Långbacka / Bådagård

Som intervjuade av redaktör Daniel John Johnsson den 30 april 2018

Maja Långbacka och Matilda Bådagård är mer än bara en artistduo. De har också ett systerskap som skapar musik över gränser. Poetiska texter med tydligt samhällskritiska budskap som andas Nordic Noir.

Man har hört båda er två på flera olika håll sedan tidigare. Hur blev ni till en duo?

Maja: Det kom sig av att vi ville backa varandra i att göra varsin soloplatta. Vi har båda frilansat i ganska många år nu och kände båda att vi ville gå vidare med att satsa på ett projekt i våra egna namn, egen musik och egna produktioner. Så började vi skriva musik ihop och insåg snart att vi skulle göra en satsning tillsammans. Att ett plus ett blev tre i det här fallet.

Vad skiljer den här musiken åt från det ni gjort tidigare?

Maja: Vi kommer ju lite från olika musikaliska håll. Matilda har rört sig i jazz- och popsammanhang och djupdykt i brasiliansk musik, medan jag kommer från folkmusiken och har haft ... har ... den som mitt språk. Även om jag också har en genrebredd som är viktig för mig. I Långbacka/Bådagård möts vi med våra olika bakgunder, skapar musik ihop utifrån dom vi är, det blir ett fint möte mellan olika traditioner i en ny slags singer-songwriter och pop-anda. Det roliga är att vi i och med denna produktion kommit fram till att vi har mer gemensamt i vår musikaliska bakgrund än vi trott, om man ser till hur vi vuxit upp.

En annan viktig ingång i projektet var att låta våra röster få mycket fokus och vara en stor del i produk-tionerna, såväl individuellt som tillsammans.

Hur väger ni upp varann? Inte bara sett till varandras styrkor utan också lite sämre sidor ...

Maja: (Skrattar) Oj, okej! Om jag är lite mer intuitiv så är Matilda lite mer strukturerad. Det är egen-skaper som både kan vara till fördel och till nackdel ...

Vi är ganska olika som personer, men har en väldig fin förståelse för varandra.

Matilda: Vi är väldigt bra på att peppa varandra och hålla en optimistisk ton kring det vi gör. Även de dagar vi kommit till studion trötta, nedtyngda eller småsjuka har vi lyckats hålla varandra flytande och faktiskt jobbat otroligt snabbt och effektivt varje gång vi setts. En annan sak som jag tror är bra för att hålla fokus är att vi aldrig tagit paus från vårt samarbete. När vi jobbade med skivan planerade vi så det aldrig gick många dagar tills att vi sågs igen.

Jag har ju till och med fött barn mitt i allt det här, men eftersom vi är bra på att ta hand om varandra och se till varandras behov så känns det aldrig motigt att gå och jobba med Maja.  

Fanns det alltså redan från början en tanke om vad ni ville göra tillsammans?

Maja: Jo, vi hade en del referenser som vi gillade och liksom sökte oss mot ... men samtidigt en öppenhet för att saker landar någon annanstans när produktionen är klar. Så idén eller tanken har väl snarare blivit en väg att gå, snarare än ett resultat. Vi var också eniga, eller hade båda ett behov av att uttrycka oss om världsläget på olika sätt. Vi lever i tubulenta tider, politiskt, och både jag och Matilda var och är ganska påverkade och engagerade i det. Vi började skriva musik ihop rätt snart efter att president Trump fick makten i USA. Det var väldigt fint att upptäcka att vi komponerade musik så pass bra ihop ...

Det var en mäktig upplevelse. Och då har vi ändå känt varandra och jobbat ihop i massa år!

Det är "radiovänligare" folkmusik?

Maja: Det där med genrebenämningen är intressant. Vi har kollat med lite folk i olika delar av musik-branchen. För folkmusiker är vi inte folkmusik, då är vi pop! Med stänk av folkmusik. Och för andra mer poporienterade branschmänniskor är vi nån slags cool ny folk och världsmusik. Popmänniskor reagerar starkare på alla de folkmusikaliska uttrycken vi använder oss av, som stråkarrangemangen, stämföringen, kvartstoner, och så vidare. Det beror så på vem man frågar!

