Maja Francis

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 16  april 2018

I en värld av vemod, rosa och glitter. Efter att ha gästat Kygo's 'Kids in Love' släpper nu Maja Francis inte mindre än två egna EP-album så väl som sin egen lite mer akustiska tolkning av låten.

Du fick väl ingen direkt kredd för att vara med på 'Kids in Love' så det är spännande att höra din version fullt ut nu. Den har en lite annorlunda vibe nu än tidigare?
– Ja, den gick från EDM till nån slags akustisk version av ett fyrverkeri ... i alla fall hur jag tror att det skulle låta. Det började med att jag köpte en pastell-rosa elgitarr och ville lära mig spela på den, då tog jag ut ackorden till 'Kids In Love' och tyckte det lät så fint med gitarr.

Så jag bestämde mig för att spela in en egen version!

Hur hamnade du först på den ursprungliga Kygo-låten?
– Linda ... Miss Li ... och Sonny som skrivit låten med Kygo ringde upp mig och frågade om jag ville testa att sjunga på en grej de skrivit. Så jag åkte ut till deras sjukt mysiga studio och när jag hörde låten blev jag lite kär i åttiotals vibben, så vi la sång och Kygo gillade den.

Det förvånar mig ändå lite att den är så avskalad sett till att du ju också annars ligger ganska nära EDM-landskapet med mycket energi och rytmiska toner. Vad har du för olika influenser?
– Jag fastnar oftast för kvinnliga skeva och unika röster som Joni Mitchell, Tori Amos, Dolly Parton, Sia, Kate Bush och Lady Gaga. Jag tror att det påverkat mitt artisteri genom att jag fått självförtroende och känt mig mindre ensam, då jag själv har en ganska ljus och annorlunda röst ...

En röst som jag inte alltid älskat men har lärt mig att älska.

Finns det nån lite oväntad inspirationskälla vi inte hade kunnat gissa oss till?
– Oväntad inspirationskälla? Hmm! Flamenco och tango musik från femtiotalet! 

Hade du musiken nära till hands under uppväxten med tanke på att din pappa ägde en skivbutik?
– Mina tidigaste minnen är nog från pappas skivbutik. Jag satt ofta där efter skolan och lyssnade på Mariah Carey, Alanis Morisette och senaste Absolute Music skivan. Vi sjöng alltid stämmor i bilen, ofta till någon av pappas favoriter som typ Toto, Chicago eller Eagles.

Så jag tror att det plus mammas emotionella skriva dikter och känna känslor personlighet är det som gjort att jag hittade till musiken och till att vilja uttrycka mig genom den.

På tal om just kvinnliga röster känns det som det just nu är särskilt många kvinnliga låtskrivare och artister som tar större plats och står bakom många av de bästa och största poplåtarna ...
– Det känns som en fin utveckling som händer nu! Drömmen och målet tycker jag är att inte ens behöva prata om "kvinnlig producent" eller "kvinnliga musiker" utan att det bara är en självklarhet att vi har lika stor plats i branschen som män. Jag jobbar mest med kvinnor,  min förra manager var kvinna, min nuvarande A&R är kvinna, min skivbolags-person är kvinna och jag skriver mycket med kvinnor.

Det är inget jag valt på grund av kön utan grundat på deras personlighet och kompetens!

Många pratar ju just nu om Veronica Maggios "engelska debut" men faktum är ju att hon gjorde den redan 2015 tillsammans med dig. Hur kom eran lite lätt bästis-osande relation till?
– Jag och Veronica skrev 'Space Invades My Mind' tillsammans ute i en studio i Flen 2015. Vi lärde känna varandra några år tidigare när jag öppnade upp för henne på Nalen och sen dess har vi blivit väldigt nära vänner. När jag kom hem till Stockholm efter ett heart-break i USA blev det att vi torkade mina tårar med musik och vin ... och det blev till en EP.

Ni två arbetade nära på förra skivan. Hur har det varit att göra den här utan henne?
– 'Cry Baby' är på många sätt annorlunda än 'Companion' processen. Jag vet nu precis vad jag vill säga, hur jag vill låta, vad jag vill skriva om och det känns mer som att jag styr alla spakar. Men utan att Veronica hade hållt mig i handen och hjälpt mig hitta en del av min värld redan vid 'Come Companion' tiden hade 'Cry Baby' säkert inte låtit som det låter nu.

Allt föds ur något annat.

Vilka har du samarbetat med den här gången?
– Jag har samarbetat med massa olika fina personer denna gång. Producenter och artister som Lune, Violet Days, Mavrick, Clara Mae och systrarna Vaz. Det börjar oftast med att jag har en idé eller en tanke, eller en mening, som jag sen bollar och gör en låt av tillsammans med andra.

