Magnus Zackariasson

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 23 april 2018

Ett bokförlag som ska finnas i 50 år. Författaren Magnus Zackariasson startade upp eget förlag och publicerar utan riktlinjer vad som lockar, så som diktsamlingen 'Trots allt det andra vi leker i vinden'.

Den här boken är utgiven på ditt bokförlag 2066 ... som ska finnas i femtio år till. Sen då?
– Om allt går enligt plan är jag snart död. År 2066 fyller jag nittiofyra och jag siktar på hundra.

Hur är det att driva sitt egna förlag?
– Det är ett perfekt sätt att umgås med min goda vän Kuba Rose, som jag delar förlaget med, och därutöver
ryms det mesta arbetet på en enkel "att-göra-lista" som jag försöker riva av så fort det går.

Vi ger ut fotografi, poesi och essäer, utan någon som helst övergripande riktlinje, strategi eller program-förklaring bortom våra egna subjektiva preferenser.

Varför starta upp ett helt eget bokförlag snarare än att bara använda sig av självpublicering?
– Den stora möjligheten består i att skriva några ord på ett papper, och sen se om de duger eller bör ändras
eller strykas, och sen göra det igen. Detta är hela grejen för mig ... resten är bara omständigheter.

Har litteraturen alltid funnits med dig?
– Så länge som jag minns har mina älskade mostrar ropat: "Magnus, ska du inte komma ut en liten stund?"
när jag legat lugn och fin på någon soffa och läst, vilket ju betyder att jag kan ha befunnit mig lite var
som helst i tid och rum, och då är det inte alltid så lätt att komma loss på momangen ...

Även om det serveras saft och bullar.

Vad brukade du läsa?
– Det finns så många, men om jag bara ska nämna några få ... Yoko Ono's 'Grapefruit', Michael Lewis's
'Flash Boys', Sara Granér's 'Det är bara lite AIDS', Lars Gustafsson's 'Bibliotek', 'Världens tystnad före Bach' och 'Där alfabetet har tvåhundra bokstäver', Henry Miller's 'Svart vår', Tom Wolfe's 'Fåfängans fyrverkeri' och 'The Feature Game', Li Po, Tranströmer, Bruno K, Catullus, Aspenström's 'Du och jag och världen', Edith Södergran och Nabokov's 'Tala minne', Gogol, och så vidare.

Vad gjorde du innan ni startade upp förlaget?
– Då skrev jag mest journalistik, vilket var underbart, att få träffa så många intressanta människor.

Var det genom journalistiken du började skriva själv?
– Jag var väl tjugo och satt på en solvarm klippa vid Kungsbackafjorden och skrev "nu ska jag börjas skriva" ungefär, i en svart anteckningsbok som jag fått av min dåvarande flickvän som var ofattbart klok och nog kommit fram till att jag borde tänka igenom mina dagar lite noggrannare.

Eller om hon bara hört att jag önskade mig en anteckningsbok.

Många av dikterna i den här diktsamlingen bygger på metaforer till vardagen?
– Framförallt älskar jag att åka med i en bra metafor och eftersom jag försöker skriva realistiskt om just
vardagen, varje dag, vad jag verkligen upplever, så ser jag det som absolut nödvändigt att använda meta-forer. Inte bara eftersom hjärnan verkar förstå världen via liknelser, men eftersom metaforen är ett så funkis verktyg för att komma bortom avdomnade klichéer och konventioner.

Skriver du väldigt "i stunden" eller är det ganska uppstrukturerat?
– Jag tror att mitt ideal är en medveten och välstrukturerad skrivprocess och jag sitter gärna några timmar
varje morgon och skriver. Men det kan inte hjälpas, rätt som det är och var som helst kommer någon idé
jag behöver skriva ner, vanligtvis med en lånad kulspetspenna på ett skrynkligt kvitto.

Dock gillar jag inte riktigt de där anteckningarna och sällan försöker jag ens uttyda vad jag skrivit.

Varför en diktsamling just?
– Att arbeta med ord är huvudsaken för mig och jag ser ingen större skillnad mellan till exempel lyrik och
prosa ... förutom att lite väl många romaner verkar skrivas utan ödmjukhet inför det gamla rådet om att
stryka allt som går att stryka. Jag har försökt undvika generaliserande teman, men där finns ju vissa mönster och symmetrier, som i bästa fall kan skimra till för läsaren.

Vad gör en bra dikt?
– Den får gärna erbjuda någonting nytt, skönt och sant.

Så vilken är din favoritdikt ur den egna boken?
– Egentligen inte, men spontant kommer jag att tänka på den här ...

"Storstadens mareld
i rulltrappan
världarna
går i varandra"


Är du helt nöjd med alla de här dikterna som du har skrivit och samlat ihop?
– Nu när dikterna är tryckta försöker jag bara acceptera dem som de är, inklusive den fyrrading jag ringde
Göteborgstryckeriet om för att fråga om de kunde ersätta den med ett blankt blad, vilket de kunde, till en
kostnad, men till slut lät jag den ändå stå kvar som en påminnelse ...

Om att jag nog bör slänga ännu ett öga på den text som jag för tillfället arbetar med.

När passar det att läsa dem?
– När som helst. De finns där när det eventuellt passar.

'Trots allt det andra vi leker i vinden' är boksläpp två från förlaget. Vilken bok var den första?
– 2066:1 heter 'Becoming Somebody' och är en fotobok av Kuba Rose som dokumenterar hur tolv specifika
skådespelare går in i sina roller på teatern. Den innehåller också en uppiggande essä av Leif Zern.

Finns det redan planer på nästa utgivning?
– 2066:3 utgår från 'Aniara' av Harry Martinsson och kommer att innehålla fotografier av Kuba Rose samt
två essäer, en från poeten Anna Hallberg och en från astronomen Bengt Gustafsson.

Tror du inte att det kommer kännas rätt trist att lägga 2066 på hyllan när dan väl kommer?
– Förmodligen, men det ska också bli skönt att ta det lite lugnt!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com