Linda Berving

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 8 januari 2018

Linda Bervings andra fullängdsalbum 'By Design' innehåller tio spår med hennes eget material. En skiva som drar tydligt åt ett mer renodlat pop-sound än vad hon tidigare haft.

Debutskivan 'Palladium' från 2014 förde tankarna till bland annat Ella Fitzgerald medan den här efterföljaren också är lite mer åt pop-hållet. Vad ville du nå fram till den här gången?
– Palladium är ju en hyllningsskiva till min farfar som var violinist och stumfilmsmusiker och biograf-ägare till Palladium med tillhörande danscafé. 'By design' är min egen musik med breda influenser både från den jazz, swing och klassiska musik som jag har växt upp med.

Så på detta album ville jag berätta storyn om mig.

Vad är din relation till pop-genren sen innan?
– Jag är oerhört förtjust i många olika sorters pop. Allt från dansmusik till pop mixat med många olika genres som grunge, rock, jazz, med mera. Mina favvo låtar brukar innehålla bra melodi och text. Inte för enkel harmonik, gärna otypiskt för pop, och gärna mer ”singer songwriter” ...

Om trettiotalets danscafén var inspiration till debutskivan. Vilka artister har influerat dig nu?
– Oj, det är en svår fråga. Eftersom det är en otrolig mängd blandningar av många artister och stilar som ligger bakom albumet. Men om jag ska vaska fram några influenser så finns Matthew Good Band, Nirvana och även Sia bland dessa.

"Den kom i fjol" låter kanske längre sedan än vad det är. Men visst kom skivan ut i höstas?
– Den kom den 13 oktober. De första låtarna har funnits med mig i ungefär fyra år och de nyaste skrevs någon vecka innan påbörjad inspelning. På grund av omstrukturering av bland annat promotion har kontakten med media skjutits fram och först nu kan jag börja se responsen som är över mina förvä-ntningar. Albumet är även nominerat till 'Gyllene skivan' av Orkester Journalen.

För varje människa som säger något positivt blir man så sjukt tacksam och rörd ...

Var spelade du in?
– Inspelningen av skivan var otroligt rörig mycket på grund av tidsbrist i studios, sjukdomsfall, och av ekonomiska skäl. Alla medverkande musiker hade såklart bestämda tider och scheman, det krävs så lite i sådana situationer för att all planering måste göras om. Så här efteråt funderar jag hur vi fick ihop allt.

Grunderna tillsammans med delar av sången spelades in i Overlook studios i Musikhuset med William Blackmon. Flygeln är inspelad med portabel studio i kulturskolans lokaler. Resterande inspelning ägde rum i Amplified studios med Mats Brant där även själva produktionsarbetet gjordes, det vill säga stämmor, arrangemang och mix. Jag och Mats som också är medproducent ansvarade för att passa ihop ursprungsidé och pre-produktionen för varje låt men även mix-arbetet som är en stor process i sig. När jag fastnat i något har jag ringt Jonas Strömberg på Slowbeat Studios som jag alltid litar på, min konfidant sedan första skivan. Jag är kontrollberoende och vägrar släppa något som låter det minsta ojämnt.

Är man inte medveten om när man måste sluta pilla kan man hålla på i evigheter, men det finns metoder för det också. Mats och jag har suttit många långa nätter och vridit och vänt på varenda litet ljud. Mats jobbar helst nätter och jag gärna dagtid sedan mina barn blev födda.

Ett tag där visste jag inte om det var dag eller natt, upp eller ner.

Finns det ändå nån ljusglimt du med ett leende på läpparna kan se tillbaka till från inspelningen?
– (Skrattar) Det var många ångestladdade beslut under året men det bästa var nog när skivan kom ut på Spotify. Då var det definitivt slutpillat.

QANDA-favoriten Daniel Lantz var också varit med på ett hörn?
– Daniel Lantz är exekutiv producent för skivan och har mastrat och sett över speciellt början och slut i processen. Han var också det tidigaste bollplanket innan själva pre- produktionen där jag hade möjlighet att ventilera min vision för låtarna. Daniel är ju själv musiker och jag vet att jag kan prata med honom både på det konstnärliga och det strategiska planet.

Är det nån låt bland skivans tio spår som du i slutändan gillar lite mer än de andra?
– 'Let me in' är en favorit! Låten är så otroligt ocensurerad och rå. Den har en fiolstämmor som nästan kantrar i harmoniken men ändå fungerar på ett finkaotiskt sätt. Den är skriven under ångest och det känns verkligen som jag lyckades återskapa detta i produktionen.

Vad handlar den om?
– Låten handlar om min relation till min sambo Johan Häggund, som även är min gitarrist och på första skivan medkompositör. På senaste albumet skrev vi två låtar tillsammans, 'Dream' och 'Stilla'.

Han börjar bli van vid att jag måste skriva av mig ...

Är det alltid så att dina låttexter är så personliga?
– Jag använder musiken som terapi, så för mig är det nödvändigt att skriva personligt. I andras låttexter letar jag efter något som berör, men det är i kombination med rösten som det blir äkta.

Vad var det som fick in dig på musikens bana?
– Jag började spela fiol när jag var fem år. Min pappa är före detta militärmusiker men spelade också i en massa olika orkestrar och projekt med en del kända artister som Åsa Jinder och Bert-Åke Varg. Pappa spelade allt från marschmusik till klassikt och jazz och jag var med som liten på repetitioner, konserter och turnéer. Föregångaren till Det lyriska sällskapet i Gävle satte upp en revyer och operetter och jag satt oftast i orkesterdiket vid repetionerna.

