fart på folk. Dessutom är större delarna av dessa debatter på den allra lägsta intellektuella nivån. Tänk om folk kunde engagera sig lika mycket i annat känslomässigt.

Som?

Tobias: Exempelvis miljöfrågor eller skatteflykt.

Innan har ni just pratat om att bandet är till hälften musik och till hälften "budskap"?

Gabriella: Vi tar varje tillfälle i akt att få någonting sagt, något som som påverkar människor och som får dom att reflektera över den värld vi lever i. När vi har chansen att påverka så tar vi den.

Tobias: Utanför bandet jobbar vi bland annat med jämställdhet och ungdomar i utanförskap. I bandets namn försöker vi så mycket vi kan ställa upp i bra och givande sammanhang. Vi har till exempel spelat på många olika former av välgörenhetskonserter och textmässigt tar vi upp saker som vi vill förändra eller som helt enkelt gör oss ledsna eller förbannade. Vi predikar inga slagord ...

Men kan vi med vår musik göra en ytterst liten förändring i samhället till det bättre har vi vunnit.

Hur skulle ni beskriva eran musik rent musikaliskt?

Tobias: Energifylld elektronica ... som ströslats med pop, rock och punk.

Ni är idag som nämnt signade med tyska Repo Music. Vad fick er att signa med dem?

Gabriella: Vi fick en bra feeling i kontakten med dem och så körde vi på det. Dessutom är de som driver skivbolaget själva musiker och de har också varit verksamma inom synth-electro branschen vilket känns bra för då kan de förstå oss och de scener som passar för oss.

Tobias: Under tidigt 2015 blev jag kontaktad av Olaf Sprick, från bolaget Wod som representerar många stora electro-akter i Europa, som ville börja jobba med oss. Bara inom ett par veckor efter att vårt sama-rbete hade tagit fart presenterade han ett möjligt samarbete med Repo.

Vi fick, precis som Bella säger, en bra känsla. Och hittills har den känslan bestått.

Me the Tiger har sen dess nominerats i prissammanhang ett flertal gånger. Bland annat för bästa ba-nd under Dalearlia Music Awards och svenska journalist-husguden Fredrik Strage har också talat högt och gott om er. Men hur ser scenen ut för er här hemma i Sverige?

Gabriella: Vi har nu lyckats komma i bättre kontakt med electro-synthscenen i Sverige under det senaste året och det visar sig att Stockholm och Göteborg är de städer som verkar passa oss bäst och har visat störst intresse för vår musik. Det är annars blandat intresse för vår musik i Sverige skulle jag vilja säga.

Tobias: Sverige är svårt! Det finns djävulskt mycket bra musik, men på tok för få spelställen. Dessutom är svenska festivaler lite fega med att boka mindre akter. Det finns ju givetvis en förståelse för att man behö-ver namn som säljer biljetter. Men ger man inte nya band chansen att utvecklas så kommer "det svenska musikundret" inte att hålla särskilt länge till. Tycker att såväl klubb- och festivalscenen i exempelvis Tys-kland är betydligt mer inbjudande till nya grejer. Dessutom är publiken där mycket mer nyfiken på ny mu-sik. Det känns som att vi svenskar är lite mer bekväma. Vi vill ha full koll på läget innan vi ger oss ut och lyssnar på musik. Dock måste jag säga att synth-publiken i Sverige är väldigt lojal.

Det är väl kanske lite "ryggen mot väggen" känsla ... men man känner ett ordenligt stöd.

Synthscenen har ju flera band, däribland Daft Punk, som hellre låter sina spelningar gå på auto med-ans de själva är kvar och jobbar i studion. Gillar ni mest att vara ute eller att vara i studion?

Gabriella: Båda delar är väldigt viktiga för oss som band. Utan att vara i studion så skulle det inte vara kul att stå på scen och vice versa. Jag själv föreställer mig alltid reaktionen på publiken när vi spelar live när vi sitter i studion och spelar i nytt, vilket är en stor motivation och motor för att göra ett bra jobb i studion.

Tobias: Hur kreativt stimulerande det än må vara att skapa ny musik så är det inget mot att få stå på en scen och möta publiken. Jag personligen skulle aldrig nöja mej med att vara ett "studioband".

Vilken är eran mest minnesvärda spelning så här långt?

Gabriella: Electronic Summer 2015 i Göteborg är den spelningen som har etsat sig fast i mitt hjärta som en av de mest minnesvärda spelningarna. Vi fick otroligt fin respons av publiken.

Och jag har aldrig tidigare fått en sådan kick av att stå på scen.

Planerar ni att giga något utanför Sverige nu när debutalbumet har fått spridning?

Gabriella: Ja, det gör vi! Vi har en del på gång ute i Europa. Bland annat på festivalerna Infest i England och på Mera Luna i Tyskland.

Re-releasen av debuten åt sidan så har ni också släppt en EP med remixer?

Tobias: Det är kul med remixer. Att en låt i andras händer kan få en helt annan kostym.  I juni släpper vi vår andra remix-EP från debutalbumet. Då kommer en radda med riktigt bra versioner av 'Ariana'.

Ni har också själva gjort en remix på en Vogan Poetry låt?

Tobias: Vi fick en förfrågan av bandet om att göra en remix till deras remix-album. Jag fick välja mellan ett gäng låtar och jag fattade snabbt tycke för 'Virtues'. Jag fick snabbt en idé i huvudet och jag tycker nog att resultatet blev helt okej. Det är kul att ändå få sätta sin egen touch på ett annat bands låt.

Vem hade inte varit fel att få samarbeta med härnäst?

Tobias: Av de nu mer levande gamla hjältarna återstår nästan bara Trent Reznor i Nine Inch Nails. Att få jobba med honom, eller rent utav bara se honom jobba, vore fantastiskt.

Han har betytt extremt mycket för mig. Både rent musikaliskt i mitt egna skapande, men främst också för att hans musik har hjälpt mig under min uppväxt.

Varför låter 2010-talet generellt allt mer som åttiotalet?

Gabriella: "Allt kommer tillbaka" är något som en brukar säga. Det är väl samma sak med musik tror jag.

Antingen eller! Att från och med nu bara sjunga på dalmål eller bara få klä er i daladräkt?

Gabriella: Jag säger sjunga på dalmål i så fall ...

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com