Linn Koch-Emmery

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 21 november 2018

Det surras om Linn Koch-Emmery. Under året har hon bland annat delat scen med Pussy Riot och uppträtt flertalet gånger på andra sidan atlanten. Nu har hon också följt upp EP:n 'Boys' med uppföljaren 'Waves'.

' Waves' EP:n kom att firas in på Obaren i Stockholm. Hur var den kvällen?
– Väldigt rolig kväll, alltid lite speciellt och nervöst med releasefest.

Är det releasespelningar i synnerhet du blir lite nervös av eller att sjunga live i stort?
– Beror väldigt mycket vad det är för typ av spelning, men generellt är jag rätt lugn. När jag blir nervös blir jag oftast bara trött och kan gå och gäspa ett helt soundcheck och vara lite frånvarande, hålla på med telef-onen och känna mig lite rastlös. Det beror nästan alltid på stämningen i publiken, mental dagsform och ti-ming. Oftast är det mest nervöst att spela på hemmaplan, framför kompisar och personer man jobbar med.

Det ligger nog något naturligt i det, att vilja visa att man utvecklats sen sist.

Du var förband till Pussy Riot på sockervaddiga-Liseberg i somras. Det måste varit mäktigt?
– Absolut. Dom är sjukt coola, riktig ära att få öppna.

Själv har du även spelat mycket i Tyskland det senaste. Hur tar tyskarna emot dig?
– Bra tycker jag, jag gillar att spela i Tyskland. Dom verkar generellt rätt nyfikna på ny musik och det är kul att se att publiken hittar tillbaka när man spelar i samma stad igen.

Skivan ligger redan etta på Amazons indielista där. Den syns även på topplistorna i Schweiz?
– Det betyder såklart jättemycket. När man är så pass "do it yourself" som jag är all typ av sån uppmärksa-mhet ett tecken på att musiken i sig faktiskt når ut och hittar sin publik och det känns väldigt fint.

Jag läste nån Dazed-artikel bara häromdan om indierockens död. Har du märkt av den?
– Jaha ... nej verkligen inte, tvärtom! Jag tror det är nu det händer ... (skrattar)

Vart kan man se dig det närmsta?
– Är man riktigt ivrig får man åka till England innan jul, jag kommer inte spela i Sverige förrän efter nyår.

Men tidigt i vår ses vi!

Skriver du mycket musik när du är ute och gör spelningar?
– Oftast jobbar man lite fortlöpande och det är rätt skönt. Jag har spelat rätt mycket live i år och på rätt många olika ställen med ganska stora geografiska mellanrum. Det har tagit en del tid och planering.

Men så har jag ju spelat in 'Waves' med!

Jag brukar längta väldigt mycket efter att skriva musik när jag varit borta ett tag. Då börjar jag ofta roma-ntisera om hur skönt det är att få vakna hemma, träffa kompisar och spela in musik. Sen tar det en dag he-mma och så är jag uttråkad och önskar jag stod på någon mack mellan Köln och Berlin.

Och drack en blaskig kaffe!

Tycker du om den här delen med att "få ut" det du gjort?
– Det är rätt mycket administration och logistik med ett släpp och det är kanske inte det mest spännande.
Fick jag bara välja en hade jag nog hellre bara skrivit musik, om det fortfarande ingår att spela live såklart.

Vilket är det konstigaste stället du skrivit en låt vid?
– Nu är jag väldigt bekväm, så det blir inte så extravagant. Men när jag gick i högstadiet skrev jag en låt på på en förskolas bakgård i närheten av där jag bor. Jag var på väg hem då tror jag.

Men jag vet inte varför jag satte mig där. Men jag kommer ihåg att låten började på "F"!

Var det något du omedelbart visste att du ville göra annorlunda på 'Waves'?
– Inte mer än att jag ville skriva ännu bättre låtar! Processen var rätt lik den kring 'Boys' EP:n, men sen vill jag alltid ta ett kliv framåt och den här utvecklingen kändes rätt.

Jag har alltid utgått från mig själv och det som rör sig i mitt huvud när jag gör musik.

Du utgår från dina känslor?
– Ja, det kan man säga. För mig är det så i alla fall,

Vad gav Niklas Berglöf som producent?
– Vi har rätt mycket samma smak och tycke när det kommer till musik. Sen är han ett proffs och får det att låta som jag tänkt i huvudet, oftast ännu bättre än i mitt huvud ... och det är ju en grym egenskap som pr-oducent. Sen är det lyxigt att få jobba med sin bästa kompis.

Din tvillingsyster, Lea Emmery, är hjärnan bakom superfräscha Kid Wave. Var musiken något båda ni systrar delade och kanske till och med upptäckte tillsammans under eran uppväxt?
– Musiken kom in rätt sent ändå, i högstadiet började vi skriva låtar och spela i band. Jag var tretton-fjort-on kanske när jag började spela gitarr och Lea har spelat piano sen hon var liten. Jag spelade tvärflöjt av någon anledning men hatade det så mycket att jag önskade mig i julklapp att få sluta.

Min tvärflöjt var rostig så det var lite av en pain för alla inblandade.

Vilken av hennes låtar önskar du att du gjort?
– 'Best Friend'! Men hela 'Wonderlust' är en sjukt bra skiva tycker jag. 'Dreaming On' är nog den som är närmst det jag skulle ha kommit om jag hade försökt planka en av hennes låtar och gjort det till en Linnlåt.

Den är fin, när jag saknar Lea brukar jag lyssna på den.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com