Malena Lagerhorn

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 23 augusti 2016

Intervjun möter författaren Malena Lagerhorn i ett samtal om kärleken till olika slags språk, ett eventuellt nordiskt ursprung för Homeros verk och psykopaten Herakles.

Så, Ilion! Vad handlar romanen om?
– Ilion är en historisk roman om ett av världens mest kända slag, slaget om Troja, skildrat av den antike skalden Homeros i eposet Iliaden. Många känner nog igen handlingen från filmen "Troy" med Brad Pitt. Slaget äger rum under en svunnen tidsålder, under bronsåldern. Jag har valt att förlägga handlingen till Norden, enligt en ny teori av den italienske kärnfysikern Felice Vinci.

För mer än 3000 år sedan fanns i Norden en slags förtida vikingakultur, som vi inte vet så mycket om ännu, men nya rön pekar på att Norden inte alls var så primitivt, och betydligt mäktigare, än vad man har trott hittills.

Hur kom den här bokidén till dig? Det började med att du läste en artikel?
– För ett antal år sedan läste jag en artikel i SvD, en längre recension kan man säga, om en bok som heter 'Baltic Origins of Homer’s Epic Tales' av Felice Vinci ... numera översatt på svenska till "Skandinaviskt ursprung för Homeros dikter". Teorin som presenterades i boken menar på att moderna vetenskaper, såsom arkeologi, klimatologi, geografi med flera, pekar på att Homeros klassiska epos Iliaden och Odysséen har sitt ursprung i Norden, och inte i Grekland där verken sedermera skrevs ned.

Jag bestämde mig för att läsa boken, som är ganska akademisk men enormt fantasieggande. När jag därefter läste Iliaden och Odysséen såg jag eposen i ett helt annat ljus. Slaget om Troja framstod med ens som en gigantisk vikingatida plundringsräd, där hjältarna kastar sten på varandra på slagfältet och mitt i striden stannar upp för att hålla långa kväden innan de stöter spjut i varandra. Precis som i de isländska sagorna.

Athens Institute for Education and Research har själva kommit att bemöta den här teorin och håller i en panel om ämnet nästa vår. Hur mycket i det här verkar faktiskt kunna vara legitimt?
– Själv är jag övertygad om att teorin stämmer och det gör vid det här laget ett ökande antal forskare från olika dicipliner världen över, även om de ännu är få till antalet och teorin omtvistad. Atiner tar ingen ställning utan bjuder in till tvärvetenskapliga diskussioner kring intressanta ämnen. Jag tycker att det är lite modigt av dem att hålla en panel om ett så pass kontroversiellt ämne.

Homeros verk är trots allt något som ligger nära hjärtat i den Grekiska kulturen. Har det funnits mycket kontrovers kring frågan?
– Ja, det har ju inte varit enkelt för Felice Vinci att få gehör för sin teori, i alla fall inte till en början, då han presenterade den för nästan tjugo år sedan. Första gången han höll en presentation på ett universitet i Italien anordnades strax därefter en ”mot-konferens” som ville befästa att Homeros verk är urgrekiska.
Numera har fler börjat ansluta sig till teorin, eller vill i alla fall diskutera ett nordiskt ursprung för Homeros verk. Vad teorin egentligen säger är att det finns en verklig förankring i berättelserna ...

Att de inte bara är fantasiprodukter. Därmed får vi ny kunskap om vår forntid, både om Nordens och Greklands tidiga historia.

I och med att du var tidigt ute i att anamma den här åskådningen undrar man ju om du fått några förfrågningar om att uttala dig i ämnet nu när det fått utrymme även i forskarkretsar?
– Jag har hittills mest hållit föredrag på bibliotek och i privata sammanhang. Felice Vinci, vars teori jag bygger min bok på, uppmanade mig dock att kontakta Atiner för att eventuellt delta i panelen.

Men jag är ju en lite udda fågel i sammanhanget, de flesta närvarande kommer att vara forskare i olika ämnen, så jag vet inte om jag platsar.

Vad är det med just den här idén som tilltalar dig?
– Det undrar jag också! Jag tror det till en början kan ha att göra med en julkalender jag såg när jag var barn som hette något i stil med 'Gudar och hjältar på himlavalvet'. Sedan tycker jag om att se med nya ögon på etablerade sanningar, att få helt nya perspektiv på saker och ting.

Du har skrivit boken tillsammans med din syster Annika Lagerhorn?
– Annika är extremt bra på research, vilket har gjort att jag har kunnat fokusera mer på den skönlitterära texten, även om jag också har plöjt igenom olika översättningar av Iliaden och Odysséen liksom andra grekiska verk såsom Argonautika och skrifter av Herodotos, Pausanias, Diodorus Siculus med flera. Och så bronsåldersarkeologi. Men det är ju en lyx att kunna använda sammanställningar av alla skeenden och allt som sker på slagfältet i Iliaden ...

Annika är mycket bättre på detaljer än mig. Ska pilspetsen vara av flinta eller granit, när hjälten i boken kommer från Stockholmstrakten och inte från Skåne? Sådana detaljer har vi diskuterat, eller snarare tjafsat om, hur länge som helst.

Till viss del kanske uppenbart, men var har du hittat inspiration under skrivandets gång?
– Jag tror man måste vara på det klara med hur ens kreativa process ser ut. Jag vet att Jan Guillou kan sätta sig ner på morgonen varje dag och börja skriva, men för att jag ska kunna skriva måste jag först försätta mig i en fantasistämning, där jag ser allt framför mig och då meningar nästan formulerar sig av sig själva inom mig. Om jag försöker göra som Jan Guillou, och jag har försökt, så blir det jättetrist text. Jag brukar läsa på först och ha en god bild av vad jag ska skriva om. Sedan tramsar jag runt, fikar och promenerar, helst själv, annars fungerar det inte. Så gör jag även i mitt vanliga jobb när jag ska skriva en längre text.