Hur skulle ni själva beskriva den?

Maja: Hmm! Singer-songwriter pop doppad i folk- och världsmusik, kanske. Nån sa att vi lät som om Regina Spektor flyttat till de nordiska fjällandskapen och lärt sig spela fiol.

Har ni haft några tydliga inspirationskällor?

Maja: Oj, stor fråga. I den här produktionen har vi inspirerats av exempelvis Radiohead, Hildegard av Bingen, Emmylou Harris, Bon Iver och förstås folkmusik från olika kulturer ...

Anglosaxisk, svensk, brasiliansk, med mera.

Hur relaterar ni till folkmusiken och det stora arvet som finns just där?

Maja: Jag är ju utbildad folkmusiker från Kungliga Musikhögskolan och har alltså helnördat in mig i traditionen både konstnärligt och akademiskt. Den är mitt musikaliska modersmål, men jag har alltid haft en drivkraft att med mitt språk skriva nytt, möta nya genrer och så vidare ... jag är inte skolad i folk-musiken sedan barnsben. Hemma hos oss var det lika mycket Beatles som Bach, körmusik och finska valser.

Jag älskar gränsland och är ingen megatraditionalist på det sättet. Även om jag inser vikten av att verk-ligen förkovra sig i en tradition, och respekterar dom som vill djupdyka ännu mer än jag gjort, eller stanna mer "inom ramarna" för folkmusiken. Jag har med mig ett "gröna vågen" perspektiv på musiken och genren som sådan från min uppväxt. Andra som gick musikhögskolan samtidigt som jag har vuxit upp på mindre orter runt om i landet där folkmusiken har en helt annan förankring och funktion än vad den hade i Uppsala där jag växte upp. De ägde folkdräkter, bara en sån fantastisk sak!

Jag visste knappt vad en folkdräkt var förrän jag mötte spelmanstraditionerna i Hälsingland och Dalarna i tjugoårsåldern. För Matildas del tror jag det har varit på ett sätt annorlunda, hon har med en starkt för-ankrad "Jämtländskhet" där folkmusiken och folkkulturen liksom bara funnits med naturligt ... i hennes familj finns flera folkdräkter, för att tydliggöra det hela.

Men hon har gått en annan skola, med en pappa som är jazzmusiker med mera. Det är ju lustigt, att jag som mer har haft ett utifrånperspektiv på traditionen är den som gått in i den helt och hållet!

Det ligger också något väldigt poetiskt över texterna. Finns det även influens från prosa?

Maja: Absolut. Generellt snarare än någon specifik diktare. Texterna är viktiga för oss.

Matilda: Vi älskar ju bildspråk och att hitta sätt att berätta utan att skriva lyssnaren på näsan. Jag tror för min del att kärleken till låtskrivare som Joni Mitchell och Leonard Cohen har betytt mycket för mitt sätt att skriva låttexter.

Låtarna så här långt verkar framförallt som sagt baseras på samhällshändelser ...

Maja: Vi var så märkta av hela det politiska klimatet när vi började med den här plattan, så det var nästan svårt att inte beröra ämnen som det kontroversiella presidentvalet i USA, jämställdhet och systerskap.

Så vad handlar eran senaste singeln 'Worries' om?

Maja: Just den oro vi och många med oss känner över värdsläget, hur alla dessa mörka krafter liksom kan nästla sig in och påverka en rent personligt. Så kan man i alla fall se den. Den går också att applicera på en kärleksrelation som gått i spillror. Det är upp till lyssnaren!

"Sister, hear me out we're running out of time. Don't forget that silence never stopped a crime" är några rader ni sjöng om systraskap i samband med Me Too. Vad är eran bild av den kampanjen?

Maja: Att uppropet var helt nödvändigt. Oundvikligt och väldigt, väldigt viktigt. En revolution som faktiskt leder till förändring.

Matilda: Vi är jätteglada över att Me Too Sweden-rörelsen tog till sig låten och bad oss framföra den på deras manifest på Norrmalmstorg i början av året. Hela mitt och Majas samarbete grundar sig ju kan man säga i de känslor som offentligt kom upp till ytan i höstas.

