Kirby Forest

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 19 oktober 2018

Efter sin uppväxt i London flyttade Kirby Forest till Atlanta som tioåring och upptäckte där hiphop. Med stadens levande rapscen omkring sig blev han själv inspirerad till att börja skriva.

'Space EP' innehåller i huvudsak två låtar, som vi sedan får varianter av. 'Space' och 'Acid Jazz' som tidigare kommit ut som singlar. Vad gjorde att de här två låtarna passade ihop på en samlad EP?
– 'Acid Jazz' är ett spår som handlar om sommarkänslor. Den kallades ursprungligen för 'Summer Nights' men jag tänkte att 'Acid Jazz' skulle vara mer passande på grund av de tunga jazz-influenserna på låten. 'Space' som låt handlar om att vara dedikerad till sitt hantverk, hur lång tid det än må tänkas ta ...

Och om man är tillräckligt redo för det. Jag skulle säga att 'Space" är den mer personliga låten av de två.

Hur var det att spela in musikvideon till 'Acid Jazz'?
– Den videon var grym att filma, att ens få tillåtelse att spela in på den platsen var också det fantastiskt.

Musikvideon till 'Space' är också ute nu!

Den visuella presentationen i första videon fick mig att tänka på hur rappare som Kanye West och Lupe Fiasco också har en väldigt visuell ambition redan när de gör låtarna. Tänker du på sånt med?
– Tack så mycket! Och ja, det börjar alltid med låten. Vi lyssnar sedan på låten och försöker pussla ihop ol-ika koncept för en musikvideo som just passar ihop med och relaterar till själva låten.

Sen EP:n kom ut i somras har du också släppt singeln 'Esco'?
– Jag skulle säga att 'Esco' är en drömmande låt, på det sättet att den är ganska lugn men samtidigt finns det mycket styrka i den utifrån låttexten och i beatet. Melodin påminner mig om latinmusik även om och fast den fortfarande är en så typisk hiphop-låt. 'Esco' handlar om att sträva efter att lyckas, ekonomiskt ...

Men också om de finare sakerna i livet och att stanna kvar i verkligheten medan man går sin väg fram.

Du är ju från Storbritannien men flyttade till Atlanta som barn. Var det då du upptäckte hiphop?
– Nej, jag hade upptäckt rappen redan innan det, när jag var yngre och lyssnade på olika Kanye West och 50 Cent album. När jag var yngre hade jag också äldre kusiner som brukade hålla mig uppdaterad om musik-scenen i London. Det var när jag var elva kanske. Men det var när jag kom dit och fick se A-nivån som jag blev ännu mer motiverad till att själv försöka bana en väg för mig själv inom hiphop.

Vilka har varit dina stora förebilder?
– J Dilla, Drake, Lil Wayne och 50 cent.

Vad skrev du om när du först började skriva egna låtar?
– Då var jag inspirerad av scenen i Atlanta och artister som Lil Wayne, så jag rappade om bling och bilar.

Är det stor skillnad mellan hiphop-scenen i Atlanta och den hemma i Storbritannien?
– Jag skulle nog egentligen inte vilja tänka på det. Jag känner att de scenerna nog alltid kommer att vara annorlunda. Atlanta är väl mer 808, straffkoden för att störa freden, mycket bas och stereo. Det är trap.

Och i Storbritannien är det mer musik från alla olika kulturer ... afro, bashment, grime och hiphop.

Känner du att det funnits nån guldålder i hiphop? För du har ju både foten i det nya och gamla ...
– Ja, tack igen. Influenserna för mitt sound idag är old-school hiphop och den nya vågen av hiphop också, Det är allt i ett. Jag tycker att Kendrick är grym. Och J Cole. Och alla de yngre rapparna är också bra.

Du rappar som sagt mycket om att vara dedikerad. Vad motiverar dig nu i det här skedet?
– Bara att göra så mycket musik som möjligt och att fortsätta utvecklas som artist är tillräckligt. Jag jobbar tillsammans med producenten Tambala, han är väldigt bra att jobba med, för när vi skapar står vi alltid båda på samma sida. Så man kan förvänta sig mer musik av mig framöver.

Och ännu fler spelningar.

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com