Maja Johansson

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 30 november 2018

Idag släpper Malmöbon Maja Johansson sin andra EP-skiva, som passande nog just också heter 'Ep 2'. En skara trallvänliga poplåtar om barndom, systerskap och den enkla vardagen sedd utan filter.

Strax ett år efter den första EP-skivan kommer den andra nu ut. Hur har ditt år varit?
– Det har varit ett händelserikt år fyllt av både stolthet och tomhet efter första EP:n. Viktiga saker har avslutats och påbörjats. Exempelvis har jag börjar plugga till lärare och vi har ganska snabbt efter första EP-skivan, som tog typ tre år att färdigställa, påbörjat och gjort klart 'Ep 2' vilket känns fantastiskt kul.

Och viktigt.

Är det en fortsättning?
– Man kan se det som en fortsättning på den förra EP:n, men inte nödvändigtvis. Det finns ingen kronologi eller ett tema som man missar om en bara lyssnar på 'Ep 2'. Jag och producenten till första, Måns Wikenmo, var inte klara med varandra och jag hade några gamla låtar liggandes samt lite nya ideer som vi tog oss an tillsammans, vilket ledde till den nya skivan. Skivan består av både gammalt och nytt material. Måns är briljant, vi förstår och kompletterar varandra musikaliskt. Hans sätt att arbeta med akustiska inslag har utvecklat och öppnat upp musiken och gjort den mer dynamisk.

Hans gedigna arbete i studion och känsla för detaljer har gjort låtarna så fina som dom bara kan bli.

Jag skulle säga att det är mitt och Måns samarbete och musikerna som gör att de två skivorna hör ihop.

'Ep 1' och 'Ep 2' är kanske inte de mest påhittiga namnen genom alla tider?
– Jag gillar det. Musiken får tala för sig själv.

Så när kommer 'Album 1'?
– 'Ep 1' och 'Ep 2' utgör tillsammans mitt första album som släpps på vinyl inom kort ...

Där 'Ep 1' är skivans A-sida och 'Ep 2' är B-sidan.

Låtarna har blivit lite kortare den här gången. Är det för att göra den lite mer radiovänlig?
– Ja, kanske lite så. Men det fanns andra bidragande faktorer. Jag tycker att låtarna gör sig bäst så här och det skapar variation och dynamik på skivan som helhet. Och en annan grej har varit att alla låtar skulle få plats på vinylen som snart släpps. Självklart tyckte vi att det skulle va kul om låtarna spelas på radion.

Vilket faktiskt hände då singeln 'Drömma som ungar' premiärspelades i P4. De nya låtarna på skivan heter 'Drömma som ungar' och 'Stulna bloss' och kan båda beskrivas som sentimentala kärlekslåtar.

Du skriver en del om systerskap?
– Förra singeln 'Systerskap av stål' är en berättelse om längtan att få blomma ut och att bli bekräftad för den man är utan censur och utan rädsla. Låten handlar om en stark vänskapsrelation mellan mig och mina kompisar som blev avgörande för vem jag är, typ. Men jag har även en storasyster som är och har varit mycket betydelsefull för mig. Hon heter Evelina Johansson och hon har varit min idol sedan jag var liten.

Och hon gör alla mina omslag!

Det är inte omöjligt att man hört den förut fast då lät den ganska annorlunda?
– Det stämmer att låten har några år på nacken. När jag skrev den var det en mer färsk tillbakablick på mi-na senare tonår. Låten har spelats otaliga gånger i olika konstellationer och med olika sound.

Till slut har den nu fått landa i ett drömmigt svängballadlandskap och hittat hem.

Vore svängballadlandskapet en genre hade det väl då varit en blandning av pop och progg. Men du har även kommit att jämföras en del med en annan Maja, 'The Square' kompositören Maja Gödicke?
– Jag inbillar mig att det förr var viktigare för mig att röra mig inom vissa genrer och på nåt sätt understr-yka var jag befann mig just då. Jag är fortfarande influerad av musik från sextio- och sjuttiotalet, men jag känner mig mer fri att röra mig mellan sound och epoker idag. Fokus ligger nog mer på att hitta låtens inn-eboende känsla och då kan det låta lite hur som helst. Jag tror att sammanhangen jag befunnit mig i ...

Och människorna jag spelat med har påverkat musikens riktning väldigt mycket.

Alla låtarna utgår nånstans från att måla upp din vardag, och din barndom, på största allvar?
– När jag skriver om det ordinära romantiserar jag om just det. Att ljudsätta texter om bananflugor och repor i parketten är kanske lite larvigt, men det gör min vardag lite finare och det skapar mening. Men jag vet inte riktigt varför jag ältar barndomen så mycket, kanske är det för att jag håller på att bli vuxen.

Jag fyller snart tjugosju år ...

Vem var du som barn?
– Jag var typ samma som idag fast coolare, mindre och med runda glasögon.

Hur länge har musiken varit med dig?
– Typ så länge jag kan minnas men jag började spela gitarr när jag var typ åtta år.

Minns du den första spelningen? 
– Det beror på vad man menar med första spelningen, men när jag började spela i mitt första band The Dai-sies i nian hade vi en spelning på ungdomsgården. Då spelade vi vår nyskrivna låt 'Fatherfucker'. Det glöm-mer jag aldrig. Min första solospelning var på ett stickcafé på Elsas hus i Linköping. Jag hade bara två låtar och det var typ tre personer i publiken. Jag hade en brun virkad väst på mig för att matcha evenemanget.

I samband med förra släppet var det konsert i Malmö. Blir det något liknande för 'Ep 2' med?
– Ja! Releasekonserten kommer att äga rum på Plan B i Malmö den 30:e November. Bandet Guds Pengar kommer också att spela och det blir dans och festligheter natten lång.

Älskar att spela live.

I vilka stunder är du mest kreativ?
– Lördag förmiddag, efter melodikrysset.

När är du inte kreativ alls?
– Om jag har för stora krav på att prestera kan jag bli ängslig och låst.

Händer det att du känt att du blivit för personlig i en text?
– Nej.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com