MAI

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 18 november 2016

Intervjun möter Matilda Ugand, som står bakom popprojektet Mai, för ett samtal om hatkärleken till musik, att skriva dikter som Jocke Berg och allt och lite till om nya singeln 'Jag exploderar'.

Idag släpps nya singeln! Hur har dina känslor gått innan släppet?
– Det känns bara så himla roligt att äntligen släppa den här låten. Det har varit en lång process den här gången. Låten har tagit några vändor fram och tillbaka, men nu känns det bara asbra! Jag har inte tänkt så mycket på firande mer än att jag ska försöka komma ihåg att ge mig själv en fet high five. Men bubbel med vänner hade ju varit trevligt! Det är dessutom min mammas födelsedag så kanske firar med henne!

Brukar det inte alltid vara en lång process?
– Det är ganska olika. Ibland får jag en musikalisk idé som jag börjar med, eller ibland kanske jag ser något när jag till exempel sitter på bussen som får mig att vilja skriva en text om något speciellt ämne. Till en början skriver jag i princip alltid text och musik samtidigt för att sen ofta gå över i att jobba mer med den ena eller det andra när jag vet lite mer vart jag vill. Just med den här låten så fick jag melodin till bryggan i huvudet och en helt annan textfras som skrotades i nån av alla manglingar denna låt genomgått.

Det viktigaste är att det känns äkta. Det behöver inte vara självupplevt eller handla om superseriösa saker, men det märks om det betyder något alls eller inte. Det är väl det första! En annan sak skulle kunna vara att det är väldigt härligt med texter som har finess och är väl genomarbetade rörande exempelvis rim och stavelser. Sen är det ju himla trevligt med mycket substantiv så att en lätt får bilder i huvet. Typ Markus Krunegård style. Han är king of substantiv, love it! Men jag har hela tiden vetat vad den här låten handlar om, men det tog lite tid att hitta rätt. Men nu känns det bra!

Så vad handlar låten om?
– Åh, den handlar om mig och hur känslo-stormig jag är. Jag känner mig ofta som en tickande bomb som håller på att sprängas. Jag har lätt att tänka tusen steg i förväg och överanalysera, vilket ibland blir så himla tungt och förvirrat! Berörs helt enkelt av allt!

Bottnar texterna ofta i dig själv?
– För mig blir det alltid så ... jag vet inte hur en inte är utelämnande (skrattar). Men med det sagt kan ju en fiktiv story i en låt vara fantastiskt också, men jag lyssnar generellt mycket på musik som jag uppfattar som att textförfattaren känt och upplevt. Ibland blir jag inspirerad genom att lyssna på musik, men ofta också genom att inte lyssna, i tystnaden händer ofta coola grejer. Men det är många svenska popunder som Veronica Maggio, Laleh, Jonathan Johansson, Oskar Linnros, och så vidare ...

Jag har precis lyssnat sönder 'Vem av alla' med Jonathan, är totalt förälskad i allt han gör, och 'Nästan Där' med Ana Diaz så just nu är jag öppen för en ny låt att låta grannarna somna och vakna till!

I texten sjunger du bland annat "Jag klarar av vad som helst". Gör du det?
– Det här är en så himla svår fråga ... jag har en nära kompis som fint uttrycker det med: ”Du är ju bra på att skriva manus till konversationer mellan dig och människor som varken hänt eller troligtvis inte kommer att inträffa, för att ge dig nån slags illusion av att du har koll på läget”. Hon har rätt!

Det är något jag praktiserat mycket. Har till exempel både givit kvinnohatare pungsparkar och gift mig med främlingar många gånger!

Din förra singel fick sig en fin video regisserad av Jon Fryk. Blir det nån video till denna?
– Jag skulle så gärna göra en video till den här låten, det är inget som är så planerat i nuläget dock. Men jag har lite idéer. Det skulle vara roligt att filma något själv, faktiskt. Eller göra nån stopmotion-video eller göra en typ 'Thrift Shop' .. alltså springa runt i massa galna kläder!

Du är också violinist?
– Jag har spelat fiol sen jag var åtta år och har spelat mycket folkmusik och klassiskt, men egentligen mest improviserat i olika band och popsammanhang. Bluegrass är dock var hjärtat ligger genremässigt när jag plockar fram den vilket inte händer lika ofta längre. Jag har väl alltid spelat ett eller annat instrument men det var i gymnasiet som jag fattade grejen med att framföra egna låtar. Och ja, när jag var liten sa jag att jag ville bli poet när jag blir stor, heh! Skrev mycket dikter som jag tyckte var lite Jocke Berg-iga men egentligen bara var massa konstiga ord jag inte förstod mig på ...

Har kvar många av dem och det är så sjukt roligt att läsa att jag liksom när jag var tolv år skrev: "Våra liv är som brända suddgummi" helt utan förklaring (skrattar)

Vad betyder musiken för dig idag?
– Den betyder väldigt mycket, men det är lite hatkärlek, som en svår relation. Älskar den för att det är så förbannat roligt att skriva och lira men hatar den för att det är så förbannat lätt att inte slappna av i musicerandet och att fokuset hamnar fel.

Om du fick samarbeta med någon  i ditt musikskapande. Vem skulle det då vara?
– Väldigt svårt att svara på, finns så sjukt många grymma, men tänk va drömmigt om en skulle få göra något ihop med nån cool queen som Laleh eller så! Jag vill göra modern pop på svenska med fokus på ärliga och raka texter och mycket riktiga instrument.

Annars är ju mycket som en hör på radion väldigt elektroniskt och 'programmerat' these days.

Hur var ditt allra första uppträdande?
– Det beror på vad en menar med allra första uppträdande. Första gången jag framförde min egenskrivna musik live var fem dagar innan studenten. Det var magiskt ... jag minns att det kändes supernaturligt och att jag tänkte: ”Det känns som att jag är bra på det här”. Förra sommaren spelade jag och min keyboardist Julia Nilsson även ett avskalat gig på Hässelby Folk Festival, då pågick en konsert på grannscenen med någon som spelade säckpipa vilket verkligen överröstade oss.

Det var helt sjukt.

Vem är du på scen?
– Jag är mig själv.

Du har en spelning i Stockholm inom kort, vad kan besökande förvänta sig?
– En jättetaggad mig uppbackad av ett sjukt grymt band! Det blir ett gig en vecka efter release, sen kom-mer jag troligt att släppa lite mer grejer inom kort, men vad det blir är lite hemligt fortfarande ...

Vart ska man ta sig om man vill fly undan vinterkylan med en resa tills dess?
– Australien! Jag var där i en månad runt förra julen, typ det bästa jag gjort!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com