Den dåvarande rektorn för musikskolan, Gösta Nilsson, var då pianist och där bredvid honom satt jag. I pausen spelade han en trudelutt och jag härmade. Gösta föreslog att jag skulle börja med fiol och han visste en perfekt lärarinna för mig, Britta Forslund. Hon var verkligen perfekt. Jag var med i stadens orkestrar och spelade som solist både på stora och små scener. För mig blev musiklivet en del av vardagen och bakom kulisserna har jag alltid vetat att det inte finns någon glamour. Men för mig var musiken alltid ett uttryck och utlopp för mina känslor. Jag kunde spela av mig nervositet och ledsamhet och inte behöva tänka på något annat än musiken. Jag söker alltid en viss kick av att stå på scenen att känna mig sårbar.

Inget slår känslan av att ha repat länge och helt hänge sig musiken på scenen och höra applåderna efteråt.

Minns du den första låten du skrev?
– Ja faktiskt ... det var en riktig grungedänga som jag skulle kunna tänka mig göra en remake på.

Vilka artister hade stort inflytande på dig under de tidiga åren när du växte upp?
– Det var nog minst sagt varierat när det gäller förebilder. Madonna, cool som få och catchiga melodier. Ella Fitzgerald, Glen Miller. Det jag hörde mina föräldrar lyssna på och gillade själv. The Beatles var spännande och annorlunda och ABBA, men inte de mest kända låtarna. På den klassiska sidan helt klart Mozart.

Idag är du bland annat också skolad operasångerska?
– Jag började min Bachelor degree i London på jazz, men bestämde mig för att byta bana efter jag träffade och tog lektioner av Isobel 'Izzy' Cooper. En skicklig pop och opera sångerska. Förutom själva lektionerna pratade vi mycket kring olika genrer och hur man kan utnyttja sin kunskap och överleva som sångerska professionellt. I operans värld har det länge varit lite ”fult” att jobba med andra stilar, men förhopp-ningsvis kommer det att ändras. Jag har haft mina kontroverser med den klassiska världen och bestämt mig för att just nu sjunger jag opera eller spelar fiol enbart på mina villkor, det vill säga antingen ense-mbler som jag känner eller egna sammansättningar av kollegor, en del som blivit nära vänner.

Exempel på det är Opera showen 'När brott går som på räls' som sattes upp i Gävle 2015 med pianisten Tobias Livheim, som även är min pop pianist stundvis, Tuulikki Nilsson-Salo, violinist i symfoni orke-stern och Elisabeth Hellström, sopran och medverkar bland annat i ensembler och som solist.

De två sistnämda träffade jag på Stockholm Operastudio 2013. Tradition i all ära men tanken med operasången var att hitta min egen plats i genren och förhoppningsvis sprida den på mitt eget vis. Jag tänker innovation och klurar just nu på en operarepertoar på egen-arrat. material eller egenskrivet.

Fiolen får också vara med ...

Finns det någon genre du skulle totalvägra?
– Growl ... som även med rätt teknik skulle paja min röst tror jag, så det är nog inget för mig. Det mesta skulle jag prova annars. Jag gillar att bli lite obekväm.

En tid hade du problem med dina magmuskler? Hur kom det att påverka din sångprestation ...
– Ja, jag fick stora problem med magmusklerna och det visade sig i allt från balans, ryggont till sång-tekniken. Mina magmuskler hade gått isär cirka fyra centimeter under mina två graviditeter. Dem ska normalt ligga precis bredvid varandra. Det var otroligt svårjobbat att både hålla långa toner och komma upp i högre register. Jag tappade också mycket i tonstyrka. Efter bukplastiken var jag otroligt nere och det tog någon vecka att kunna andas normalt, att anpassa lungorna för mindre plats och cirka tre veckor att kunna stå rakt eftersom musklerna sys ihop och det känns för stramt för att kunna gå rakt.

Alla ”normala” rörelser gjorde sjukt ont och att, gå, stå, sitta, ligga, var ett stort projekt. Två månader efter operation var det dags för repetitioner i 'The Sound of Music' med Anna-Lotta Larsson i huvud-rollen. Jag minns vid några tillfällen att jag hade så ont att jag såg prickar och missade både repliker och sång. Det var på tok för tidigt att börja sjunga då även om jag tog mig igenom det. Ungefär ett år efter operationen började skillnaden märkas av.  Idag efter ungefär två år är det otrolig skillnad på teknik och röstkvalité självklart även i pop-rösten. Förutom sången så tränar jag en hel del, allt från crossfit till dans och jag har nu äntligen fått tillbaka min rörlighet.

Hur ser chanserna ut om man vill se dig stå på scen framöver?
– Gigschemat håller på att sättas inför 2018 under de kommande veckorna men antagligen blir det första framträdandet i det nya året i Gävle.

Vi har blickat mycket bakåt men det är ju också nyår. Vad är dina förhoppningar på 2018?
– Mina planer 2018 är att spela så mycket som möjligt och förhoppningsvis någon turné utanför Sverige. Jag har redan nytt material på gång och planen är att göra några singlar klara under våren. Jag ser även fram emot att skriva mer manus och regi för scen och för egna och eventuellt andras projekt liknande konsertshowen på Gävle teater inför första releasen 2014.

Förra året var verkligen ett tufft år och egentligen åren innan också. Efter att jag sträckt både min arbets-belastning och ork en längre tid kom svackorna och inget blev speciellt lockande längre. Så sent som början på november förra året vände något och jag började känna glädje inför musiken igen.

Jag ser verkligen fram emot att få dela den med alla därute.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com