Lacy Hartselle

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 1 november 2019

I den nya skräckfilmen 'American Hunt' finner sig skådespelerskan Lacy Hartselle plötsligt i skogen och jagad av två jägare. En roll som skrevs speciellt för henne av filmens manusförfattare och regissör.

Upp och hoppa, det är jakttider. En grupp vänner splittras när de blir del av två jägares lite oväntade människojakt. Tjugo minuter från närmsta bensinstation och fångade bakom ett elektriskt staket får de tio minuter att gömma sig innan jakten börjar. Detta är inte den mest sunda handlingen jag hört talas om i år. Så vad tänkte egentligen du själv när du först fick lägga dina händer på manuset?
– Jag blev väldigt intresserad när jag första gången läste manuset! Jag har alltid gillat att läsa mycket om psykologi och då speciellt kriminologi. De här två mördarna är seriemördare. Men de två har helt olika an-ledningar till varför de gör vad de gör. Och jag var väldigt glad att få utforska den väldigt verkliga möjlig-heten med hur nån som Kimberly skulle vara ansikte mot ansikte med personer som Memphis och Levi.

Under en sån här fruktansvärd situation ...

Du spelar alltså Kimberly, var det rollen du ursprungligen läste för?
– Aaron Mirtes, regissören och manusförfattaren, och jag hade redan jobbat tillsammans på 'Curse of the Nun' ett år före 'American Hunt'. Han nämnde den faktiskt för mig då, samtidigt som han skrev den med mig i åtanke för Kimberly. Det är en annan slags roll än Anna Winter i 'Curse of the Nun'.

Så jag var glad att prova något annat och att få arbeta med Aaron igen!

Det är Kimberlys första campingresa "utan spa och minibar". Det kan även vara hennes första gång med sneakers på fötterna. Var du själv en hikingtjej när du växte upp i Huntsville, Alabama?
- (Skrattar) Så, när jag växte upp i Alabama var jag definitivt mer av en utomhusaktig pojkflicka-sort än den högfärdiga Kimberly-typen. Men jag känner mig nära Kimberly i hennes mentalitet om att inte vilja jaga eller döda någonting. När jag bodde i utkanten av en betesmark i Alabama åt jag inte kött under sex års tid eftersom jag kände sån empati med korna som levde vid sidan av oss. Och jag älskar hiking!

Vi var faktiskt tvungna att se till att jag var i sämre form än vad jag egentligen är för Kimberlys fysiska tillstånd, särskilt för början i filmen ... men jag tränar egentligen hela tiden (skrattar)

Skådespelarna Taylor Novak och Brad Belemijan lyssnade på 'The Somatic Defilment' av White Cha-pel för att förbereda sig för sina roller. Hade du en process för att verkligen se och förstå din roll?
– Jag behövde inte lyssna på nån musik för att komma in i Kimberlys sinnesstämning, för det är en nutids-historia och hon är en ganska relatabel karaktär. Men jag var definitivt tvungen att hitta på en detaljerad backstory som skulle ge mig en bild av varför Kimberly är som hon är. Hon tyr sig till Owen i början, och är uppenbarligen i ett stort behov av en beskyddare, eller en man, för att få henne att känna sig säker.

Jag utvecklade en historia med unika "daddy issues" som hjälpte mig känna allt som hon känner ...

Och förstå var hon kommer från. Även när hon i slutet finner det tillfredsställande att ha kontroll. 

Var stämningen bra under inspelningen?
– Stämningen var hur kul som helst när vi spelade in, verkligen! De här skådespelarna och filmskaparna är alla väldigt nära varann, och inte minst spelade vi in under långa dagar, i värmen, och i skogen.

Det blev lite kamratskap genom all stress ibland (skrattar) Men vi larvade oss mycket mellan scenerna.

Någon särskilt minnesvärd dag du minns?
– Hmm. Det fanns en massa tekniska stunts som behövdes göras i den här filmen. Särskilt under en dag. Jag närmar mig skådespeleri från en väldigt realistisk plats ... vilket betyder att det måste kännas rätt ... men med mycket stuntarbete är det många små bildklipp som snabbt ska sättas ihop. Att skådespela med ansikt-et är inte lika viktigt som det är att ens kropp fysiskt lyckas sälja stuntet.

