Mavrick

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 21 mars 2018

Mavrick är en av landets starkaste sångare och låtskrivare. Efter stort genomslag blev han signad tidigt. Men det är i och med hans frigörelse från "kostymerna" som han uppnår sann förändring.

'Kids' blev den första officiella singeln efter skivbolagsuppbrottet, men redan innan den hann du smyga ut det lite speciella EP-släppet 'Passage to Freedom' också? Om det kan ses som en EP-skiva?
– "Lite speciella" (skrattar). 'Passage' var en reningsprocess för mig, en katarsiseffekt på allt som hänt det senaste  året. Jag behövde släppa de tre spåren för att inte känna mig som en musikalisk fånge i den nya perioden jag skulle gå in i. Nu finns det inga andra som bestämmer när och hur jag får släppa min musik.

Ett album kommer i början av september och jag tänkte släppa låtar kontinuerligt varje månad tills dess.

Vad gjorde just 'Kids' och nu 'Change' till rätt första singlar?
– Först och främst för att jag älskar 'Kids'. Tycker den är asfet och jävligt annorlunda både det jag har gjort innan och allt annat som släpps nu. Sen handlar den om allt jag känt det senaste året, både musikaliskt och politiskt. Så även om jag visste att det var en "lite speciell" låt så var det självklart för mig att släppa 'Kids' först. 'Change' är mitt popanthem! Jag ville för en gång skull göra en låt utan några krusiduller och mörker.

En glad jävla dänga helt enkelt! Vill åka till Island och spela in en håll käften planet earth nature sensati-on-video! Island är mitt happy place!

Man får ju inte direkt intrycket av att du och skivbolaget lämnade varann på särskilt god fot baserat på de här första släppen? "We don't answer to the money man", "The rich getting richer" ...
– Jag har verkligen ingen personlig vendetta mot någon jag jobbade med, men klart att det inte är kul när ett förhållande tar slut. Det är klart det finns massa förväntningar och förhoppningar när man skriver på för ett stort skivbolag. I slutet kändes det bara som att jag hade fastnat och inte var lika glad i det jag gjorde som jag borde vara. Då var det enkelt för mig att kunna släppa det.

Och fokusera på att vara glad igen. 

Försöker man krysta fram något om man vill hitta nån symbolik till ditt artistnamn? Är du en ensamvarg eller är det kanske mest ett 'Top Gun' homage?
– Har alltid försökt hitta min egen väg och göra nåt som någon annan kanske inte gör. Däremot älskar jag att jobba med andra och inspireras otroligt mycket av andra. Full kreativ frihet tillsammans med andra är det bästa som finns! Eller ja ... det bästa som finns efter 'Top Gun'.

Vad är det som är bra med att bli signad?
– Massa saker! Tycker bara inte att det finns ett svar på den frågan som gäller för alla. Man får inte glöm-ma att vi gör saker som är personliga och har olika betydelse för var och en. Man kan inte behandla alla på samma sätt och därför finns det inget rätt svar på frågan. Hitta ett team som tror på dig och det du gör, ett team som jobbar mot samma mål som du och som får bra förutsättningar för att göra det, och om det är på ett stort skivbolag så är väl det fantastiskt.

De har ju helt andra ekonomiska muskler och kontakter! Det viktigaste är att man är glad!

Vad tycker du om "Pop Sverige"?
– Musikbranschen i Sverige kommer väl alltid vara Melodifestivalen och Topp-tjugo på Spotify och det är inte så stor skillnad från nåt annat i världen. Däremot finns det en värld och scen utanför "branschen" som är sjukt inspirerande. Svensk pop har väl alltid legat i framkant. Däremot tror jag att vi ibland helgon-förklarar just det "svenska" i framgångsrik svensk pop. De som verkligen lyckats utomlands har ju varit mästare på att blanda det svenska och det internationella.

Hundra procentig scandipop tror jag ingen slår kullerbyttor av ute i världen ...

Du har själv ett väldigt internationellt sound. Blev väldigt förvånad efter att ha hört din musik och sen se att du föddes i Stenungsund. Det är en slags gospel-RnB pop som inte riktigt görs här?
– Blir väldigt glad om någon tänker så. Har verkligen från första början velat hitta en egen väg och inte bara köra copy paste på annat. Skulle kunna rabbla upp inspirationskällor hela dagen. Prince, Kate Bush, Freddie Mercury, Thom Yorke, Björk, ABBA. Men jag skulle aldrig glorifiera det jag gör genom att säga att det låter som mina idoler, men jag skulle aldrig heller förminska mina drömmar att försöka bli som dem.

Det har funnits fler personer bakom det här Mavrick-projektet?
– Mavrick har alltid varit jag men det var inte förrän jag började skriva med Elias Kapari och David Hedvall som alla bitar föll på plats. Utan dem hade jag nog inte fortsatt! Vi ville alla göra nåt unikt och nytt och trodde på det vi gjorde hundra procent. 

Vad kommer dina låttexter ur?
– Texterna är det enda jag alltid gör helt själv. Ingen annan ska stå som ansvarig utgivare för mitt ordbajs-eri, Låtskrivandet är det enda jag inte kan fly från. Det förföljer mig konstant. Vilket båda är en blessing and a curse! Ibland kanske det blir för personligt, folk bryr sig faktiskt inte alltid om mina tankar och problem (skrattar). Men jag kan inte hålla på att tjabbla om massa saker som jag inte känner på riktigt.

Då blir det ännu mer ointressant.

Vet du precis när en låt är helt klar och redo att släppas?
– Jag tvivlar typ fyrahundra gånger om dagen på varför jag håller på med det här och inte bara är brevbär-are istället, det verkar så jävla nice! Men där skulle jag inte få den kicken jag får när man precis kommit på nåt eller skrivit klart nåt i studion. Det är fan världens bästa känsla!

Då vet jag att jag är nöjd och varför jag gör det här.

Vem är du på scen?
– Jag vill och intalar mig själv att jag är nån hybrid av Prince och Blood Orange, men är förmodligen bara nån spinkig white boy med svängiga höfter. Men så länge jag intalar mig själv det så är det ju det man får se. Hundra procent inlevelse och hybris! Jag skulle helst vilja spela hela tiden. Det är det förutom skapa-nde-processen i studion som jag tycker mest om.

Kan man se dig live nu någon gång framöver?
– Det kommer blir några festivalspelningar i sommar samt andra mindre grejer. Men framför allt blir det en spelning på Södra Teatern i höst vilket kommer vara ett totalt hybrisgig. Spelar ingen roll om jag går femtiotusen-kronor back på det giget. Det ska vara så maxat som det bara går för att ge mig själv en ärlig chans att visa hur fet min musik kan låta live.

Vi kan inte avsluta det här utan att gå in på det rätt så välgjorda om än lite korta spelet du släppt ...
– 'Kids: The Game' är det fetaste och roligaste jag har gjort! Hade en idé om att jag ville bemöta mitt upp-brott med skivbolaget på ett roligt sätt. Det är uppenbarligen gjort med en jävla massa glimten i ögat och det tror jag alla förstår. Sen hade jag turen att träffa två genier som kunde förverkliga mina idéer. Har alltid drömt om att skjuta regnbågar på suits så att de blir glada och börjar dansa.

Några sista ord innan läsarna och lyssnarna gör sig redo för ‘Change’?
– Sätt på låten och tänk på det som gör er glada. Då lovar jag att det kommer bli kul!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com