Ni lyfte själva fram andra kvinnliga kompositörer under konserten "Inspiratörer"?

Maja: Det kom sig av att vi tittade igenom allt det material vi spelat på våra konserter ditintills och såg att, med några få undantag för egna låtar och nån till, så var upphovsmännen just män. Till nittio procent säk-ert. Så då ändrade vi på det och valde att lyfta fram kvinnliga tonsättare genom tiderna.

För dom finns och dom är många och dom skall inte falla i glömska!

Finns det några andra ämnen ni inte skrivit om än som ni skulle vilja ta er an härnäst?

Maja: Hmm, klimathotet kanske! Vi får se vad det blir nästa gång vi går in i en skrivandeprocess ...

Vilket nog blir till hösten.

Hur ser det först ut med spelningar för er nu under sommaren?

Maja: Svårt att säga i nuläget, vår bokare MTA Produktion håller på att spika saker i detta nu.

Ni spelade åtminstone häromveckan på Folk- och Världsmusikgalan. Hur var den kvällen?

Maja: Mycket trevlig. Vi premiärspelade vår senaste singel 'Worries' samt gjorde en mix av de två andra låtarna vi släppt. Vi blev lite av kvällens snackis då vissa tyckte att vår akt kom för långt bort från begr-eppet folkmusik och så var en vild diskussion om begreppet och dess innebörd igång på en Facebook-sida för svensk folkmusik ... (skrattar)

Men vi fick ett enormt varmt mottagande och många kom fram och var begeistrade efteråt.

Vad kan man förvänta sig av att komma och se er?

Maja: Vi har en närvaro i den vi gör, jag och Matilda. Samspelt närvaro, mäktig musik och en drömsk stämning. Storlaget och avskalat på samma gång.

Nu när ni har spelat mycket både tillsammans och på era olika håll, där allt ifrån Polarpriset till att spela med andra artister återfinns. Finns några scenögonblick ni är särskilt stolta över?

Maja: Jag var solist under nobelfesten en gång, ihop med Looptok och Cirkus Cirkör, livesänt i SVT. Jag var dessutom höggravid. Det var speciellt och minnesvärt. Sen var det ju väldigt mäktigt att få spela med Matilda på Me Too-manifestaitionen på Norrmalmstorg i vintras. Det kändes rätt och viktigt.

Matilda: Jag har i vår, parallellt med lanseringen av Långbacka/Bådagård, fått tolka Leonard Cohens musik i stadsteaterns regi, både på teatern och på turné. Det har varit väldigt mäktigt. Apropå ordens kraft så är ju just Cohen en av de artister vars texter verkligen har berört människor på djupet.

Det finns en hängiven Cohen-publik i Sverige och det har varit otroligt kul att få sjunga för dem.

De här singlarna ni släppt nu under början av året ska leda upp till ett album?

Maja: Det tog väl ett år från att vi började spåna idéer och komponera ihop till att albumet stod färdigt. Det har varit väldigt lärorikt och utvecklande att göra hela processen ihop från ax till limpa. Vi har ju skrivit, spelat instrumenten, skött tekniken och producerat alltihop, jag och Matilda.

Och på vägen format och blivit bättre på att utmejsla vår musikaliska vision.

Det har även blivit flertalet musikvideos regisserade av Petter Berndalen?

Maja: Det roliga att filma med Petter är att han själv även är musiker och får en annan ingång i bild-berättandet på grund av det, tror jag. Ambitionen är väl som alltid att sätta bilder som liksom gifter sig med musiken och det tycker jag vi lyckats med, framförallt i videon till låten 'Wake Us Up'.

Kommer det fortsätta komma ut musikvideos?

Maja: Det kommer absolut fler musikvideos.

Således även fler singlar innan dess att hela albumet släpps till hösten?

Maja: Det är möjligt att det blir nån singel till. Men albumet släpper vi nån gång i september, sen hoppas vi på att få åka på turné i Norden. God lyssning!

Sociala medier:

Intervjuade av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com