Månskensbonden

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 6 april 2018

'Born to Run' på finlandssvenska. En våg av österbottniska artister gör allt större avtryck på våra spellistor och Markus Bergfors, Månskensbonden, gör det med trallvänlig pop kommen direkt ur Kvevlax.

Albumet 'Vårat Ödeland' har nu släppts så här på tidiga vårkanten. Är det en vårig skiva också?
– I så fall tidig vår när det är som mest slask och allt ännu är brunt och eländigt, men att det redan finns en liten gnutta hopp om att sommaren är på väg. Jord, landsväg och ett stråk av neon tycker jag beskriver ljudbilden. Medan passiv aggressivitet, uppbrott och längtan kanske kan beskriva temat.

Är det några österbottniska ord man borde ha lite koll på innan vi lyssnar?
– "Hoviska" som är Hovrättsparken i Vasa som brukar samla alkoholintagande tonåringar och medelålders män. "Majjon" kommer från finskans "mustamaija" och det är en större polisbil.

"Siwa" är en närbutikskedja i Finland som nämns i en av låtarna, men som hann gå i konkurs innan skivan blev färdig. Kanske ett tecken på att min inspelningsprocess borde bli snabbare?

Är det låtar som har funnits med dig en tid?
– Beroende på hur man ser det så har det egentligen pågått ända sedan 2014, när jag skrev de första låtarna som Månskensbonden. De flesta låtarna till skivan skrevs under de första två åren, men sedan har det gått långsammare med att hitta rätt när det gäller sound och inspelningar.

Så med tanke på att vissa låtar funnits med i fyra år är det oerhört skönt att äntligen fått släppa allt.

Jag tror att vi eventuellt också behöver gå in på vad en "Månskensbonde" egentligen är?
– En månskensbonde är någon som har ett mer "vanligt" jobb dagtid och som på kvällen jobbar som bonde. Jag är själv månskensbonde i tredje generation, men har övergett åkrarna för musiken. Innan Månskens-bonden skrev jag låtar och sjöng i bandet Timshel. Vi håller ännu på, men går på sparlåga för tillfället.

Hur pass tidigt var det som du lämnade åkrarna?
– Jag hade mitt första band när jag var kring sju år. Jag var gitarrist och kopplade in en elgitarr i min storebrors förstärkare, skruvade upp disten och slog löst på strängarna utan vetskap om ackord och dylikt.

Det lät troligen fruktansvärt, men jag minns att det kändes fantastiskt.

Just finlandssvensk pop har börjat få större genomslag överlag. Varför tror du det är så?
– Svårt att säga. Dels handlar det kanske helt enkelt om att det råkar göras mycket bra musik av finlands-svenskar just nu, dels kanske det har att göra med att det finns både något bekant och obekant i finlands-svensk musik, alltså för den svenska publiken.

Jag vet inte om någon annans framgångar har inspirerat mig, men bara att det görs inspirerar mig.

Kom det sig som det mest naturliga att skriva låtar på "österbottniska"?
– Som många andra började jag skriva på engelska. Jag hade inte så många förebilder när det kom till att sjunga på österbottnisk svenska, men när Vasas Flora och Fauna släppte sin första låt blev jag genast int-resserad av att testa själv. När jag väl testade och började hitta mitt eget sätt att uttrycka mig på öster-bottniska blev det väldigt naturligt och det var som att en fördämning brast och en massa låtar som väntat på att bli skrivna kom fram.

Nu har det normaliserats och blivit lika svårt som vanligt att skriva låtar.

Vad har du haft för influenser ... om inte österbottniska?
– Jag är ganska bra på att, bildligt sett, döda mina hjältar och gå vidare från vad som influerat mig tidigare. Så det är kanske lättare att säga vad jag lyssnar på nu. Dionne Warwick, Nina Simone, Lana Del Rey och Nick Cave. Fleetwood Mac och Dylan brukar också återkomma med jämna mellanrum.

Jag skulle även gissat på Bruce Springsteen. 'Nattfilen' är ju 'Born to Run' på finlandssvenska?
– Jag tackar för den jämförelsen, 'Born to Run' fanns i baktankarna när vi gjorde låten. Skillnaden är väl bara att vägarna i Österbotten inte leder någonstans ifall en jämför med USA.

Man känner ju igen sig på temat 'storslagen landsort-skildring' fast att det alltid står så stilla där ...
– Kanske är det just det intetsägande som skapar ett behov av att själv försöka skapa något storslaget. Jag tror inte min hemort inspirerar mig mer än någon annans hemort, men det är klart att jag formats av den och att det automatiskt finns med i det jag skriver.

Speciellt när jag skriver om min uppväxt som på skivan.

Hur kan det se ut när du skriver en ny låt?
– Processen har förändrats ganska mycket med tiden. Tror jag ännu söker en given form att jobba utgående från. Men just nu innebär det ofta att jag går till ett cirka fyra kvadratmeter stort pianorum, med vita betongväggar, som finns i en källare på det lokala universitetet. Där försöker jag jobba som att skrivandet är ett vanligt kontorsarbete, eller som att det är en fabrik.

Jag ser det som mitt eget Tin Pan Alley ...

Låten 'Döpt i Kyro Älv' som finns med på skivan var väl en jättehit i Svenskfinland för nåt år sen?
– Tre somrar sedan tror jag det faktiskt var. Det var den första låten jag skrev och släppte som Månskens-bonden och den låt som också födde Månskensbonden. Kyro älv rinner genom min hemort och älven var en viktig och mytisk plats för mig under min uppväxt. Vi lekte och fiskade ofta vid älven, men samtidigt hade vi en stor respekt för älven på grund av alla drunkningsolyckor vi hade hört om. Älven blev därför en naturlig utgångspunkt när jag började skriva på österbottnisk svenska och om min uppväxt.

Vilken av låtarna gillar du mest själv?
– Det är kanske låten 'Somran' av den enkla anledningen att det är den senaste jag skrivit som finns på skivan. Den senaste låten är väl ofta favoriten för låtskrivare.

Sen har vi 'Släkt i var och varannan gård' som det också blev en musikvideo till ...
– En av de saker jag ville få fram i videon var den förtryckta ilskan och frustrationen jag tycker finns i texten. Gällande filmningen så var det kallt och jag blev trött på apelsiner, men det är alltid kul att jobba med Laura Mendelin, regissören. Hon jobbar snabbt och får alltid till en speciell magi i sina videos.

Hur ser det ut med spelningar nu när albumet är ute. Blir det mest i Finland eller Sverige?
– Det har varit ganska jämnt, men jag hade fler spelningar i Sverige när jag bodde i Göteborg och nu när jag bor i Finland igen så blir det fler här. Jag är kanske lite bekväm av mig, men är taggad på att ta mig över viken igen. Under våren blir det främst spelningar i Finland, möjligen också någon i Sverige.

Men till hösten siktar jag på fler spelningar i Sverige.

Vilket har varit det mest minnesvärda giget så här långt?
– Det var kanske när jag blev inbjuden till mitt gamla högstadium att spela och prata om att skriva på öste-rbottnisk svenska för femhundra elever. Jag åkte dit livrädd med tanken att niorna är lika stora och skrä-mmande som de var när jag gick i sjuan. Väl på plats insåg jag att så inte var fallet.

Och när jag skulle köra låten 'Döpt i Kyro älv' hörde jag jubel i publiken. Det var en enorm revanschkänsla att få en sådan respons på en plats jag annars förknippat med tonårsångest.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com