Är sjukt dålig på att göra klart saker men väldigt bra på att börja ...

Vilka tankar väckte 'Cry Baby' låtarna till liv?
– Just inspirationen till 'Cry Baby' kom från mina ständiga upp och ners. När jag är ledsen är jag så sjukt ledsen. När jag är glad är jag euforisk. Och det skiftar fort. Jag ville göra något som hyllar känsliga männ-iskor ... "Cry Babies" ... och som säger att känslor är en superkraft som vi aldrig någonsin ska behöva skäm-mas för utan istället bära som en tiara i håret!

Jag bröt för nåt år sen ihop på min A&R's golv och denna gången ville jag inte försöka skjuta bort det som gjorde ont utan istället acceptera känslan och stanna i att det kändes mörkt. Ur det växte något. Jag fick långsamt viljan tillbaka och jag insåg då att det är sådär, som en konstant cykel, om jag vågar stanna i varje känsla så kommer också det onda att gå över. Och om vi alla vågar prata om det och hålla varandra i handen så kanske det blir lättare i mörkret.

Denna känslo-cykel gjorde jag till mellan-spår på EP:n ...

Det är de lite kortare spåren?
– Jag kallar dom Feel, Break, Grow och Shine. Jag är nog som mest kreativ under 'Feel' och 'Grow' cyklen.

Vilken är din favorit bland de nya låtarna?
– 'Cry Baby' är nog min favvis på denna EP. Det är något med den som är så sårbart. Den gömmer sig inte bakom något. Den bara är. Skev och glittrig, stark och svag.

Och den är tillägnad alla mina fellow cry babies. 

Jag gillar nog 'I'm Not a Disco' mest utav alla. Vad handlar den om?
– Den handlar om att stå i blinkande ljus på en klubb, med ett glas bubbel i handen, och titta på alla glitt-rande glada människor men själv känna sig som motsatsen till allt det där. Och om att det ibland måste få vara okej att gråta på en klubb istället för att kindpussas och kallprata. Den kom ur en sån kväll.

Det kan man ju känna igen sig i ...
– Så många kvällar jag stått på nån klubb i Stockholm och känt mig som en alien ...

Singeln 'Saved by the Summer' från i höstas är med på skivan. Den har också blivit remixad?
– Min trummis visade mig Shuras musik för nåt år sen och jag älskade den! Och sen kom min manager i kontakt med hennes på något sätt och hon sa ja till att remixa 'Saved By The Summer' vilket gjorde mig sjukt glad! Gillar hur jag i remix versionen inte blir räddad av sommaren!

Hon valde ett mörkare slut på sagan.

Det är däremot några väldigt rosa och glittriga videos som släppts till de här låtarna ...
– Jag älskar rosa, glitter och färg. Det gör livet mer magiskt. Jag blir lycklig av det och jag behöver det i allt mitt hjärtskav. Jag hittade en regissör, Hana Haley, på Instagram och älskade hennes visuella universum. Så jag kontaktade henne och åkte över havet till Brooklyn två gånger. Tillsammans har vi skapat min vis-uella värld. Jag hade en idé och hon fick ideér från det. Jag har verkligen älskat att spela in videos med henne. Det är så avslappnat och alltid ett väldigt litet team eller bara vi två.

Det passar mig bäst när det leks fram och inte är för mycket ramar eller för många involverade!

Hur ser det ut om man vill se dig på scen nu. Blir det mycket i sommar?
– Jag håller på att ta fram en liten sommarturné med min bokare just nu. Men det kommer bli lite i sommar absolut! Längtar verkligen efter scenen. Där är min lugnaste plats. Min mest minnesvärda spelning hittills är nog när jag spelade på Way Out West festivalen på ett full-knökat Bananpiren ...

Och Veronica var där och gästade!

Vilket är ditt allra glittrigaste scenplagg?

– Mitt glittrigaste scenplagg är antagligen mina blågröna hotpants från "Elsie & Fred" ... jag känner mig som en nittiotals sjöjungfru när jag har dom på mig.

Först ska 'Cry Baby Pt 1' också följas upp av en 'Pt 2'. När kommer den att släppas?
– 'Cry Baby Pt 2' kommer i juni och dels kommer känslocykeln att avslutas med spåren 'Grow' och 'Shine' plus att det kommer släppas nya låtar så klart.

Några sista ord till läsarna tills dess?
– Jag längtar tills jag får dela den med er! Kram! Kram å kärlek!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com