Linus Östlund

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 5 februari 2017

Intervjun möter Linus "Missionären" Östlund i ett samtal om tropical house-musik på svenska, din eventuellt nya favoritlåt på dansgolvet, och EP-skivan som försvann.

Nya singeln släpptes häromveckan. Hur har responsen varit så här tidigt inpå släppet?
– Responsen är väldigt bra! Vore jag presidenten i USA skulle jag påstå att det är det största singelsläppet genom tiderna. Var faktiskt hemma nyopererad, så tog en extra morfintablett och Netflixade med tjejen.

Det måste ändå finnas förväntningar eftersom 'Missionären' låten fick dig signad hos BMG?
– Vi har haft en dialog ett tag, så det var väldigt härligt att dom vågade ta klivet och satsa på mig. Konkret branschbekräftelse är inget som växer på träd nuförtiden. Det är enklare att sälja in "Linus Östlund" när han har seriös representation. Tidigare var jag en klåpare med en gitarr ... nu är jag visserligen fortfarande en klåpare, men backad av skivbolag och proffs som jobbar för mitt bästa.

Det är stort!

Jag kan faktiskt inte minnas om jag hört en tropical house-låt på svenska innan ...
– Väldigt rara ord, tack!

Vet inte om jag tänker det som en komplimang, men visst måste det vara ovanligt?
– Jag eftersträvar att vara så personlig som möjligt och svenskan är för mig en lättjobbad lera där jag kan knåda vilken skulptur fantasin än behagar. Jämfört med engelskan som snarare är klumpiga duploblock.

Engelskan blir klyschigt, kantigt och förutsägbart. När det är jag som frontar är det en självklarhet med svenskan, men jag begränsar mig inte som låtskrivare. Ibland blir det internationella verk.

Vad handlar låten om?
– 'Tomma fickor' handlar om romans när du lever ur hand i mun. Jag hade väldigt mycket ekonomisk ångest vid tidpunkten, vilket genomsyrar låtens väsen. Vi är faktiskt fem upphovsmän till den, två svenskar, två norskor och en tysk! Första utkastet gjorde vi på ett norskt låtskrivarläger vid västkustens skärgård, och därefter gick låten från att vara trallvänlig lägerelds-pop till det du hör idag.

Det är textbaserad eklektisk svensk pop med en flört till chillout tropical house, kanske?

Jag skenhör fortfarande norsk låtsassvenska när jag lyssnar ..."tommeh ficker".

Vad är det dyraste du lagt dina pengar på?
– Appledatorer, hashtag kredd!

Jonathan "Neonhund" Blom är låtens svenske producent?
– Vi har varit vänner sedan länge och kompletterar varandra. Han rattar virvelljud i timmar medan jag stirrar mig vindögd på språkliga figurer. Jonathan är långsam och noggrann, jag snarare kvick och slarvig.

Vi möts på mitten.

Finns det nån mer du skulle vilja jobba med?
– Avicii! Tror det skulle bli väldigt bra. Han vågar testa nytt och verkar orädd för folks dömande pekfinger.

Vilket båda är egenskaper jag ser upp till.

Hur är ditt låtskrivande när du bara sitter helt och själv och skriver ...
– Jag är en kreativ röra. Initialt går det väldigt snabbt, sen kör jag fast hårt och länge, oftast på vers två. Men kan mycket väl vara för något trivialt också, som baskaggeljud, då går jag vidare. Jag håller gärna på med tio projekt åt gången och låter dom vila månader i taget så att låtarna sakta tar form och blir detaljrika personliga verk. Nästan som en låtskrivarens 3D-printer. Bästa textinspirationen finns i böcker. Läs och lär! Jag lånar mycket formuleringar från andra kreatörer, låter det passera genom mitt skrivarfilter.

Ut i andra änden kommer något som ingen känner igen.

Andra gånger hänger musiken redan i rummet som osynliga frukter, och allt jag behöver göra är att plocka ner dom så har jag mig ett fulländat verk. Det är en härlig känsla.

Vad är musik för dig?
– När jag var yngre var det religiöst ... men desto äldre jag blir ju mer känner jag att ingenting är heligt. Som så många andra snubbar började Linus musikkarriär med att spela gitarr för att imponera på en dam. Jag lärde mig System of a Down-låtar och det lät skit, för Linus har en annan stämning på gitarren.

Men jag spelade ändå och det funkade ... och jag fick flickan. Sen blev jag besatt och gick med i indierock-band. Det har alltid handlat om att skapa för mig snarare än att spela. Nu fungerar det som en ventil för mig och är mitt största intresse.  Jag ser det som ett hantverk och blir imponerade av välskrivna låtar.

Alla människor som vågar göra nytt och gå emot strömmen ser jag upp till.

Älskar att knäppa besserwissrar på näsan.

Visst släppte du en EP för ett par år sedan nu ... som inte verkar gå att hitta nånstans idag?
– Jag och manager gjorde upp en långsiktig plan, där vi ville nylansera mig och sikta på representation i form av musikbolag och förlag.

Då kändes det kontraproduktivt att ha en egenproducerad EP ute på Spotify.

Hur har du haft det med olika spelningar?
– Ingenting jag lagt fokus på. Vi vill att lyssnarskaran blir större innan jag spelar ute. Mamma, pappa och bästa vänner har fått se mig tre gånger i Stockholmsområdet redan och de är mer än nöjda!

Spelade i Falun 2014 och fick väldigt bra respons då, härligt att kombinera jobb och fest!

Vad vore ett riktigt drömgig?
– Globen?

Vad väntar nu efter den här låten?
– Jag håller på att färdigställa några riktigt bra låtar. År 2017 kommer bli ett intressant år.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com