Kalle Malm

Som intervjuad av redaktör Daniel John Johnsson den 11 oktober 2017

Efter att bland annat ha styrt bandet Dödsfest gör Kalle Malm sin solodebut med albumet 'Ogräs'. Ett album som i mötet mellan punken av igår och idag ställer frågan vad riktig punk ens är.

Vad är punk?
– En akademisk diskussion mellan medelålders män med glasögon och starka ideal. För mig är det folk, pol-itik, idioter, mat och allt möjligt. Det är olika. Men mest spelar jag gitarr och nynnar och sover på saken. Eller så springer jag en sväng i skogen och hittar på grejer. Rätt så enkla saker. Det är lite som med mat, är det vällagat så kan den enklaste rätten smaka gudomligt.

Folk som verkligen försöker. Att få ihop livet.

Hur var din väg fram till punkscenen?
– Jag satt i mitt rum och plinkade gitarr genom hela skoltiden. Jag spelade med Mattias Alkberg ett tag.

Men jag har ett jobb på riktigt också. Ett bra jobb med skrivbord, fikapauser och krukväxter.

Debutalbumets första singel 'Helt Bäst' är egentligen inte din debutsingel?
– Det är min solodebut. Jag är också med i ett band som heter Dödsfest. Det är en svängig bit. Texten har jag snott ihop och mest för att Matti snodde idéer av mig tidigare. Lärdomen är att aldrig sitta och babbla om låtar med produktiva punkgubbar för rätt vad det är så kommer det du säger med på deras skivor.

Folk i min närhet verkar gilla den ...

Det förstår jag om de eventuellt råkar ha skrivit den. Hur är albumet i stort?
– En känslostorm i ett vattenglas och onostalgiska minnen från livet, kanske? Skivan består av åtta av de låtar som vi spelade in i januari. Det kommer mer därifrån senare, oklart i vilken form. Urvalet handlar om begränsning och koncentration. Jag tänker att låtarna hänger ihop av en genomgående känsla, som jag i och för sig själv har svårt att sätta fingret på. Kanske är det hoppfull hoppl-öshet. Låtarna har växt på sakta i kanske tre år. Vi började repa koncentrerat i augusti förra året och spelade in i januari. Det mesta har varit kul och givande. Det är väl som allt annat. Det är roligt ibland och jobbigt ibland. 

Jag pendlar mellan att tycka att jag är ett geni och att skivan är kass. Jag hoppas att någon tycker om den. 

Vart var det som ni spelade in låtar i januari?
– Det var en snabb inspelning på Cobra med Matti och Konie. Vi var välrepade så det rullade på. Sen blev det en mysig kväll med Fagge på Magix Playground för att göra klart en sista grej.

Att samarbeta med Peter Nuottaniemi och Johan Forslind i replokalen och sedan med Mattias Alkberg, Konie och Fagge i studiorna har varit det bästa med att spela in det här albumet.

Någon favorit bland låtarna?
– Jag gillar de långa låtarna. Peter och Johan spelar så fint både här och där på alla låtarna. Men det är lite som att fråga om jag har någon favorit bland mina barn.

Det har man. Vadan titeln 'Ogräs'?
– En låt heter så. Och så gillar jag Jeffrey Lee.

Hur är det med spelningar nu runtom albumsläppet?
– Jo, tack, några har det blivit! Nästa är på på O-baren den 18:e oktober och sen har vi några krokar ute.

Om någon vill boka oss går det bra att ringa!

Är det något du vill hälsa till läsarna med det nya albumet framför sig?
– Höj volymen!

Sociala medier:

Intervjuad av redaktör:
Daniel John Johnsson

danieljohn@intervjun.com