Marble Heads

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 4 oktober 2016

Intervjun möter Malmöbaserade bandet Marble Heads sångare Nikko Krickic för ett samtal om dunder och brak, deras senaste EP-skiva och hur inspelningen av densamma var på Studio Möllan.

Bandet Marble Heads släpper EP-skivan 'Marble Heads' ...
– Det blir lättare att komma ihåg den då!

Det är ju inte så ovanligt att betitla första skivan efter bandnamn. Men det här är inte debuten?
– Nej, det är faktiskt vår andra EP. Men samtidigt är vi ett helt annat band sen sist ... så nu när 'Marble Heads' EP:n är ute så känns det jättebra. Vi har landat på rätt väg denna gången och det känns suveränt.

Hur är ni ett helt annat band nu än sist?
– Vi gjorde en rockad i bandet. Tittade först upp i hotellsviten och sedan ner i rännstenen och tänkte bara "ini mini majni mo". Man hör ju tydliga influenser ifrån punk, psykedelisk rock och surf i vår musik. Jag personligen älskar surf, punk och Madchester-eran. Men grundtanken är att ta energin från punken och mixa den med psykadeliska slingor och melodier.

Och se vad bra det blev. Vårt sound är stort. Det är flawless!

Hur gick det till när bandet kom till världen?
– Jag och Fredrik spelade i ett annat band tidigare, men den dåvarande basisten flyttade till Götet och min högra hand stack till Stockholm och börja spela med bandet Solen istället. Jag hade spelat med Christofer tidigare så jag bad honom spela bas, och så satte vi ihop det nya bandet med basisten på trummor, gitarr-isten på bas, jag på gitarr och en annan kille som ibland bara dök upp och spelade synth. Det var med denna konstellation som vi spelade in vår första EP-skiva som släpptes vintern 2014.

Efter det hoppade syntharen av och då bestämde vi oss för att byta instrumenten mellan oss så att vi alla gjorde det vi var bäst på. Gitarristen fick således spela gitarr, basisten fick spela bas, jag släppte gitarren och fokuserade enbart på sång och vi fick in en grym trummis i Alexis.

Sedan så har vi precis plockat in en gitarrist till, en sällsynt talangfull kille från Österlen vid namn Ivan, som kommer ge Marble Heads ytterligare ett par dimensioner.

Och the rest is history.

Vem skriver låtarna?
– Jag skriver låtarna, för jag vet hur man strängar ihop en schysst låt på gitarr. Men de andra är mest jäv-ligt duktiga på varsitt instrument, de är mycket duktiga musiker. Alltså sjunger jag konstellationsmässigt. Jag kommer med melodier och låtar som jag konstant filar på hemma. Sen så lägger de andra sin instrume-ntala magi över det och vi tjabbar fram och tillbaka om saker som kan funka. Sen så rättt vad det är så är du i himmelen innan du hunnit säga kex! Då blir det ner till puben, öl och skål!

Jag gillar berättelser, det behöver inte nödvändigtvis vara något man själv eller någon annan upplevt. Det är vilket som, båda funkar, självbiografiskt och fiktivt. För stunden tänker jag aldrig på om det är fiktivt eller tvärtom. Idéer kommer av sig själv. Sen i efterhand så kan man ju alltid peka på en låt och veta om den framförallt är självbiografisk eller fiktivt berättad. Men oftast så är det saker som händer runt omkring mig som jag berättar om och jag får även inspiration av händelser i andra människors liv ...

Som dyrkare av William Blake och Oscar Wilde så tycker jag om provokativa vridningar och ändlös ironi.

Vad får vi höra på EP-skivan?
– De låtarna handlar om allt ifrån att konstant vilja hålla sig borta från verkligheten till rena kärleks-hyllningar. Den är ju rätt sorglig skivan, men det finns även mycket hopp både i musiken men även i texterna. Sen borde man spela den högt. På med hög volym!

"Show me where to find you in the haze, our mist is young and so are our days"

Det är en rad från 'This Time Tomorrow'. Jag gillar den textraden för den är förbryllande, luddig och oföru-tsägbar. Och den bör också vara för evigt.

'This Time Tomorrow' är en av EP:ns tre stycken låtar. Var det några låtar som inte kom med?
– Vi valde mellan sex låtar och en av dem, 'Pirate Radio', gjorde nästan sin väg till studion. Jag sa innan vi visade låtarna att vår inspelningstekniker och producent kommer att vilja ha med den. Men vi höll själva fast vid att den är för kommersiell. Medan dessa tre som är med är unika för mig på olika sätt.

Hur?
– Jag älskar marschen i 'Jump On Over', 'Wallflower' har jag aldrig hört något liknande som tidigare och 'This Time Tomorrow' har ett bra driv.

Var spelade ni in nånstans?
– Vi spelade in den på Studio Möllan i Malmö, under tre dagar. Vi hade ingen "riktig" producent med oss, men Emil Isaksson som äger studion är oerhört talangfull på det han gör och hade oss gnagandes i nacken men till slut så. Man önskar däremot att man hade mer tid!

Föredrar du att vara ute och spela eller att vara i repet och arbeta fram nytt material?
– Jag föredrar att spela live ... det är de handlar om! På Markan i Hässleholm träffade vi ett fan som visste allt om oss trots vi själva inte hade någon större koll på vilka vi var. Det var kul.

Om ni fick välja någon att spela med live?
– The Cramps!

Vad väntar bandet härnäst?
– Responsen på EP:n har varit toppen. Det är även extra kul att olika låtar i EP:n blir favoriserade av olika recensenter. Det blir mer låtar och spelningar och vi vill välkomna alla att komma och fira med oss.

Dunder och brak!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com