Så Aaron var tvungen att säga till mig att vara mindre i min skådishjärna och hitta mitt stuntjag.

Vilket de alla jämförde med hur Tom Cruise gör sina egna stunts. De fortsatte säga till mig att göra en "La-cy Cruise" i de stunder som när Kimberly hoppar tillbaka upp från den svängande luckan ...

Eller som när hon blir uppfångad av nätet.

Så hur var det att jobba med Aaron igen?
– Jag älskar att jobba med Aaron Mirtes, vi har jobbat tillsammans på tre långfilmer nu, med mig i en huv-udroll ... fyra om man räknar den cameo jag har i 'Alpha' med Taylor Novak. Aaron är en briljant berättare.

Han har så många talanger, och är också en stor kollaboratör.

Jag värdesätter konstnärliga samarbeten och bra kommunikation med en regissör. Filmskapande är som en symbol för artistiska samarbeten. Jag vill känna att vi alla delar vår vision för att forma historien ihop.

Det kan inte vara fel att kunna sjunga mezzo-sopran när man är med i en film som den här?
– (Skrattar) Överraskande nog hjälper det att ha vokalträning med sig för allt det skrikande man kanske måste göra för en skräckfilm! I alla fall för att inte förstöra din röst helt tills nästa inspelningsdag.

Du började med musikteater?
– Jag har varit en historieberättare så länge jag kan minnas. Jag kan inte en skomma ihåg hur länge. Min familj säger att jag brukade ställa mig på bordet under familjemiddagar och improvisera fram berättelser på plats samtidigt som jag krävde deras uppmärksamhet (skrattar) Så min mamma anmälde mig till Kids Count Vocal-tävlingar och provspelningar för musikteater runt sju-åttaårsåldern. Det fanns inget för film i Alabama på den tiden, så det var bara teater- och musikalteaterträning tills jag var arton år.

Vilket var när jag började jobba professionellt inom film i Nashville, Tennesse.

Vad är det med att berätta historier och agera som du tror tilltalar dig?
– Att berätta historier kommer alltid att vara relevant, relatabelt och transformativt, oavsett om en berä-ttelse tjänar syftet att underhålla eller att inspirera eller utmana en publik så kommer den alltid påverka dem på något sätt. Vilken gåva det är ... att kunna använda ens passioner och talanger för att öppna upp andras ögon för nya perspektiv och kanske dela några skratt, eller jump scares, längs med vägen också!

Jag är också en fantasifull person, så hur kul är det inte att hoppa in i så många berättelser ...

Åtskilda från mitt eget verkliga liv.

Så, du studerade skådespel ... vad tror du det gav dig att göra det så?
– Bortsett från erfarenhet av teater, i sjätte klass började jag ta Playhouse-teater lektioner utanför skolan, sen fokuserade jag på cheerleading och gymnastik i några år, men hittade min väg tillbaka till att skådespe-la med en fantastisk gymnasielärare på Huntsville High, i tionde klass, och det fanns egentligen alltid pilar som hela tiden visade mig vägen tillbaka till att skådespela. Så jag fick bra utbildning och erfarenhet på gy-mnasiet och sen tränade jag ytterligare med min BFA-skådespelarexamen på ett college i Nashville.

Jag har definitivt alltid haft den här djupa, empatiska, förmågan att förvandlas till olika roller. Men min träning har hjälpt till att fylla mitt verktygsförråd med andra tekniker som gjort min process skarpare.

Samt att det gjorde mig bättre förberedd att jobba med skådespelare och regissörer ...

Som alla har sina egna och annorlunda metoder.

Så du stod väldigt mycket på teaterscener under de där första åren?
– Ja! År efter år efter år. Höjdpunkterna bland mina framträdanden, som alltid kommer att stå ut för mig är nog ... först att spela Julia Sullivan under seniorårsmusikalen 'The Wedding Singer' på Hendersonville High School. Sen att förvandlas till Blance Dubois i en kortare version av 'A Streetcar Named Desire' på en blackboxteater under college. Sen att få ge mig in i den väldigt ivriga och unga Julia i 'Romeo och Julia' i balkongscenen som jag spelade under mitt showcase på college. Även när jag studerade en irländsk dialekt för att spela den unga modern Chris Mundy i Brian Friels 'Dancing at Lughnasa' ....

Det var min sista show under mitt seniorår på college!