Jag sätter mig aldrig ner och skriver med en gång.

Vad har varit roligast under arbetet med den här romanen?
– Jag har fått en förälskelse till språk. Jag har studerat engelska, tyska och italienska, vid sidan av ekonomistudier, men det är först nu som jag har kunnat känna hur fascinerande det är med språk. Utan att vara lingvist eller språkvetare. Så jag är inne i någon slags romantisk bubbla av språkkärlek.

Det blir också en engelsk utgåva av Ilion inom kort?
– Jag har både vänner och släktingar i USA så jag bestämde mig för att översätta Ilion själv, tillsammans med min syster och Eric i St. Louis som korrekturläsare. Det är en rolig utmaning att få fram samma bilder och känslor på ett annat språk. Boken släpps på Amazon i slutet av september, om vi håller tidsplanen.

Du har även skrivit en andra roman som släpptes nyligen, 'Herakles'. Är det en slags uppföljare?
– Den så kallade hjälten Herakles dök upp lite då och då när vi gjorde research för Ilion. Utöver en del stjärnmyter finns det extremt många otäcka berättelser om honom. Bragder och hjältedåd som mest handlar om onödigt våld, våldtäkter och mord. Det är så märkligt att han fortfarande får vara en hjälte. För bara några år sedan gjordes en glorifierande film om honom. Jag bestämde mig för att skriva om Herakles som de grekiska texterna faktiskt beskriver honom, som en psykopat.

Herakles levde ungefär en generation före slaget om Troja. Jag har, i enlighet med Ilion, placerat honom i nordisk bronsålder, men utöver det är det en fristående roman. Skriven i jagform. Det har varit en intressant upplevelse att beskriva en totalt hänsynslös människa utifrån hans eget själviska perspektiv.

Jag är intresserad av din bakgrund och hur du hittade till författarskapet. Du har haft foten inne i många olika branscher? Vad fick dig att, så att säga, sätta dig ned med pennan i hand?
– Jag har egentligen aldrig haft något plan för mitt liv utan har bara följt med på något sätt. Av en slump har jag hamnat inom medicinteknik och estetik. Framför allt har jag jobbat med hudvård och estetiska behandlingar. Under en period jobbade jag väldigt mycket och det var då jag bestämde mig för att börja skriva Ilion. Jag tror att jag kände mig känslomässigt fastlåst och att jag inte befann mig där jag ville vara. Skrivandet blev en fristad, där jag gjorde något som jag verkligen tyckte om.

När skrev du dina allra första texter? Minns du någon särskild?
– Annika och jag började skriva när vi var 4,5-5 år gamla. Tydligen skrev vi en lapp som vi klistrade upp på fönstret med budskapet ”vi är instengda i vilan” och får inte komma ut innan vi har ”stedat hela huset”. I en annan text berättade någon av oss att vi skulle ”ut ock fisa ströming”.

Och så var det något med ett kukhus ... sjukhus.

Som författare, vad är det som du rent generellt vill ge läsarna. Vad är en Lagerhorn-bok?
– Min förhoppning är mina läsare bär något med sig efteråt, något som de tänker och funderar på. Det är vad jag själv uppskattar med böcker, att de ger mig något mer än underhållning för stunden.

Utan att för den delen vara faktaböcker.

Utöver Ilion på engelska. Vad väntar annars härnäst?
– Troligtvis kommer jag till att börja med översätta även 'Herakles – en psykopats berättelse'. Sedan skulle jag vilja skriva om en kvinna. Och om shamanism. Det kommer troligtvis att bli en bok som har något med fornnordisk shamanism att göra med en kvinnlig huvudperson.

Jag är lite inne på att använda mig av handlingen i Argonautika, där den unge Jason företar en äventyrsseglats till det nordligaste norr för att hämta det mytiska gyllene skinnet. Han träffar bland annat den trollkunniga Medea och de blir passionerat förälskade.

Några av verserna i Argonautka anses vara en av litteraturhistoriens bästa skildringar av plötslig förälskelse. Så här finns mycket att inspireras av.

Om någon läsare vill få sig en autograf i sin 'Ilion' eller 'Herakles'. Några signeringar på g?
– Nu närmast har jag mest privata arrangemang, men den 19 oktober kommer jag att hålla en föreläsning på biblioteket i Gustavsberg.  Jag brukar meddela på min hemsida och på Facebook om det sker några aktiviteter. Jag har inte planerat att vara med på Bokmässan i år.

Jag har hittills hamnat lite i otakt med mässan, planeringen för den startar så tidigt att jag har haft svårt att veta hur jag själv ligger till i mina bokprojekt.

Vilken bok skulle du vilja rekommendera just nu?
– Med risk för att vara tjatig, 'Skandinaviskt ursprung för Homeros dikter'. Felice Vincis bok översatt av tornedalingen Lennart Kankaaranta.

Senaste boken du själv läste var?
– En lite underlig fantasybok, 'Dust and Light' av Carol Berg.

Som avslutning, vilket annat klassiskt epos hade varit spännande att placera i Norden?
– Dantes 'Divina Commedia'. Fast inte som en resa ner i helvetet utan som en härlig reseskildring till Norrland, eller till Hades trakter, enligt Felice Vincis teori.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com