Har du en drömroll?
– Mina favoritroller är de som är som mest transformativa, de som kräver en fysisk förändring, eller av rösten eller med accentförändringar, som gör att jag kanske tillåts resa till en helt annan tidsperiod. När jag tittar på alla förändringar Meryl Streep och Keira Knightley haft chansen att gå igenom blir jag väldi-gt upprymd över att gå en liknande karriärsväg! När det gäller en drömroll, skulle jag älska att spela Julia igen i en full produktion av 'Romeo och Julia' och, ärligt, alla roller baserade på riktiga människor.

Riktiga människor med inspirerande berättelser.

Tycker du om att provspela?
– Jag har lärt mig att älska att provspela. Jag brukade beklaga mig över det för de brukade göra mig nervös eller så blev jag så investerad i en roll som jag sen inte fick och fick ta itu med att få avslag och inte boka den rollen. Sen lärde jag mig att se på provspelningar som möjligheten att få spela och förvandlas, att agera fr-amför en publik ... castingregissören, regissören, och så vidare ... och med en annan skådespelare, som man läser med, i alla fall den korta stunden. Nu älskar jag provspelningar! I fem minuter eller hur lång tid en provspelning än kan ta, så får man förvandlas till den rollen. Och hur uppfyllande är inte det!

Du har gjort både dramatiska och komiska roller. Du har till och med spelat syster Teresa. Men med det sagt har du varit med i ganska många skräckfilmer nyligen. Som ett exempel på det kommer du snart synas igen, i den andra säsongen av tv-serien 'The Purge'. Vad kan du berätta om det just nu?
– Ja, så är det. 'The Purge' säsong två är ute nu med nya avsnitt varje vecka! Mitt avsnitt där jag spelar Mia sänds den 3 december i USA! Detta var en så rolig upplevelse! Den här serien har den överlägset mest krea-tiva och roliga kostymteamet jag nånsin har jobbat med. Min regissör, Patrick Lussier, gav mig även så mycket frihet under inspelningen, de satte upp en soundstage som skulle vara Mias sovrum.

Där jag fick leka runt med min karaktärs kaxighet! Ni får hålla ögonen öppna för det snart!

Har du nått mer som just skräckfans kanske kommer att vilja ha sina ögon öppna för?
– Ja, vår senaste produktion med Aaron, 'Ouija Craft'! Det var väldigt roligt att bli till en riktig häxa för den. Vi avslutade precis inspelningen nu i September och den kommer att bli så bra!

Aaron beskriver den som om 'Harry Potter' möter 'The Conjuring' (skrattar)

Är du ett fan av den här genren annars?
– Hör här ... jag växte upp med att älska skräckfilmer och allt läskigt och psykologiskt. Sedan började det röra ihop sig i mitt utvecklande psyke vid femton års ålder. När jag väl började spela i skräckfilmer själv för flera år sedan, däremot, gav det mig en bakom kulisserna-insikt som hjälpte mig att avdramatisera chock-en och skräcken jag hade för allt det. Nu uppskattar jag den här genren för allt som går in för att göra den!

Minns du den första skräckfilmen du såg?
– Ja, 'Det Sjätte Sinnet'! Jag såg den när jag var alldeles för ung med en barnvakt ...

Och det traumatiserade mig (skrattar)

Så hur ser ditt eget Halloween ut i år?
– Jag har redan varit med på ett par Halloween-festligheter i Los Angeles de här senaste veckorna, inklusi-ve Universal Horror Nights! "Us" labyrinten var så cool och skrämmande! Jag kommer även jobba på att förbereda min ryska dialekt och språk den här veckan alltsom jag studerar för att resa till Spokane i Wash-ington och spela in min nästa film, 'All Those Small Things'! Det är ett indiedrama om en gammal brittisk programledare för en spelshow, Jonathan Robbins, som börjar ifrågasätta sin egen dödlighet och sitt arv efter en nära väns död. När han får ett oväntat brev från en ung beundrare beger han sig ut i Amerika på jakt efter en djupare mening med sitt liv. Jag spelar Svetlana, en rysk mailorderfru och potentiell spion.

Hon skänker lite comic relief till ekvationen ...

Tillsammans med sin rapparmake som går under namnet Tiny Hammer (skrattar)

Det kommmer att bli en fin förändring!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com